Ant-Man (2015)

am1Regi: Peyton Reed

Paul Rudd, Michael Douglas, Corey Stoll, Evangeline Lily.

Biokemisten Dr. Hank Pym använder sin senaste upptäckt, en grupp subatomära partiklar, för att skapa en storleksförändrande formel. Hans första test på sig själv går fel men han uppfinner en hjälm som gör att han kan kommunicera med myror – och kontrollera dem.

Ant-Man in tub

SPOILERS kan förekomma!!!

Ant-Man är kanske den film som Marvel riskerat mest med efter Guardians of the Galaxy, eftersom majoriteten av folket inte har en susning om vem/vilka det är. Och en av de stora frågor som man ställde sig, kan Paul Rudd få Ant-Man till en succé? Och svaret är ett ja! Trots motgångar som att Edgar Wright, som jobbat med projektet i över 10 år, hoppade helt av strax innan inspelningarna körde igång. Ant-Man är en annorlunda Marvel film och är lika olik andra Marvel filmer som Captain America: The Winter Soldier var olik andra när den kom. Marvel är inte rädda för att prova nya saker, rollsätta otänkbara skådisar och regissörer. Men dom har prickat rätt i varenda film i min mening. Ant-Man handlar om Scott Lang som är en charmig klåpare som bara Paul Rudd kan gestalta, men även en grym tjuv. I det stora hela så är det en ‘heist’ film, men samtidigt en superhjälte ‘origin’ historia, nåt som egentligen inte gjors tidigare. Men det fungerar, riktigt riktigt bra.

Pym and Lang.

Redan när Scott Lang tar på sig dräkten för första gången och förminskar sig så inser man att man har en sjukt rolig, spännande och intensiv resa framför sig. Det är mer humor än någon annan Marvel film, men det passar så väl in, det är väl skrivet. Och den som gör filmen så rolig är Michael Peña som stjäl varenda scen han är med i. Trodde inte denna människa var så rolig som han var. Trots att filmen dessutom är den kortaste av alla Marvel filmer så känns den perfekt i längd och är lätt att hänga med i. Och självklart så är även den här en del i Marvel Cinematic Universe, vilket man nämner många gånger. Men det görs på ett smart sätt vilket jag uppskattar. Michael Douglas då, som gamla erfarne Hank Pym, även han helt perfekt castat. Douglas är ju en väldigt bra skådespelare, och det märks att han verkligen har tagit sig an rollen som Pym. Inte bara tagit jobbet för pengarna. Det som var väldigt kul att se var första scenen där man har föryngrat Douglas med hjälp av CGI, och det är riktigt bra gjort. Hela den scenen var riktigt bra gjord, och det var kul att lägga ögonen på Hayley Atwell som Agent Carter.

Yellowjacket

Så är allting helt perfekt? Nej, så klart inte. Det som kan påpekas är lite saker här och där angående vissa karaktärer och hur vissa beslut tagits. Känns inte riktigt ok. Det som jag tänker mest på är Hank Pym har mörkat hur Hopes mamma dog. Varför inte talat om det tidigare? För att skydda dottern. Jag köper det inte. Nåja. Det var en grym film. Och en bra avslutning på Phase 2. Inte lika stor och maffig som Age of Ultron, utan en mer intim liten historia som i grund handlar om far och dotter relation. Peyton Reed har gjort ett grymt jobb. Nåt som är beundransvärt är att han verkligen gör nåt med varenda scen, något som förklarar vem karaktären är, något som tar historien ett kliv framåt istället för att bara ha nån scen för att det är kul.

Ant-Man är en favorit inom Marvels standalone filmer. Finns mycket att skriva om denna film, men här blir det punkt.

Just det. Det är TVÅ end-credits scener som är väldigt bra och måste ses!

8 / 10

Kuriosa: Trots att Edgar Wright hoppade av film projektet, en stor del av hans manus som han skrev är fortfarande med i storyn.

Advertisements

Avengers: Age of Ultron (2015)

avengers-age-of-ultron1Regi: Joss Whedon.

Robert Downey Jr., Chris Hemsworth, Chris Evans, Mark Ruffalo, James Spader.

