A Nightmare on Elm Street (2010)

Regi: Samuel Bayer

Jackie Earle Haley, Rooney Mara, Kyle Gallner, Thomas Dekker

Ett gäng tonåringar i förorten har en sak gemensamt: de jagas alla av Freddy Krueger, en förfärligt vanskapt mördare som jagar dem i deras drömmar. Så länge de håller sig vakna, så kan de skydda varandra… men när de sover finns det ingenstans att fly.

Suck. Vad är det med Michael Bays Platinum Dunes som måste göra remakes på filmer som INTE behöver det. Den här gången föll det på klassikern med Freddy Krueger. Det finns inte mycket gott att säga här. Det går inte att remaka en personlighet som Freddy Krueger som spelades av Robert Englund. Han ÄR Freddy! Ingen kan fylla dessa enorma skor. Men trots det så ska man envisas med att göra det, och inte nog med det, så ska man ändra på själva historien. Idag så måste man tydligen förklara precis allting, vad som hände i början. Och likaså här. Charmen med första filmen i serien från 1984 var ju att man aldrig fick reda på vad Freddy gjorde med barnen. Man antydde bara. Sen var det upp till tittaren att avgöra i vilken vinkel dom ville se Freddy ur. Men den här nya filmen så kör dom upp allting i ansiktet på en med en stor förklaring varför, och där försvinner mystiken och charmen med Freddy. Epic fail måste jag säga.

Men hatten av till Jackie för att han i alla fall försökte få till en läskig Freddy, men det räckte tyvärr inte hela vägen. Robert Englund skapade ju Freddy och har byggt upp karaktären under alla dessa år och fått en riktig fan skara vilket gör det nästan helt omöjligt att se någon annan i den rollen. Redan när jag läste den nyheten för några år sen att Freddy skulle spelas av en annan, så ruskade jag på huvudet.

Det finns inte mycket i den här handlingen som är skrämmande, och skådespelarnas insatser känns så stela och påtvingade att det blir parodi. Värst är dock Rooney Mara som Nancy, personen som ska vara hjältinna och Freddys motståndare. Hon är näst intill bedrövlig, ett under att hon fått rollen som Lisbeth Salander i amerikanska remaken av Män Som Hatar Kvinnor. Hon är så stel i rollen som Nancy att man kan missta henne för en isglass, kall och stel, och fullkomlig mumlar fram replikerna. Det är så illa att man inte bryr sig något om personerna i filmen, utan man bara hoppas att Freddy ska ta dom en efter en.

Det är mycket CGI i filmen, nåt som verkligen INTE hade behövts. Exempel är när Nancy ligger i sängen och Freddy syns genom tapeten och sträcker sig ut över henne. Inte speciellt skrämmande. Exakt samma scen finns i 1984 års version, dock UTAN CGI och den känns betydligt läskigare och trovärdigare. Så varför. Det enda som jag kan se som är bra, är att det är Samuel Bayers regi debut inom film, och han lyckas få in den mörka atmosfären och snygga övergångs scener mellan dröm och verklighet.

Nej, det är ingen mardröm man har kvar i minnet länge. Håll er till 1984 version istället.

Kuriosa: Freddys ikoniska tröja är stickad av Judy Graham, samma kvinna som stickade Freddys tröja i originalet från 1984.

4 / 10

Advertisements

Devil (2010)

Regi: John Erick Dowdle

Chris Messina, Logan Marshall-Green, Jenny O’Hara, Matt Craven

Fem främlingar i Philadelphia inleder dagen med den mest vardagliga av rutiner. De stiger in i en hiss i ett kontorshus. På denna instängda plats tvingas de dela utrymme med människor de aldrig träffat förr. Ingen uppmärksammar någon annan, de kommer ju bara att dela några få ögonblick. Men vad som först verkar vara en helt vanlig hisstur visar sig vara allt annat än slumpen när hissen plötsligt fastnar. Ödet har en plan för dessa arma själar. Idag kommer dessa främlingar att avslöja sina mörkaste hemligheter för varandra, och samtidigt få betala för sina synder.

