Season of the Witch (2011)

Regi: Dominic Sena

Nicholas Cage, Ron Perlman, Claire Foy

Riddaren Behmen har fått i uppdrag att transportera en flicka som anklagats för att ha startat pestepidemin till en rättegång. Behmen tror att hon är oskyldig och tillsammans med en försiktig grupp med anhängare slår de sig fram genom mystiska och förrädiska landskap för att komma till en helig plats där hennes oskuld kan bevisas och Europas förbannelse hävas.

Här tycker jag nog att Nic Cage är aningen malplacerad, och stundtals verkar de som att han tagit åt sig projektet enbart för att casha in stålar. En väldigt medioker historia, som kunde ha gjorts mycket bättre med rätt personer. Själva atmosfären är spot-on, men man vågar aldrig ta steget mot skräckhållet, utan man nosar mer på den, för att sen dra sig undan. Hade man bara vågat mer så hade det nog sett annorlundare ut, och förmodligen blivit en bättre film. Uppenbarligen så har den här rullen haft strul, och den har legat på en dammig hylla någonstans i nästan ett år innan det beslutades att släppa den. Ett dåligt tecken. Sen är den dessutom PG13 märkt, nåt som inte bidrar särskilt bra för en sån här film.

Sista akten av filmen så blir det en herrans massa hokus pokus med halvdåliga CGI effekter till följd. Men det finns några positiva saker faktiskt. Och det är bland annat det jag nämnde tidigare, själva atmosfären. En del action är faktiskt helt okey. Ron Perlman är som vanligt, Ron Perlman, och det har blivit en favorit, Hur ful han än må vara, så är han en riktigt skön skådespelare. Dominic Sena, regissören, borde ta en liten break och kolla sitt CV över vad som gick fel. Han har inte gjort en bra film sedan Swordfish (2001).

Detta är ingen film som är värd att köpas, kanske hyras, men lägg inte ut mer pengar för den. Den är inte värd det.

5 / 10

Advertisements

The Loved Ones (2009)

Regi: Sean Byrne

Xaiver Samuel, Robin McLeavy, Victoria Thaine

När Brent dissar Lola’s inbjudan till skoldansen, så är det början på en fasansfull mardröm bortom hans föreställning. Timmarna innan dansen, så blir Brent kidnappad och bortförd till Lolas hem av hennes galne pappa, som är helt fastställd på att förverkliga sin princessas önskedröm. Fastfängslad i Lolas hem, upptäcker Brent att hennes känslor för honom inte är det enda som hon undanhållit. Han måste nu använda all hans villkraft om han ska överleva och undvika att Lola och henns far utvidgar sin hämnd på dem han älskar mest.

Detta var en överraskning och en liten juvel från landet “Down under”. Filmen är rätt intensiv och innehåller en hel del blod. Men inte så myckett det blir överdrivet eller att det ska bli äckligt på något sätt. Det är tillräckligt för att få den effekt som filmen kräver och man får sällan se själva agerandet av saker i bild. Dom sker utanför, och det bidrar lite till realismen tycker jag. Man ska inte behöva se allt i detalj för att förstå vad som händer. Det är en lågbudget film, men skådespelet och intensiviteten är klockren rakt igenom.

McLeavy är riktigt övertygande som Lola, och man vet inte var man har henne, eller vad som ska hända härnäst när hon är med i bild. Det är nästan så man blir rädd för henne när man ser filmen. Hon är helt klart filmens stjärna. Det enda som kan ses som lite negativt med filmen är den subplot som är med, och som inte tillför filmen det minsta dugg. Men kanske har man valt det för att få lite andningsrum i historien, som för övrigt är rätt brutal. En av det bättre tortyr filmerna som kommit genom åren. Roligt när filmer av den här kalibern dyker upp, en fräsch vind gentemot allt som kommer från staterna. Och Australien har ju visat tidigare att det finns mycket kompetent folk, Wolf Creek är ett annat exempel av skräckfilm därifrån. Rekommenderar den här!

7 / 10

Predators (2010)

Regi: Nimrod Antal

Adrien Brody, Alice Braga, Danny Trejo, Laurence Fishburne

Adrien Brody har huvudrollen som Royce, en legosoldat som motvilligt leder en grupp elitsoldater som på mystiskt vis förts samman på en djungelplanet. Dessa kallsinnade mänskliga “rovdjur” befinner sig plötsligt i fullt krig med en ny art utomjordiga rovdjur. Resultatet blir den ulitimata kraftmätningen mellan jägare och byte.