När Tony Stark försöker starta ett fredsbevarande program går det snett. Jordens framtid är hotad och Iron Man, Captain America, Thor, Hulk, Black Widow samt Hawkeye sätts alla nu på prov. När den onde Ultron träder fram är det upp till medlemmarna i Avengers att stoppa honom från att sätta sina planer till verket, vilket leder till ett episkt, unikt och världsomspännande äventyr.

avengers-age-of-ultron2Så efter en lång väntan och med väldigt höga förväntningar så har man äntligen sett uppföljaren av mastodont filmen The Avengers. Och kan lugnt säga att Age of Ultron är betydligt större och mer massiv än föregångaren. Och de höga förväntningarna man hade räckte inte, den var ännu bättre än vad jag hade kunnat förutse. Joss Whedon levererar återigen, om inte ett bättre och mer gigantiskt superhjälte äventyr i sann serietidnings anda, en film som kommer klättra långt upp i stegen på de mest inkomstbringande filmer genom tiderna. Hela gänget är tillbaka, Iron Man, Hulk, Captain America, Thor, Black Widow, och Hawkeye, och vi får även stifta bekantskap med nya ansikten.

avengers-age-of-ultron3Men den som verkligen stjäl alla scener i mitt tycke är James Spader som gör rösten för Ultron. Ultron toppar verkligen skurk listan. Hans närvaro är något speciellt med sin svarta humor, och hans manipulerande och de lömska planer han har leder verkligen till sjukt coola och snygga action sekvenser. Jag tror inte någon annan än Spader har kunnat göra Ultron till den han är. Age of Ultron är med sina 141 långa minutrar härmed hittills den längsta Marvel filmen, och även om den känns lång, så är den för kort med tanke på allting som händer och hur mycket screen time vissa karaktärer har och alla sido historier. Och det är väl lite därför som nästa Avengers film kommer splittas i två.

avengers-age-of-ultron4Action sekvenserna är fantastiska, och givetvis stora och säkerligan dyra, men levererar många highlights som kommer etsa sig fast i hjärnan på folk. Hulkbustern för att nämna en. Whedon har vart med och skrivit manus och det märks i den snabba dialogen som är full med pikar och humor och en bra karaktärsutveckling, nåt Whedon är riktigt kunnig i. Men, och det är bara ett litet men, är att Age of Ultron saknar något, det lilla extra som avslutar Phase 2, precis som första Avengers avslutade Phase 1. Kanske för att den är den mittersta delen i det stora MCU som man skapat. Alla filmer hittils i Phase 2 har varit riktigt bra och man har planterat frön som leder till den kommande Civil War och Infinity Wars och ser verkligen fram emot dessa. Men hur som haver så är Age of Ultron klart en favorit i MCU och kommer säkert se den många gånger om. Marvel lyckas återigen. Och Whedon ska ha stora creds för att bidragit till detta.

En parantes är att gårdagens avsnitt av Agents of SHIELD (S02E19) var en fin setup till Age of Ultron som utspelar EFTER avsnittet. Nästa Marvel film efter Ultron är Ant-Man som sätter startskottet för Phase 3. Och Team Avengers kommer se annorlundare ut härefter.

9 / 10

Kuriosa: James Spader använde sin egen naturliga röst, utan accent eller förvrängning.

Housebound (2014)

HouseBoundRegi: Gerard Johnstone.

Morgana O’Reilly, Rima Te Wiata, Glen-Paul Waru.

Kylie Bucknell tvingas återvända till sitt barndomshem när hon döms till husarrest efter ett misslyckat bankomat rån. Hennes bestraffning blir ännu värre när hon inser att hon måste bo under samma tak som sin mor – en pratkvarn som vill alla väl och som säger sig bo i ett hemsökt hus. Kylie tror inte på Miriams vidskepelser och skyller dom på hennes tafatta liv som handlar om kokade grönsaker och lokala skvaller. Men när hon själv bevittnar de viskningar och konstiga saker som händer på natten, så börjar hon tro att hon ärvt sin mors överaktiva inbillning, eller kan det vara så att huset faktiskt är hemsökt av något ont som inte alls är glad över att hon flyttat in.

housebound2Det är svårt att sätta fingret på vilken genre Housebound är. Skräck? Komedi? Eller kanske en thriller? Den har allt, och efter en visning av denna så blev jag glatt överraskad av hur underhållande den faktiskt var. Den är skickligt ihopsnickrad av första gång regissören Gerard Johnstone. Redan från första scenen så som var fantastisk så vet man att man är i goda händer. Han lyckas dessutom att blanda ur ovanstående genres på ett naturligt sätt. Som tittare så vet man inte vad man ska förvänta sig och man sitter spänd och följer. Just när man tror sig veta vad som kommer hända så drar han en jävel och man sitter överraskad.

