The Girl with the Dragon Tattoo (2011)

Regi: David Fincher

Daniel Craig, Rooney Mara, Stellan Skarsgård, Christopher Plummer

Den skandaldrabbade journalisten Mikael Blomkvist (Daniel Craig) åtar sig uppdraget att i hemlighet utreda ett fyrtio år gammalt ouppklarat mord på uppdrag av offrets farbror, industrimagnaten Henrik Vanger (Christopher Plummer). Den tatuerade hackern Lisbeth Salander (Rooney Mara) som anlitas för att utreda Blomkvist upptäcker samtidigt sanningen bakom den konspiration som ledde till hans fall. Deras vägar korsas och tillsammans uppdagar de en mörk och fasansfull historia om mord och sexuella övergrepp som sedan länge ruvat under ytan i svenskt näringslivs historia.

Så har man nu sett det amerikanska remaken av denna film. Den svenska originalet är helt fantastiskt bra. Så hur lever den amerikanska upp gentemot den. Självklart kan man inte låta bli att jämföra med den svenska versionen. För de första så var det sjukt ovant att se filmen med engelska röster när ALLT annat är på svenska, såsom miljöer, kartor, skyltar med mera. Men kan man bortse från det så måste jag säga att dom har lyckats mycket väl med att fånga atmosfären. Och Fincher är en av de bättre regissörena så det vore väl konstigt om han inte lyckades skulle jag säga. Med sina 158 minuter så känns filmen inte så lång faktiskt, och öppnings introt till filmen är nåt olikt annat jag sett. Skulle nog tycka att den fungerar mer som en musik video som sätter tonen direkt för själva filmen. Gillar den skarpt.

Jag gillade faktiskt Craigs version av Blomkvist, även om det inte var någe fel alls på Nyqvists tolkning. Likaså Mara som spelar Salander. Dom är så pass olika, men ändå lika på något sätt, och båda är riktigt bra. Kanske man kan se Maras tokning vara mer skör eller hur man ska säga. Det syns i alla fall mer än i Rapaces tolkning. Mara är dock underbar i rollen, och gör den till sin egen och hon kan känna sig stolt med sin Salander.

Har man inte sett den svenska versionen, så var baredd för en spännande upplevelse. Är man ett fan av Millennium serien eller/och novellerna, så är Finchers version tillräckligt annorlunda för att man återigen ska bli insugen i historien på ett positivt sätt. Uppenbarligen så ska den här inte har dragit in så mycket stålar som man hade hoppats på, så än så länge så är det osäkert om de andra novellerna ska göras också, om de görs, så blir det troligen med en betydligt mindre budget. Man får hoppas helt enkelt att de blir av. Eller jag gör då i alla fall det.

Kuriosa: Filmen spelades in i Sverige under den kallaste vintern på 20 år.

8 / 10

Advertisements

The Adventures of Tintin (2011)

Regi: Steven Spielberg

Jamie Bell, Andy Serkis, Daniel Craig, Simon Pegg

I filmen beger sig den orädde reportern Tintin, hans stridslystne hund Milou och den bråkige Kapten Haddock ut på ett äventyr för att finna det sedan länge förlorade skeppet “Enhörningen” som innehåller hemligheten om en antik skatt… och nyckeln till en uråldrig förbannelse.

Så äntligen har man sett detta tekniska mästerverk från Spielberg och Jackson, som har varit i produktion väldigt länge. Men jag tror jag hade lite väl för höga förväntningar till den. Ingen dålig film alls, utan det är en klassisk äventyrs matinée i Indiana Jones stil. Allt i motion capture. Och ibland är CGI’n näst intil fotorealistisk. Vatten vågor och dylikt är sjukt snyggt, och bra mycket bättre än vanliga filmer med datorgenererat vatten. Det är en hel del action här och en del scener är så snygga att man helt enkelt tappar hakan, speciellt under Pirat skepps scenen. Kamera arbetet är väldigt lekfull i många scener när det swischas förbi.

The Adventures of Tintin bygger på ett gäng serieböcker ifrån den belgiske Hergé, och just filmen baserar sig på tre historier som man har slagit samman. Nu var det riktigt länge sedan jag läste Tintin, hade ganska många serieböcker när jag var mindre. Men minns att jag gillade dom ganska mycket.

Detta är fjärde gången som Andy Serkis gör motion capture och han är kung i det, och det är dags att man faktiskt får upp ögonen  och prisar honom för det. Rösterna tycker jag man har lyckats väl med och passar bra in i karaktärerna. Det är en hel del humor i filmen, och jag tror nog dom mest inbitna Tintin fansen har mer glädje av den interna humor som finns där. Och tror inte man bli besviken på detta äventyr som är en snabb och humoristisk resa. När filmen väl sätter ifart så är det non stop till slutet i princip.

Det ska bli roligt att se nästa del som kommer att regisseras av Peter Jackson. I övrigt är det en film som jag absolut kan rekommendera till de som inte sett den. Helst på så stor skärm som möjligt, och om möjligt, i 3D.

Kuriosa: Målaren i början av filmen liknar Hergé, skaparen av Tintins serieböcker. Dessutom så målar han av Tintins porträtt i Hergés stil. Användandet av Hergés liknelse är en hyllning till skaparens egna privata skämt där han inkluderar sina vänner och familjs liknelser i sina Tintin verk.

7 / 10

 

Dream House (2011)

Regi: Jim Sheridan

Daniel Craig, Rachel Weisz, Naomi Watts

En bokförläggare säger upp sig från sitt jobb för att tillsammans med sin familj renovera sitt nya, tillsynes idylliska hus tillsammans med sin familj. Strax efter att de har flyttat in huset får de veta att det har skett ett brutalt brott mot den förra boende i huset.

Med dessa skådespelare och regissör, så kan man tycka att verkar vara det perfekta receptet för en riktigt bra film, och det hade de kunnat vara. Dream House är ett perfekt exempel där filmbolaget kladdat lite för mycket än att låta regissören göra sitt jobb. Det har kladdats så pass mycket att både regissören, Craig och Weisz totalvägrade att marknadsföra filmen, och det är inte ett gott tecken. Och ska ni se filmen, så gör det utan att veta vad den handlar om. Se ingen trailer, för den visar i princip allt som spoilar filmen. Dessutom försöker trailern också förmedla en typ av film som den inte är.

Men är den värd att se ändå? Ja och nej, jag såg den utan att ha sett trailern eller ens riktigt veta vad den handlade om, så jag antar att jag fick ut en viss glädje av det. För mig var den bitvis spännande. Men den är dock något förutsägbar. Den första twisten hade jag på känn, men blev ändå lite överraskad. Men är man uppmärksam så är det ingen märkvärdig film, utan en ganska medioker historia som är förutsägbar.

Man kan ju spekulera i hur filmen hade blivit om Sheridan hade fått göra som han ville utan filmbolagets kladdiga fingrar. Troligen ett bättre resultat, men nu blev det som det blev. Skådespelet är inte mycket att klaga över, Craig är alltid bra, liksom Weisz och Watts också, men man har verkligen kastat bort deras talanger. En film som inte är värd att köpas.

Kuriosa: Både Christian Bale och Brad Pitt övervägdes att spela rollen som Will.

5 / 10