Silent Hill: Revelation 3D (2012)

Regi: Michael J. Bassett

Sean Bean, Adelaide Clemens, Kit Harington, Carrie-Anne Moss

Under flera år så har Heather Mason och hennes far varit på flykt, och alltid varit ett steg före de farliga krafterna som hon inte riktigt förstår sig på. Plågad av skrämmande mardrömmar på hennes 18-års dag och hennes fars försvinnande, upptäcker Heather att hon inte är den hon trott vara. Upptäckten leder henne allt djupare in i den demoniska värld som hotar att fånga henne för alltid i Silent Hill..

Så för 6 år sedan kom filmen Silent Hill som jag anser vara en av de mer trogna och bästa filmatiseringar av ett spel. Och nu ätnligen har uppföljaren kommit, och i vanlig ordning följer den trenden med 3D. Revelation är minst lika bra som föregångaren och är en berg- och dalbana från början till slut, med non-stop action. Kan nämna att den även är brutalt mycket blodigare än första filmen, nåt som passar in. Första filmen regisserades av Christophe Gans och han gjorde ett lysande jobb, liksom Michael J. Bassett som regisserar denna. Den knyter ihop trådarna från första filmen väldigt smidigt, och har man inte sett den första så kan man nog hänga med lite ändå. Fast jag skulle nog rekommendera att se första filmen ändå för att få ut det mesta av filmen. Är man ett fan av spelen så lär man nog vara ganska nöjd med hur dom har lyckats få ihop alla referenser till det tredje spelet som den bygger på. Vad jag hade dock önskat var att filmen hade vart minst en halvtimme längre, lite mer kött på vissa karaktärer hade inte skadat.

Vad som är roligt att man har kvar original skådisarna från första filmen, som gör lite cameos för att få in en smidigare övergång till andra filmen. Och effekterna är riktigt bra och tillför bra mycket till atmosfären. Efter filmens slut så suktar man bara efter mer Silent Hill, och jag hoppas det blir en tredje film. Skådespeleriet är bättre, och Sean Bean gör i princip aldrig något dåligt. Det märks att man även har använt sig av samma kreativa team som man använde sig av i första filmen, för den visuella delen är riktigt atmosfärisk och snyggt, som den var i första Silent Hill.

3D delen var riktigt härlig och lite mysigt med askan som snöar ner och som gav en sjysst 3d effekt. Så är den här filmen värd att se på bio, absolut. Men som sagt, se första filmen innan. En bra början till Halloween helgen.

Kuriosa: Roger Avery var från början tänkt att skriva manuset, och hade börjat på första utkastet när han blev dömd och slängd i fängelse för vållande till annans död och två andra punkter gällande skador vid fyllekörning. Filmen blev fördröjd tills bolaget hyrde in Michael J. Bassett under hösten 2010 till att skriva och regissera.

8 / 10

Advertisements

Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull (2008)

Regi: Steven Spielberg

Harrison Ford, Karen Allen, Cate Blanchett, Shia LaBeouf

I Indiana Jones och Kristalldödskallens Rike försöker Indy (Harrison Ford) att lura en skärpt och vacker agent (Cate Blanchett) i kampen om Akatorsmystiska och allsmäktiga kristalldödskalle – en jakt fylld med “spektakulär underhållning” (Claudia Puig, USA Today). Tillsammans med en rebellisk ung motorcyklist (Shia LaBeouf) och sin gamla kärlek Marion (Karen Allen) tar Indy med dig på ett actionspäckat äventyr i klassisk Indiana Jones-stil!

Spielberg och Lucas fick ihop en historia som alla parter blev nöjda med. Och självklart efter en sån lång väntan så var ju förväntningarna skyhöga, så pass höga att det inte skulle spela någon som helst roll vad filmen handlade om, så skulle den göra fans besvikna. Och den har blivit bashad, riktigt bashad av fansen för att inte alls passa in i Indiana Jones franchisen, med element såsom utomjordingar, dubbelagenter, lian svingande apor och den inledande kylskåpsscenen som överlever atombomben. Så med tanke på detta så låter det som att Crystal Skull skulle vara riktigt lam. Vilket jag måste säga att lian sekvensen är.

