The Iceman (2012)

the-iceman-1jpg

Regi: Ariel Vromen

Michael Shannon, Winona Ryder, Ray Liotta, Chris Evans

På senare år så har Michael Shannon fått allt större roller, och det var väl i TV serien Boardwalk Empire som jag fick upp ögonen för honom. Han har dock varit med i väldigt mycket produktioner tidigare, men inget som har lagt sig i mitt minne. Men efter Empire så har han fått köttigare roller, och det tog väl fart i och med hans roll som General Zod i Man of Steel, som han dock gjorde efter denna film. I The Iceman så spelar han Richard Kuklinski, en iskall och obarmhärtig mördare, som är baserad på den verklige Kuklinski, som tros ha mördat över 100 personer tills han åkte fast i slutet på 80-talet.

the-iceman-3

Shannon spelar alltså Kuklinski, en polack som jobbar som lönnmördare för maffian. Trots att han är en iskall lönnmördare så har en familj han älskar, och han lyckas hålla jobbet sitt hemligt för familjen. Filmen börjar med en intervju med Kuklinski som sitter inspärrad, och han berättar sin story och man får följa honom i flashbacks. Hur han träffade sin fru på sitt café, och redan där sattes lögnerna på plats med vad han arbetade som. Han säger att han arbetar som dubbare hos Disney när han i själva verket jobbar som dubbare inom porr branschen.

the-iceman-2

I och med att filmen ska basera sig på Kuklinski, och han berättar från fängelset sin story, så vet vi ju inte hur mycket som stämmer in med det saker han inte själv är delaktig i. Sido grejerna som sker inom maffian. Ray Liotta spelar Roy Demeo, maffiabossen som anställer Kuklinski, men han känns lite sisådär. Jag vet inte, men han kändes bara mesig i den rollen, kanske han var så på riktigt. Hans sidekick Josh Rosenthal, som spelas av David Schwimmer var rätt medioker också, och lite ovant att se David i den rollen. I övrigt så är det ganska många cameo roller med, James Franco dyker upp som en paranoid porr fotograf. Chris Evans spelar även han en lönnmördare som åker omkring i en glassbil. Robert Davi är en budbärare från en annan maffia familj, och Stephen Dorff spelar Kuklinskis broder. The Iceman är en bra thriller som bygger på verkliga saker, och såna filmer gillar jag. Shannon är helt suverän i rollen om en man som desperat försöker hålla skenet uppe inför familjen medan han mördar folk. Han bokstavligen stjäl alla scener han är med i. Kan starkt rekommendera denna.

Kuriosa: I fängelset så hävdar Kuklinski att han och fyra andra är skyldiga till kidnappningen och mordet på Jimmy Hoffa den 30e Juli 1975 på en parkering i Detroit. Teamet skulle fått uppdraget av Tony Provenzano, en kapten i den kriminella Genovese familjen. Kuklinski hävdar att han fick $40.000 för uppdraget. Han sade att han knockade Hoffa medvetslös med en batong, sedan höll upp hakan på Hoffa, och körde in en kniv i bakhuvudet. Hoffas kropp ska tydligen sen ha stoppats i bagagutrymmet i en bil, som sedan krossades och såldes som skrot till japanska bil fabriker. Påståendet kom bara fram efter Kuklinskis död i mars 2006 i en bok publicerad av Philip Carlo och kommer troligtvis aldrig att bekräftas.

7 / 10

Advertisements

The Conjuring (2013)

conjuring_1

Regi: James Wan

Ron Livingston, Lili Taylor, Patrick Wilson, Vera Farmiga

Ända sedan det blev klart att James Wan skulle göra en spök film, och dessutom som skulle basera sig på verkliga händelser, så har jag sett fram emot den här. Och äntligen har jag sett den, perfekt Halloween film. Vi får följa familjen Perron som nyligen köpt ett hus på landet, och får följa deras kamp med de övernaturliga aktiviteter som försigår där. Filmen är snyggt ihopsnickrad och redan från början när titeln kommer upp i klassiska 70-tals stil, med stora bokstäver över hela skärmen så fylls man av en härlig känsla som är svår att beskriva. Man vet att det man ska få se är något nagelbitande och atmosfärisk. Och Wan lyckas förmedla det riktigt bra, och något jag gillar extra mycket är special effekterna. Här har man lyckligtvis inte använt något datorgenererat (CGI) utan man har använt sig av old-school effekter, det vill säga fysiska, praktiska skrämsel effekter. Visserligen, det finns en skrämsel scen som skulle varit i stort sett omöjligt att göra där man använt sig av CGI, men det är i stort den enda scenen också. Lakanet som flyger iväg och avslöjar något.

