Fase 7 (2011)

Regi: Nicholás Goldbart

Daniel Hendler, Jazmín Stuart, Yayo Guridi

Coco följer surt efter sin gravida fru Pipi runt inne i matbutiken för att handla. Men när hans lägenhets byggnad hamnar i karantän när ett dödligt virus sveper över kontinenten, så tvingas den hopplöse Coco att ta saken i egna händer och skydda sin gravida fru mot sina grannar som blir allt mer galna av situationen.

Phase 7 är en liten guldklimp till skräck/thriller från Argentina som precis som [REC] utspelar sig i en lägenhets byggnad, och precis som karaktärerna i filmen, så vet vi tittare precis lika lite om vad som egentligen händer ute i världen, mer än att det är virus utbrott. Och för en gång skull så är det inget virus som gör alla till zombiesar, utan de döda är döda. I stort så handlar filmen nästan lite mer om vad gör folk som blir satta i karantän? Att folk blir less och uttråkade och börjar dra på sig vapen och skapa problem. Lite Lord of the Flies syndrom fast med vuxna. Så de slutar ju med att själva viruset inte är den verkliga fienden utan ens egna granner. Vi får dessutom bara se en person falla offer för viruset, och denna utgör aldrig någon fara.

Regissören Nicolás Goldbart gör ett bra jobb för att skapa en psykologisk thriller där den starkaste spänningen bryts ibland med en ganska skön humor som får en att bryta ut i ett högt skratt. Med denna märkliga blandning skön humor och skräck så får vi följa Coco som motvilligt blir hjälten och måste leva upp till de ansvar som fallit till honom. Daniel Hendler som spelar den småmuttrande Coco gör ett bra jobb och levererar helt enkelt. Jazmín Stuart spelar Pipi som egentligen inte kommer med så mycket, förutom å klaga lite på Coco och försöker hålla den lugna stämningen i lägenheten medans Coco är ute och kämpar.

Kan faktiskt rekommendera denna om ni är sugna på en liten thriller med humor och som inte handlar om zombies.

6 / 10

The Goonies (1985)

Regi: Richard Donner

Sean Astin, Josh Brolin, Corey Feldman, Robert Davi, Anne Ramsey

Direkt ur Steven Spielbergs fantasivärld kastas vi tillsammans med ett gäng små hjältar in i ett piratäventyr där det oväntade är så oväntat att de inte ens kunnat föreställa sig det i sin vildaste fantasi!

Med hjälp av en mystisk skattkarta beger sig barnen in i en fantastisk underjordisk värld full av irrande gångar, hårresande fällor och ett för länge sedan förlist piratskepp, till brädden lastat med guldmynt. Men de har ingen tid att förlora, för tätt hälarna befinner sig en hel familj ruskiga typer… samt ett snällt monster med ett ansikte som bara en mor kan älska.

The Goonies måste väl ändå vara en av det bästa äventyrs filmerna som gjorts och som är lika bra varje gång man ser den. Trots att den snart har 30 år på nacken så håller den en speciellt plats för mig, då man är uppvuxen med den, och att den var den stora favoriten i barndomen. Visst den har ju sina brister, men den publik den riktar sig emot bryr sig knappast om det. Regissören Richard Donner arbetar sig genom Chris Columbus manus snabbt och utan några speciella problem. Det flyter på riktigt bra och han får ut det bästa av skådespelarnam och lyckas skapa en hel del spännande sekvenser. Vem kan glömma benorgeln? Eller det sjukt snygga och detaljerade pirat skeppet, som för övrigt byggdes upp helt och hållet from scratch. Produktionen GAV bort skeppet till den som ville ha det, men inget tog på sig den, så den skrotades. Mycket synd. Likaså den mycket omtalade bläckfisk scenen som aldrig visades, förrän filmen kom på DVD där den scenen var med som bortklippt material.

Karaktärerna kan måhända vara lite stereotypiska om man ska gå in på det, som att de rika folket som ska klanka ner på de fattiga, och likaså ungarna i gänget. Mouth som är den tuffa och snabbkäftade, Data är hjärnan i gänget med alla sina uppfinningar, och så har vi Chunk som är den roliga knubbisen. Och det är ju faktiskt Chunk som har de bästa replikerna i filmen, utan tvekan. Varje gång man tänker på det namnet så kommer Truffle Shuffle upp, likaså när han blir förhörd av Fratelli busarna och berättar sin livs historia. Hysteriskt roligt. Och Fratelli bröderna är galna och roliga tillsammans med sin morsa, spelad av den bortgångne Anne Ramsey som gör en grym prestation.