Men personligen så måste jag säga att jag inte bryr mig speciellt mycket, för i filmens helhelt så passar den här filmen in precis lika väl som resterande serien. Alla filmer har blandat action och äventyr lika väl som fantasy och det occulta och är perfekta filmer som i stort sett hyllar den gamla härliga matine filmerna. För vad som är lockande med Indiana Jones är ju att se vilka mystiska reliker han jagar efter och hur han bär sig åt för att finna det. Crystal Skull levererar precis det, precis som i de tidigare filmerna. Ok, LeBeouf svingandes i lianerna med aporna i djungeln känns lite lamt som jag skrev tidigare, och överleva i ett kylskåp vid en atombomb är precis lika fantastisk som berg- och dalbane jakten med gruvvagnen, eller varför inte sekvensen där Indy i princip klarar sig oskadd ifrån Nazi pansarvagnen som kör utför stupet, eller springa ifrån giftiga pilar som skjuts ur väggarna.

Nej, som jag ser det så passar The Kingdom of the Crystal Skull perfekt med resterande av filmerna. Vad som är trevligt att Spielberg har inkluderat lite hyllningar till de tidigare filmerna, inne i lagret i början så ser man träboxen innehållandes arken från första filmen, och även från andra filmen finns med när Indy har lektion. Samt så går det ju inte att missa den mest självklara, och det är ju att han blir äldre, och inser att han delar samma plats som Sean Connery gjorde så väl i tredje filmen. Trevligt att se Karen Allen tillbaka som Ravenwood också.

Men visst, fjärde filmen är den svagaste i serien och är troligen den sista Indiana Jones filmen vi får se från dessa herrar. Det har vart snack om en femte film, men om inte en ny film sker inom en väldigt snar framtid, så lär det inte hända alls. Men hur som helst så har vi fyra bra filmer, som garanterat gör vad de ska göra, helt enkelt att underhålla och återses flera gånger.

Kuriosa: Harrison Ford var envis att han skulle få använda Indianas kända piska. Paramount cheferna ville att vapnet skulle vara datorgenererat på grund av det nya säkerhets bestämmelserna, men Ford tyckte det var löjligt.

7 / 10

Indiana Jones and the Last Crusade (1989)

Regi: Steven Spielberg

Harrison Ford, Sean Connery, John Rhys-Davies, Alison Doody, River Phoenix

I prologen får vi se en ung Indiana Jones (River Phoenix) i ett av hans första äventyr. Det spännande filmeposet fortsätter, och den vuxne Indy (Harrison Ford) ger sig av på ett farofyllt sökande efter sin far, den vresige doktor Henry Jones (Sean Connery). Nazisterna är ute efter den heliga graalen och har kidnappat Indys far som är världens främste expert i ämnet. Följ Indy bland råttorna i Venedigs katakomber, i en hisnande luftstrid med nazistiska flygaräss och när han trotsar en framrusande skjutande stridsvagn. Graalen har makt att både ta och ge liv, och Indy och hans far kämpar mot klockan i denna tidlösa klassiker.

Andra uppföljaren och här går vi tillbaka till den mer lätta tonen jämfört med den andra filmen så var tämligen mörk. Last Crusade är i klass med Raiders dock med en större skopa humor. Resultatet blir ett suveränt äventyr i sann Indiana Jones anda, och är aningen bättre än Temple of Doom. Inte för att den filmen är dålig, bara lite annorlundare. Man har valt att gå tillbaka till att ha nazisterna som de centrala skurkarna och Hitlers jakt på övernaturliga föremål. Och den här gången så får vi möta Indiana Jones far som är suveränt spelade av Sean Connery, och samspelet med Ford är riktigt rolig att se. Just det samspelet är det som är humorn i hela filmen.

Precis som i tidigare filmer så genomgick filmen en rad förändringar i manusväg innan det blev klart. Och målet var att försöka distansera sig så långt som möjligt ifrån den andra filmen och samtidigt försöka hålla samma nivå som den första filmen med en mer humoristisk ton. Karaktären Sallah är tillbaka, liksom Marcus Brody, och tillsammans utgör även de en liten del av humorn. Och för att utveckla franchisen och bibehålla tonen så introducerar man en far och son konceptet som fungerar mycket väl, och som även speglar den slutgörande temat i filmen – den heliga graalen och legenden om Kung Arthur. Detta tema fungerar som en smart metafor för Indiana Jones då han förenas med sin far eftersom det andliga sökandet efter Gud och en tro egentligen är ett sökande efter en relationen mellan far och son.

