The Hobbit: An Unexpected Journey (2012)

Hobbit-1

Regi: Peter Jackson

Martin Freeman, Ian McKellen, Richard Armitage, James Nesbitt, Andy Serkis

En yngre och mer motvillig hobbit, Bilbo Baggins, blir indragen i en “oväntad resa” till det Ensamma Berget med en grupp livfulla dvärgar för att återta sitt kungadöme Erebor, och sin guldskatt som för länge sedan erövrades av draken Smaug.

The Hobbit

Så äntligen har den kommit, efter en väldigt lång väntan och upp och nedgångar i produktionen. Två filmer blev tre också. Många blev lite skeptiska när Jackson beslutade att det skulle bli tre filmer, av den korta boken. Men man har tagit en massa historier från andra verk av Tolkien och i mitt tycke så är mer bara bättre. Det går inte att få nog av Middle-Earth. Det finns så otroligt mycket att berätta i den världen. Och att man nu igen får besöka den världen är en riktig fröjd. För de som inte vet så är The Hobbit en historia som utspelar sig ca 60 år innan Lord of the Rings där vi får bekanta oss med Bilbo och hans egna äventyr med Gandalf och de 13 dvärgarna. Och självklart så har man gjort lite förändringar i historien för att de ska passa som film. Är nog dags att läsa om boken för att förfriska minnet lite.

Så fort filmen drar igång med film logosorna så hör man Shores musik stycke och man känner igen stilen och man får gåshus. Underbar känsla. Det är inte många filmer så ger en sån känsla. Filmen börjar, precis som med Lord of the Rings, med en bakgrundshistoria som är anledningen till äventyret. Och vi får även möta Frodo och en äldre Bilbo och hur det knyts ihop med Lord of the Rings tänker jag inte avslöja, men tycker det var rätt snyggt gjort i alla fall. Likheterna med The Hobbit och Fellowship of the Ring är ganska stora måste jag säga i upplägget. Tänker inte gå in och skriva vilka dom är, det märker ni nog. Vi får bekanta oss med Martin Freeman som är ny och som spelar en yngre Bilbo Baggins, och när det utannonserades att det var just han som skulle spela rollen så var det ju en självklarhet att han skulle spela Bilbo. Han gör det utomordentligt bra. Det absolut första scenen han filmade var ju den med Gollum i grottan. Perfekt. Och på tal om Gollum så känns det som att CGI’n har blivit alltmer perfekt, detaljerna är bättre vill jag tycka.

THE HOBBIT: AN UNEXPECTED JOURNEY

Med tanke på att filmen har väldigt många huvudkaraktärer, inte minst de 13 dvärgarna så får man nog ha överseende att alla inte kommer att få lika mycket speltid. Vissa får knappt någon dialog alls. Men som sagt, det är ju tre filmer, och denna film är som en lång introduktion till karaktärerna. Och det forsätter säkerligen i film två. Längtar. Och att få se draken Smaug i nästa film ser jag fram emot. Självklart hade man väldigt höga förväntningar till filmen, precis som alla andra, men dom var inte höga nog för filmen levererade verkligen. Peter Jackson har lyckats än en gång. Och att få rätt skådisar till att spela dvärgarna måste ha varit en tuff utmaning. Men dom lyckas pricka rätt. Fighterna är lika spektakulära som de i Lord of the Rings. Med tanke på att boken är ganska lättsam, mer som en barnbok så är det självklart lite lättare humor i filmen också, men det fungerar smärtfritt. 3D var verkligen kul att se, men tyvärr hade jag inte chans att se HFR 48fps, och hoppas jag någon gång for möjlighet till det.

Men detta är en film som måste ses i 3D och på stor bioduk. Den är episk. Så nu börjar nedräkningen till fortsättningen.

