22 Bullets (L’immortel) (2010)

Regi: Richard Berry

Jean Reno, Kad Merad, Marina Foïs

Efter en lång, brutal och framgångsrik karriär som hitman i Marseilles maffia, håller sig Charly (Jean Reno) nu på den smala vägen. I tre år har han levt ett lugnt och lyckligt liv med sin fru och två små barn.

Men så en vintermorgon blir han attackerad, och lämnas till synes död med 22 kulor i kroppen. Otroligt nog överlever Charly, och han ger sig efter Tony – den ende man som skulle våga försöka döda honom. Tony gjorde bara ett misstag: han misslyckades.

Producerad av Luc Besson, som det gått upp och ned för tycker jag. Här är det uppför helt klart, och Jean Reno är klockren som alltid i de filmer han är med i. Filmen är fransk, och dom brukar ju komma med några guldkorn emellanåt. I stort så är det en ren och skär hämnd historia, inget fel med sådana filmer. Men den här känns lite slögående och man tittar till klockan ibland. Det är absolut inge fel på skådespelet, och heller inte fotot som visar fantstiska vyer av Marseille.

 

Men en hämnd film ska vara action från början till slut, ungefär som Luc Bessons Taken med Liam Neeson. Så därför tycker jag inte den här är fullt lika bra. Historien är väldigt simpel och linjär. Men vad jag förstått så ska historien faktiskt bygga löst på en verklig händelse där en fransk gangster medlem blev pumpad med bly. Sen vet jag dock inte hur verkligheten ter sig gentemot filmen, men misstänker väl att den skiljer sig en hel del.

Kuriosa: Kad Merads första roll som skurk.

6 / 10

Advertisements

Mutants (2009)

Regi: David Morlet

Hélène de Fougerolles, Francis Renaud, Dida Diafat

Ett ungt par fastnar mitt i virus utbrott som transformerar nationen till en svärm av blodtörstiga mutanter.

Fransk skräckfilm, bara det lockade mig till denna rulle. Fransmännen har ju levererat förut så jag hade stora förhoppningar till denna. Det skulle jag inte ha haft. Filmen börjar dock riktigt bra, man slängs direkt in i storyn utan att ens veta vad det handlar om. Efter en stund så börjar man förstå saker och ting, och man sitter mycket spänd. Mycket tack vare musiken som verkligen höjer spänningen. Den passar perfekt.

Men allt eftersom filmen går så inser man att handlingen stakar sig fram sakta och det blir mer och mer uppenbart hur allt kommer att sluta och det är inte riktigt tillsfredsställande. Emellanåt är det snyggt filmad med snöiga landskap, fin kontrast mot blodet.

5 / 10

L’ennemi public n°1 (2008)

mesrine21

Regi: Jean-François Richet

Vincent Cassel, Ludivine Sagnier, Mathieu Amalric

Jaques Mesrine dog 1979 i ett kulregn men idag – 30 år senare – lever legenden kvar: om mannen som vigde sitt liv till kvinnor, vapen, bankrån och berömmelse. Som formade sitt liv efter de gangsterfilmer han såg på bio. Och som i Frankrike, Europa, Kanada och USA var bättre känd som Public Enemy no. 1.

mesrine22 mesrine23

Fortsättningen på legenden Jaques Mesrine. Här får vi följa dom sista åren med honom och hans fortsatta karriär som rånare. Hur han lyckas om och om igen rymma ur fängelserna. Även den här, del 2, är väldigt bra, och det är inga problem med skådespeleriet, Cassel är fenomenal. Man vet hur filmen kommer att sluta, man vet exakt när och hur allt går till. Och efteråt, av att sett båda filmerna, så undrar jag återigen hur mycket som kom med utav hans liv. Slut sekvensen har jag en känsla av är rätt, om inte exakt, vad som hände i verkligheten.

Kuriosa: Filmande av den här och L’instinct de Mort, som varade under nio månader, skedde baklänges. Anledning var så att Vincent Cassel kunde gå ner den vikt han hade lagt på sig inför inspelningarna, eftersom han visste att han inte kunde gå upp under inspelning.

4 / 5

L’instinct de Mort (2008)

mesrine11

Regi: Jean-François Richet

Vincent Cassel, Cécile de France, Gérard Depardieu

Jaques Mesrine dog 1979 i ett kulregn men idag – 30 år senare – lever legenden kvar: om mannen som vigde sitt liv till kvinnor, vapen, bankrån och berömmelse. Som formade sitt liv efter de gangsterfilmer han såg på bio. Och som i Frankrike, Europa, Kanada och USA var bättre känd som Public Enemy no. 1.

mesrine12 mesrine13

Oj, den här hade jag inte höga förväntningar på, men vilken spännande film. Första delen av två, som berättar livet om Jaques Mesrine, som tydligen ansågs vara samhällets fiende nummer 1. Tidigare hade jag aldrig hört talas om honom, och efter att man sett första filmen så kan jag inte förstå hur de kommer sig. Nu undrar jag dock hur trogen den är den riktige Mesrine. Gérard hade en biroll, men OJ vad den mannen har lagt på sig, nästan så man knappt känner igen honom. Vincent gör ett kanonjobb i sin roll. Det som jag inte riktigt gillade med den här, är att det var lite hoppigt i början med vilket år det var och hur allt låg till. Men efter halva filmen tar det sig väl och väger upp den biten. Brutal och spännande film! Heter för övrigt “Public Enemy, Part 1” här i Sverige.

