Regi: Marcus Nispel
Jason Momoa, Ron Pearlman, Stephen Lang, Rachel Nichols
Efter att hans far mördats och hans hemby utplånats av krigsherren Khalar Zym kastas Conan ut ensam i en hård och skoningslös värld och formas till en oslagbar krigare. Flera år senare korsas deras vägar igen och Conan vittrar hämnd. Men vad som börjar som en personlig vendetta utvecklar sig snart till en episk kamp mot Khalars hantlangare, skrämmande monster och omöjliga odds. Tillslut, ansikte mot ansikte med Khalar, är Conan den enda som står mellan de Hyboriska nationerna och en övernaturlig ondska, som hotar att sluka världen.
Den här Conan ska visst vara mer trogen historierna som skrevs av Robert E. Howard, och utseendet är nästan identisk från Frank Frazettas illustrationer. Men som film tycker jag den inte var så där jättebra, då manuset är svagt. Lite av ett gäsp äventyr, där tråkiga fighter avlöser varandra, och med tråkigt innehåll mellan fighterna. Början av filmen hade lite potential där vi får se när Conan föds mitt på slagfältet, och när han är en trotsig liten snorunge. Men problemen börjar när filmen switchar över till en vuxen Conan.
Ska man börja jämföra filmen med Arnold Schwarzeneggers Conan från 1982 så känns det som att hans version gav tittarna en chans att lära känna Conan på ett annat sätt. Han var mer en sympatisk karaktär innan han tog hämnd för sitt folk. Momoas Conan är allt annat än sympatisk. Dialogerna är inte direkt en höjdare heller, speciellt när Conan yttrar sig till Tamara mellan två fighter. Det kändes bara helt fel. Och karaktären som Conan är kompis med, någon form av pirat, känns helt meningslös genom hela filmen. Han tillför absolut ingenting, utan är bara där och försöker vara nån form av comic relief eller nåt.
Men det är väl så när den tyska Markus Nispel står för regiarbetet, han har dille på att göra remakes, tidigare gjorde han Texas Chainsaw Massacre och Friday the 13th, som båda är bättre än denna remake. Conan kan säkert blivit mycket bättre, om det arbetat lite mer med karaktärerna, här känns som ganska en-dimensionella. Så vad är det som är bra med filmen, miljöerna gillade jag faktiskt. Sen början av filmen som jag skrev innan. Och att Morgan Freeman faktiskt gör rösten som berättaren i början. Men allt annat är inte så mycket att hänga i granen. Ingen film man ser om direkt.
Kuriosa: Först Dolph Lundgre, sedan Mickey Rourke var under diskussioner att spela Corin, Conans fader, men Rourke nekade rollen för att göra Immortals innan Ron Pearlman fick rollen.
5 / 10
