Knight and Day (2010)

Regi: James Mangold

Tom Cruise, Cameron Diaz, Peter Sarsgaard

När June hamnar bredvid en mystisk, charmerande man på en flygresa tror hon att hon mött mannen i sitt liv. Men det blir ett bryskt uppvaknande då han visar sig vara en spion på flykt. Detta blir början till en härva av skiftande lojaliteter och flykt undan lönnmördare och samtidigt som June måste ducka för vinande kulor måste hon avgöra om hennes drömman är en förrädare eller den enda hon faktiskt kan lita på.

När jag såg att denna skulle komma så tänkte man, ännu en action komedi, romantisk också, som skulle bli som så många andra filmer. Men där hade jag lite fel, och det glädjer mig. Den var faktiskt rätt underhållande, och var lite olik andra spion filmer. Cruise gör en bra roll här som Roy Miller, en spion som älskar sitt jobb, och han förmedlar de på ett härligt sätt. Många är säkert emot Cruise efter hans livstil och allt som hade med det att göra. Men jag tycker han är en kompetent skådespelare, och skiter fullständigt om han är ett svin i verkliga livet. Han gör bra filmer, that’s it.

Diaz har jag inte riktigt gillat lika mycket, men jag gillade henne i den här filmen faktiskt, trots att hon kanske försöker lite väl mycket att vara söt. Hon har mestadels gjort rena komedier och inte gjort mycket action sedan Charlies Angels i början av 2000-talet. Men dom funkar bra tillsammans. Filmen tar oss till väldigt fina platser runt om i världen, och det är ett härligt foto. Något som jag däremot inte gillade så mycket att man har valt att digitalt lägga in bil krascher istället för att göra det på plats. Tyvärr så syns det.

Filmen är inte en top 10, men den är inte heller i botten. En ganska solid action komedi som gör det den ska göra, att underhålla. Tycker att den klart är en av de bättre i den här genren.

Kuriosa: Chris Tucker, Adam Sandler och Gerard Butler var alla ansedda för huvudrollen innan Tom Cruise skrev på.

6 / 10

Advertisements

Paul (2011)

Regi: Greg Mottola

Simon Pegg, Nick Frost, Seth Rogen, Jason Bateman

Simon Pegg och Nick Frost, återförenas i det komiska äventyret PAUL, där de spelar två sci fi-nördar som beger sig på en resa till Amerikas ufo-trakter. Väl där möter de en utomjording som tar dem med på en road trip som för alltid kommer att förändra deras liv.

De senaste 60 åren har en utomjording vid namn Paul levt på topphemlig militärbas. Av oklar anledning bestämmer han sig en dag för att fly och hoppar på den första bästa farkost på väg ut från stan, en hyrd husbil innehållandes Graeme Willy och Clive Gollings.

Jagade av FBI-agenter, börjar Graeme och Clive skissa på en flyktplan för att kunna återföra Paul till sitt moderskepp. Medan de två nördarna kämpar för att hjälpa sin utomjordiska vän, bidrar Paul med att förvandla två utstötta män från töntar till intergalaktiska hjältar.

Så var det dags för dessa herrar att göra en ny film. De har ju tidigare spelat tillsammans i Hot Fuzz och Shaun of the Dead som är helt underbara filmer. Dom är dock filmade i England med engelsk humor. I Paul så försöker de sig på amerikansk humor, och där faller det lite grand. Filmen är inte alls lika rolig som deras tidigare verk. Men den är inte heller helt dålig. Seth Rogen lånar sin röst till Paul och är perfekt i den rollen. Är man ett Seth fan så kommer man definitivt att gilla Paul, som den gräsrökande och svärande utomjordingen. Paul är Seth Rogen om han var en utomjording.

Paul är helt gjord av CGI och är helt klart övertygande (om man nu visste hur en utomjording skulle se ut), med detaljerade texturer på huden, speciellt ögonen. Filmen är en standard road movie egentligen, där vi får träffa på märkliga karaktärer under resans gång. Men den har också ett hjärta, precis som många komedier har idag. Paul är ganska underhållande, men den saknar det där hysteriskt roliga i sig. Visst den är rolig emellanåt och den lockar fram skratt här och var, men den saknar det där lilla extra. Men jag skulle gärna vilja se Pegg och Frost återigen göra en engelsk film med engelsk humor, det är vad dom kan bäst.