9 / 10

Advertisements

The Dark Knight Rises (2012)

Regi: Christopher Nolan

Christian Bale, Tom Hardy, Anne Hathaway, Gary Oldman, Joseph Gordon Levitt

Nu återvänder Christopher Nolan med den episka avslutande delen i Dark Knight-trilogin. Åtta år har gått sedan Batman försvann in i natten, det ögonblicket så gick han från hjälte till jagad flykting. När han tog på sig skulden för distriktsåklagare Harvey Dents död, så offrade Batman allt för det han och kommissarie Gordon hoppades skulle vara räddningen för Gotham. Lögnen fungerade till en början då all kriminell verksamhet krossades under tyngden av lagen Dent Act. Nu är allt på väg att förändras när två nya spelare dyker upp i Gothams undre värld…

Christoper Nolan har lyckats med vad få åstadkommit och det är att toppa sig själv varje gång inför en Batman film. Bale är återigen helt suverän som Wayne/Batman och visar definitivt mer känsla, mer sårbarhet, mer djup än vad han gjort tidigare. Tredje filmen är en mycket mer känslosam film, och den som verkligen visar det och som även han toppar sin insats är Michael Caine som Alfred. När han väl visar de så går det inte att hålla emot känslorna själv. Hans lilla tal om Wayne familjen är väldigt rörande. Jag gillar verkligen Bane som skurk och Tom Hardy som spelar han ger oss en fullkomligt underbar insats. Bane här är mer lik den Bane som är i serietidningen, som den kriminella geniet, än vad man sett honom tidigare. Rösten är helt underbar. Jag trodde inte Nolan skulle kunna göra en bättre tredje film då andra filmen var en klockren film. Men det gjorde han. The Dark Knight Rises klockar in nästan 3 timmar och man blir aldrig uttråkad under den tiden.

Allting känns som de faller på plats, soundtracket, insatserna, det visuella, effekterna och actiondelen är allt helt fantastiska. Även Anne Hathaway some Selina Kyle fungerar perfekt och är en fröjd att se in action. Hon fullkomigt överraskade som Kyle, trodde verkligen inte att hon skulle vara så pass bra som hon är, med tanke på hennes tidigare filmer och hur pass fysisk denna roll är.

Likaså Joseph Gordon Levitt, som hela tiden visar att han kan bli en av de stora i Hollywood, hans roll som Blake är mycket bra och han kör verkligen all-in när han är med. Det finns inte mycket att påpeka om den här filmen, jag vet bara att jag ser fram emot att se den igen, och igen. Filmen är ju trots allt nästan 3 timmar så man lär nog se om den igen för att få in precis allt. Efter man sett den här filmen så kan man bara spekulera i vad Nolan går härnäst, vad jag vet och vad han sagt är att det INTE blir mer Batman filmer. Lite synd. Men och andra sidan så ska man sluta när man är på topp. Denna film är ett måste att ses, den är riktig episk.

Kuriosa: Den här filmen markerar den första där Batman dyker upp på dagen.

9 / 10

BKO: Bangkok Knockout (2010)

Regi: Panna Rittikrai

Chatchapol Kulsiriwootichai, Gitabak Agohjit, Speedy Arnold

När en grupp martial arts älskande studenter bildar gruppen Fighting Club, så är målet att bli stuntmän i Hollywood. Istället så blir de mål för den skoningslösa Dr. Dachanon, som kidnappar deras vänner och tvingar dom att möta tränade lönnmördare som en del i ett våldsamt spel där det bara finns två val: slåss eller dö.

Filmen är till stor del uppbyggt kring fighter, och det märks att man har byggt en story kring detta. Skådespelet är inte det bästa, men fighterna väger faktiskt upp det, för dom är spektakulära. Panna Rittikrai, som skrev första Ong-Bak och som dessutom var stunt koordinator har här tagit in Thailands kommande martial arts stjärnor. De har mycket att löra sig när de kommer till skådespeleri, det är en sak som är säker. För att inte tala om de engelsk talande delen och de skådisarna. Nästan pinsamt när man hör dom leverera repliker.

Men åter till fighterna och stuntsen. Många stunts är verkligen enastående, liksom fighterna som blandas ifrån Capoeira, Free Running, Taekwondo och Thai Boxing. Det som jag gillar med asiatiska filmer är att dom vågar att tänja på gränserna mer när det gäller just action, martial arts och stunts än vad Hollywood gör. Bara den saken gör de värt att kasta lite blickar åt just Asiatisk film.

