The Theory of Everything (2014)

The-theory-of-everything-1Regissör: James Marsh

Eddie Redmayne, Felicity Jones, David Thewlis.

Bara tjugoett år gammal fick Cambridgestudenten Stephen  Hawking beskedet att han drabbats av en sjukdom som angriper hans motoriska funktioner, hans tal och rörelseförmåga. Han har två år kvar att leva meddelar läkarna. Men Stephen vägrar att acceptera sitt öde och med otrutet stöd från sin unga hustru kämpar han mot sjukdomen för att kunna slutföra sin doktorsavhandling. Femtio år senare bidrar Stephen Hawking i högsta grad fortfarande till förståelsen av vår värld som en vetenskapens frontfigur med sin fascinerande grand unified theory och ett outtröttligt hopp att finna vägen till Teorin om allt.

The Theory of Everything handlar om den unge Stephen Hawkings kärlek till livet, fysiken och sin hustru Jane.

The-theory-of-everything-2

Dom flesta vet väl vem Stephen Hawking är vid det här laget, och det var väl bara en tidsfråga att det skulle komma en filmatiserad biografi om honom. Jag visste dock ingenting om denna film, förutom att det handlade om Hawking, vilket fångade mitt intresse. Sen att Eddie Redmayne vann en Oscar för rollen som Hawking, klargjorde att jag bara tvungen att se den snarast. Nu har jag äntligen sett den, och det var en väldigt intressant och sorgsen film. Inte sorgsen att man sitter och gråter, men på ett märkligt sätt får den en att känna utöver sorgsenhet över Hawking, även en upplyftande och inspirerande känsla.

TTOE_D17_ 05356.NEF

Det var intressant att se hans tidigare liv innan han drog på sig sjukdomen. Hur han träffade sin första flickvän som sedan blev hans maka och hur dem klarar sig tillsammans, även när dom får barn tillsammans. Måste varit ohyggligt påfrestande på relationen allt eftersom sjukdomen blev värre. Men det var intressant och inspirerande att se att han aldrig gav upp trots att han blev sämre och sämre. Han forsatte ändå med sina teorier om universums existens. Men oroa dig inte att du måste förstå dig på hans teorier, för det är inte alls nödvändigt. Man behöver bara förstå hans relation mellan sjukdomen, sin familj och teorin han försöker bevisa, trots att han har så lite tid kvar i livet för att försöka lösa det.

Eddie Redmayne vann som sagt en Oscar för rollen, och nu när jag sett filmen så kan jag förstå varför han vann. Rollprestationen är fenomenal, och inte bara han, utan samspelet mellan han och Felicity Jones, som spelar hans flickvän/maka. Prestationen är så trovärdig att det är så lätt att ta sig till historien. The Theory of Everything är en mycket väl-regisserad drama och det finns bra prestationer överallt. Rekommenderas starkt!

8.5 / 10

Kuriosa: Stephen Hawking skrev i ett mail till regissören James Marsh om prestationen gjord av Eddie Redmayne, att vid olika tillfällen i filmen så var det som att titta på sig själv. Stephen lånade även ut sin “röst” i slutdelen av filmen.

Advertisements

12 Years a Slave (2013)

12-years-a-slave1

Regi: Steve McQueen

Chiwetel Ejiofor, Michael Fassbender, Benedict Cumberbatch, Lupita Nyongo’o

Baserad på den otroliga sanna historien om en mans kamp om överlevnad och frihet. Solomon Northup, en fri svart man från New York blir kidnappad och såld till slaveri. Han möts av brutalitet, men också oförväntad vänlighet. Han kämpar inte bara för att överleva, men också för att behålla sin värdighet. I sitt tolfte år i sin förglömliga resa, möter Solomon en kanadensisk abolitionist som kom att förändra hans liv för alltid.

