Mission: Impossible – Ghost Protocol (2011)

Regi: Brad Bird

Tom Cruise, Jeremy Renner, Simon Pegg, Michael Nyqvist

Ingen plan. Ingen förstärkning. Inget val. Agent Ethan Hunt och hans elitteam tvingas gå under jorden när IMF stämplas som terroristorganisation efter en bombattack mot Kreml. När de försöker rentvå organisationen inser teamet att någon planerar att starta ett kärnvapenkrig. För att rädda världen måste de dra nytta av alla knep och högteknologisk utrustning man kan tänka sig. Uppdraget har aldrig varit verkligare, farligare eller mer omöjligt.

Fjärde Mission Impossible filmen är en väldigt underhållande och energisk film, och kan nog våga säga att den är seriens bästa. Mycket tack vare ett smart manus från Josh Appelbaum och André Nemec. Tom Cruise visar verkligen att han fortfarande har kvar action talangen. Även Renner som är ny i gänget hittar sin plats tillsammans med Patton och Pegg. Pegg har en skön inställning och hans bidragande humor känns passande. Intressant är dock regissör valet, Brad Bird, som tidigare bara har gjort animerade filmer hos Pixar, såsom Ratatouille och The Incredibles och detta är hans första live action film. Och han har lyckats fullständigt, ska bli intressant att se vad han väljer att göra härnäst. Cruise var ju även producent så skulle nog tro att han hade en ganska stor hjälpande hand genom hela filmen.

Action sekvenserna är helt otroliga och rycker tag i tittaren och ger oss en fantastisk spänning och släpper inte tag om en förrän filmen är slut. Jag tycker nog att action delen man sätter upp är i en klass för sig och är visuellt snyggt och spännande. Det finns inte mycket man kan anmärka över här, men det finns en del som många har skrivit om runtom på nätet och som jag kan hålla med om. Och det är kontinuiteten med den tredje filmen. Har man inte sett den under en längre tid så kan man bli något förvirrad i denna, då man inte valt att lägga ner någon tid för att berätta vad som hänt tidigare. Ett tips är att se M:I3 innan man ser denna. Kul att man valt att ge skurk rollen till vår egen Michael Nyqvist.

Ghost Protocol är en snabb action thriller med mycket adrenalin som är ett måste att ses om man gillar genren. Smart manus och ett fantastiskt regiarbete. Det kan inte bli bättre än så här, men det återstår att se, för en M:I5 är i princip garanterad efter denna succé.

Kuriosa: Tom Cruise utförde själv scenen där Ethan Hunt klättrar utanpå Burj Khalifa Tower utan en stunt dubbel. Burj Khalifa Tower är den högsta byggnaden i världen.

8 / 10

 

Haywire (2011)

Regi: Steven Soderbergh

Gina Carano, Channing Tatum, Ewan McGregor, Antonio Banderas

Den hemliga agenten Mallory Kane blir förrådd av sina överordnande. Det uppdrag hon fått går riktigt fel och plötsligt är hon på flykt över alla gränser. Nu måste hon göra allt för att återvända till USA för att skydda sin familj, och för att hämnas på dem som förått henne.

Övergången från WWE wrestlare eller MMA fighter till skådespeleri brukar sällan fungera väl, och slutar för det mesta ganska pinsamt. Här har Steven Soderbergh själv plockat ut Gina Carano för att axla huvudrollen. Hon är inte en skådespelare, utan en MMA fighter i grunden, och det märks här och var i filmen. Hennes dialoger är aningen platta och utförs med minimal känsla. Men Soderbergh har haft detta i åtanke ändå, och gett henne ganska få dialoger och desto mer fighting scener för att utnyttja hennes faktiska kunskaper. Men själva spion historien är väldigt medioker och känns lite väl underarbetad. För att inte säga väldigt standardiserad.