Långsamt och metodiskt övergår en smått irriterande situation till ren hjälplöshet och terror. Hemska saker börjar ske med passagerarna, en efter en, och misstankarna om vem som ligger bakom händelserna skiftar.. fram till dess att de får reda på den fasansfulla sanningen: en av dem är Djävulen själv.

Alltmedan de på utsidan förgäves försöker rädda dem, inser passagerarna att det enda sättet att överleva är genom att konfrontera den ondska som har lett dem dit de befinner sig idag.

Historien är skriven av M. Night Shyamalan som även producerat. Han har ju som bekant inte haft det lätt på senare år. Hans filmer har rent ut sagt blivit hatade och kritikerna har sågat hans filmer en efter en, och botten nappet blev ju förra årets The Last Airbender (som jag inte sett än). Men trots att han är involverad i den här filmen, så är den långt ifrån skit. Han borde kanske hålla sig skrivandet eller producent som i det här fallet. Kan det vara hans väg tillbaka till att få respekt igen. Nåja vi får väl se. Devil är en intensiv liten lågbudget thriller som i stor del utspelar sig i en hiss. Den är smart från början till slut och är lite som Agatha Christies Ten Little Indians.

Devil är då den första filmen i nya serien The Night Chronicles, som handlar om övernaturliga saker i stadsmiljöer. Regisserad av John Erick Dowdle som senast gjorde en remake av den spanska filmen Quarantine. Filmen förlitar sig inte på gore för att göra det spännande, utan man har istället valt att låta tittaren försöka gissa sig till vem som är Djävulen. Devil blev en succé på bio, om man tittar på inkomsten den drog in, vilket är positivt med tanke på hur mycket Shyamalans andra filmer har dragit in. Handlingen går snabbt framåt och stannar av vid rätt ställen, och den ger tillräckligt med twistar och vändningar för att kunna ses flera gånger. Men förvänta inget mästerverk som Sixth Sense.

Kuriosa: Filmens inspiration kom ifrån folksagan “The Devils Meeting” där Djävulen strövar omkring på Jorden i mänsklig form och torterar människor. Det nämns även i filmen.

6 / 10

Grown Ups (2010)

Regi: Dennis Dugan

Adam Sandler, Chris Rock, Kevin James, David Spade

Att bli äldre är verkligen inte detsamma som att bli vuxen! Komedistjärnorna Adam Sandler, Kevin James, Chris Rock, David Spade och Rob Schneider spelar fem barndomskamrater som träffas en helg för att återuppliva gamla minnen. Att dessa herrar numera är respekterade affärsmän, äkta män och fäder spelar ingen roll – när de möts igen blir de som barn på nytt. Denna både galna och hjärtvärmande film från gänget bakom “CLICK” visar att män innerst inne alltid kommer att förbli pojkar…

Med fem av de stora komikerna i samma film, så kan det inte bli annat än skoj. Mycket riktigt, så innehåller den en hel dos med humor. Kanske inte något mästerverk inom komedi världen, men vad förväntar sig med en Sandler film. Och känner man till hans komik så vet man att den kan bli barnslig emellanåt. Men det gör inget, för den här filmen är underhållande, den är rolig, och har en hel del roliga repliker. Det är absolut en film man bara kan slappna av och skratta med och få en att må bra emellanåt.

Dennis Dugan och Adam Sandler har gjort många filmer tillsammans, och de vet vad som oftast funkar och inte funkar. Vad som är lättsamt och inte. Filmen har fått mycket skit ifrån kritiker som ska klanka ner på skådespelet, regi, handling och gud vet allt. Men se filmen för vad den är. En lättsam komedi med hjärta. Visst, skådespelet är kanske inte det bästa, men vad gör det. Det som jag själv tycker är att Chris Rock borde fått skina lite mer.

Hur som helst, en lättsam komedi. Varken mer eller mindre.

Kuriosa: Från början så skrev Adam Sandler filmen för en release runt mitten av 1990-talet, så med Chris Farley i rollen som Kevin James spelar. Men när den tragiska bortgången av Chris Farley 1997, så lades produktionen ned och lades på hyllan i mer än ett decennium.