TWELVE YEARS A SLAVEInnan Oscar nomineringarna släpptes, så hade jag i stort ingen aning om denna film, och att den sedan vann Oscar för Bästa Film 2014 så var det ju ett måste att se den. Att sen en rad väldigt duktiga skådespelare är med gör inte saken sämre, vad sägs om Paul Giamatti, Michael Fassbender, Benedict Cumberbatch med flera, och filmen gav även nykomlingen Lupita Nyongo’o en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Skådespelar insatserna överlag är av riktig hög klass, Fassbender är superb i rollen som den brutala slavdrivaren Epps, och man bara hoppas att han ska få en massa skit. Cumberbatch spelar även han en slavdrivare, Ford, som har en mer human relation till sina slavar men är lite mer komplicerad då man inte riktigt vet var man har han.

12-years-a-slave2

Det finns en tortysscen som är så intensiv att man nästan får ont i magen av att se, McQueens kamera arbete är fenomenal och han lyckas klockrent att fånga de känslosamma scenerna som skådespelarna levererar. Det finns många bra scener, ex där Ejiofo tittar rakt ut i intet och kameran fångar hans ansikte och bara genom att se på ansiktet så vet man exakt hur han känner sig. Likaså vid begravningen när Solomon börjar sjunga och man inser att han slutligen har accepterat sin situation. Kraftfulla scener utan dess like.

John Ridley som adapterade boken till film har gjort ett bra jobb, men han har också tagit sig lite frihet att lägga till saker/repliker som aldrig hände. Varför vet jag inte, men kanske för att framhäva vissa känslor till publiken. Men hur det än här så är det en stark film, dock inte för alla, men jag kan rekommendera den till alla. Som så många andra påpekat, så måste jag nog hålla med om detta, att slutet kommer lite väl hastigt, och man hinner knappt med själv. Ett för abrupt slut i mitt tycke. Men och andra sidan så vet jag inte riktigt vad jag hade förväntat mig för slut. En känslosam film som definitivt rör om bland känslorna.

Kuriosa: För att bättra kunna porträttera en alkis, så bad Michael Fassbender sin makeup artist att måla sin mustasch med akohol så motspelarna kunde reagera mer naturligt till lukten som dom skulle göra mot en som druckit mycket.

8 / 10

The Iceman (2012)

the-iceman-1jpg

Regi: Ariel Vromen

Michael Shannon, Winona Ryder, Ray Liotta, Chris Evans

På senare år så har Michael Shannon fått allt större roller, och det var väl i TV serien Boardwalk Empire som jag fick upp ögonen för honom. Han har dock varit med i väldigt mycket produktioner tidigare, men inget som har lagt sig i mitt minne. Men efter Empire så har han fått köttigare roller, och det tog väl fart i och med hans roll som General Zod i Man of Steel, som han dock gjorde efter denna film. I The Iceman så spelar han Richard Kuklinski, en iskall och obarmhärtig mördare, som är baserad på den verklige Kuklinski, som tros ha mördat över 100 personer tills han åkte fast i slutet på 80-talet.

the-iceman-3

Shannon spelar alltså Kuklinski, en polack som jobbar som lönnmördare för maffian. Trots att han är en iskall lönnmördare så har en familj han älskar, och han lyckas hålla jobbet sitt hemligt för familjen. Filmen börjar med en intervju med Kuklinski som sitter inspärrad, och han berättar sin story och man får följa honom i flashbacks. Hur han träffade sin fru på sitt café, och redan där sattes lögnerna på plats med vad han arbetade som. Han säger att han arbetar som dubbare hos Disney när han i själva verket jobbar som dubbare inom porr branschen.