Med två bra filmer (Vacancy och Armored) under bältet så tar sig Nimrod an en idé ifrån Robert Rodriguez med den här filmen. Och man skulle kunna säga att det är en uppföljare på Arnolds rulle från 1987, och en rätt bra sådan också. Likt den filmen så får vi bekanta oss med ett gäng hårdingar, men grejen här är att alla är värstingar bland sitt slag, mördare, krypskytt, drogkartells boss med flera. Så det är ju bara en fråga tills de går lös på varandra. Men efter att ha sett filmen så tycker jag att Brody inte riktigt passar som en action stjärna, det finns bättre val.

Klimaxet i filmen kan tyckas vara lite av en besvikelse, ska inte gå in närmare på det, men med en sån uppbyggnad av filmen så hade jag förväntat mig lite mer kaos, lite mer action och tyngd bakom. Men nu känns det mer som en lite vindpust nästan, nej, kanske inte så, men nåt åt det hållet. Antals tidigare filmer, ex Armored, var betydligt bättre på den punkten. Men  nu blev det inte så, utan vi får nöja oss med detta. Men den är klart bättre än Alien vs. Predator filmerna, och det är ju tur det. Roligt att se Fishburne igen på film, man har ju vant sig med han i CSI under två år. Men se den här, det är en bra science fiction film.

Den har också en liten referens till Arnold filmen. Gott.

Kuriosa: Den klassiska “Predator” ifrån 1987-års Predator ser dagens ljus för första gången på nästan 20 år.

6 / 10

Black Swan (2010)

Regi: Darren Aronofsky

Natalie Portman, Mila Kunis, Vincent Cassel

Liksom de flesta ballerinor kretsar hela Ninas liv kring ballett. Hon är en av de starkast lysande stjärnorna i New York City Ballet Company och när det blir dags att ersätta prima ballerinan Beth som huvudrollen i Svansjön står Nina på tur. Men hon får oväntad konkurrens i nykomlingen Lily som imponerar stort på regissören med sin sensualitet och passion. Allt som de två rivalerna utvecklar en skruvad vänskap blir Nina mer och mer desperat och frågan är hur långt hon är villig att pressa sig själv för sin karriär.

Nominerad för Bästa Film 2010. Såg fram emot att få se den här, och troligen hade man kanske lite för höga förhoppningar. Aronofsky har gjort skumma filmer tidigare, och personligen har jag inte gillat dom så mycket. Men uppenbarligen så gillar dom flesta honom i filmvärlden. Stylistiskt sett så är han riktigt skicklig, det må jag säga. Men den här historien bet inte tag i mig så mycket som jag hade hoppats på. Portman är otroligt duktig i sin roll som Nina, en karriär driven balett dansös, vars mentala hälsa och verklighet driver henne till vansinne i denna ballett värld.

Och det slutade som vi nu vet att Portman vann en Oscar för sin prestation, och som jag nu fullt tycker hon är värd efter att sett filmen. Hon har kommit riktigt lång sedan hennes debut i The Professional (Leon). Black Swan är en film som man bara inte sätter sig ned och ser igenom, det ligger lite tyngd bakom den, så den kan vara svårmald. Är man ett fan av Aronofsky, så är detta ett givet val, då det sägs överallt att det är hans bästa film hittills.

Kuriosa: Det är 139 dans tagningar i filmen. Ut av dessa 139, så är 111 orörda tagningar av Natalie Portman, och de kvarvarande 18 är av hennes “dans dubbel”, Sarah Lane.  Av de tagningar då Lane är med i, så är 26 av de 28 vidvinkel tagningar och sällan syns på bild i mer än en sekund. De två återstående tagningarna krävde digital ansikts ersättning så tittarna ser Portmans ansikte istället för Lanes.

7 / 10

The Karate Kid (2010)

Regi: Harald Zwart

Jaden Smith, Jackie Chan, Taraji P. Henson

Dres mamma blir omplacerad på jobbet och de tvingas flytta till Kina, bakom sig lämnar Dre livet i Detroit där han var en av de populära grabbarna. Utan vänner i det främmande landet har Dre ingen annan att vända sig till än vaktmästaren Han (Jackie Chan), som i hemlighet är kung fu-mästare. Han lär Dre att kung fu handlar om mer än bara slag och parering – det handlar om mognad och lugn. Dre inser samtidigt att han står inför sitt livs stora utmaning när han ska ta sig an sina motståndare.

Så var det dags för remaken av en av de stora klassikerna från 80-talet. När det utannonserades att det skulle bli en remake så undrade jag bara, varför? Originalet är så pass bra att den står sig gott än idag. Men här är vi, när Hollywood torkar ut på original idéer så blir det remakes istället. Men denna är faktiskt ganska bra, det är en solid liten sport film för familjen. Och det var ju ett genidrag att flytta hela historien och låta den utspela sig i Kina, och utnyttja kulturen på plats, med snygg cinematografi, mycket grönska, och gamla landmärken. Man får se så mycket, alltifrån stads gränder till härlig grönska uppe på bergen.