Detta är inte deras bästa alster, och det krävs lite att för att toppa Shaun of the Dead. Men den är inte den sämsta heller.

Kuriosa:När Pegg och Frost gjorde research inför filmen, så körde de samma rutt som Clive och Graeme gör i manuset. Under resan så stannade de till vid den faktiska “Little A’le’inn”, där de träffade en pratglad servitör och några aggresiva lokalbor. Mötet inspirerade dom att ta med detta i manuset.

7 / 10

Attack the Block (2011)

Regi: Joe Cornish

John Boyega, Jodie Whittaker, Nick Frost

Sjuksystern Sam är på väg hem till hennes lägenhet i södra London, när hon plötsligt blir rånad av ett gäng maskerade ungdomar. Hon blir räddad när gänget distraheras av en upplyst meteor, som faller mot dom och träffar en parkerad bil i närheten. Sam lyckas fly, precis innan gänget tvingas slå sig fri från en liten utomjording som hoppar ur bilvraket.

Under tiden Sam och polisen jagar efter gänget, så faller en ny våg av meteorer. Gänget är säkra på seger mot sådana svaga inkräktare, så de plockar på sig diverse vapen, cyklar och beger sig ut för att försvara sitt grannskap. Men den här gången, så är varelserna större. Mycket större. Sam inser snart att de hopplösa ungdomarna som attackerade henne är hennes bästa och enda hopp om att överleva.

Detta var en mycket positiv överraskning. Alien invasion filmer brukar för det mesta betyda stora explosioner, med folk som skriker hysteriskt och springer omkring och blir dödade. De brukar för det mesta vara hög budget på dessa filmer. Men större behöver som vi vet inte betyda bättre. Skyline som kom förra året hade medelmåttig budget, men man valde att begränsa sig till en byggnad i princip. En film som de flesta tycker var värdelös, men som jag gillade ändå. Den här filmen har en ännu mindre budget och är utan tvekan en av de bästa alien invasion filmer som jag sett, med tanke på den låga budgeten.

Man koncentrerar sig på en grupp individer här och det verkar som att attacken är enbart i det lilla området som den utspelar sig i. Det som känns bra är att så fort man sätter sig ned och börjar se filmen, så inser man ganska snart att det inte är en vanlig invasions film. Ett gott tecken i mitt tyckte.

Men något som var svårt var att hända med i dialogerna. Maken till mer slang har jag inte vart med om. Har man inte text till filmen så kommer det vara svårt att hänga med då det är extrem slang och mycket mumlande. Men hur som helst, när filmen väl kommer igång och man får se utomjordingarna, så blir man glad. För designen på dessa varelser är bland det coolaste jag sett. Och det geniala med designen är att även när man får sig en god närbild på dom, så är det något mystiskt med dom. Dom är kolsvarta, och även fast man får se dom up-close så är det som att titta in i ett svart hål. Riktigt nice design.

Jag hade lite förväntningar på den här, och den levde helt klart upp till dom, och lite utöver det, så de var en mycket trevlig överraskning. Kan definitivt rekommendera den här till de som inte sett den.

Kuriosa: Manusförfattaren/regissören Joe Cornish blev inspirerad att göra den här filmen efter att han själv hade blivit rånad på riktigt (ungefär precis som i filmen). Han upptäckte att de unga förövarna var lika rädd som han själv, och började researcha deras liv.

7 / 10

Hanna (2011)

Regi: Joe Wright

Saoirse Ronan, Eric Bana, Cate Blanchett

16-åriga Hanna är intelligent, nyfiken, attraktiv … och utbildad lönnmördare. Hon har levt större delen av sitt liv undangömd i den arktiska vildmarken och tränats i stridsteknik av sin far. Nu skickas hon tillbaka till civilisationen där en hänsynslös CIA-chef  väntar på att utplåna alla spår av hennes existens. Hanna får efter hand reda på sanningen om sitt förflutna och tvingas kämpa för att överleva samt hämnas på den person som gjort henne till en mördarmaskin.

