The Dark Knight Rises (2012)

Regi: Christopher Nolan

Christian Bale, Tom Hardy, Anne Hathaway, Gary Oldman, Joseph Gordon Levitt

Nu återvänder Christopher Nolan med den episka avslutande delen i Dark Knight-trilogin. Åtta år har gått sedan Batman försvann in i natten, det ögonblicket så gick han från hjälte till jagad flykting. När han tog på sig skulden för distriktsåklagare Harvey Dents död, så offrade Batman allt för det han och kommissarie Gordon hoppades skulle vara räddningen för Gotham. Lögnen fungerade till en början då all kriminell verksamhet krossades under tyngden av lagen Dent Act. Nu är allt på väg att förändras när två nya spelare dyker upp i Gothams undre värld…

Christoper Nolan har lyckats med vad få åstadkommit och det är att toppa sig själv varje gång inför en Batman film. Bale är återigen helt suverän som Wayne/Batman och visar definitivt mer känsla, mer sårbarhet, mer djup än vad han gjort tidigare. Tredje filmen är en mycket mer känslosam film, och den som verkligen visar det och som även han toppar sin insats är Michael Caine som Alfred. När han väl visar de så går det inte att hålla emot känslorna själv. Hans lilla tal om Wayne familjen är väldigt rörande. Jag gillar verkligen Bane som skurk och Tom Hardy som spelar han ger oss en fullkomligt underbar insats. Bane här är mer lik den Bane som är i serietidningen, som den kriminella geniet, än vad man sett honom tidigare. Rösten är helt underbar. Jag trodde inte Nolan skulle kunna göra en bättre tredje film då andra filmen var en klockren film. Men det gjorde han. The Dark Knight Rises klockar in nästan 3 timmar och man blir aldrig uttråkad under den tiden.

Allting känns som de faller på plats, soundtracket, insatserna, det visuella, effekterna och actiondelen är allt helt fantastiska. Även Anne Hathaway some Selina Kyle fungerar perfekt och är en fröjd att se in action. Hon fullkomigt överraskade som Kyle, trodde verkligen inte att hon skulle vara så pass bra som hon är, med tanke på hennes tidigare filmer och hur pass fysisk denna roll är.

Likaså Joseph Gordon Levitt, som hela tiden visar att han kan bli en av de stora i Hollywood, hans roll som Blake är mycket bra och han kör verkligen all-in när han är med. Det finns inte mycket att påpeka om den här filmen, jag vet bara att jag ser fram emot att se den igen, och igen. Filmen är ju trots allt nästan 3 timmar så man lär nog se om den igen för att få in precis allt. Efter man sett den här filmen så kan man bara spekulera i vad Nolan går härnäst, vad jag vet och vad han sagt är att det INTE blir mer Batman filmer. Lite synd. Men och andra sidan så ska man sluta när man är på topp. Denna film är ett måste att ses, den är riktig episk.

Kuriosa: Den här filmen markerar den första där Batman dyker upp på dagen.

9 / 10

Advertisements

Lockout (2012)

Regi: James Mather & Stephen St. Leger

Guy Pearce, Maggie Grace, Peter Stormare, Lennie James, Joseph Gilgun

En man är oskyldigt dömd för konspiration och spionage mot USA. För att slippa sitt straff så blir han erbjuden att hämta hem presidentens dotter som är på besök i ett fängelse i yttre rymden. Fängelset har också blivit övertaget av de kriminella gäng som blivit inlåsta där.

Så lite rymd action med Guy Pearce, och producerad och skriven av Luc Besson. Så det låter ju som en bra kombination, eller hur? Fel! Dialogen är inte direkt Oscars nivå precis, och Pearce är ju väldigt kompetent av sig. När han väl spelar på motsatta sidan, som skurk, så är han lysande. Här vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Början av filmen så tyckte jag att, okey detta kan bli en rätt underhållande resa med tuffa one-liners när han dödar skurkar. Men riktigt så blev det inte. Så fort han blir beordrar att ta sig upp till fängelset så hamnar filmen i någon standard mall, dessutom blir hans karaktär mer som ett rövhål, inte speciellt charmigt. Mycket explosioner och sådant, och det hör ju till när de kommer till Besson action. Lite som Commando fast i rymden.

