Monsters University (2013)

Monsters-University-1

Regi: Dan Scanlon

Billy Crystal, John Goodman, Helen Mirren, Steve Buscemi

I denna charmiga film med stort hjärta och mycket humor presenterar Disney Pixar historien om hur den omaka monsterduon Mike och Sulley träffades och blev bästa vänner för livet. Ända sedan Mike Wazowski var ett litet enögt monster har han drömt om att bli professionell Skrämmare när han blir stor – och han vet att de bästa Skrämmarna utbildat sig på Monsters University (MU). Men hans planer hotas redan under första terminen när han som ambitiös student stöter på den late naturbegåvade James P. Sullivan, och det dröjer inte länge förrän deras ständiga tävlan mot varandra får dem utslängda från universitetets Skrämmarprogram. De inser att de måste lära sig samarbeta med varandra såväl som med en grupp missanpassade monster om de ska kunna ställa allt till rätta igen.

Monsters-University-2

Så efter 12 år så kom denna, och göra filmer som utspelar sig före en redan stor film måste vara riktigt svårt, eftersom tittarna redan vet hur karaktärerna i slutändan slutar. Vi vet ju som sagt redan deras vuxna kamratskap från Monsters, Inc. Det måste till något extra, och det måste handla om deras emotionella resa som karaktärer. Och lyckas Disney/Pixar med detta? Ja, det lär jag nog säga att dom gör, men inte utan skavanker på vägen. Skaparna har lyckligtvis kastat in några överraskningar och skapat en färgrik miljö med desto färgrikare karaktärer som vi får bekanta oss med.

Monsters-University-3

Det märks att tekniken har gått framåt och det är en njutning att se grafiken och miljöerna. Men, skavankerna finns där, och de är väl mer story mässigt skulle jag säga. Första och andra akten är väldigt förutsägbara, till den punkt att man undrar om det är värt att fortsätta. Men gör det. Den tredje akten tar en djärv vändning som överraskar för att försöka väga upp den förutsägbara mellan akten. Men står den sig lika gentemot Monsters, Inc, som är en av de bästa filmerna Pixar gjort hittills. Nej, den gör tyvärr inte riktigt det. Den är inte alls lika smart eller nytänkande. Den når inte riktigt upp i den känslomässiga delen heller, som kan få den mest cyniska person att släppa en tår. Trots att University har sina styrkor så räcker det tyvärr inte ända upp. Dock är det ingen dålig film för det.

Kuriosa: Professor Knights klassrum är rum A113, en referens till rummet vid CalArts där animations klasser hålls. Alla filmer från Pixar har referenser till “A113”.

7 / 10

Advertisements

Despicable Me 2 (2013)

despicable-me-2_1

Regi: Pierre Coffin & Chris Renaud

Steve Carell, Kristen Wiig, Benjamin Bratt, Ken Jeung

Den första filmen såg jag ett bra tag efter att den hade dykt upp, varför vet jag inte. Men trodde helt enkelt att den inte skulle tilltala mig. Men jag hade fel, den var riktigt underhållande, speciellt de gula minions. Så uppföljaren såg man fram emot, och har nu haft möjlighet att se den. Så hur är den gentemot den första. Det är splittrade känslor, en del av mig vill gilla den mer än den första, medans den andra inte gör det. Men hur jag än tycker så är det en underhållande film som faktiskt är lite rolig och rörande. Själva storyn tycker jag är svagare än första filmen, där Gru har blivigt god och är en far till de tre barnen han adopterade i första filmen. Men en hemlig organisation behöver hans hjälp att få fast en ny superskurk. Han får en partner och tillsammans ska de få fast skurken.