housebound3Castingen gör hela upplevelsen väldigt underhållande, och Morgana O’Reilly som Kylie är riktigt skön och så olik andra huvudrolls innehavare, vilekt gör hon så tacksam att följa. Det är inget tjejigt skrik eller fjanteri, utan hon säger precis som hon tycker. Blir hon rädd för en besatt leksak så hugger hon febrilt sönder den. Support casten är även den underhållande, som hennes mor som är besatt av såpoperor som spelas av Rima Te Wiata.

Gillar man skräck, komedi eller thriller, så får man här allting fint förpackat i en film som du inte kommer kunna förutse. Gerard verkar ha kunskapen att spela med sina tittare, och det ska bli intressant hur han kommer utveckla sig framöver. Housebound är väl inte tipp topp, vissa dialoger kan kännas märkliga emellanåt och lite sånt, men i överlag så tycker jag man kan ha överseende för det. Kan starkt rekommendera detta guldkorn från Nya Zeeland.

 

7 / 10

Dirty Rotten Scoundrels (1988)

dirty_rotten_1Regi: Frank Oz

Steve Martin, Michael Caine, Glenne Headly.

Den ene är en raffinerad, polerad och belevad bedragare. Den andre är bara en bedragare. Två lumpna bovar – Steve Martin och Michael Caine ödelägger Rivieran i denna skickliga, charmiga, snitsiga och allt igenom roliga komedi. Martin spelar Freddy Benson, en småkriminell skojare som lurar till sig färdmedel på sin skurkaktiga resa genom Europa. Lawrence Jamieson (Caine) – en oklanderligt klädd och högfärdig konstnär – anser att Freddy drar skam inte bara över honom, utan över hela yrkeskåren av sol och värme. Lawrence går med på att hjälpa Freddy att fräscha upp både färdigheter och garderob, men när det står klart att Rivieran inte rymmer dem båda, slår de vad om en naiv arvtagerskas (Glenne Headly) förmögenhet. Den förste att göra henne urfattig och den andre bostadslös och således få Rivieran med dess aningslösa turister för sig själv!

dirty_rotten_380-talet är fylld med härliga filmer som blivit klassiker genom åren, och Dirty Rotten Scoundrels är inget undantag. Steve Martin i sitt esse och regisserad av Frank Oz så är detta guldkorn en av de roligare slaget från 80-talet. I den andra rollen ser vi Michael Caine som då ingen hade trott skulle spela i en komedi, men som visade sig ha talang för både fysisk komedi såväl som olika karaktärs imitationer. Manuset är en remake från en gammal film, Bedtime Story från 1964, men man uppdaterade manuset till två bedragare, och bibehöll strukturen i manuset, dock med ett slut som Martin och Oz tänkte fram på plats. Martin och Caine inspirerade varandra så mycket att dom ofta gick ifrån manus och det blev en hel del improvisation vilket märks emellanåt. Fängelse scenen är i stort sett bara improvisation. Underbart!

dirty_rotten_2Och den tredje personen i triangel dramat är Glenne Headly som spelar Janet Colgate, och som var relativt okänd och ny inom branschen. Hon fick mycket coaching av Martin och testade mycket nya idéer och platsar väl mellan dessa två herrar. När hon väl dyker upp i bild så sätter hon verkligen fart på kemin mellan Martin och Caine och hur dessa ska vinna sitt vad över vem som kan lura av henne stålarna.

Minns att jag såg den här filmen när jag var mindre på dåvarande film kanalen FilmNet, men minns inte så mycket av filmen dock. Gillade Martin, har dock alltid gjort det, så det var roligt att sen här igen, för den är rolig. Det är nåt speciellt med filmer, oavsett genre, från 80-talet. Det görs inga filmer längre som ger en den känsla som dessa ger. Det är synd. Men det är tur att man har möjlighet att hoppa in detta årtionde emellanåt och gotta sig med bra filmer. Har ni inte sett den, så gör det.

Så vem vinner vadet? Se filmen. Du kommer inte ångra dig.