Produktions designen är väldigt snygg med tanke på den limiterade budgeten. Filmen är dock okey som söndags underhållning, men slutakten känns lite väl hastigt. Det gick lite väl fort fram, kändes som att idéerna tog slut och man skrev ihop ett slut lite raskt på en enkel sida papper. Det är något som drar ner betyget för lite mer utdraget hade det kunnat vara. De var inte direkt spännande heller.

En person som jag definitivt inte hade räknat med som var med är Joseph Gilgun (Alex), som är mer känd som Rudy i den brittiska TV serien Misfits. Han är lika sjuk där som här, och helt klart underhållande och mer rolig att se på än Pearce. Så i det stora hela är det en okey fängelse film som i grund och botten är en Escape from New York i rymden. Sen har vi Maggie Grace, som är där enbart för ögongodis och för historien.

Kuriosa: Snow säger vid ett tillfälle, “Contrary to popular belief, I’m not actually Houdini“. Guy Pearce spelade Harry Houdini i Death Defying Acts.

6 / 10

Get the Gringo (2012)

Regi: Adrian Grunberg

Mel Gibson, Kevin Hernandez, Dolores Heredia, Peter Stormare

En amerikansk yrkesförbrytare tillfångatas av den mexikanska polisen när han försöker ta sig över gränsen i en bil full med stulna pengar. Han blir förd till det ökända El Pueblito-fängelset som liknar en våldsam och hårdbevakad stad i staden. Trots att han lyckats hålla sin identitet hemlig blir han uppsökt av en korrumperad tjänsteman från den amerikanska ambassaden som har vittring på pengarna. Men han är inte den enda, även det bestulna gänget är honom på spåren. Amerikanens hopp att lyckas fly sätts oväntat till en pojke vars öde kan vara nyckeln till friheten för dem båda.

Get the Gringo är Gibsons återkomst som den actionstjärna han en gång var. Han var med och skrev den här historien tillsammans med bland annat filmens regissör Adrian Grunberg. I det stora hela så är filmen egentligen en hämndfilm, men man har placerat handlingen vid ett ganska ovanligt ställe och det är nog det som gör att filmen fungerar riktigt jäkla bra, samt såklart för Gibsons insats också. Som tittare får vi en riktig rundvandring i det ställe som han placeras i efter att den mexikanska polisen haffat honom.

Väl där så möter han en tio årig pojk som han skapar en vänskap tillsammans med, liksom hans mor. Denna sido historia är här för att visa lite av de mänskliga i Gibsons karaktär och den känns inte krystad eller malplacerad utan fungerar helt perfekt. Men det är klart att lite dramatik måste ju även finnas i såna här filmer, dels för att vara en del i den större historien och som sedan blir en drivande kraft.

Det är väl dags att Gibson åter får en roll i spotlighten som han en gång har haft, och det är tråkigt att det som har hänt med Gibsons privatliv. Något som inte har ett skit att göra med det jobb han gör, för han är bra, både som regissör och skådespelare. Det visar han ju här, att han fortfarande har den där charmen som finns med i dom flesta av hans rullar. Grunberg har i alla fall gjort ett riktigt schysst jobb och det är faktiskt hans regi debut, efter att han jobbat som 2nd Unit och biträdande regissör i flera år. Och han levererar en riktigt underhållande film och visar som sagt att Gibson fortfarande har kvar charmen.

Kuriosa: Alejandra Cuervo, en medlem i produktions teamer blev lejd av producenterna innan man började filma för att göra en omfattande research på El Pueblito vilket inkluderar intervjuer med före detta fångar för att få första persons perspektiv och erfarenheter.