the-iceman-2

I och med att filmen ska basera sig på Kuklinski, och han berättar från fängelset sin story, så vet vi ju inte hur mycket som stämmer in med det saker han inte själv är delaktig i. Sido grejerna som sker inom maffian. Ray Liotta spelar Roy Demeo, maffiabossen som anställer Kuklinski, men han känns lite sisådär. Jag vet inte, men han kändes bara mesig i den rollen, kanske han var så på riktigt. Hans sidekick Josh Rosenthal, som spelas av David Schwimmer var rätt medioker också, och lite ovant att se David i den rollen. I övrigt så är det ganska många cameo roller med, James Franco dyker upp som en paranoid porr fotograf. Chris Evans spelar även han en lönnmördare som åker omkring i en glassbil. Robert Davi är en budbärare från en annan maffia familj, och Stephen Dorff spelar Kuklinskis broder. The Iceman är en bra thriller som bygger på verkliga saker, och såna filmer gillar jag. Shannon är helt suverän i rollen om en man som desperat försöker hålla skenet uppe inför familjen medan han mördar folk. Han bokstavligen stjäl alla scener han är med i. Kan starkt rekommendera denna.

Kuriosa: I fängelset så hävdar Kuklinski att han och fyra andra är skyldiga till kidnappningen och mordet på Jimmy Hoffa den 30e Juli 1975 på en parkering i Detroit. Teamet skulle fått uppdraget av Tony Provenzano, en kapten i den kriminella Genovese familjen. Kuklinski hävdar att han fick $40.000 för uppdraget. Han sade att han knockade Hoffa medvetslös med en batong, sedan höll upp hakan på Hoffa, och körde in en kniv i bakhuvudet. Hoffas kropp ska tydligen sen ha stoppats i bagagutrymmet i en bil, som sedan krossades och såldes som skrot till japanska bil fabriker. Påståendet kom bara fram efter Kuklinskis död i mars 2006 i en bok publicerad av Philip Carlo och kommer troligtvis aldrig att bekräftas.

7 / 10

The Frozen Ground (2013)

frozenground_1

Regi: Scott Walker

Nicholas Cage, Vanessa Hudgens, John Cusack, Dean Norris

På senare år så har namnet Nicholas Cage nästan blivit en synonym med halvkassa produktioner, med halvmesyrer till skådespeleri. Så jag antog att denna film skulle vara en del i denna mängd, och hade inte speciellt höga förväntningar. The Frozen Ground baserar sig på en riktiga händelser och kretsar kring serie mördaren Robert Hansen, som ska ha mördat minst 17 unga flickor i Alaska mellan 1971 och 1983. Nicholas Cage spelar den fiktiva polisen Jack Holcombe, som egentligen är en sammanslagning av olika poliser som jobbade med fallet, men mestadels är han baserad på polisen Glenn Flothe. Och John Cusack spelar Robert Hansen, och gör det skrämmande bra.

IMG_4757.CR2

Filmen är inspelad på plats i Alaska med riktiga miljöer vilket får filmen att se mer realistisk ut. I och med att filmen är om jakten på denna seriemördare så är den ganska fattig på action och blod, det är mer en dramatisk katt och råtta lek mellan de två huvudkaraktärerna. Och olikt många andra seriemördar filmer, så vet Holcombe att Hansen är mördaren redan från början, men att han behöver bevis för att få fast honom. Cindy Paulson som är den enda som överlevde Hansen har varit med och bidragit med sin historia, och det är väl den vi får se nu. Hon spelas i filmen av Vanessa Hudgens. Filmen är inte utan konstiga saker, och del i manuset är ganska dåligt skrivet. Det finns en scen där Paulson lyckas komma undan i en polisbil och kör för fulla muggar bort från skurken. Hon kontaktar Halcombe över polisradion, som i sin tur säger åt henne att åka till ett ställe hon känner till och vänta, och självklart, stället hon åker till är bland de farligare områdena där vem som helst kan få tag på henne. Varför inte säga att åka till närmare polis station och stanna där?

frozenground_3

Att få se John Cusack som seriemördare tillhör väl inte vanligheterna, och första halvan av filmen så är hans scener i stort sett dialog fria, han går mest omkring och ser obehaglig ut. Men han gör det bra tycker jag. The Frozen Ground är en ganska bra katt och råtta thriller som når över medlet, och Cage gör faktiskt en av de bättre rollerna han gjort på senare år. Är du ett Cage fan, så ska du absolut inte missa denna film. I det hela så är det en okey film, med kalla och snöiga miljöer, som får filmen att kännas äkta. Det som drar ner betyget är de märkliga och svaga delarna i manuset.