The Goonies har det mesta för ett bra matiné äventyr och som håller än idag. Producerad av Steven Spielberg, som hade en hand i det mesta som kom ut under 80-talet. Det märks lite att han vart med här också, för den har lite av den här Spielbergsheten i sig, och inget fel med det. Tvärtom, han vet hur man gör bra filmer helt enkelt. Soundtracket är härligt också, och man får nästan liten gåshud när man får höra klassikern “The Goonies ‘R’ Good Enough” av Cyndi Lauper. Josh Brolins debut roll är det dessutom, och vem hade kunnat ana att han först nu på senare år som han börjat bli het hos casting agenterna. Och att Mikey skulle få vara med i Lord of the Rings trilogin som Samwise.

Vet inte hur många gånger jag sett The Goonies hittills, men många är det, och många fler gånger kommer det säkerligen att bli. För den kommer aldrig att bli dålig.

Kuriosa: När Fratelli bröderna bråkad med varandra så örfilar hon verkligen Robert Davi. Hon blev tillsagd att slå honom så hårt hon kunde.

9 / 10

 

La Cara Oculta (The Hidden Face) (2011)

Regi: Andrés Baiz

Quim Gutierrez, Martina García, Clara Lago

Adrian är en framgångsrik dirigent i Bogotas Philharmonic Orchestra, och är tillsammans med sin flickvän Belen. De verkar vara lyckliga tillsammans, men när Belen börjar tvivla på hans trohet så försvinner hon helt spårlöst. En olycklig Adrian finner tröst i musiken och i famnen på en vacker servitris, Fabiana. Men när passionen mellan dessa två växer, så börjar frågor kring Belens försvinnande att dyka upp.

La Cara Oculta är en spansk-colombiansk thriller som till större delen utspelar sig i Bogota, Colombia. Efter en lite ryckig och ojämn början på filmen så tar den sig i kragen och blir helt okey. Under första hälften på filmen så funderar man mest på vad själva storyn är, om det är lite av en spökfilm, eller om det nåt helt annat. Men när andra halvan slår in så kommer man underfund med på en gång vad det egentligen handlar om. Jag ska inte spoila något, så ska inte gå in så mycket på själva storyn mer än att jag gillade den när den väl kom igång. Och hur den sen slutar kan man diskutera huruvida om det var rätt slut. Storyn är lite av en flashback som man sedan knyter ihop med nuet.

Detta är då Andrés Baiz andra film, kan dock inte säga mycket där då jag inte sett hans första film Satanas. Och som sagt så startar den ganska svagt och ojämnt, och dialogen är väl kanske inte den bästa heller. Quim Gutierrez som spelar Adrian känns inte rätt för rollen, då han verkar rätt kass på att leverera känslor i dialoger. Får en känsla av att han bara läser rakt upp och ner från ett papper utan inlevelse. Och sedan så har vi Martina Garcia som spelar Fabiana som också är ganska tråkig gällande inlevelser. Hon springer mest runt helt näck och man kan ju fundera om det verkligen är nödvändigt. Men efter ett tag så inser man faktiskt att nakenheten inte är till för att unga killar ska dregla över filmen, utan den fyller en ganska viktig funktion utmed historien.

Och det är som jag skrev tidigare, när andra halvan av filmen så börjar det hända saker och vi får lite mer av skådespeleri som dom andra två helt saknar. Man kan ju bara försöka inse själv hur man skulle reagera om man befann sig i denna situation. Panik. Ångest. Klaustrofobisk. Jag betvivlar att den här filmen kommer upp på bio, eller om den ens hamnar på hyllan, men gör den det, så se den. Den är helt klart värd det, och trots den ojämna starten så är andra halvan värd att se.

7 / 10

 

Piranha 3DD (2012)

Regi: John Gulager

Danielle Panabaker, Matt Bush, David Koechner, David Hasselhoff

Pirayorna är tillbaka så bered dig på ett nytt blodbad som är både värre, våldsammare och roligare! Den här gången lämnar monsterfiskarna Lake Victorias blodröda vatten för den badande buffén på vattenparken Wilderness Waters.
Inte en swimmingpool, rutschkana, eller rörsystem är säker. Det enda sättet att överleva är att hålla sig borta från vattnet. Räkna med dubbelt upp av blod, bröst och bestar i en skräckmassaker där de hetaste stjärnskotten i Hollywood spelar mot legender som Christopher Lloyd, Gary Busey och David Hasselhoff.