conjuring_2

Kamera arbetet är något som lär påpekas, för den är riktigt bra i samarbete med fotot. Man har verkligen använt sig av svarta otäcka skuggor där ansikten eller händer kan kika fram och skrämma skiten ur en. Carolyn och Roger som spelar föräldrarna Perron (Lili Taylor och Ron Livingston) gör en riktigt bra insats som hjälplösa föräldrar. Manuset som är skrivet av bröderna Chad och Carey Hayes är baserat på ett fall av oförklarliga fenomen skrivna av Ed och Lorraine Warren, samma gifta par som är paranormala forskare som dessutom studerade det riktiga huset som inspirerade The Amityville Horror. Precis som Taylor och Livingston, så spelas dessa två av Patrick Wilson och Vera Farmiga, och även dom är helt suveräna i sina roller som Ed och Lorraine. De ger en trivsam känsla över situationen, samtidigt som de ger tittarna vissa svar på några frågor om just huset och varför den här familjen.

conjuring_3

The Conjuring är en riktigt bra skräck thriller som får gåshuden att resa på sig, och som får dig att ta en extra titt i skuggorna i ditt eget hem. I och med att man i stort sett uteslutet CGI så far tankarna tillbaka till The Exorcist och Poltergeist och andra paranormala klassiker i den här genren. Jag kan inget annat än att rekommendera denna, för det är så här en bra atmosfärisk skräckfilm ska vara. Och se till att ha surround ljud, vilka underbara ljudeffekter. Knackningar i väggar och i tak som får en att vända sig om själv nästan med baseball träet i högsta hugg.

Kuriosa: Lorraine Warren och Andrea Perron var konsulter till regissören James Wan och manusförfattarna. De båda hävdar att filmen är precis som den verkliga händelsen om familjen Perron under de 10 år som de bodde i huset.

8 / 10

 

Battle for the Planet of the Apes (1973)

Regi: J. Lee Thompson

Roddy McDowall, Claude Akins, Natalie Trundy, Paul Williams

Med hjälp av sin hustru styr Caesar (McDowall) över ett primitivt men fredligt samhälle. Oron stiger när man upptäcker att aggressiva, strålskadade människor bosatt sig i ruinerna av en närbelägen stad. Samtidigt som de fientliga människorna förbereder sig för en attack mot aporna startar de krigiska gorillorna ett uppror mot Caesar.

  

Femte filmen i serien, och för att vara just den femte så var den faktiskt rätt bra. Den anses vara den svagaste i serien och med den lägsta budgeten så syns tydligt. Men trots det så är den underhållande och måste ju ses om man är ett fan av serien. En rätt så enkel men bra story och personligen gillade jag karaktären Mandemus. Detta är då den sista delen i serien, och således får vi aldrig reda på om ap civilisationen blev bättre den här gången än hur det såg ut i första filmen. Synd att det inte blev mer. Det finns dock en TV serie som lades ner ganska fort. Den har jag inte sett.

Men 5 filmer blev det, och en hel del underhållning. Och jag kan faktiskt rekommendera allihopa för den som orkar ge sig på dom. Glöm allt som har att göra med Tim Burtons “remake”, efter att sett dom här så är den filmen ganska dålig. Ser dock fram emot årets Rise of the Planet of the Apes, som i stort ska börja historien runt Conquest delen.

5 / 10

Conquest of the Planet of the Apes (1972)

Regi: J. Lee Thompson

Roddy McDowall, Don Murray, Ricardo Montalban, Natalie Trundy

I en nära framtid har katter och hundar dött av en mystisk pestsmitta och apor tjänar under slavlika förhållanden som uppassare och husdjur åt människorna. Men det finns en apa som har intelligensen och modet att göra uppror.

  

Fjärde filmen i serien, och är ett litet hopp in i en “nära” framtid. Om man skulle jämföra tredje och fjärde filmen, så känns det som att det har hoppats en mängd år framåt i tiden. Jag minns inte hur många år det skiljer, eller om det ens nämndes, men det lär ju vara bortåt 20-30 år i alla fall. En annan sak som inte heller förklara speciellt djupt är ju hur pestsmittan kom till, det sägs bara att våra husdjur växte å blev större för att sen dö ut. Den här filmen är den mest våldsamma av alla Apes filmerna, och det märks när sammandrabbningen sker. Det skjuts hejvilt, och en del grafiska närbilder är det.

Filmen fokuserar kring Ceasar och hur han växer sig till den ledare som han är född till. Därmed så är fröet sått och vi vet ju hur det hela slutar i och med första filmen i serien. Conquest är en rätt bra uppföljare och för att vara nummer fyra i serien. Helt klart sevärd och kan rekommenderas.

Kuriosa: Detta är första Apes filmen där Natalie Trundy har ap-make up. Hon var människa andra och tredje filmen.