6 / 10

Saw 3D (2010)

Regi: Kevin Greutert

Costas Mandylor, Betsy Russell, Cary Elwes, Tobin Bell

En dödlig kamp utspelas kring Jigsaws brutala arv. En grupp som överlevt Jigsaws grymma lekar samlas och tar hjälp av självhjälpsgurun Bobby Dagen, även han en av Jigsaws tidigare offer. Bobby Dagen bär dock på en mörk hemlighet som kommer att framkalla en ny terrorvåg med fällor och lekar du inte trodde var möjliga.

Efter många år så kom den äntligen, slutet, den sjunde och sista (?) delen i franchisen. Efter en riktigt bra första film så har det dalat lite nedför, men tyckte att den sjätte delen blev ett litet steg uppför. Jag hoppas att den här skulle bli en bra och värdig avslutning. Men nu när jag fått se den, så måste jag nog säga att slutet inte är tillfredsställande. Jigsaw är ju den som gör filmen, och han vart med allt mindre i serien. Här har mer eller mindre en cameo roll känns det som.

Fällorna är mer brutala än tidigare och det är ju en lite förbättring. Sen så har vi Cary Elwes som återigen spelar Dr. Lawrence Gordon, killen som lyckas ta sig ut i den första filmen, där allting startade. Att få med honom i den avslutande filmen känns inget annat än helt rätt. Franchisen började med honom, och den slutar med honom. Ganska passande. Han är väl den som är bäst i filmen, medans dom andra är mediokra, för att inte tala om Chad Donella som spelar Gibson. Det känns bara helt fel. Vi får väl se nu om detta är den slugiltiga filmen, eller om det kommer fler om ett par år. Det har ju alltid kommit en varje år sedan den första, men i år blir det då ingen.

Kuriosa: Garage fällan var skriven för en tidigare film i serien, men producenterna tyckte den var för brutal för att visas på film. Men av en okänd anledning, så tilläts den att bli filmad för den här filmen.

5 / 10

Resident Evil: Afterlife (2010)

Regi: Paul W.S. Anderson

Milla Jovovich, Ali Larter, Kim Coates, Wentworth Miller

Världen ödeläggs av ett virus och gör offren till zombies, och Alice fortsätter nu sin resa för att hitta överlevare och sätta dem i säkerhet. En dödlig kamp med företaget Umbrella Corporation eskalerar och Alice får oväntat hjälp från en gammal vän. En ny ledtråd leder Alice och hennes följeslagare till Los Angeles, men när de kommer dit har zombies tagit över staden – och en dödlig fälla väntar.

Fjärde filmen i succé franchisen som bygger på ett TV-spel från början. Mera zombies och mera blood. Klart en förbättring sedan både andra och tredje filmen. Men inte tillräcklig för att få tillbaka franchisen på fötter igen, den staplar sig fram mer. Emellanåt så verkar dom ha koncentrerat sig mer på den visuella stilen under action delarna än om själva historien. Och visst är stilen snygg och coolt filmad, utan tvekan, men man kan ju inte bygga en film på det visuella bara. Öppningsscenen i Japan tyckte jag hade potential innan det blev för mycket rip-off från Matrix, och även slut striden har en hel del Matrix influenser. Missförstå mig rätt, jag njöt faktiskt av filmen, för just såna här filmer faller mig i smaken. Gillade soundtracket också.

Stor del av filmen utspelar sig i ett fängelse och det är ju lite nytt för serien med faran utanför väggen istället för innanför. Det är nog det bästa som dom kommit på under seriens gång. Men mötet med Chris Redfield kändes lite som dom snubblade fram, och vi får lite drama under tiden som handlingen har hållit oss på tårna. Speciellt när Executioner äntrar scenen, en stor jävla muterad snubbe med en säck på huvudet och den Största, Jävla, Yxan jag sett! Hur cool som helst.

Vad som är skönt är ju att Jovovich är med oss fortfarande som Alice, och vi vet ju, utan henne så skulle nog filmerna aldrig blivit av. Hur man har valt att använda sig av Claire tycker jag man kunde ha gjort bättre. Det här inte den bästa zombie filmen, men definitivt inte den sämsta heller. Man har kommit långt från den första filmen och det ska bli intressant och se hur framtida installationer blir. Min högsta önskan vore om de kunde gå tillbaka till rötterna, och leverera en riktigt skräckfilm som får en och hoppa till lika mycket man gjorde när man spelade det första spelet. Men det är önskedrömmar bara.