Och skådespelet ska vi inte klaga över här. Jaden Smith som tidigare har visat att han kan spela i Six Degreen of Separation med sin far Will Smith, spelar riktigt bra som Dre. Och det syns på några ställen att han har drag ifrån sin far. Ett bra val i min mening. Han lyckas få fram det emotionella med glans. Jackie Chan känner man igen väl från sina tidigare verk, och tankarna för en direkt tillbaka till hans komiska talang. Men här visar han upp en emotionell sida, det ger mer tyngd åt karaktären hans, mer trovärdig. På senare tid så har han börjat göra filmer med en mer seriös ton. Han är väldigt kompentent.

Det här är verkligen en film för alla åldrar, en perfekt familjefilm faktiskt. Det är ju en typisk ‘underdog’ film, och den följer det klassiska mallen, men den ger ändå en varm känsla över historien.

Kuriosa: Kung Fu stilen som kvinnan som står på drakhuvudet (vid templet, strax innan drak brunnen) använder sig av är “Crane Style Kung Fu”. Utövare av denna stil är experter att balansera på en fot, som en trana (=crane) gör. Det är intressant att notera att hon kontrollerar kobran (nästan som en ormtjusare). Detta kanske är en liten vink till original filmen där Daniel besegrar medlemmarna vid Cobra Kai klubben med “Crane tekniken”.

7 / 10

Elephant White (2011)

Regi: Prachya Pinkaew

Djimon Hounsou, Kevin Bacon, Jirantanin Pitakporntrakul

Legoknekten Curtie Church har fått i uppdrag att hämnas på männen som kidnappade och mördade hans klients dotter. Tillsammans med en hänsynslös vapenhandlare sätter han planen i verket. Men vem är egentligen mannen han jobbar för.

När jag nys om den här rullen så blev jag smått intresserad då den är regisserad av mannen bakom thailändska action filmer såsom, Ong-bak, Tom Yum Goong och Chocolate. Det här är hans första engelsk språkiga film, men dom utspelar i Bangkok. Och jag kan direkt säga att den lever inte alls upp till hans tidigare filmer. Action scenerna och skådespelet är väldigt mediokra. För att nämna Bacons engelska accent. Horribel. Och bad guysen är det klassiska stereotypiska asiaterna. Väldigt platta karaktärer.

Men filmens tema tar upp ett faktiskt problem, som är en grym och tragisk verklighet. Att föräldrar säljer sina döttrar för att ha råd att leva. En väldigt stor omsättning per år, och så klart så utnyttjas de. Det var dock roligt att se platser som man själv har besökt som man kände igen.

Det är inte den bästa filmen, men inte heller den sämsta. Action scenerna är helt okey, men där stannar det. Jag vet inte vad jag ska säga om Hounsou i den här filmen. Han är en väldigt kompetent skådespelare, men jag förstår inte varför han valde att göra den här filmen, när han kan göra så mycket bättre.

5 / 10

Vanishing on 7th Street (2010)

Regi: Brad Anderson

Hayden Christensen, John Leguizamo, Thandie Newton

Ett oförklarligt strömavbrott mörklägger hela Detroit och när solen går upp över staden återstår bara ett fåtal invånare – omgivna av tomma klädhögar, övergivna bilar och långa skuggor.

En liten grupp människor, som inte känner varandra, har överlevt natten och hittar på olika sätt fram till en övergiven bar där det finns mat och dryck. Men allt eftersom dagsljuset försvinner och viskande skuggor omger de överlevande, förstår de att det är mörket som är fienden och de få återstående ljuskällorna är det enda som kan hålla dem vid liv.

Den här är väldigt medioker, jag vill gärna gilla denna lite post-apokalyptiska thriller. Dock är det väldigt svårt med en sån stel och ihålig skådespelare som Christensen. Det är svårt att ta vad han säger seriöst, och när han väl skriker till så låter det lite patetiskt. Sen är väl manuset kanske inte det bästa heller. Många olika “världens-undergångs” filmer har man sett under livets gång, men den här är dock lite annorlundare än de andra. Vad som är positivt med den här rullee är att den inte följer det sterotypiska mönstret för den här typen av film.

Man har också valt att inte förklara händelserna, och det är kanske på både gott och ont. Skulle filmen blivit bättre med en förklaring? Det vet jag inte, kanske, men jag tvivlar på det. Som det är nu så får man själv använda fantasin, och det har ju sina fördelar ibland då de kan höja stämningen lite. En del lär nog ha svårt för slutet och ogilla det helt, men vissa andra kanske gillar det då man får använda huvudet. Det är ingen höjdar film, men inget riktigt skräp heller. Men ingen film man ser om.

5 / 10