Extremely Loud & Incredibly Close (2011)

Regi: Stephen Daldry

Thomas Horn, Tom Hanks, Sandra Bullock, Max von Sydow

Oskar är övertygad att hans far, som dog i 9/11 attackerna vid World Trade Center, har lämnat honom ett sista meddelande gömt någonstans i staden. Känslan av övergivenhet från hans sörjande mor och driven av ett långsint sinne som vägrar tro på saker som inte kan observeras, så börjar Oskar leta i New York City efter ett lås som passar den mystiska nyckel han har hittat i sin fars garderob. Hans resa genom de fem stadsdelarna tar honom bort från förlusten till en större förståelse för världen omkring honom.

Detta är nog en av det bästa 9/11 filmerna som jag sett, och kanske en av det bästa filmerna från 2011 hittills. Nåt jag tycker filmen gör väldigt bra att inte spela på känslorna hos tittaren på det traditionella sättet. Men dock känner man en riktig närhet till just Oskar och hans resa för att kunna spendera en sista minut med sin far. Filmen är av den långsamma kategorin, och man låter filmen ta sin tid att etablera den värld vi får följa genom Oskars perspektiv. Man förstår varför filmen blev nominerad en Oscar för Bästa Film, och det är mycket tack vare skådespelarna. Thomas Horn som spelar Oskar är helt ny inom filmen, då han valdes tack vare hans medverkande i Jeopardy! så det är ju otroligt roligt att se hans absolut första roll, och att han kan bära hela filmen själv.

Även vår egen Max von Sydow gör filmen intressant med sin stumma roll. Och han är väl den enda som Oskar kan sympatisera med, då även han har vart med om nåt fruktansvärt under barndomen. Och utan att säga en enda replik genom filmen så ger han oss en klockren prestation. Som alltid så ger Tom Hanks oss en bra prestation, och det är alltid roligt att se honom i sina roller. Han spelar så bra att man saknar honom precis som Oskar gör. Han verkar vara en sån far som alla vill ha. Även Sandra Bullock gör en riktigt bra roll, precis som i The Blind Side, och fortsätter hon i det här spåret så kommer hon vinna en till Oscar inom en snar framtid. Även fast hon verkar framstå som en känslokall och skör person, så verkar det hela vettigt. Och det är i slutet av filmen som man verkligen förstår allting.

Har ni inte sett Extremely Loud & Incredibly Close så gör det. Den är riktigt bra. Och den får en rörd likaså.

Kuriosa: James Gandolfini filmade scener som någon som möter Sandra Bullocks karaktär vid en sorg rådgivning, men de klipptes bort på grund av dåliga reaktioner vid test publiken.

8 / 10

 

Advertisements

Bad Teacher (2011)

Regi: Jake Kasdan

Cameron Diaz, Justin Timberlake, Jason Segel

Elizabeth Halsey (Cameron Diaz) är ful i munnen, hänsynslös och fullständigt opassande i sitt yrke som lärare. Hon dricker, röker på och längtar efter att få gifta sig med en man som kan försörja henne så att hon slipper sitt hopplösa jobb. När hennes fästman dumpar henne siktar hon in sig på en rik och snygg ersättare (Justin Timberlake), samtidigt som hon bestämt avböjer de upprepade inviterna från skolans gymnastiklärare (Jason Segel). Hennes galna och okontrollerade påhitt gör att både elever och kollegor – och till och med hon själv – får sig en läxa utöver det vanliga!

En film som på utsidan verkade riktigt rolig, och kunde ha vart det om man hade filat lite extra på manuset och fått huvudkaraktären att växa genom filmens gång. Men istället får vi en ganska halvdan historia utan egentligen moral. Den vill nog efterlikna Bad Santa emellanåt, om att försöka vara så elak som möjligt, men utan konsekvenser. Och Cameron Diaz är så långt ifrån Billy Bob Thornton i att vara elak att det nästan blir pinsamt. Ibland försöker hon för mycket.

Bad Teacher är inte fullständigt värdelös, utan den har faktiskt ett par riktigt bra skratt scener som får en att piggna till. Justin Timberlake spelar en vikarie som börjar och som Diaz‘s karaktär får upp ögonen för, och han är rätt rolig i sin roll och känns övertygande. Även Lucy Punch som spelar den outhärdlige Amy Squirrel gör ett bra jobb. Jag undrar om filmen hade kunnat bli roligare med en annan än Diaz i huvudrollen.