Kuriosa: Planet som Robert Hansen använder i filmen är en Piper PA-18 Super Cub. Den verkliga Hansen använde samma flygplans typ.

6 / 10

The Conjuring (2013)

conjuring_1

Regi: James Wan

Ron Livingston, Lili Taylor, Patrick Wilson, Vera Farmiga

Ända sedan det blev klart att James Wan skulle göra en spök film, och dessutom som skulle basera sig på verkliga händelser, så har jag sett fram emot den här. Och äntligen har jag sett den, perfekt Halloween film. Vi får följa familjen Perron som nyligen köpt ett hus på landet, och får följa deras kamp med de övernaturliga aktiviteter som försigår där. Filmen är snyggt ihopsnickrad och redan från början när titeln kommer upp i klassiska 70-tals stil, med stora bokstäver över hela skärmen så fylls man av en härlig känsla som är svår att beskriva. Man vet att det man ska få se är något nagelbitande och atmosfärisk. Och Wan lyckas förmedla det riktigt bra, och något jag gillar extra mycket är special effekterna. Här har man lyckligtvis inte använt något datorgenererat (CGI) utan man har använt sig av old-school effekter, det vill säga fysiska, praktiska skrämsel effekter. Visserligen, det finns en skrämsel scen som skulle varit i stort sett omöjligt att göra där man använt sig av CGI, men det är i stort den enda scenen också. Lakanet som flyger iväg och avslöjar något.

conjuring_2

Kamera arbetet är något som lär påpekas, för den är riktigt bra i samarbete med fotot. Man har verkligen använt sig av svarta otäcka skuggor där ansikten eller händer kan kika fram och skrämma skiten ur en. Carolyn och Roger som spelar föräldrarna Perron (Lili Taylor och Ron Livingston) gör en riktigt bra insats som hjälplösa föräldrar. Manuset som är skrivet av bröderna Chad och Carey Hayes är baserat på ett fall av oförklarliga fenomen skrivna av Ed och Lorraine Warren, samma gifta par som är paranormala forskare som dessutom studerade det riktiga huset som inspirerade The Amityville Horror. Precis som Taylor och Livingston, så spelas dessa två av Patrick Wilson och Vera Farmiga, och även dom är helt suveräna i sina roller som Ed och Lorraine. De ger en trivsam känsla över situationen, samtidigt som de ger tittarna vissa svar på några frågor om just huset och varför den här familjen.

conjuring_3

The Conjuring är en riktigt bra skräck thriller som får gåshuden att resa på sig, och som får dig att ta en extra titt i skuggorna i ditt eget hem. I och med att man i stort sett uteslutet CGI så far tankarna tillbaka till The Exorcist och Poltergeist och andra paranormala klassiker i den här genren. Jag kan inget annat än att rekommendera denna, för det är så här en bra atmosfärisk skräckfilm ska vara. Och se till att ha surround ljud, vilka underbara ljudeffekter. Knackningar i väggar och i tak som får en att vända sig om själv nästan med baseball träet i högsta hugg.

Kuriosa: Lorraine Warren och Andrea Perron var konsulter till regissören James Wan och manusförfattarna. De båda hävdar att filmen är precis som den verkliga händelsen om familjen Perron under de 10 år som de bodde i huset.

8 / 10

 

Fair Game (2010)

Regi: Doug Liman

Naomi Watts, Sean Penn, Ty Burrell

Valerie Plames position som CIA-agent avslöjades av Vita Huset med avsikt att smutskasta hennes make, ambassadören Joseph Wilson. Wilson skrev 2003 en artikel i New York Times, där han menade att Bush administrationen manipulerat information som hade med massförstörelse av vapen att göra, för att på så sätt rättfärdiga invasionen av Irak. Det här leder till att hennes internationella kontakter utsätts, hennes karriär förstörs och hennes liv är i fara.