Det var länge sen man såg något så fräscht som den här filmen. Den är fylld med känslosamt drama och rafflande spänning. Soundtracket av The Chemical Brothers följer historien mycket väl. Från första scenen där Hanna jagar en ren på en snötäckt sjö och fäller den, utan en enda replik så inser man att hon är speciell. Saoirse Ronan är en ung skådespelare som kommer att gå riktigt långt. Hon spelar huvudkaraktären som är på rymmen, men samtidigt även på jakt. Hon visar upp riktiga talanger och är helt trovärdig i sin roll som en farlig lönnmördare men samtidigt har det där oskyldiga som barn har.

Blanchett spelar den hänsynslösa CIA chefen Marissa Wiegler, och gör det med övertygelse. Filmen bjuder inte direkt på några twistar eller överraskningar, och man förstår ganska snabbt att en konfrontation mellan dessa damer är oundvikligt. Så i stort så är det en väldigt rak film. Men väl utförd och underhållande action thriller. Vad jag inte riktigt gillade var att soundtracket hade alldeles för mycket och för djup bas i vissa delar. Även vid riktigt låg volym så dansade högtalarna på golvet. Nog för att ljud ska höras, men den ska inte ta över hela filmen.

Men den här filmen bör ses, och rekommenderar den till de som inte sett den. Spännande och med lysande skådespel av Ronan och Blanchett.

Kuriosa: Manuset hamnde under “Black List” 2006 och 2009. Det är en lista över det bästa icke producerade manus under de åren.

7 / 10

Tangled (2010)

Regi: Nathan Greno & Byron Howard

Mandy Moore, Zachary Levi, Ron Perlman

När kungarikets mest eftersökte – och charmigaste – tjuv, Flynn Rider, gömmer sig i ett mystiskt torn väntar han sig knappast att träffa Rapunzel, en vacker och slagfärdig tonåring med otroliga superkrafter i sitt 20 meter långa, gyllene hår! Tillsammans ger sig det omaka paret ut på en fartfylld resa med oväntade hjältar, skratt och spännande äventyr.

I nästan ett sekel så har Disney gjort klassiska filmer med hjälp av pensel och papper bara. Med denna film så markerar det 50:e filmen som Disney släpper, och på senare år så har pappret bytts ut till dator animeringar. Men magin finns fortfarande kvar, det som ger hjärta till historierna. Dom flesta filmerna har alltid innehållit sång nummer och även här så har man bibehållt det. I Tangled så är CGI’n mer levande än tidigare och det känns nästan som det är handmålat som tidigare Disney filmer. Och i vanlig ordning så avviker historierna lite från originalen, men det gör absolut ingenting, för det är Disney, och oftast så lyckas dom pricka in det magiska.

Rösterna är spot on och musiken och sångerna fungerar riktigt bra. Det är en fröjd att lyssna och se allting, och den bör ses med bästa möjliga kvalite. Tangled är fylld av sago klichéer, men den är fullt medveten om det, och det märks när dom själv pekar ut dom och gör humor av det. Det är verkligen svårt att inte gilla den här filmen. I stort så vet man ju hur filmen kommer att sluta, och resan dit är verkligen magisk. Man blir lätt indragen i historien, och det gör ju det ännu svårare att hålla tillbaka när dom mest sentimentala bitarna kommer. Men vad gör det.

Har ni inte sett den här, så rekommenderar jag den starkt. Den har humor, spänning, hjärta och framförallt så får den en att känna sig varm. Detta är Disney i sett esse. Ska bli roligt att se nästa alster av dom.

Kuriosa: Detta är den dyraste animerade film som Disney gjort, ca $260 miljoner dollar.

8 / 10

I Saw the Devil (Akmareul boatda) (2010)

Regi: Jee-woon Kim

Byung-hun Lee, Min-sik Choi, Gook-hwan Jeon

När en seriemördare dödar en hemlig agents flickvän, tillika en pensionerad polischefs dotter, slår hans egen ondska tillbaka mot honom. Jägaren blir jaktbyte i en sadistisk katt-och-råttalek.