I övrigt så är det en ganska omoralisk komedi som är rolig på bekostnad av de unga studenterna. Nåt som kanske går hem hos några, men det fyller inte riktigt någon funktion, och Diaz är likadan i början som i sista scenen, vilket känns lite udda. Men så är det nu, och tyvärr så faller filmen på den delen, bland andra.

Kuriosa: Bradley Cooper övervägdes till en roll.

6 / 10

 

A Fish Called Wanda (1988)

Regi: Charles Crichton

John Cleese, Jamie Lee Curtis, Kevin Kline, Michael Palin

Fyra sluga juveltjuvar? tre Yorkshireterriers och en proper engelsk försvarsadvokat, det gör en vansinnig blandning som blir hur kul som helst. När en tjej som heter Wanda (Curtis) försöker lura sin Nietzsche citerande pojkvän (Kline), en lönnmördare som är svag för våra fyrfota vänner (Palin) och den propra och väldigt engelska advokaten (Cleese) på en förmögenhet i juveler så kan det nog inte bli rörigare.

Väldigt många håller nog den här filmen som en av sina topp favoriter när det kommer til komedier. Och jag måste nog faktiskt hålla med om att det är nog även en favorit hos mig. Den här filmen har vad många dagens komedier inte har, och det är ett välskrivet och smart manus och med en bra komisk tajming av samtliga skådespelare. Monthy Python fans vet nog vad de kan förvänta sig av Cleese och Palin. Skrattfest. Och det hela blir inte sämre när man tagit in Curtis och Kline, och Kline stjäl varenda scen han är med i. Det hela slutade med att det blev en sensationell hit internationellt och det gav Kline en Oscar för Best Supporting Actor.

Det är en väldigt smart komedi med superba prestationer från alla involverade. Har man inte sett den här rulle, så bör man nog ta sig en funderade om man inte ska ta och köpa den. Den är värd de enstaka kronor den kostar. Fastän fillmen är snart 25 år gammal så håller den hela vägen, tack vare att det är så pass bra skrivet och med en skön engelsk humor. Man skrattar alltid åt denna, oavsett om man bara sett den en gång, eller 20 gånger.

Filmens fördel är den komplexa, men väldigt enkla storyn, en som har en rad twistar i sig, och det gör den en fröjd att se om den om och om igen. Att se Palin spela den stammande djur rätts aktivisten som försöker lönnmörda en gammal dam, men lyckas döda dennes hund istället är hur kul som helst. Ska självklart inte spoila för de som inte sett den, men det finns många scener som är helt galet roliga. En film som lever kvar i minnet långt efter att man sett den, och som faktiskt är lika rolig flera år senare när man ser den.

Kuriosa: Det fanns en man från Danmark som faktiskt skrattade ihjäl sig 1989 när han såg filmen, och speciellt en viss scen innehållande pommes frites. Historien har mer eller mindre blivit en “urban legend”, men faktum är att den är sann och har bekräftats av den avlidnes son.

8 / 10

 

The Next Three Days (2010)

Regi: Paul Haggis

Russell Crowe, Elizabeth Banks, Olivia Wilde

Hur långt skulle du gå för att rädda allt du den han älskar? Oscar-belönade Russell Crowe spelar John Brennan, en man vars älskade fru (Elizabeth Banks) blir arresterad för mord. Efter tre års lönlös kamp mot myndigheterna inser John att det bara återstår tre dagar innan hans fru hamnar i fängelse för resten av livet. Det enda hopp som återstår för deras gemensamma framtid tillsammans är en dödlig kamp mot klockan… och omöjliga odds.

Remake på den franska filmen “Pour Elle” från 2008. På svenska heter den “Allt för Henne“. Denna är lite över två filmer och kan tyckas vara lite lång, men jag tyckte om det, även om det fanns en del saker som kunde gjorts bättre. I stort så är det ett prison break drama som är jäkligt spännande emellanåt. Vad som kunde ha gjorts bättre i manusväg är att ha tagit upp lite om konsekvenserna i att försöka bryta ut någon ur ett fängelse. Vilken person man lär försöka bli, med tanke på att han är en oskyldig skollärare. Är han villig att skada folk för att få det han vill eller till och med döda? Vad kommer det att visa sonen? Dessa aspekter som drama lägger man inte ner mycket på, utan man koncentrerar sig mer på själva planeringen av utbrytningen.