Man har även expanderat bakgrunds historien om Jones och filmen öppnar med en mycket ung Jones, spelad av River Phoenix, när han stjäl ett gyllene kors från skattjägare. Mycket bra intro som ger mer kött på benen om vad som inspirerade Jones till att bli arkeolog, ärret på hakan, rädslan för ormar, och naturligvis hatten som är hans signatur. The Last Crusade är en av få uppföljare som faktiskt är minst lika bra, spännande och underhållande som den första filmen i serien. Och lika bra varje gång man ser den.

Kuriosa: Sean Connery och Harrison Ford hade inga byxor på sig under filmande av Zeppelin sekvensen (främst för att det var väldigt varmt i den studion, och för att Connery inte ville svettas för mycket).

9 / 10

Indiana Jones and the Temple of Doom (1984)

Regi: Steven Spielberg

Harrison Ford, Kate Capshaw, Jonathan Ke Quan

Indiana Jones (Harrison Ford) mörkaste och mest spännande äventyr som du aldrig tidigare sett det. Följ den legendariske hjältens farofyllda framfart!

Indy undkommer med nöd och näppe ett våldsamt slagsmål på en nattklubb i Shanghai, bara för att kraschlanda i Indiens regnskog där ondskans makter härjar. Barnen från en avlägsen by har kidnappats och används som slavar i en ointaglig gruva, och Indy måste rädda dem utan att själv möta samma fruktansvärda öde hos den onda Kali-sekten. Tillsammans med sin följeslagare Short Round (Ke Huy Quan) och den motsträviga nattklubbssångerskan Willie Scott (Kate Capshaw) överlistar Indy de blodtörstiga skurkarna, och det går undan i svängarna när de jagas i en gruvvagn i den halsbrytande berg- och dalbanescenen i detta klassiska filmäventyr.

Som den första uppföljaren till Indiana Jones serien så märks det tydligt att man valt att använda sig av en betydligt mörkare historia, som dessutom utspelar sig före första filmen. Mycket av idéerna som var tänkta till den första filmen men som slopades dyker upp här, bland annat skjutningen på nattklubben i Shanghai, flykten från flygplanet med gummiflotten, och så klart den ikoniska sekvensen för filmen, berg- och dalbane jakten inne i gruvan. Lika spännande varje gång jag ser den. Denna liksom den äckliga exotiska middags scenen är det som fastnar i minnet.

Filmen ansågs vara den sämre innan fjärde filmen kom, men jag måste nog säga att jag gillar denna, även om den kanske lite vid sidan om i Indiana Jones universet. Vad jag förstått när man läser om filmen på nätet så ville Spielberg och Lucas göra nåt mer skrämmande med spöken, men som sedan successivt blev en historia om en religiös sekt med svart magi. Med tanke på vad filmen innehåller, bl.a barn slaveri och mänisko offer så är det nog inte så konstigt att den fick en högre åldersgräns. Filmen bidrog väldigt mycket till att staterna anammade åldersgränsen PG-13. Trots att filmen är mörkare och innehåller med skrämseltaktiker så lyckas Spielberg ändå hålla uppe spänningen och humorn som han gjort tidigare. Mycket tack vare Ford i rollen och med en side kick som Shortround. Kan dock tycka att Kate Capshaws högfärdiga och skrikiga Willie kan bli uttjatig. Men Willie och Short Round är inte bara med för att man ska störa sig på, utan för att hålla humorn uppe och hålla Indy på plats så att säga. Speciellt under en sekvens som handlar om “zombifiering” eller vad man ska kalla det.

Hur som helst så finns det lite fler brister i Temple of Doom, men mycket av de är förlåtande, speciellt med den underbara jakten i gruvan som är riktigt bra gjord, blandat med live action och stop motion. Detta kapitel av Indiana Jones är klart mörkare, men innehåller en hel del skoj och spänning.

Kuriosa: Desserten “fryst ap hjärna” var gjord av vanilj- och hallonsås.

8 / 10