Honeymoon (2014)

honeymoon-1Regi: Leigh Janiak.

Rose Leslie, Harry Treadaway, Ben Huber.

Det nygifta paret Paul och Bea reser till en avlägsen sommarstuga vid sjön för att spendera sin smekmånad. Kort därefter så finner Paul Bea vandrades naken och förvirrad mitt i natten i skogen. När hon blir alltmer distanserad och hennes beteende blir mer märklig, så börjar Paul misstänka att det var nåt mer som hände den natten i skogen.

honeymoon-2I Leigh Janiaks paranoida thriller spelar Rose Leslie och Harry Treadaway det nygifta paret som är på smekmånad. Och för oss som gillar TV serier känns dom igen, då Leslie spelar den rödhåriga Wildlingen i Game of Thrones som hela tiden säger till Jon Snow att han inte vet något, och Treadaway är med i den viktorianska thriller serien Penny Dreadful. De två spelar alltså ett vanligt amerikanskt par som vill tillbringa sin smekmånad i sommarstugan vid sjön.

honeymoon-3Man får inte speciellt mycket bakgrund till dessa två, och faktum är att det faktiskt fungerar. Normalt brukar åtminstone jag vilja ha lite mer bakgrunds information för att lättare gilla huvudkaraktärerna, men på något sätt så gör jag det ändå. Samtidigt så har man medvetet uteslutet den information, för att kunna bygga en grund för den långsamma spänning som vi som tittare får bevittna. Och efter själva sömngången så tar historien en märkligare riktning. Berättandet tar en snabb vändning emot scifi och skräckhållet, nästan lite åt de gamla klassikerna Invasion of the Body Snatchers i kombination med Dark Skies. Balanseringen av karaktärernas paranoia, speciellt Pauls, är höjdpunkten i filmen, och tycker Treadaway gör ett bra jobb med Janiaks direktiv.

Honeymoon är en bra liten minimalistisk skräckfilm, som är väldigt atmosfärisk och Janiak visar just hur spännande en film faktiskt kan vara när man håller avslöjanden till ett minimum och fokuserar mer på karaktärerna. Leslie och Treadaway gör ett väldigt bra jobb.

6 / 10

[REC] 4: Apocalipsis

REC4Apocalipsis1Regi: Jaume Balagueró

Manuela Velasco, Paco Manzanedo, Ismael Fritschi.

Ángela Vidal är den unga TV reportera som tillsammans med sin kameraman gick in med brandmännen i en lägenhetsbyggnad, och kom ut levande. Men vad räddningssoldaterna inte vet om är att hon bär på smittan av en underlig infektion. Hon tas till en provisorisk karantän ombord en gammal oljetanker flera mil ifrån kusten, med en hög säkerhet där hon måste stanna i flera dagar, omringad av hav.

REC4Apocalipsis3Den avslutande delen i REC sagan. De två första filmerna regisserades av Jaume Balagueró och Paco Plaza, varvid de delade upp arbetet för del tre och fyra. Plaza tog hand om REC 3 där man förflyttade storyn till ett bröllop, och man övergav det klaustrofobiska miljön, något som gjorde den första filmen riktigt bra och intensiv. Men REC 3 föll lite pladask och höll inte alls måttet och tappade en hel del fans. Men nu har REC 4 kommit och är den avslutande filmen i den här zombie sagan, och bakom kameran är Balagueró. Filmens början tar vid i princip direkt efter andra filmen, och efter det så utspelas resterande filmen på en stor oljetanker, och med klaustrofobisk miljö.

REC4Apocalipsis2I och med att den tredje filmen var lite av ett bottenapp, och att fjärde filmen är en uppsving, så känns det som att Balagueró var den som hade mer att säga till om i de första filmerna. Man går dessutom tillbaka till det klaustrofobiska miljöerna, vilket är ett plus. Manuela Velasco är tillbaka som Angela, men känns mer som en bakgrunds karaktär här. Tyvärr känns hon inte alls lika stark som i första filmen. Lite synd tycker jag. Men hon får lite att göra mot slutet dock. REC 4 har i jämförelse med de andra tre filmerna relativt lite gore, förutom båtmotorn som används flitigt på ett par ställen. Man har dock kompenserat goret med snabba kamera rörelser i trånga utrymmen, vilket får en att känna en hög energi av spänning. Men risken att bli förvirrad är större.