Men Haggis lyckas ändå att få en oss att sitta på spänn när han berättar denna story, och Crowe är riktigt bra, som alltid, i den här rollen. Likaså Banks. Och sen har vi Olivia Wilde som är den snygga singel morsan som tar sin dotter till lekparken, men som i stort inte fyller mycket funktion för historien. Men det lilla hon är med i så är det trevligt att vila ögonen på. Spänningen är riktigt bra i tredje akten då polisen gör allt för att stoppa dom. Men allting kanske går lite väl lätt kan man tycka. Och slutet på filmen… jag undrar hur den hade vart om man skippat avslöjandet om vad som faktiskt hade hänt. Hade väl varit kul att låta tittaren vara helt oviss och själva ha sina teorier. Men nu är det som det är.

En spännande film är det självklart, lång dessutom. Filmer som tar upp det med att bryta ut ur ett fängelse och visa själva planen har alltid vart intressanta, och så även denna. Helt klart en bra film är det.

Kuriosa: “Bump” nyckel tekniken som används av Crowe fungerar faktiskt som det visas, på cylinder lås.

7 / 10

 

Immortals (2011)

Regi: Tarsem Singh

Henry Cavill, Mickey Rourke, Stephen Dorff, John Hurt

Efter att de grekiska krigarna till slut vunnit över Titanerna, dyker ett nytt hot upp mot dem. Med enorm kraft, deklarerar Kung Hyperion krig mot hela mänskligheten. Med sin blodtörstiga och vansinniga armé söker Hyperion genom Grekland efter den legendariske Epirus bågen, ett vapen med obeskrivlig kraft, som smidits i himlen av självaste Ares. Om vapnet hamnar i kungens ägo, kan det förgöra hela mänskligheten, till och med förinta gudarna. Men de forntida lagarna förbjuder gudarna att ingripa i mänskliga konflikter och gudarna förblir maktlösa mot Hyperion och hans armé. Tills bonden Theseus kliver fram som deras enda hopp, hemligt utnämnd av Zeuz själv.

Immortals är väldigt snygg, om än lite småseg och otydlig. Skådespeleriet är välagerat, och Rourke som Kung Hyperion känns som ett bra val. Filmen har en hel del CGI och påminner om 300 i berättande och i det visuella. Henry Cavill som kommer spela Stålmannen i kommande film spelar här Thesesus, bonden som lyckas få tjejen och gå upp emot Hyperion. Men vägen dit är lång, halvseg och lite märklig. Finns delar i filmen som inte direkt är sammanhängande, och man får inte så mycket förklaring heller. Känns som att man har räknat med att publiken redan känner till den grekiska mytologin. Man får ingen förklaring till varför Titanerna är farliga. Likadant Gudarna, man har det svårt att få tycke för dom, för dom är bara där. För det finns inget som berättar vilka de är som folk. Man vill ju känna samhörighet för att få sympati.

Men filmens visuella punkt är nästan anledning nog att se filmen, och den här helt fantastisk. Tarsem Singh är kung på att uttrycka sig visuellt, och det syns verkligen i den värld som han bygger upp. Som sagt, den har liknelser med 300, men det finns egentligen ingen film som liknar en Singh film. Man använder sig även en hel del scener med slow-motion. Även om filmen i sig är av långsammare takt än den action spektaklet Clash of the Titans som kom för några år sedan, så är Immortals en mer gedigen film ändå, och bättre. Den här kommer få samma betyg ändå på grund av att den inte riktigt förklarar vissa delar i filmen som känns väsentliga för tittaren. Och om den visuella delen inte var tillräckligt dragkraft att se filmen, kan så berätta att Freida Pinto är sjukt snygg som oraklet Phaedra.

Kuriosa: Regissören Tarsem Singh har förklarat att man gjort filmen i “stil med målningar från renässansen.”

6 / 10

 

The Green Hornet (2011)

Regi: Michel Gondry

Seth Rogen, Jay Chou, Cameron Diaz, Christoph Waltz

Han är förläggare dagtid och en maskerad brottsbekämpare när mörkret faller. Hans ständige sidekick är Kato och tillsammans med sin japanske vapendragare färdas han runt i bilen “The Black Beauty”, beväpnade med specialpistoler, knockoutgas samt Katos närstridskunskaper blir de en duo att frukta… Filmen bygger på Britt Reids äventyr.