7 / 10

The Next Three Days (2010)

Regi: Paul Haggis

Russell Crowe, Elizabeth Banks, Olivia Wilde

Hur långt skulle du gå för att rädda allt du den han älskar? Oscar-belönade Russell Crowe spelar John Brennan, en man vars älskade fru (Elizabeth Banks) blir arresterad för mord. Efter tre års lönlös kamp mot myndigheterna inser John att det bara återstår tre dagar innan hans fru hamnar i fängelse för resten av livet. Det enda hopp som återstår för deras gemensamma framtid tillsammans är en dödlig kamp mot klockan… och omöjliga odds.

Remake på den franska filmen “Pour Elle” från 2008. På svenska heter den “Allt för Henne“. Denna är lite över två filmer och kan tyckas vara lite lång, men jag tyckte om det, även om det fanns en del saker som kunde gjorts bättre. I stort så är det ett prison break drama som är jäkligt spännande emellanåt. Vad som kunde ha gjorts bättre i manusväg är att ha tagit upp lite om konsekvenserna i att försöka bryta ut någon ur ett fängelse. Vilken person man lär försöka bli, med tanke på att han är en oskyldig skollärare. Är han villig att skada folk för att få det han vill eller till och med döda? Vad kommer det att visa sonen? Dessa aspekter som drama lägger man inte ner mycket på, utan man koncentrerar sig mer på själva planeringen av utbrytningen.

Men Haggis lyckas ändå att få en oss att sitta på spänn när han berättar denna story, och Crowe är riktigt bra, som alltid, i den här rollen. Likaså Banks. Och sen har vi Olivia Wilde som är den snygga singel morsan som tar sin dotter till lekparken, men som i stort inte fyller mycket funktion för historien. Men det lilla hon är med i så är det trevligt att vila ögonen på. Spänningen är riktigt bra i tredje akten då polisen gör allt för att stoppa dom. Men allting kanske går lite väl lätt kan man tycka. Och slutet på filmen… jag undrar hur den hade vart om man skippat avslöjandet om vad som faktiskt hade hänt. Hade väl varit kul att låta tittaren vara helt oviss och själva ha sina teorier. Men nu är det som det är.

En spännande film är det självklart, lång dessutom. Filmer som tar upp det med att bryta ut ur ett fängelse och visa själva planen har alltid vart intressanta, och så även denna. Helt klart en bra film är det.

Kuriosa: “Bump” nyckel tekniken som används av Crowe fungerar faktiskt som det visas, på cylinder lås.

7 / 10

 

Crazy on the Outside (2010)

Regi: Tim Allen

Tim Allen, Sigourney Weaver, Ray Liotta, J.K. Simmons

När Tommy blir frisläppt från kåken, upptäcker han att livet på utsidan är galnare än bakom gallren. Tommys excentrisken syster är på han hela tiden, hans sexiga ex-flickvän vill inte lämna han ifred, och hans forne kriminella partner accepterar inte ett nej. Trots allt detta, så kanske Tommy hittar sin dröm kvinna och kanske blir skyldig till första gradens kärlek.

Tim Allen är en komiker som är en favorit hos mig. Och har varit det ändå sedan hans glans dagar i Home Improvement, som är det bästa han gjort. Övegången till film har väl inte varit smärtfritt, och inte heller i den klass man hade hoppats på. Den här filmen börjar bra, och man får en bra vibb av den då man får känna av karaktären Tommy. Det hela funkar riktigt bra, fram till ungefär mitten av filmen då den plötsligt blir en romntisk komedi, och helt plötsligt så känns de som att Tommy blivit som en annan snubbe. Filmens atmosför förändras, och inte till det bättre. Mycket synd då den börjar lovande.