despicable-me-2_2

Storyn är som sagt svag, på grund av att den nya superskurken är faktiskt ganska tråkig, och är rätt vanlig. Och den är ganska förutsägbar, men och andra sidan så kanske man inte kan begära allt komplexa historier i en film med barn som målgrupp. Humorn i rullen är bra och det som faktiskt räddar filmen är Grus minions som är fruktansvärt roliga, tack vare rösterna bakom dom, Pierre Coffin och Chris Renaud. Och för oss som gillar dessa gula figurer, så ska dom faktiskt få ett eget äventyr i kommande “Minions“. Kan man hålla uppe en intressant historia och ha samma humor som i Despicable Me 2 så kommer den bli en succé.

despicable-me-2_3

Detta är en söt film för barnen, dock så har barnen i filmen inte lika stor roll som i föregående. Och den innehåller lite olika referenser till andra filmer, ex Star Wars och Lord of the Rings, och skådespelare som kanske uppskattas av de vuxna. I det stora hela så är filmen något över medel, men kommer säkerligen älskas av barnen. Och en dos av romantik finns med också för den som gillar sånt. En underhållande film som fick en att små skratta emellanåt, tack vare minions.

Kuriosa: När Gru besöker minions i deras workshop, så kan vi se ett gäng minions ta en rast, och sitter på en balk och äter sin lunch. Detta är en hyllning till de berömda fotot “Lunch atop a Skyscraper” från 1932.

6 / 10

 

The Hobbit: An Unexpected Journey (2012)

Hobbit-1

Regi: Peter Jackson

Martin Freeman, Ian McKellen, Richard Armitage, James Nesbitt, Andy Serkis

En yngre och mer motvillig hobbit, Bilbo Baggins, blir indragen i en “oväntad resa” till det Ensamma Berget med en grupp livfulla dvärgar för att återta sitt kungadöme Erebor, och sin guldskatt som för länge sedan erövrades av draken Smaug.

The Hobbit

Så äntligen har den kommit, efter en väldigt lång väntan och upp och nedgångar i produktionen. Två filmer blev tre också. Många blev lite skeptiska när Jackson beslutade att det skulle bli tre filmer, av den korta boken. Men man har tagit en massa historier från andra verk av Tolkien och i mitt tycke så är mer bara bättre. Det går inte att få nog av Middle-Earth. Det finns så otroligt mycket att berätta i den världen. Och att man nu igen får besöka den världen är en riktig fröjd. För de som inte vet så är The Hobbit en historia som utspelar sig ca 60 år innan Lord of the Rings där vi får bekanta oss med Bilbo och hans egna äventyr med Gandalf och de 13 dvärgarna. Och självklart så har man gjort lite förändringar i historien för att de ska passa som film. Är nog dags att läsa om boken för att förfriska minnet lite.

Så fort filmen drar igång med film logosorna så hör man Shores musik stycke och man känner igen stilen och man får gåshus. Underbar känsla. Det är inte många filmer så ger en sån känsla. Filmen börjar, precis som med Lord of the Rings, med en bakgrundshistoria som är anledningen till äventyret. Och vi får även möta Frodo och en äldre Bilbo och hur det knyts ihop med Lord of the Rings tänker jag inte avslöja, men tycker det var rätt snyggt gjort i alla fall. Likheterna med The Hobbit och Fellowship of the Ring är ganska stora måste jag säga i upplägget. Tänker inte gå in och skriva vilka dom är, det märker ni nog. Vi får bekanta oss med Martin Freeman som är ny och som spelar en yngre Bilbo Baggins, och när det utannonserades att det var just han som skulle spela rollen så var det ju en självklarhet att han skulle spela Bilbo. Han gör det utomordentligt bra. Det absolut första scenen han filmade var ju den med Gollum i grottan. Perfekt. Och på tal om Gollum så känns det som att CGI’n har blivit alltmer perfekt, detaljerna är bättre vill jag tycka.