Seth Rogen som superhjälte, det har man lite svårt att freställa sig, eller superhjälte är det väl egentligen inte då en sådan har speciella krafter som gemensam nämnare. Nåt sådant har inte Britt Reid. Här är det egentligen hans sidekick som är hjärnan bakom allt, och det är ju en ganska intressant aspekt i “superhjälte” världen, men den delen har man inte fokuserat så mycket på. Istället är fokuset på Seth Rogen som Britt Reid, och i tron att han ska vara lite annorlundare här, så är han inte det. Han är sitt normala jag och skriker ur sig sina repliker som i vilken annan film som helst, och det blir ganska tröttsamt, ganska fort. Men så blir det när man låter en skådespelare som redan snackar lite för mycket att hålla i trådarna i manus skrivandet.

Seth Rogen har bantat ned sig ett antal kilon för just den här rollen, och om han bara hade kunnat haft mindre skrikiga repliker, så hade nog filmen kännts bättre. Filmen har länge varit på tapeten och vid ett tillfälle så ville Kevin Smith göra den med Jake Gyllenhaal som Britt, man ju undra hur den filmen skulle blivit. Och Stephen Chow var rollsatt som Kato (och som regissör) och Nicholas Cage som skurken. Hade blivit intressant minst sagt, och med Chow som Kato så såg jag fram emot detta. Men han lämnade projektet för att han och Rogen inte kom överrens om upplägget. Tråkigt.

Men filmen är sevärd, och mycket tack vare Christoph Waltz som spelar Chudnofsky som vill ta över Los Angeles kriminella värld. Jag är glad att jag inte pröjsade för denna på bio, den hade inte vart värd det priset. I övrigt så är det en film som inte stannar länge i tankarna efteråt. Och en uppföljare kommer det inte att bli, i alla fall inte inom den närmaste åren. Förståeligt.

Kuriosa: Eddie Murphy försökte att få rollen som Britt Reid redan 1992.

5 / 10

 

Puss in Boots (2011)

Regi: Chris Miller

Antonio Banderas, Salma Hayek, Zach Galifianakis

Svärd kommer att korsas och hjärtan kommer att krossas i det här äventyret med en av de mest älskade figurerna i Shreks universum – Mästerkatten. Det är en riktig skrävlarhistoria om Mästerkattens ungdom då han slog sig ihop med mästerhjärnan Humpty Dumpty och den gatusmarta Kitty för att stjäla den berömda Gåsen som lägger gyllene ägg.

Efter att ha vart med i tre Shrek filmer så får han sin egen film här. Att göra en spin-off på en karaktär kan vara ett riskfyllt uppdrag, men här har man lyckats väl måste jag säga. Filmen utspelar sig i samma universum som Shrek, självfallet, och är en ursprungshistoria som berättar hur han blev den han är. Eftersom vi aldrig fick en riktig bakgrund om Puss i Shrek filmerna, så var det i stort helt fria händer hur hans bakgrund skulle visas i filmen. Man har lyckats väl med att nästan återuppliva franchisen som innefattar Shrek-universet och det lär väl ha känts bra för regissören Chris Miller som stod bakom Shrek 3, som är den sämsta i hela franchisen.

Puss in Boots är den sorts animerad barn film som passar väl till den vuxna publiken också, trots att den inte har lika många vuxna element som vi sett i Shrek filmerna. Och man behöver inte se Shrek över huvudtaget för att förstå Puss in Boots. Filmen kan stå helt själv på sina egna ben. Filmen är kort, men tempot är högt, och med ett skönt soundtrack så är det en lyckträff.

Antonio Banderas är Puss, och är charmerande och rolig, jag hoppas det blir lite mer äventyr med denna katt framöver. Även Salma Hayek känns passande som Kitty Softpaws. Dock så känns inte Humptey lika rätt som de övriga, men bortsett från det så är det en underhållande film med värme och hjärta, och som definitivt är den bästa Shrek baserade film sedan Shrek 2. Kan inget annat än att rekommendera den. En film för alla åldrar.

Kuriosa: Huvudkaraktären, Puss (röstspelad av Antonio Banderas), gör ett “P” som sin signatur; en signatur lik “Z” som Zorro gör. Antonio Banderas spelade Zorro i The Mask of Zorro och The Legend of Zorro.

7 / 10