8 / 10

Kuriosa: Scenen med Steve Martin poserande på stranden med en bikini klädd dam filmades två gånger. För den amerikanska releasen, så hade kvinnan bikini toppen på. Men för den europeiska releasen, så filmade Frank Oz samma scen men med kvinnan topless.

The Theory of Everything (2014)

The-theory-of-everything-1Regissör: James Marsh

Eddie Redmayne, Felicity Jones, David Thewlis.

Bara tjugoett år gammal fick Cambridgestudenten Stephen  Hawking beskedet att han drabbats av en sjukdom som angriper hans motoriska funktioner, hans tal och rörelseförmåga. Han har två år kvar att leva meddelar läkarna. Men Stephen vägrar att acceptera sitt öde och med otrutet stöd från sin unga hustru kämpar han mot sjukdomen för att kunna slutföra sin doktorsavhandling. Femtio år senare bidrar Stephen Hawking i högsta grad fortfarande till förståelsen av vår värld som en vetenskapens frontfigur med sin fascinerande grand unified theory och ett outtröttligt hopp att finna vägen till Teorin om allt.

The Theory of Everything handlar om den unge Stephen Hawkings kärlek till livet, fysiken och sin hustru Jane.

The-theory-of-everything-2

Dom flesta vet väl vem Stephen Hawking är vid det här laget, och det var väl bara en tidsfråga att det skulle komma en filmatiserad biografi om honom. Jag visste dock ingenting om denna film, förutom att det handlade om Hawking, vilket fångade mitt intresse. Sen att Eddie Redmayne vann en Oscar för rollen som Hawking, klargjorde att jag bara tvungen att se den snarast. Nu har jag äntligen sett den, och det var en väldigt intressant och sorgsen film. Inte sorgsen att man sitter och gråter, men på ett märkligt sätt får den en att känna utöver sorgsenhet över Hawking, även en upplyftande och inspirerande känsla.

TTOE_D17_ 05356.NEF

Det var intressant att se hans tidigare liv innan han drog på sig sjukdomen. Hur han träffade sin första flickvän som sedan blev hans maka och hur dem klarar sig tillsammans, även när dom får barn tillsammans. Måste varit ohyggligt påfrestande på relationen allt eftersom sjukdomen blev värre. Men det var intressant och inspirerande att se att han aldrig gav upp trots att han blev sämre och sämre. Han forsatte ändå med sina teorier om universums existens. Men oroa dig inte att du måste förstå dig på hans teorier, för det är inte alls nödvändigt. Man behöver bara förstå hans relation mellan sjukdomen, sin familj och teorin han försöker bevisa, trots att han har så lite tid kvar i livet för att försöka lösa det.

Eddie Redmayne vann som sagt en Oscar för rollen, och nu när jag sett filmen så kan jag förstå varför han vann. Rollprestationen är fenomenal, och inte bara han, utan samspelet mellan han och Felicity Jones, som spelar hans flickvän/maka. Prestationen är så trovärdig att det är så lätt att ta sig till historien. The Theory of Everything är en mycket väl-regisserad drama och det finns bra prestationer överallt. Rekommenderas starkt!

8.5 / 10

Kuriosa: Stephen Hawking skrev i ett mail till regissören James Marsh om prestationen gjord av Eddie Redmayne, att vid olika tillfällen i filmen så var det som att titta på sig själv. Stephen lånade även ut sin “röst” i slutdelen av filmen.

Honeymoon (2014)

honeymoon-1Regi: Leigh Janiak.

Rose Leslie, Harry Treadaway, Ben Huber.

Det nygifta paret Paul och Bea reser till en avlägsen sommarstuga vid sjön för att spendera sin smekmånad. Kort därefter så finner Paul Bea vandrades naken och förvirrad mitt i natten i skogen. När hon blir alltmer distanserad och hennes beteende blir mer märklig, så börjar Paul misstänka att det var nåt mer som hände den natten i skogen.

honeymoon-2I Leigh Janiaks paranoida thriller spelar Rose Leslie och Harry Treadaway det nygifta paret som är på smekmånad. Och för oss som gillar TV serier känns dom igen, då Leslie spelar den rödhåriga Wildlingen i Game of Thrones som hela tiden säger till Jon Snow att han inte vet något, och Treadaway är med i den viktorianska thriller serien Penny Dreadful. De två spelar alltså ett vanligt amerikanskt par som vill tillbringa sin smekmånad i sommarstugan vid sjön.