Filmens slut är ganska svag, och man sitter fortfarande med en massa frågor obesvarade. Lite trist med tanke på att det är sista filmen, och skaparna verkade vara medvetna om att det är sista filmen, då som jag skrev tidigare att man tappat en massa fans med den tredje filmen. Men är man ett fan av serien, och gillar man den första filmen, så tror jag nog man får lite glädje av denna, men inte mycket mer.

6 / 10

Kuriosa: Filmen tog 8 månader att filma, och 3 månader för klippning.

Afflicted (2013)

afflicted1Regi: Derek Lee & Clif Prowse

Derek Lee, Clif Prowse, Baya Rehaz.

Denna skräckfilm följer barndomsvännerna Clif och Derek som beger sig ut på en resa runt om i världen. I Paris går Derek hem till hotellet med en tjej han träffat, och senare på natten upptäcker Clif sin blodiga kompis som inte minns något av vad som hänt. Resan tar härmed en mörk vändning eftersom Derek börjar uppvisa tecken på en mystisk åkomma som successivt tar över hela hans kropp.

afflicted2

Afflicted är ännu en “found footage” film, men en av de få som faktiskt är bra. Filmen har ett bra tempo tycker jag, det går varken för fort eller för sakta i handlingen. Och på något sätt lyckas den undvika de vanliga klyschorna i skräckfilmer i denna genre. I ett att försök att inte spoila så påminner filmen en bit in väldigt mycket om Chronicle, en annan mycket bra film i samma genre. Men i och med att denna är en skräckfilm så tar den självklart en annan vändning sen.

afflicted3

Skådespelet är bra med snabba bra repliker och en story som är intressant under hela resans gång. Och eftersom man har använt flera kameror samtidigt, som man får se upplägget av, så känns upplevelsen mindre klaustrofobisk. Man glömmer emellanåt att det är en “found footage” rulle. Det tycker jag är bra. Vad jag inte gillar i filmen är att den är lite för kort, hade gärna sett en halvtimme till. Huvudpersonerna Clif och Derek är väldigt sympatiska och lätta att tycka om. Det är deras första film, både i regi och skådespel. De gör ett grymt bra jobb. Vill skriva mer om den, men då är jag rädd att jag skulle spoila.

Gillar man skräck och found footage, så är ju denna en given hit. Jag blev glatt överraskad av denna film, då jag inte hade nån aning vad det var innan jag såg den. Kan rekommendera denna helt klart. Tror även att det är en fördel att inte läsa något alls om filmen, utan bara sätta sig ned och titta.

6.5 / 10

Sinister (2012)

Sinister (2012)

sinister_1

Regi: Scott Derrickson

Ethan Hawke, Juliet Rylance, James Ransone, Vincent D’Onofrio

Varför gör man så många och dumma beslut i skräckfilmer, varför skriver man så. Det är något jag funderar över efter att ha sett Sinister. Ännu en atmosfärisk skräckfilm som faktiskt var rätt bra, trots dumma beslut. Efter att ha tagit familjen med sig och flyttat in i ett nytt hus för att skriva på den nya kriminal novellen, så hittar Ellison Oswalt en box på vinden med några Super8 filmer samt en projektor. Och här har vi det som jag finner störande. Ellison finner det självklart märkligt att hitta denna box i ett tomt hus, men varför inte ta med boxen till polisen och visa upp. Istället behåller han den och går igenom allt material, och trots att saker börjar hända i samband med filmerna, så finns det inga tankar att gå till polisen. Att tänka logiskt och handla rationellt existerar knappt i såna genre filmer. Jag menar, Ellison verkar ju vara rätt intelligent och smart, men nej då.

sinister_2

Men historien handlar nog mest om besatthet, hur man blir så uppslukad av sitt arbete att hela sin familj tär på de och är på gränsen att splittras. Ellison är en författare som vill nå tillbaka till den kändisskap som han en gång smakat på, och verkar göra allt för att nå dit. Ethan Hawke spelar Ellison och han är fantastisk i den rollen. Som i många väl lyckade skräckfilmer med en mörk atmosfär så förlitar man sig på att skrämmas med ljud och överraskande bilder som ska få en att hoppa till. Det är höga ljud effekter, såsom snabba fotsteg i mörkret och någon som springer förbi kameran snabbt. Regissör Scott Derrickson som jag minns bäst ifrån “The Exorcism of Emily Rose“, får Sinister att bli en effektiv och lyckad skräckfilm som har en bra och intressant historia.

sinister_3

Efter att ha sett rullen så påminner storyn ganska starkt om en annan liknande film, The Ring, eller Ringu som den också heter. Ska inte avslöja allt för mycket. Jag kan rekommendera den här, den har de där spännande atmosfäriska känslan. Kanske inte riktigt gåshuds känslan, men bra nära nog. Tyvärr så gillade jag inte slutet så mycket, visst den funkar, men hade fördragit ett annat. En uppföljare ryktas det om, men om de blir en så hoppas jag dom bygger på mytologin som startades i första filmen, och inte gör en blek kopia.