Fighting scenerna är brutala och känns oerhört äkta, det nämns till och med i special features att oftast så är fighterna inte fejkade. Väl koreograferade och till Caranos fördel. Vad som var skönt var att det inte är snabba klipp eller shaky cam, och det är väldigt tacksamt för ögonen. Sen i vanlig ordning så har Soderbergh tagit med en stort antal stora skådespelare för att fylla ut de mindre rollerna, som mer eller mindre är utökade cameos, t.ex Michael Douglas, Bill Paxton, Michael Fassbender. McGregors karaktär är dock väldigt underarbetad, och man vet bokstavligen ingenting om honom. Något som inte är till fördel för filmen, och inte heller att filmen totalt saknar ett klimax, den slutar tvärt bara.

Så i det stora hela är det en väldigt medioker film med en standard historia utan det där lilla extra. Den börjar dock bra, men det rinner ut i sanden tyvärr. Dock så är fighterna välgjorda och realistiska. Filmen känns som en Bourne rulle fast med en kvinnlig Bourne, minus all shaky cam.

Kuriosa: Gina Caranos röst ändrades för att få ett mer djupare ljud.

6 / 10

 

Hugo (2011)

Regi: Martin Scorsese

Asa Butterfield, Chloë Grace Moretz, Ben Kingsley, Christopher Lee

Hugo Cabret som berättar historien om en föräldralös pojke som lever ett hemligt liv inne i väggarna på en tågstation i Paris. Med hjälp av en excentrisk flicka försöker han lösa ett mysterium som kretsar kring hans döda far, den ilskna ägaren till leksaksaffären under honom och ett hjärtformat lås som verkar sakna nyckel.

Tänker man på Martin Scorsese så går tankarna automatiskt till maffia dramas. Men här har ha gjort nåt lite ovanligt, en familjefilm och en suverän sådan. Vi får enkelt följa Hugo när han träffar Isabelle och hur de utsätter varandra för de okända underverk som finns omkring dom. Isabelle öppnar Hugos ögon för bokvärlden, medans Hugo intorducerar filmen för henne. Det är roligt att se dessa två, och hur de skapar ett band tillsammans. Många av deras möten är rollsatta av en rad stora profiler, även om det är korta möten. Det hela funkar som kugghjul i filmens maskineri. Och många delar i filmen får vi se hur Hugos perspektiv, och det liknar lite Rear Window av Hitchcock. Skulle inte förvåna mig om det är en homage, från en stor regissör till en annan.

Scenografin är sjukt snygg, och Paris siluetten är riktigt vacker, och har en fantastisk look, nästan lite animerad. Det här är dessutom en film som man bör se i 3D, vilket jag inte gjorde. Den ska visst vara lite utöver det vanliga, och bland de bättre. Man har tydligen använt tekniken på ett smart och bra sätt. Hugo blev nominerad 11 gånger och vann fem Oscars, och det är synd att Scorsese inte vann själv för regin, men han behöver inte den för att bekräfta att det är en bra film. Scorsese visar oss också att filmen var en magisk och underbar sak för hundra år sedan, och är även så idag. Castingen är i stort perfekt och det finns inte mycket att anmärka över. Man blir lätt insvept i historien och man sitter med stora ögon ända tills filmens slut.

Rekommenderar den starkt till er som inte sett den.

Kuriosa: Martin Scorsese’s första film på tolv år som inte har Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Hans senaste film som inte hade med honom var Bringing Out the Dead.

8 / 10

 

The Darkest Hour (2011)

Regi: Chris Gorak

Emile Hirsch, Max Minghella, Olivia Thirlby, Joel Kinnaman

När en oförklarlig katastrof drabbar världen lyckas en grupp turister överleva i Moskvas underjord. De måste nu ta sig igenom den öde storstaden för att leta efter fler överlevande men det är en ny värld som möter dem ovan mark, en farlig, främmande plats som hemsöks av en okänd fara.

The Darkest Hour är en ganska medioker liten scifi rulle som faktiskt börjar med en ganska så cool idé. Men det hela blir lite smått tråkigt, tack vare karaktärerna som är ganska så tomma. Man skulle kunna tro att Emile Hirsch skulle kunna lyfta upp kvalitén lite, men så är tyvärr inte fallet. Han var riktigt bra i Into the Wild för några år sedan, men det har tydligen dalat sen dess. Men trots att filmen är väldigt medioker med tråkiga personer, så var det själva idén som fick mig att hålla mig genom hela filmen. Gillade dock inte hur utomjordingarna förklarades och det. Men för att vara en ganska lågbudget film så är special effekterna riktigt bra emellanåt.