6 / 10

Escape from the Planet of the Apes (1971)

Regi: Don Taylor

Kim Hunter, Roddy McDowall, Bradford Dillman

Två intelligenta schimpanser, Cornelius (McDowall) och Zira (Hunter), lyckas fly undan förödelsen. Med hjälp av Taylors kraschade skepp som de laga, lyckas det fly och hamnar i södra Kalifornien. Här blir de omedelbart en stor sensation och bemöts som celebriteter – ända tills de utsätts för en komplott och tvingas fly för sina liv!

  

Tredje filmen om aporna och hur de bemöts när det lyckas ta sig till får tid, eller då, 1973. Rollerna är omvända och nu är det dom som är utsatta. Så som slutet var i andra filmen så var väl detta det naturliga valet att ta sig an nästa film. Handlingen fokuserar mycket på relationen mella Zira och Cornelius och hur det försöker smälta in i samhället. Lite underhållande är det faktiskt, men filmen tar sig en lite mörkare rutt då Zira avslöjar att hon är gravid, och spänningen sätter in. Slutets tragiska och oundvikliga del sätter en paradoxal avstamp i hela Planet of the Apes serien.

Personligen gillade jag den här lite mer än nummer två i serien. Den kändes mer underhållande och givande på något sätt. Budgeten är än mindre här och det syns. Makeupen är långt ifrån den som syntes i första filmen och här använder man hela masker istället. Lite synd för det syns så väl och agera i dessa masker kan inte ha varit lätt.

Kuriosa: Filmens usling Dr. Hasslein har bara nämnts i det tidigare filmerna.

6 / 10

Beneath the Planet of the Apes (1970)

Regi: Ted Post

James Franciscus, Kim Hunter, Linda Harrison, Charlton Heston

En räddningsexpedition har sänts ut för att hjälpa expeditionen från den första filmen. De kraschar på framtidsplaneten och endast en ur besättningen överlever, Brent (James Franciscus). Tillsammans med Nova (Linda Harrison) beger han sig för att hitta Taylor (Charlton Heston), som har försvunnit i den förbjudna zonen. Samtidigt förbereder aporna en invasion av den förbjudna zonen, som bebos av muterade människor med telepatiska krafter.

  

Ännu en klassiker, men här märks det att budgeten har stramats åt betydligt, speciellt makeupen. Och historien är väldigt lik den första filmen, speciellt första akten av filmen då den består mestadels av Brent som råkar ut för samma saker som Taylor gjorde i första filmen. Men det är väl nödvändigt för att sedan ta en annan vändning efter halva filmen då mycket av Brents upptäckter sker under jorden.

Fransiscus som spelar Brent känns lite som en blek kopia av Heston, som i sin tur inte alls ville göra en uppföljare då de enligt honom inte var utmaning nog. Men han är med  filmen till slut, mer som en förlängd cameo eller vad man ska säga. I övrigt är det en ganska tråkig uppföljare som har ett abrupt slut. Gillar inte tredje akten av filmen.

Kuriosa: Från början, så skulle det funnits med en scen med ett barn som halv- människa/apa. Men prodcenterna slopade tydligen den idén för dom var rädda at scenen skulle varit för förvirrande och dom skulle förlora åldersgränsen barntillåtet.

5 / 10

Halloween (1978)

Regi: John Carpenter

Donald Pleasence, Jamie Lee Curtis, Nancy Loomis

En mörk och spöklik natt för länge, länge sen överraskades Judith Myers och hennes pojkvän i sin säng. Hugg efter hugg träffade hennes nakna kropp. Med skräck blandat med förvåning såg hon vad som skulle bli hennes sista syn. Handen som höll kniven tillhörde hennes lillebror, den sexårige Michael. Men det var som sagt länge, länge sen. Trots allt var det nog bara en ond saga. Idag vilar den lilla staden återigen I trygghet och säkerhet. Michael sitter inspärrad på mentalsjukhuset. Långt därifrån. I säkert förvar. Alla kan sova gott.

Men inatt återvänder Michael till idyllen. I natt ska han åter uppleva sin mordiska historia igen och igen och igen. I natt är ondskans natt. I natt är det halloween.

En riktigt klassiker av Carpenter, och som stått grund för ofantligt många skräckfilmer sedan dess. Dessutom långfilms debut för Jamie Lee Curtis. En film som förlitar sig mer på atmosfärisk skräck, än av blod och gore och att inte veta varför Myers gör som han gör. Det gör honom mer omänsklig och därav blir det mer skrämmande. Det funkar, men efter dagens filmer så har man blivit avtrubbad lite grand för det psykiska skräcket. Man kan undra hur skrämmande den var för 30 år sen. Men den är bra ändå, och är man ett skräck fan så måste man i princip se den av den anledning att det är en bra skräck klassiker.

Kuriosa: Donald Pleasence filmade sina scener under 5 dagar av de 21 dagar, och hans onscreen tid blev sammanlagt 18 minuter. För det fick han $20.000.

7 / 10