Så detta är en medioker historia med grymma stunts. Varken mer eller mindre. Vad som dock var svårt var början av filmen, men bara man orkar ta sig igenom den tills den verkliga action sätter igång, då blir man kvar i soffan.

5 / 10

Scott Pilgrim vs. the World (2010)

Regi: Edgar Wright

Michael Cera, Mary Elizabeth Winstead, Kieran Culkin

Möt den charmige och arbetslöse Scott Pilgrim (Michael Cera) som är basist i garagebandet Sex Bob-omb. Denna 22-åring har precis mött tjejen i sina drömmar – bokstavligt talat. Men det finns ett hinder mellan honom och Ramona Flowers (Mary Elizabeth Winstead) … han måste möta och besegra hennes sju ondskefulla ex!

Den genrebrytande filmskaparen Edgar Wright (Hot Fuzz, Shaun of the Dead) ger oss en fantastisk historia om en romantisk slacker som med kärleken som insats kämpar för att vinna EXTRALIV innan SPELET ÄR SLUT!

Betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig. Wright har lyckats mycket väl med att få till serietidnings formen in i filmen och visuellt sett är det skitbra. Den lämpar sig nog inte till alla, men skulle tro att den här generationen får ut mer av den än den äldre, speciellt om man vuxit upp med diverse TV spel. Det är tydligt att Wright är mån om källmaterialet och är trogen den. Den är snyggt klippt dessutom och de funkar perfekt i en sån här film.

Kreativiteten har flödat högt. Alla känns helt som gjorda för rollerna. Fillmen var en trevlig överraskning och den sticker helt klart ut i mängden, och förtjänar mer uppmärksamhet än vad den fått. Efter man sett filmen så känner man sig tillfresställd över vad man nyss sett. Inte många filmer ger en den känslan. Men jag undrar varför Michael Cera alltid ska spela en “loser”, han är väldigt lika i många filmer. Han gör det bra, helt klart, men kan ju undra om han kan mer än så. Återstår att se.

Men denna är en film som bör ses, så den kan jag rekommendera.

Kuriosa: Casa Loma, scenen där Lucas Lee filmar sin film, är ett populärt ställe i Toronto. Mest känd är den för serietidnings nördar, då det är stället där Professor Xavier har sin skola i X-Men och dess uppföljare.

8 / 10

The Karate Kid (2010)

Regi: Harald Zwart

Jaden Smith, Jackie Chan, Taraji P. Henson

Dres mamma blir omplacerad på jobbet och de tvingas flytta till Kina, bakom sig lämnar Dre livet i Detroit där han var en av de populära grabbarna. Utan vänner i det främmande landet har Dre ingen annan att vända sig till än vaktmästaren Han (Jackie Chan), som i hemlighet är kung fu-mästare. Han lär Dre att kung fu handlar om mer än bara slag och parering – det handlar om mognad och lugn. Dre inser samtidigt att han står inför sitt livs stora utmaning när han ska ta sig an sina motståndare.

Så var det dags för remaken av en av de stora klassikerna från 80-talet. När det utannonserades att det skulle bli en remake så undrade jag bara, varför? Originalet är så pass bra att den står sig gott än idag. Men här är vi, när Hollywood torkar ut på original idéer så blir det remakes istället. Men denna är faktiskt ganska bra, det är en solid liten sport film för familjen. Och det var ju ett genidrag att flytta hela historien och låta den utspela sig i Kina, och utnyttja kulturen på plats, med snygg cinematografi, mycket grönska, och gamla landmärken. Man får se så mycket, alltifrån stads gränder till härlig grönska uppe på bergen.

Och skådespelet ska vi inte klaga över här. Jaden Smith som tidigare har visat att han kan spela i Six Degreen of Separation med sin far Will Smith, spelar riktigt bra som Dre. Och det syns på några ställen att han har drag ifrån sin far. Ett bra val i min mening. Han lyckas få fram det emotionella med glans. Jackie Chan känner man igen väl från sina tidigare verk, och tankarna för en direkt tillbaka till hans komiska talang. Men här visar han upp en emotionell sida, det ger mer tyngd åt karaktären hans, mer trovärdig. På senare tid så har han börjat göra filmer med en mer seriös ton. Han är väldigt kompentent.