Själva historien är väldigt simpel då den i stort bara koncentrerar sig på överlevnad. Ingen romans dravvel eller andra saker. Men karaktärerna är så sjukt tråkiga om man kollar på den delen, och idiotiska val görs av vissa som inte verkar det minsta vettiga, med tanke på situationen. Och Max Minghella verkar inte visa någon form av känslor alls. Mycket märkligt. Och så har vi vår egen Joel Kinnaman i en mindre roll som en störig chef eller nåt.

Och hade det inte varit för det faktum att filmen gick upp på bio, så skulle man nog tro att det varit en TV film med en liten högre budget än normalt. Det är ungefär den kvaliten som filmen generellt håller. Och det är en film som inte är värd att köpa tycker jag.

Kuriosa: Produktionen haltades under två veckor på grund av den ordentliga luft föroreningen som orsakades av tjock rök som kom ifrån eldsvådorna som härjade runt om Moskva under Augusti 2010. Tre veckor senare så kom produktionen igång igen. Och trots allt jobb, så fick man med rök i slut filmen, som man var tvungen att digitalt ta bort.

5 / 10

 

The Girl with the Dragon Tattoo (2011)

Regi: David Fincher

Daniel Craig, Rooney Mara, Stellan Skarsgård, Christopher Plummer

Den skandaldrabbade journalisten Mikael Blomkvist (Daniel Craig) åtar sig uppdraget att i hemlighet utreda ett fyrtio år gammalt ouppklarat mord på uppdrag av offrets farbror, industrimagnaten Henrik Vanger (Christopher Plummer). Den tatuerade hackern Lisbeth Salander (Rooney Mara) som anlitas för att utreda Blomkvist upptäcker samtidigt sanningen bakom den konspiration som ledde till hans fall. Deras vägar korsas och tillsammans uppdagar de en mörk och fasansfull historia om mord och sexuella övergrepp som sedan länge ruvat under ytan i svenskt näringslivs historia.

Så har man nu sett det amerikanska remaken av denna film. Den svenska originalet är helt fantastiskt bra. Så hur lever den amerikanska upp gentemot den. Självklart kan man inte låta bli att jämföra med den svenska versionen. För de första så var det sjukt ovant att se filmen med engelska röster när ALLT annat är på svenska, såsom miljöer, kartor, skyltar med mera. Men kan man bortse från det så måste jag säga att dom har lyckats mycket väl med att fånga atmosfären. Och Fincher är en av de bättre regissörena så det vore väl konstigt om han inte lyckades skulle jag säga. Med sina 158 minuter så känns filmen inte så lång faktiskt, och öppnings introt till filmen är nåt olikt annat jag sett. Skulle nog tycka att den fungerar mer som en musik video som sätter tonen direkt för själva filmen. Gillar den skarpt.

Jag gillade faktiskt Craigs version av Blomkvist, även om det inte var någe fel alls på Nyqvists tolkning. Likaså Mara som spelar Salander. Dom är så pass olika, men ändå lika på något sätt, och båda är riktigt bra. Kanske man kan se Maras tokning vara mer skör eller hur man ska säga. Det syns i alla fall mer än i Rapaces tolkning. Mara är dock underbar i rollen, och gör den till sin egen och hon kan känna sig stolt med sin Salander.

Har man inte sett den svenska versionen, så var baredd för en spännande upplevelse. Är man ett fan av Millennium serien eller/och novellerna, så är Finchers version tillräckligt annorlunda för att man återigen ska bli insugen i historien på ett positivt sätt. Uppenbarligen så ska den här inte har dragit in så mycket stålar som man hade hoppats på, så än så länge så är det osäkert om de andra novellerna ska göras också, om de görs, så blir det troligen med en betydligt mindre budget. Man får hoppas helt enkelt att de blir av. Eller jag gör då i alla fall det.

Kuriosa: Filmen spelades in i Sverige under den kallaste vintern på 20 år.

8 / 10