Men den är inte alls dålig för de, bara lite förutsägbar. Tycker den är dock bättre än Tims tidigare filmer. Som regissör kanske han inte riktigt passar som, men vem vet, kanske han växer till sig OM han ska göra nån ny film.

6 / 10

Shutter Island (2010)

Regi: Martin Scorsese

Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Michelle Williams, Max von Sydow, Emily Mortimer, Patricia Clarkson och Elias Koteas.

Året är 1954, mitt under det brinnande Kalla kriget. Sheriff Teddy Daniels och hans nye partner Chuck Aule kallas till Shutter Island för att undersöka det osannolika försvinnandet av en genialisk kvinnlig massmörderska, som tycks ha rymt från ett låst rum på det ogenomträngliga Ashecliffe Hospital. Omgivna av snokande psykiatriker och livsfarliga psykopater på en avlägsen, vindpinad ö förstår de båda poliserna snart att inget är som de först trott.

Med en orkan i antågande går undersökningen undan. Men i takt med att stormen eskalerar, trappas även misstankarna och mysterierna, det ena mer förfärande än det andra, upp. Det antyds och ryktas om mörka konspirationer, tveksamma medicinska experiment, tankestyrning, hemliga avdelningar och till och med övernaturliga fenomen på fängelseön.

I de mörka korridorerna på ett sjukhus plågat av dess ondsinta patienter och minst lika illvilliga läkarpersonal börjar Teddy ana att ju närmare sanningen han kommer, desto fler av sina egna djupgående och förkrossande rädslor måste han konfrontera. Han inser även att han kanske aldrig kommer att kunna lämna ön levande.

Första filmen ifrån Scorsese som är en mörk thriller med inslag av skräck. Och det är en bra film. Oavsett om filmer av Scorsese blir en hit eller inte, så kan man räkna med att få underhållning som blandas väl med skicklig skarpsinnighet och dynamisk visualitet. Få regissörer har det egenskaper som besitter karln. Filmen är baserad på novellen ‘Patient 67’ av Dennis Lehane, och i vanlig ordning så har jag ej läst den.

Trailern till filmen får en att tro att det är en skräckfilm, men det år långt ifrån sanningen. Shutter Island tar inte till de enkla metoderna, utan fängslar skickligt tittarna i denna bisarra värld under 137 minuter. Det är mycket detaljer som presenterar sig inför en och det är svårt att smälta allting efter en enda tittning.

Skådespelet är på toppnivå och DiCaprio har väl ett lite bättre uppförande än vad han vanligtvis brukar visa. Och det är en rad bra skådespelare som är med. Sydow och Kingsley är utmärkta i sina roller och ger ifrån sig en obehaglig känsla som går igenom hela filmen.

Kuriosa: Detta är den 4:e gången som Scorsese och DiCaprio har arbetat tillsammans. Tidigare har de gjort Gangs of New York (2002), The Aviator (2004) och The Departed (2006).

7 / 10

Law Abiding Citizen (2009)

Regi: F. Gary Gray

Gerard Butler, Jaime Foxx, Bruce McGill

En vanlig man vars fru och dotter mördas i deras eget hem, sätter en manipulativ hämndplan i verket när den ena gärningsmannen kommer lindrigt undan. Men hämnden innefattar inte bara mördaren, utan också åklagaren och hela rättsystemet.

Suverän action thriller som överraskar. Brutal på sina ställen, och mycket bra skådespel av Foxx och Butler. Man sitter på spänn hela tiden och försöker gissa sig till en och en annan teori, men alla krossades till glädje. Sannerligen en smart thriller. Butler funkar klockrent i den roll som han givits honom, som den krossade fadern som använder sin talang för att statuera exempel i ett rättsystem som glömt sina offer. Man sympatiserar med honom.

Rekommenderar den här starkt till de som vill se en hjärtklappande smart thriller med duktiga skådisar.

Kuriosa: Frank Darabont var tänkt att regissera vid ett tillfälle.

8 / 10