Baserad på verkliga händelser, och sådana filmer brukar ju vara rätt så bra. Dock hade jag svårt för den här filmen av okända anledningar. Jag hade aldrig hört talas om denna manipulation innan som hände, och hade man gjort det så kanske man hade blivit extra engagerad i historien, och man kanske hade tyckt den vart bättre. Det är en ren politisk film, och det är då otroligt mycket dialoger. Naomi Watts spelar Valerie Plame som blir utsatt för detta, och hon spelar bra, utan tvekan. Hon är bra i det mesta hon gör. Sen har vi Sean Penn som allt är lysande i sina roller.

Om nu Bush administrationen har manipulerat som det sägs i filmen, så är det ju ren skandal, och det borde ju uppröra en hel del människor. Det måste ju känts av inte bara i staterna, men även internationellt.  Men hur mycket som är sanning eller inte lär vi nog aldrig få reda på. Men om den stämmer och en massa liv förlorades på grund av avslöjandet av Plames identitet så borde ett ansvar tas och en ursäkt ges.

Mycket bra skådespel är det utan tvekan, men som en lördagskvälls film så håller det inte för mig. Den är för politisk och för dialog driven för det. Men vill man se en polistisk film så är detta nog ett bra val. Det är ingen dålig film dock.

Kuriosa: Det finns ett kodat meddelande i efter texterna som hittills inte har blivit dekodat.

6 / 10

Sanctum (2011)

Regi: Alister Grierson

Rhys Wakefield, Richard Roxburgh, Ioan Gruffudd

Ett dykarteam ger sig av till en avlägsen del av regnskogen i Papua Nya Guinea för att utforska de otillgängliga undervattensgrottorna. När de befinner sig hundratals meter under marknivå bryter en tropisk storm ut och vägen upp ur grottorna blockeras. Vattennivån stiger hastigt och dykarna tvingas allt längre in i grottsystemet. I jakten på en annan väg ut växer desperationen och nervpressen gör att dykarna snart visar sitt sanna jag…

Denna såg väldigt intressant ut när jag först läste om den, och att James Cameron skulle vara en av medproducenterna gjorde ju bara att suget blev lite större. Men kanske hade jag för höga förväntningar, för jag tyckte filmen föll lite platt. Den är kategoriserad som ett action äventyr, och visst är det ett äventyr, men som andra action filmer så bygger man upp spänningen genom filmen som sedan leder till ett slut fyllt med action oc spänning. Inte här. Den är bitvis spännande och känslosam. Men man har valt att fokusera mer på relationer och det är väl inge fel på det. Speciellt för just såna här filmer så antar jag att det är ganska viktigt, då dom ska överleva mot alla odds.

Men jag tror nog det hade vart bättre om man lagt karaktärs bakgrunder i början av filmen och utgått därifrån. Nu har dom gjort så att man får det med jämna mellanrum genom hela filmen, och på ett sätt så slöar det ner filmen, och tar en ur den spänning som borde finnas istället.

Sen verkar man ha tagit okända skådisar, bortsett från Gruffudd och Roxburgh. De okända känns inte övertygande i sina roller att kunna leverera de känslosamma delarna som krävs. Gruffudd kändes dock lite over the top i sitt agerande som playboyen Carl. Roxburgh tyckte jag spelade bra som den stenhårde grottdykaren Frank, helt trovärdig. Historien är rätt intressant, då den löst bygger på en verklig incident av manusförfattaren Andrew Wight. En okey film är det, som bitvis ger en klaustrofobisk känsla.

Kuriosa: Ioan Gruffudd gjorde sin egen base-jump stunt, vilket han beskriver som sin favorit del i filmen.

6 / 10