Den första filmen var rätt bra faktiskt, om än överdriven, men ändå gjord med glimten i ögat. Så uppdagades det att det skulle bli en uppföljare, vilket jag förstod att det skulle bli, men dock utan Alexandre Aja som gjorde den första filmen. Med det så följde Ving Rhames och Christopher Lloyd till uppföljaren, som dessutom hade Gary Busey och David Hasselhoff redan i rollistan. Det gjorde ju att man blev sugen att se den här, och man hoppades på ännu blod, gore och nakenheter som det hade utlovats. Och man valde att filmen ska utspela sig i ett vattenland. Intressant minst sagt.

Så nu har jag då fått se den här rullen, och den var typ allt annat än vad jag hade föreställt mig. Visst, det är väldigt mycket naket, men väldigt lite innehåll av det andra. Om man ska jämföra med den första filmen, vilket man naturligtvis gör, så är den här en stel film med kass humor. Man får aldrig den här panik känslan av att nu jävlar går allt åt helvete som man fick i första filmen. Inga som helst känslor eller sympati med karaktärerna. Sen att man väljer att ha med Gary Busey och låta honom göra i princip ingenting är bortkastat. Varför inte låta honom göra nåt riktigt sjukt galet som han är så pass bra på att göra ibland. Och alla dessa utfyllnads scener som är totalt onödiga, jag menar då undervattens scenerna där kameran åker lite framåt eller bakåt. Vill man få tittare att tro att det är pirajor som simmar? Eller vad vill man förmedla?

Vad som kunde ha blivit en riktig massaker i vattenlandet blev en riktig besvikelse. De grymma dödscenerna i originalet som hade en dos humor i sig var ganska intressant gjorda, och jag funderade hela tiden vad dom skulle hitta på här. Med lite mer arbete och tankar bakom arbetet så hade man nog kunnat komma på både det ena och det andra i vattenlandet. Nu blev det bara så att pirajorna simmar runt och små tuggar på folk, vilket kändes helt bortkastat. Det enda som var bra med filmen var självklart David Hasselhoff som paroderar sig själv, och de outtakes som finns med i efter texterna. Allt annat var bortkastad tid som jag aldrig mer kommer få tillbaka.

Kuriosa: Första filmen i Piranha serien som är helt filmad i 3D

3 / 10

 

Prometheus (2012)

Regi: Ridley Scott

Noomi Rapace, Michael Fassbender, Charlize Theron, Idris Elba, Guy Pearce

En grupp forskare gör en fruktansvärd upptäkt när de strandsätts på en planet under en expedition. Snart inser de att deras kamp för överlevnad är viktigare än de någonsin kunnat ana.

Ridley Scott är tillbaka och gör Sci Fi igen, och vilken film. Ända sedan det var prat om en ny Alien film så har jag bara hoppats och hoppats, och att sedan Scott signade upp för att regissera gjorde ju bara att man blev ännu mer sugen att se den. Mycket har hänt sedan detta blev klart, och filmen blev inte så som den var tänkt från början. Men det gör inget för denna är ruskigt bra. Det är inte en direkt prequel till Alien, utan den kan stå på egna ben i samma universum.

Scenografin är fantastiskt och Scott är en mästare utan dess like. Han vet hur man få till de snygga bilderna och kunna fånga rätta atmosfär som få regissörer kan. Tillsammans med helt suveräna effekter så hoppas jag innerligen att den får nomineringar i just den kategorin. För att inte tala om skådespeleriet som bokstavligen är fläckfri, och Noomi Rapace förtjänar stående ovationer för sin prestation som Elisabeth Shaw. Hennes skådespel känns helt perfekt, och när hennes karaktär är rädd så känns rädslan helt genuin. Aldrig hade jag anat att hon skulle utvecklat sig så pass mycket som hon gjort sedan hon tog sig över Atlanten. Och i den här takten och med rätt filmroller så står det inte på förrän hon står med en statyett i handen. Och sjukt snygg är hon dessutom.

Jag antar att många som läst om filmen skulle tycka att hennes karaktär är en form av Ripley, men dom två är så olika som man bara kan vara. Shaw känns mer kvinnlig i sig, och inte alls den starka kvinnan som Ripley är. Dessutom så är hon mer impulsiv och osäker.