Kuriosa: Vincent Cassel gick upp 20 kg på fyra månader inför rollen.

4 / 5

Banlieue 13 – Ultimatum (2009)

b13u1

Regi: Patrick Alessandrin

David Belle, Cyril Raffaelli, Elodie Yung

Tre år efter händelserna från första filmen, försöker myndigheterna återinföra lag och ordning i det härjade Distrikt 13. Fem gäng som bor i området slåss ständigt för total kontroll och för att bli boss över Distrikt 13. Damien och Leito återvänder till distriktet i uppdrag att uppföra fred innan det franska secret service tar till drastiska åtgärder för att lösa problemet.

b13u2 b13u3

Action från början till slut med en del riktigt sjyssta scener med parkour. Dock inte fullt lika bra som sin föregångare, men helt klart sevärd om man sett den första. Stilen är kvar, det action täta scenariorna är kvar och parkouren är kvar. Vad mer behövs? Inlednings sekvensen som visar hur livet i B13 är är väldigt snyggt gjort, med ett skönt soundtrack. Mycket basbonkar musik. Är man ett fan av den första så måste man se den här också.

3.5 / 5

Largo Winch (2008)

largo1

Regi: Jérôme Salle

Tomer Sisley, Kristin Scott Thomas, Mélanie Thierry

Miljardären Nerio Winch hittas drunknad. En mycket misstänkt död då Nerio är grundaren och äger majoriteten av aktier i den mäktiga och stora W Gruppen. Vem kommer att ärva detta finans imperium? Officiellt så hade Nerio ingen familj. Men han hade en välgömd hemlighet: en son, Largo, som han hade adopterat för nästan 30 år innan ifrån ett bosniskt barnhem. Det enda problemet är att den unge arvingen har precis blivit insläng i ett fängelse djupt inne i Amazonas. Dömd för att smugglat droger, men säger sig vara oskyldig. Nerio mörad. Largo i fängelse. Tänk om dessa två händelser är en del i ett stort spel att ta över Winch imperium?

largo2 largo3

Innan jag såg filmen så hade jag ingen som helst aning om vem Largo Winch är mer än att den ska basera sig på en frank serie tidning av samma namn. Den hade fått hyffsade betyg också. Den var överraskande bra, och snyggt filmat stundtals med sköna vyer och miljöer. Largo är en lite mer “mänsklig” action hjälte till skillnad från Hollywoods upp pumpade sådana, så den kändes mer jordnära. Tomer tycker jag spelar bra som Largo. Det var en hel del flashbacks så man får en mer förståelse till honom. En bra film som kan rekommenderas. Har sett att en uppföljare är på gång, det låter intressant.

Kuriosa: Hong Kong scenerna filmnade utan tillstånd, så en liten grupp höll utkik efter polisen medans dom filmade.

3.5 / 5

Martyrs (2008)

martyrs1

Regi: Pascal Laugier

Morjana Alaoui, Mylène Jampanoï, Catherine Bégin

Lucie har varit försvunnen i över ett år när hon hittas. Flickan befinner sig i chock och är oförmögen att berätta vad som hänt henne. Hon har inte utsatts för sexuella övergrepp, men det står utom tvivel att hon utsatts för fruktansvärda brott. Info är tagen från disc shop.se! Leverans nästa dag om du beställer före 16:00. På hemmet där hon placeras träffar hon Anna, och deras vänskap växer sig allt starkare. Flera år senare driver Lucies hämndbegär henne till omänskliga handlingar. Det är dags för vedergällning, och det är inte vackert…

martyrs2 martyrs3

Oj, oj, vilken öppning till skräckfilm. Fransmännen har gjort det igen, nu börjar det verkligen ta sig med europesisk skräckfilm. Det gillar vi. Känns så skönt när man ser en europeisk skräckfilm, känns mer befriande på något sätt. De följer inte alls samma mall som Hollywood, och det med glädje. Det tänjer verkligen på gränserna vad gäller brutalitet och våld.

Tortyrfilm som slår Saw och Hostel på fingrarna och som faktiskt är riktigt bra. Efter att man sett Haute Tension, Frontiéres och nu den här så är förväntningarna höga inför nästa franska film. Vill ni se en mörk och deprimerande film, så vänd er till franskt, se den här och de övriga skräckfilmer som de har producerat.

4 / 5