THE HOBBIT: AN UNEXPECTED JOURNEY

Med tanke på att filmen har väldigt många huvudkaraktärer, inte minst de 13 dvärgarna så får man nog ha överseende att alla inte kommer att få lika mycket speltid. Vissa får knappt någon dialog alls. Men som sagt, det är ju tre filmer, och denna film är som en lång introduktion till karaktärerna. Och det forsätter säkerligen i film två. Längtar. Och att få se draken Smaug i nästa film ser jag fram emot. Självklart hade man väldigt höga förväntningar till filmen, precis som alla andra, men dom var inte höga nog för filmen levererade verkligen. Peter Jackson har lyckats än en gång. Och att få rätt skådisar till att spela dvärgarna måste ha varit en tuff utmaning. Men dom lyckas pricka rätt. Fighterna är lika spektakulära som de i Lord of the Rings. Med tanke på att boken är ganska lättsam, mer som en barnbok så är det självklart lite lättare humor i filmen också, men det fungerar smärtfritt. 3D var verkligen kul att se, men tyvärr hade jag inte chans att se HFR 48fps, och hoppas jag någon gång for möjlighet till det.

Men detta är en film som måste ses i 3D och på stor bioduk. Den är episk. Så nu börjar nedräkningen till fortsättningen.

9 / 10

The Goonies (1985)

Regi: Richard Donner

Sean Astin, Josh Brolin, Corey Feldman, Robert Davi, Anne Ramsey

Direkt ur Steven Spielbergs fantasivärld kastas vi tillsammans med ett gäng små hjältar in i ett piratäventyr där det oväntade är så oväntat att de inte ens kunnat föreställa sig det i sin vildaste fantasi!

Med hjälp av en mystisk skattkarta beger sig barnen in i en fantastisk underjordisk värld full av irrande gångar, hårresande fällor och ett för länge sedan förlist piratskepp, till brädden lastat med guldmynt. Men de har ingen tid att förlora, för tätt hälarna befinner sig en hel familj ruskiga typer… samt ett snällt monster med ett ansikte som bara en mor kan älska.

The Goonies måste väl ändå vara en av det bästa äventyrs filmerna som gjorts och som är lika bra varje gång man ser den. Trots att den snart har 30 år på nacken så håller den en speciellt plats för mig, då man är uppvuxen med den, och att den var den stora favoriten i barndomen. Visst den har ju sina brister, men den publik den riktar sig emot bryr sig knappast om det. Regissören Richard Donner arbetar sig genom Chris Columbus manus snabbt och utan några speciella problem. Det flyter på riktigt bra och han får ut det bästa av skådespelarnam och lyckas skapa en hel del spännande sekvenser. Vem kan glömma benorgeln? Eller det sjukt snygga och detaljerade pirat skeppet, som för övrigt byggdes upp helt och hållet from scratch. Produktionen GAV bort skeppet till den som ville ha det, men inget tog på sig den, så den skrotades. Mycket synd. Likaså den mycket omtalade bläckfisk scenen som aldrig visades, förrän filmen kom på DVD där den scenen var med som bortklippt material.

Karaktärerna kan måhända vara lite stereotypiska om man ska gå in på det, som att de rika folket som ska klanka ner på de fattiga, och likaså ungarna i gänget. Mouth som är den tuffa och snabbkäftade, Data är hjärnan i gänget med alla sina uppfinningar, och så har vi Chunk som är den roliga knubbisen. Och det är ju faktiskt Chunk som har de bästa replikerna i filmen, utan tvekan. Varje gång man tänker på det namnet så kommer Truffle Shuffle upp, likaså när han blir förhörd av Fratelli busarna och berättar sin livs historia. Hysteriskt roligt. Och Fratelli bröderna är galna och roliga tillsammans med sin morsa, spelad av den bortgångne Anne Ramsey som gör en grym prestation.

The Goonies har det mesta för ett bra matiné äventyr och som håller än idag. Producerad av Steven Spielberg, som hade en hand i det mesta som kom ut under 80-talet. Det märks lite att han vart med här också, för den har lite av den här Spielbergsheten i sig, och inget fel med det. Tvärtom, han vet hur man gör bra filmer helt enkelt. Soundtracket är härligt också, och man får nästan liten gåshud när man får höra klassikern “The Goonies ‘R’ Good Enough” av Cyndi Lauper. Josh Brolins debut roll är det dessutom, och vem hade kunnat ana att han först nu på senare år som han börjat bli het hos casting agenterna. Och att Mikey skulle få vara med i Lord of the Rings trilogin som Samwise.