Det här är verkligen en film för alla åldrar, en perfekt familjefilm faktiskt. Det är ju en typisk ‘underdog’ film, och den följer det klassiska mallen, men den ger ändå en varm känsla över historien.

Kuriosa: Kung Fu stilen som kvinnan som står på drakhuvudet (vid templet, strax innan drak brunnen) använder sig av är “Crane Style Kung Fu”. Utövare av denna stil är experter att balansera på en fot, som en trana (=crane) gör. Det är intressant att notera att hon kontrollerar kobran (nästan som en ormtjusare). Detta kanske är en liten vink till original filmen där Daniel besegrar medlemmarna vid Cobra Kai klubben med “Crane tekniken”.

7 / 10

Faster (2010)

Regi: George Tillman

Dwayne Johnson, Billy Bob Thornton, Carla Gugino

Efter 10 år i fängelse, är Driver bara fokuserad på en sak – att hitta de som är ansvariga för att brutalt ha mördat hans bror. Nu är han en fri man med ett fasanfullt uppdrag, han ska hämnas sin bror och leta upp och döda alla på hans lista. Men hack i häl är två män som gör allt för att stoppa honom. En polis och en hitman. Nu är jägaren också den jagade.

Handlingen här är definitivt inte filmens starka punkt. Men den välkomnar dock Dwayne Johnson tillbaka till action genren. Killen har karisma som verkligen skiner, och han är helt klart filmens behållning. På senare år så har herrn mestadels gjort familje filmer med olika resultat. En del bra, medans andra är rent skräp. Här visar han att han har kvar action genen i sig. Men som sagt, filmens story är inte den starka sidan och det finns en del saker som bara känns “mäh”. Exempel är Killers passion att lönnmörda, och som egentligen borde ha nån form av orsak till varför han han valt sin inriktning, men det gör det inte. Sen så är han kluven mellan sitt “jobb” och sin älskade, som för övrigt supportar honom till hundra procent. Men vid ett tillfälle så gör hon en 180 graders sväng och helt plötsligt så är hon emot allt. Det känns fel, opassande.

Cop, som är Billy Bobs karaktär, en knarkande polis som inte riktigt passar in i sin roll i den här filmen. Lite av en onödig karaktär som hade kunnat skrivas om och blivit mer intressant och bättre. Men utöver allt det här så är det trots allt en skön action film, och det är skönt att se The Rock tillbaka i genren som han passar väl in i. Och det är en rätt bra hämnd film. Mycket stil och muskler gör det i alla fall till en lättsmält action film som inte kräver allt för mycket av tittaren.

Kuriosa: För fight scenen inne på toaletten, så spenderade Dwayne två dagar att lära sig “52 Blocks”, en fighting stil som härstammar från fängelserna från västkusten.

6 / 10

Lionheart (1990)

Regi: Sheldon Lettich

Jean-Claude van Damme, Harrison Page, Brian Thompson

Action med Van Damme som Lyon Gaultier, en soldat i franska främlingslegionen som deserterar och sticker till New York för att hjälpa sin bror och dennes familj. Det behövs pengar och ett snabbt sätt att tjäna sådana är att ställa upp – och riskera livet – i underjordiska fighter…

  

En av de tidigare filmerna av van Damme, och en av det bättre, men bäst är nog Bloodsport. Van Damme var ju kung på slutet av 80-talet och en tid under 90 talet med sina filmer. De var aldrig mästerverk eller var aldrig tänkt att försöka sig vara det heller. De var underhållande som filmer ska vara. Om än lite cheesy på sina ställen, och replikerna kanske inte är på elit nivå, men vad gör det när vi får se väldigt sjyssta fighting scener som inte är fördärvade med CGI eller annat skit.

En van Damme klassiker utan tvekan och väl värd att se, även fast den är över 20 år gammal. Filmen är skriven och regisserad av Sheldon Lettich som har följt van Dammes karriär sedan denna film, och tillsammans har de gjort några filmer och det blir säkerligen fler.

Kuriosa: Filmad efter Death Warrant från 1990, men blev släppt innan.

6.5 / 10