Kuriosa: Ormen som kan ses i filmen är en Kungssnok. Man kan identifiera den som en ej giftig sådan med rimmen, “Red on yellow, dangerous fellow. Red on black, friend of Jack.”

7 / 10

Curse of Chucky (2013)

curse of chucky_1

Regi: Don Mancini

Fiona Dourif, Danielle Bisutti, Summer H. Howell, Brad Dourif

Nio år har gått sedan vi sist såg Chucky i “Seed of Chucky” som var mer komedi än skräck. Med den sjätte filmen, så tar nu skaparen av Chucky, Don Mancini, ett par steg tillbaka och går tillbaka till rötterna, nämligen skräck. Det är ett välkommet steg. De senaste filmerna har som sagt varit mer åt det komiska hållet. Visst det finns en del komiska inslag även här, men i helhet så är atmosfären mer lik första filmen. Tittarna påminns återigen att den till synes oskyldiga barn dockan är besatt av den djävulske seriemördaren Charles Lee Ray. Med ett nästan perfekt foto så lyckas Mancini nå tillbaka till den mörka, illavarslande mystiken och spänningen som saknas i serien sedan den gick mot den komiska vägen.

curse of chucky_2

Chucky (Brad Dourif – röst) anländer i en stor pappersinlindad box till ett stort hus som bebos av rullstolsbundna Nica (Fiona Dourif, dotter till Brad) och hennes mor Sarah. Vem som skickade paketet blir en gissnings lek under hela filmen, speciellt när den över beskyddande modern blir knivhuggen i bröstet samma kväll. Svaren till dessa frågor kommer i slutet av filmen, och det är en trevlig liten twist som knyter samman till original filmen, Child’s Play. Chuckys återkomst för ju med sig det vanliga elakheterna med att viljan att besitta ett barns kropp. Och i detta fall så är det Alice, som är Nica’s lilla systerdotter. Hon är med för att begrava sin mormor och är med sin högdragna mor Barb, hennes pappa och deras barnvakt Jill. Låt massakern börja.

curse of chucky_3

Denna senaste del i Chucky serien är den enda som släppts direkt på dvd, och är inte dålig för det. Tvärtom, det markerar Chuckys galna återkomst till det makabra. Även om Mancini i stort sett hållit sig borta från den satiriska fånigheten som vart med i tidigare filmer, så har inte helt och hållet tagit bort det från denna historia. Chucky kan fortfarande inte hjälpa att lägga ett par sköna och helt olämpliga repliker, och vissa är helt klockrena. Typiskt Chucky, och det är de som gör honom till en skön karaktär. Dödsfallen är i vanlig ordning överdrivna och goriga. I releasen jag fick så var det ingen scen efter slut texterna, men det ska finnas enligt uppgifter, och finns på YouTube om inte annat. Nu hoppas jag att Mancini lyckas behålla atmosfären i kommande filmer, och inte låter det bli för komiskt som förut.

Kuriosa: Enligt Brad Dourif, så bar han en peruk och massivt med make-up för att få honom att se ut som han gjorde för 25 år sen i original filmen, Child’s Play. Ljuset var också en viktig faktor.

6 / 10

Silent Night (2012)

Silent-Night-1

Regi: Steven C. Miller

Jaime King, Malcolm McDowell, Donal Logue, Ellen Wong

Silent Night är en julfilm, en remake på en klassiker från 1984, vid namn Silent Night, Deadly Night. Man kan ju undra vad skaparna, eller manusförfattarna haft för jul upplevelser under sina uppväxter. Filmen har ett ganska brutalt mord i början, och de slutar inte där, även ett barn ryker med. Den utspelar sig i en liten småstad i Wisconsin där julen är runt hörnet, och man har förberett den årliga julparaden. Staden myllrar av feta män med fejk skägg, och är ett perfekt ställe för en galen seriemördare, utklädd till jultomte att härja runt fritt.