Hur som helst, en liten förbättring i serien och den visuella delen är snygg.

Kuriosa: Innehåller delhandlingar från spelen Resident Evil: Codename Veronica och Resident Evil 5.

6 / 10

Burn Notice: The Fall of Sam Axe (TV) (2011)

Regi: Jeffrey Donovan

Bruce Campbell, Kiela Sanchez, Ilsa Rosario, Jeffrey Donovan

I hans sista uppdrag, skickas Navy Seal Kommendören Sam Axe djupt in i djungeln i Sydamerika, där en extremt farlig terrorist organisation hotar oskyldiga liv. Men när Sam upptäcker att han bara är en bricka i en mer djävulsk plan, så måste han försöka hålla sig vid liv länge när för att stoppa de riktiga terroristerna – till vilket pris som helst.

Är man ett fan av serien Burn Notice så lär man nog komma över den här rulle, som förklarar lite mer om Sam Axes bakgrund som det nämns här och var i serien. Dessutom var hans alter ego Chuck Finley härstammar ifrån. Detta är ju en film som är gjord för TV, och då är ju budgeten därefter också. Men för att vara en just TV produktion så måste jag faktiskt medge att den är underhållande. Känner man till vad Bruce är för en snubbe så vet man vad man får. Och den här filmen kom mellan den fjärde och femte säsongen av serien Burn Notice.

Även seriens Michael Westen gör ett snabbt inhopp. Kiele Sanchez är kanske inte den bästa skådespelaren, men hon är bra fin att titta på. Filmen har en del humor som är underhållande. Och det var lite kul att det även slank förbi en Evil Dead referense då Bruce karaktär slänger iväg en motorsåg och häver ur sig “Very Groovy”, precis som Ash. Om man inte har sett Burn Notice så funkar det att se filmen ändå, men man får nog mer ut av att ha sett serien så man vet vilka karaktärer man har tt göra med. Och är man ett fan av Bruce, ja, då är valet väldigt enkelt.

6 / 10

Source Code (2011)

Regi: Duncan Jones

Jake Gyllenhaal, Michelle Monaghan, Vera Farmiga

Marinsoldaten Colter blir värvad till ett topphemligt statligt program. Ett av hans första uppdrag blir att hitta en terrorist som planerat ett bombdåd på ett tåg i Chicago. Colters medvetande placeras i kroppen tillhörande en av passagerarna. Problemet är att han endast har 8 minuter att hitta informationen som kan förhindra ytterligare en attack. Han skickas tillbaka i scenariot gång på gång vilket leder till oanade konsekvenser.

Så kom Duncan Jones andra film, efter hans första film Moon som var en väldigt kompetent och bra film. En smart och spännande rulle som griper tag i en på en gång, och det är lite av en “vem gjorde det” film. Vid dom första scenerna så förstår man som tittare att Colter kommer att förälska sig i den helt okända söta tjejen. Men jag ska inte gå in djupare på storyn och avslöja något, för precis som i Moon så har den här filmen twistar som får en att tänka till.

Duncan har lyckats skapa ännu en intellektuell thriller som får oss att fundera och vi är lika ovetandes som Colter är. Vi får bara reda på det som Colter själv får reda på och sen kommer den delen där allt klickar och allt som man fått veta under tiden hänger ihop. Jones visar verkligen att det går att skapa en intensiv thriller som inte bara förlitar sig på biljakter eller explosioner, visst man får sin beskärda del av explosioner här, men man har inte förlitat sig på explosionerna för att göra filmen spännande. Det här mer en psykologisk thriller som får hjärncellerna att arbeta. Och ibland är det ganska skönt att kunna se en film utan att behöva slå av hjärnan, här gäller det att man är med.

Absolut en rekommendation till de som vill ha något att bita i.

Kuriosa: Man övervägde att ge huvudrollen till Topher Grace först.

8 / 10