Själva historien fick mig att le lite grann då man har inspirerats en hel del från böcker skrivna av Erick von Dänicken, och jag ska väl inte avslöja vad det är, utan det får ni se när ni ser filmen. Och personligen så är jag i stort helt övertygad om att det ligger nåt i vad Erick skrivit i sina böcker. Filmen anses vara lite åt skräckhållet, men det finns egentligen inte mycket skräck, men den är inte dålig för det. Den är riktigt spännande. Och det finns en del referenser till Alien, speciellt en scen i den som man har kallat för Space Jockey scenen som var så mystisk, tills nu. Äntligen får man reda på vad det är för nåt. Och den klassiska monstret, facehugger som planterar ett embryo i sin värd, finns inte med, utan man har valt något primitivt som evolverar inne i sin värd. Och som i slutändan kan evoloverat till något som vi känner till från Alien franchisen. En form av xenomorphs finns med. Jag hoppas innerligen att denna film blir den första i en ny franchise, och jag inte minns helt fel så har väl Scott sagt att han vill göra två filmer.

Prometheus är imponerande bra och jag hoppas den lägger grunden för en ny trilogi eller liknande. Och gå INTE in och se filmen och tro att den ska vara nåt i stil med Alien eller Aliens för då blir ni måttligt besvikna. Och man behöver inte heller känna till nåt av de andra filmerna för att hänga med då den här står på egna ben helt och hållet. Det blir att definitivt se den här igen när den dyker upp på Bluray, rent ut av köpa den också.

Kuriosa: Var från början tänkt som en prequel till Ridley Scotts Alien, men Scott bestämde sig för att göra den till en original film med Noomi Rapace (som redan var rollsatt) fortfarande i rollen som en av de fem huvudpersonerna. En tid senare blev det bekräftat att fastän filmen kommer utspela sig i samma universum som Alien och kommer referera till den ganska mycket, så kommer den inte vara en direkt prequel.

9 / 10

Wake Wood (2011)

Regi: David Keating

Aidan Gillen, Eva Birthistle, Timothy Spall, Ella Connolly

Sörjandet efter deras enda dotter, Alice, så flyttar paret till den avlägsna byn Wake Wood där de stöter på en grupp bybor som praktiserar hedniska ritualer. De blir snart medvetna om att dessa ritualer kan få döda personer att återvända, och det skulle innebära tre dagar med deras kära dotter.

Hammer Films Production. Ett brittiskt produktionsbolag som producerade väldigt mycket skräckfilmer under 50- och 60-talet men som föll i glömska när allt nyare skräckisar kom under slutet av 60-talet. Men på senare år så har bolaget återupstått med nya ägare, och med nyare film, den första känner vi alla till, Let Me in, remaken på vår svenska vampyrfilm Låt den Rätte Komma In. Men deras absolut första film var Wake Wood, som faktiskt filmades redan under 2008, men som inte dök upp förrän mitten av 2011. Ganska lustigt att just den filmen handlar om just återfödelse.

Wake Wood är en hyffsad lågbudget skräckis som utspelar sig på engelska landsbygden, och just engelska landsbygden kan vara lite spooky ibland med dessa gamla hus och samhällen och dimma som oftast spelar in. Så även här. Vi får klart för oss ganska omgående att allt inte står rätt till i den lilla byn, och att en mörk hemlighet vilar över den. Första halvan av filmen är rätt långsam, dyster och grå och är i princip allt annat än skrämmande. Man bygger upp historien kring parets förlust i livet och de problem som kan dyka upp i äktenskapen efter en sådan tragedi. Men när historien vänder till det våldsamma så får vi se det som är så vanligt i såna här filmer, ett gulligt barn som egentligen inte är så gulligt och som går runt och mördar en massa folk. Hade vart kul med lite twistar och nytänkande än med de förutsägande storyn.

Men plus är i alla fall själva atmosfären och den är med genom hela filmen, och det är nästan så man kan känna fuktigheten som ständigt är närvarande tillsammans med dimman. Filmen är inte direkt skrämmande och man förlitar sig mer på kusliga stämningen som man får av byborna. Tyvärr så verkar man förlita sig mer på de standard klichéer som man sett i andra filmer än att kunna komma med något eget. En okey film, men mycket mer än så är det inte.

5 / 10