honeymoon-3Man får inte speciellt mycket bakgrund till dessa två, och faktum är att det faktiskt fungerar. Normalt brukar åtminstone jag vilja ha lite mer bakgrunds information för att lättare gilla huvudkaraktärerna, men på något sätt så gör jag det ändå. Samtidigt så har man medvetet uteslutet den information, för att kunna bygga en grund för den långsamma spänning som vi som tittare får bevittna. Och efter själva sömngången så tar historien en märkligare riktning. Berättandet tar en snabb vändning emot scifi och skräckhållet, nästan lite åt de gamla klassikerna Invasion of the Body Snatchers i kombination med Dark Skies. Balanseringen av karaktärernas paranoia, speciellt Pauls, är höjdpunkten i filmen, och tycker Treadaway gör ett bra jobb med Janiaks direktiv.

Honeymoon är en bra liten minimalistisk skräckfilm, som är väldigt atmosfärisk och Janiak visar just hur spännande en film faktiskt kan vara när man håller avslöjanden till ett minimum och fokuserar mer på karaktärerna. Leslie och Treadaway gör ett väldigt bra jobb.

6 / 10

Tusk (2014)

Tusk1Regi: Kevin Smith

Justin Long, Haley Joel Osment, Michael Parks, Johnny Depp.

När podcastaren Wallace Bryton försvinner i skogarna i Manitoba när han ska intervjua en mystisk sjöman vid namn Howard Howe, så möter hans bästa vän Terry och hans flickvän Allison upp med en ex-polis för att söka rätt på honom.

Tusk2

– Lite spoilers utlovas –

Vad fan såg jag för nåt? Skulle aldrig kunna tro att denna rulle kom från Kevin Smith om man inte visste från början. Vad fan tänkte han med? Jag gillar Smiths rullar väldigt mycket, speciellt dom tidigare filmerna, Clerks, Mallrats, Dogma, med mera. Han är kompetent och har en skön jargong och bra skrivna repliker i sina filmer. Men Tusk tog priset, och trodde inte de skulle bli sämre än Cop Out och Red State, men tydligen. Och uppenbarligen så är Tusk den första filmen av “Kanada trilogin” och kommer uppföljas med Yoga Hosers och Moose Jaws. Tydligen så ska alla dessa tre filmer baserar sig på korta podcasts av Smith och hans vänner, som sedan har röstas om vilka som skulle göras till film, eller nåt liknande.

Tusk3Kanske skulle filmen ha fungerat om Smith hade valt att göra en ren komedi, eller rentav en renodlad skräckfilm, men att blanda detta blev bara fel, fel och åter fel. Något som Smith dock gjorde rätt var att casta Michael Parks some Howe, för hans skådespel ger skurken en obehaglig psykopatisk närvaro i varenda scen han är med i. Men tyvärr räcker inte det för att rädda filmen. Personligen håller jag med många andra, när filmen kommit halvvägs in, så borde det vara filmens klimax, för andra halvan är en snarkfest där vi får följa Ally och Terrys resa till Canada. Och där dom träffar på Guy Lapointe, som spelas av Guy Lapointe enligt rollistan. Men i själva verket är det Johnny Depp som spelar, och måste vara hans sämsta rollinsats hittills.

När Tusk försöker skrämma, så gör dom ett väldigt dåligt jobb. När vi får se Wallace som den färdiga valrossen så blir det pinsamt dåligt, inte det minsta skrämmande. Kostymen är bedrövligt dålig. Problemet med Tusk är att den försöker vara så många olika saker, men fallerar totalt. För att vara en skräckfilm så är den varken skrämmande eller gorig. Som en komedi är den inte rolig på några plan. Som ett drama så funkar den inte heller, storyn är för platt och ointressant. Inte ens som en klassisk Kevin Smith film funkar det, för det finns inga roliga och intressanta dialoger som fastnar i minnet, något som Smith är mer känd för. Nej, detta är ingen film man kommer se igen, eller ens kan rekommendera till någon. Även den inbitna fansen till Smith kan skippa denna utan att missa något.

4 / 10

Kuriosa: Kevin Smith och Johnny Depp’s döttrar spelar de båda butiksbeträdarna. Clerks (1994) satte fart på Kevin Smiths film karriär som regissör och manusförfattare.