Den här hade jag lite annorlundare förväntningar över än vad jag faktiskt fick se. Den var inte alls så som jag hade föreställt mig, och det är definitivt inte negativt. Tvärtom, den krossade de förväntningar jag hade innan filmen och ersatte det med nåt helt annat, i stort sett bara positivt. Kan säga att det var en upplevelse att se Min-sik Choi i den roll som han spelar. Sån ondska som han porträtterar har jag inte sett på länge, och han är helt perfekt i rollen. Han håller en mycket god balans i sin roll och det blir aldrig tråkigt, heller inte något överspel.

Våldsamheterna kan tyckas vara av det brutalare slaget, men även här tycker jag att det hanteras på ett bra sett för att kunna leverera de känslor som är tänkta. Olikt många andra seriemördar filmer så stöter de två ledande huvudrollsinnehavarna på varandra fler gånger än en i filmen, allt för att orsaka varandra allt mer smärta. Filmen är ingen skräckfilm per se, utan mer en drama/action/thriller och det visar sig mest under kollisionerna mellan dessa två karaktärer då vertkyg av diverse slag används. Det är inte många skrämsel scener här för att klassas som en skräckfilm.

Detta är helt klart en film som jag kan rekommendera, och den är lång, klockar in närmare 2.5 timme. Den är brutal, lite äcklig emellanåt, men spännande och med duktiga skådespelare. Skulle inte förvåna mig om jänkarna gör en remake då de sällan har egna originella idéer.

8 /10

Jonah Hex (2010)

Regi: Jimmy Hayward

Josh Brolin, John Malkovich, Megan Fox

Jonah Hex (Josh Brolin), en ärrig dagdrivare med prisjägaryrket som sista utväg, stiger ut ur sidorna i den legendariska serien. Jonahs förflutna kommer ifatt honom när den amerikanska militären lovar att stryka alla efterlysningar av honom om han letar rätt på och sätter stopp för den farliga terroristen Quentin Turnbull (John Malkovich).

Det här var inte mycket att hänga i julgranen. Filmen är en enda röra, och går alldeles för fort fram. Jag har aldrig läst serie tidningarna om Hex, men har lite humm om vem han är. Så det var ju intressant att det skulle göras en film om honom. Trailern kom, och det såg intressant ut. Men i och med att han inte tidigare filmats, så hade det varit bra med en ordentlig genomgång, ge honom en bra bakgrundshistoria, till vem han är, varför han är som han är, och vad hans primära mål är. Det läggs inte ned någon form av energi till att fatta tycke eller kunna sympatisera med karaktärerna. Riktigt dåligt ur manus perspektiv. Vi får lite snabba flashbacks till bakgrunden, men det är så pass lite att man inte bryr sig.

Filmen klockar un strax över 70 minuter, minus efter texter. Redan där ringer en stor varningsklocka. Hur ska man lyckas få en sådan historia att bli bra på så kort tid. Jag skulle hellre ha sett det dubbla. Men som sagt, manuset är illa skrivet, och jag kan inte förstå att varken Brolin eller Malkovich skrev på detta. Klockorna borde ha ringt för dom med. De båda är dock bra, så bra dom kan bli med så pass uruselt material de har att arbeta med. Det finns en massa hål i storyn som man skulle kunna ta upp, allt från att Hex har ett pris på huvudet som sedan han har en chans att rektifiera, till varför regeringen inte gör ett skit att stoppa Turnbull. Det hela är bara slarvigt skrivet, från herren av Crank och Gamer.

Regissören är kanske inte det bästa valet heller, då han borde hålla sig kvar med animering hos Pixar. Hans ledning känns amatör aktigt. Hur man än ser på detta så är det ett stort fail. För att inte tala om Fox, som inte har mycket screen tid. Tur är väl det kanske. Men hur som helst, så är detta en film man inte ser om igen i alla fall. Och heller knappast lär få uppföljare då den failade hårt med inkomster. Kanske är lika bra.

Kuriosa: Thomas Jane var så pass intresserad av att spela Jonah Hex att han lät sig fotograferas med full kostym och make-up. Jane skulle senare få chansen att låna ut rösten till Hex i en animerad kort film.

4 / 10