Silent-Night-2

Aubrey är en av stadens poliser, och förbereder för den värsta sortens brott staden erbjuder, nämligen en trotsig tomte som får ungarna att börja gråta. Sheriff Cooper som är kårens äldsta och således mest erfarna, spelas här av Malcolm McDowell, och han gör det mesta som erbjuds honom. Hans prestation är verkligen överdriven till gränsen att bli löjlig, och det är väl så hans roll är skriven, men han gör det bra. Det dröjer inte länge förrän folk börjar dö till höger och vänster när seriemördaren är i full fart. Likt många andra slasher filmer så visar seriemördaren ingen nåd, och filmen har även alla klichéér du kan tänka dig. Exempel när offret springer, medans mördaren går långsamt, men ändå hinner ikapp. Eller när offret springer förbi en flismaskin, stannar upp en bit därifrån, hör hur maskinen slås på, OCH går mot maskinen. Vad fan tänker dom med.

Silent-Night-3

Vi får lära oss ganska snabbt dock att alla mord rättfärdigas med att det bara är svin som får smaka på yxan, såsom otuktiga, porr skådisar, korrupta politiker, uppkäftiga tonåringar. Ja, filmen är väldigt förutsägande och är väldigt medioker. Dialoger är långt under medel med en den märkliga repliker. Det finns dock en del svart humor, och med rätt humör och med ett par polare så kommer man nog skratta åt filmen och bli underhållen. Jag menar, det är inte alla gånger man stöter på en jultomte med knogjärn som det står “Ho-ho-ho” på. Det finns helt klart sämre slasher filmer att se.

Kuriosa: Kevin Greutert (Saw VI och Saw 3D) var från början tänkt att ta hand om regijobbet.

5 / 10

The Gangster (อันธพาล) (2012)

The Gangster_1

Regissör: Kongkiat Khomsiri

Krissada Sukosol, Krissada Supapprom, Sakarin Suthamsamai, Somchai Khemklad

Thailändsk gangster film som utspelar sig på 50-talet och framåt. Upplägget är av det klassiska temat, uppgång och fall. Här har dom lånat en del från Goodfellas av Scorsese i berättarstil. Huvudstoryn handlar om Jod, en stilig och tystlåten ung man med en närstående moder och syster. Han har valt gangster stilen för att beskydda dom han älskar, och i den värld dom lever i så finns det inte mycket annat att göra. I de trånga utrymmena och vägarna i Bangkok är livsstilen stentuff. Enda chansen att undvika att bli på pucklad av en gangster är att vara den som pucklar på. Under första halvan av filmen så är det dessa småstrider och hämnder som utgör stora delar av handlingen. Tidigt i filmen så är det en sekvens där Jod är med i en knivfight med en av gatu bossarna.

The Gangster_2

Fighten startas med en lugn, vänlig konversation mellan de två. Bossen vet att Jod vill börja jobba för ett annat gäng, och han känner sig förolämpad. De delar en Coke, sedan knyter de ett kort rep mellan sina vrister, och börjar hugga mot varandra med en varsin kniv. Under filmens gång så intervjuas gamla människor om dessa tider och gangsters, som om det skulle ha hänt på riktigt. Och ingenstans står det om filmen är baserad på verkliga händelser, så jag förstår inte riktigt varför man har med dessa. Fyller liksom inte direkt någon viktig funktion, eller för handlingen framåt. Eftersom detta är en som utspelar sig under 50-talet och framåt (som för övrigt inte indikerar någon som helst tidsperspektiv) så är det ganska roligt att se hur Thailand “såg ut” på den tiden, med Elvis, James Dean som idoler och en massa rock ‘n’ roll. Vad som var rätt kul att se var när en scen var i en biograf, och det sågs en engelsk språkig film. Dubbningen av filmen skedde live, med maskinisten som gör olika röster. Jag undrar om det verkligen var så.

The Gangster_3

The Gangsters huvudsakliga fail är slutet tycker jag. Istället för att få ett riktigt slut, så koncentrerar man sig på eldstrider, svek, tjallare och hämnd. Plus dessa så kallade intervjuer. Men det är dock ingen dålig film, den valde bara en annan väg än att bli riktigt bra. Fotot är rätt bra och det är en bra kontrast mellan den naturliga skönheten i Thailand, och det tropiska klimatet gentemot den svett drypande hetta som finns inne i Bangkok.

Kuriosa: Rock ‘n’ roll musiken som spelas är fejkad musik, då det troligen inte fanns pengar till att skaffa rättigheter till original låtar.

6 / 10