Vet inte hur många gånger jag sett The Goonies hittills, men många är det, och många fler gånger kommer det säkerligen att bli. För den kommer aldrig att bli dålig.

Kuriosa: När Fratelli bröderna bråkad med varandra så örfilar hon verkligen Robert Davi. Hon blev tillsagd att slå honom så hårt hon kunde.

9 / 10

 

Hugo (2011)

Regi: Martin Scorsese

Asa Butterfield, Chloë Grace Moretz, Ben Kingsley, Christopher Lee

Hugo Cabret som berättar historien om en föräldralös pojke som lever ett hemligt liv inne i väggarna på en tågstation i Paris. Med hjälp av en excentrisk flicka försöker han lösa ett mysterium som kretsar kring hans döda far, den ilskna ägaren till leksaksaffären under honom och ett hjärtformat lås som verkar sakna nyckel.

Tänker man på Martin Scorsese så går tankarna automatiskt till maffia dramas. Men här har ha gjort nåt lite ovanligt, en familjefilm och en suverän sådan. Vi får enkelt följa Hugo när han träffar Isabelle och hur de utsätter varandra för de okända underverk som finns omkring dom. Isabelle öppnar Hugos ögon för bokvärlden, medans Hugo intorducerar filmen för henne. Det är roligt att se dessa två, och hur de skapar ett band tillsammans. Många av deras möten är rollsatta av en rad stora profiler, även om det är korta möten. Det hela funkar som kugghjul i filmens maskineri. Och många delar i filmen får vi se hur Hugos perspektiv, och det liknar lite Rear Window av Hitchcock. Skulle inte förvåna mig om det är en homage, från en stor regissör till en annan.

Scenografin är sjukt snygg, och Paris siluetten är riktigt vacker, och har en fantastisk look, nästan lite animerad. Det här är dessutom en film som man bör se i 3D, vilket jag inte gjorde. Den ska visst vara lite utöver det vanliga, och bland de bättre. Man har tydligen använt tekniken på ett smart och bra sätt. Hugo blev nominerad 11 gånger och vann fem Oscars, och det är synd att Scorsese inte vann själv för regin, men han behöver inte den för att bekräfta att det är en bra film. Scorsese visar oss också att filmen var en magisk och underbar sak för hundra år sedan, och är även så idag. Castingen är i stort perfekt och det finns inte mycket att anmärka över. Man blir lätt insvept i historien och man sitter med stora ögon ända tills filmens slut.

Rekommenderar den starkt till er som inte sett den.

Kuriosa: Martin Scorsese’s första film på tolv år som inte har Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Hans senaste film som inte hade med honom var Bringing Out the Dead.

8 / 10

 

The Adventures of Tintin (2011)

Regi: Steven Spielberg

Jamie Bell, Andy Serkis, Daniel Craig, Simon Pegg

I filmen beger sig den orädde reportern Tintin, hans stridslystne hund Milou och den bråkige Kapten Haddock ut på ett äventyr för att finna det sedan länge förlorade skeppet “Enhörningen” som innehåller hemligheten om en antik skatt… och nyckeln till en uråldrig förbannelse.

Så äntligen har man sett detta tekniska mästerverk från Spielberg och Jackson, som har varit i produktion väldigt länge. Men jag tror jag hade lite väl för höga förväntningar till den. Ingen dålig film alls, utan det är en klassisk äventyrs matinée i Indiana Jones stil. Allt i motion capture. Och ibland är CGI’n näst intil fotorealistisk. Vatten vågor och dylikt är sjukt snyggt, och bra mycket bättre än vanliga filmer med datorgenererat vatten. Det är en hel del action här och en del scener är så snygga att man helt enkelt tappar hakan, speciellt under Pirat skepps scenen. Kamera arbetet är väldigt lekfull i många scener när det swischas förbi.

The Adventures of Tintin bygger på ett gäng serieböcker ifrån den belgiske Hergé, och just filmen baserar sig på tre historier som man har slagit samman. Nu var det riktigt länge sedan jag läste Tintin, hade ganska många serieböcker när jag var mindre. Men minns att jag gillade dom ganska mycket.

Detta är fjärde gången som Andy Serkis gör motion capture och han är kung i det, och det är dags att man faktiskt får upp ögonen  och prisar honom för det. Rösterna tycker jag man har lyckats väl med och passar bra in i karaktärerna. Det är en hel del humor i filmen, och jag tror nog dom mest inbitna Tintin fansen har mer glädje av den interna humor som finns där. Och tror inte man bli besviken på detta äventyr som är en snabb och humoristisk resa. När filmen väl sätter ifart så är det non stop till slutet i princip.

Det ska bli roligt att se nästa del som kommer att regisseras av Peter Jackson. I övrigt är det en film som jag absolut kan rekommendera till de som inte sett den. Helst på så stor skärm som möjligt, och om möjligt, i 3D.

Kuriosa: Målaren i början av filmen liknar Hergé, skaparen av Tintins serieböcker. Dessutom så målar han av Tintins porträtt i Hergés stil. Användandet av Hergés liknelse är en hyllning till skaparens egna privata skämt där han inkluderar sina vänner och familjs liknelser i sina Tintin verk.

7 / 10

 

Rio (2011)

Regi: Carlos Saldanha

Jesse Eisenberg, Anne Hathaway, Jamie Foxx

Skaparna bakom Ice Age– filmerna ger oss RIO, ett färgsprakande familje-äventyr om fågeln Blu som förflyttas från det trygga burlivet till den vilda brasilianska djungeln. Och det hade nog gått alldeles strålande, om det inte varit för en sak. Han kan inte flyga…

På sina äventyr stiftar Blu bekantskap med den färggranne Rafael som känner djungeln som sin egen bakficka, sångfåglarna Nico och Pedro som har lite olika musikaliska tolkningar på vad det innebär att vara en sångfågel, den vackra, vilda Jewel samt djungelns mest osannolika invånare; Bulldogen Luiz som förstår att det inte är snällt att äta upp sina fågelvänner men ibland vattnas det ändå i munnen på honom.

Ännu en CG animerad rulle, och en väldigt färgglad sådan. Vi har ju blivit vana med Pixars filmer och hur en bra animerad film ska vara. Rio lever dock inte upp till den nivån som Toy Story eller Up. Men det är inget bottennapp heller, utan den ligger och hovrar lite mitt emellan. Storyn bjuder inte på något nytt utan är en väldigt enkel och standard historia. Och som vanlig i dessa filmer så har vi bi karaktärer som bjuder på komik, och så är det så klart en gangsters som jagar dom genom hela filmen.

Vad som skiljer den här filmen från andra CG filmer är kanske dansnummer som man har slängt in. Låtarna i sig är inte dom bästa, kanske är dom lite catchiga, men det är inget som sätter sig i huvudet efteråt. Precis som den enkla historien, så kanske de fångar barnens intresse mer än vad det gör för den vuxne. Humorn fungerar väl till och från, och man får till ett skratt ibland. Som sagt, det är en medioker animerad rulle som inte riktigt når fram, och det saknas nåt, det där lilla extra.

Den visuella delen är fylld med värme och ljusa gladrika färger, och animationerna känns frodiga, och måste säga att den visuella aspekten fungerar mycket väl för den här historien. Storyn må vara väldigt förutsägbar, och välanvänd, och jag tror barnen får mer glädje av Rio än de äldre.

Kuriosa: Både Blu och Jewel är av arten Spix’s Macaw, och man tror att arten blev dog ut helt runt år 2000 då den sista hanen i det vilda dog.

6 / 10