The Gangster (อันธพาล) (2012)

Regissör: Kongkiat Khomsiri

Krissada Sukosol, Krissada Supapprom, Sakarin Suthamsamai, Somchai Khemklad

Thailändsk gangster film som utspelar sig på 50-talet och framåt. Upplägget är av det klassiska temat, uppgång och fall. Här har dom lånat en del från Goodfellas av Scorsese i berättarstil. Huvudstoryn handlar om Jod, en stilig och tystlåten ung man med en närstående moder och syster. Han har valt gangster stilen för att beskydda dom han älskar, och i den värld dom lever i så finns det inte mycket annat att göra. I de trånga utrymmena och vägarna i Bangkok är livsstilen stentuff. Enda chansen att undvika att bli på pucklad av en gangster är att vara den som pucklar på. Under första halvan av filmen så är det dessa småstrider och hämnder som utgör stora delar av handlingen. Tidigt i filmen så är det en sekvens där Jod är med i en knivfight med en av gatu bossarna.

Fighten startas med en lugn, vänlig konversation mellan de två. Bossen vet att Jod vill börja jobba för ett annat gäng, och han känner sig förolämpad. De delar en Coke, sedan knyter de ett kort rep mellan sina vrister, och börjar hugga mot varandra med en varsin kniv. Under filmens gång så intervjuas gamla människor om dessa tider och gangsters, som om det skulle ha hänt på riktigt. Och ingenstans står det om filmen är baserad på verkliga händelser, så jag förstår inte riktigt varför man har med dessa. Fyller liksom inte direkt någon viktig funktion, eller för handlingen framåt. Eftersom detta är en som utspelar sig under 50-talet och framåt (som för övrigt inte indikerar någon som helst tidsperspektiv) så är det ganska roligt att se hur Thailand “såg ut” på den tiden, med Elvis, James Dean som idoler och en massa rock ‘n’ roll. Vad som var rätt kul att se var när en scen var i en biograf, och det sågs en engelsk språkig film. Dubbningen av filmen skedde live, med maskinisten som gör olika röster. Jag undrar om det verkligen var så.

The Gangsters huvudsakliga fail är slutet tycker jag. Istället för att få ett riktigt slut, så koncentrerar man sig på eldstrider, svek, tjallare och hämnd. Plus dessa så kallade intervjuer. Men det är dock ingen dålig film, den valde bara en annan väg än att bli riktigt bra. Fotot är rätt bra och det är en bra kontrast mellan den naturliga skönheten i Thailand, och det tropiska klimatet gentemot den svett drypande hetta som finns inne i Bangkok.

Kuriosa: Rock ‘n’ roll musiken som spelas är fejkad musik, då det troligen inte fanns pengar till att skaffa rättigheter till original låtar.

6 / 10

New World (2013) (신세계)

Regissör: Hoon-jung Park

Il-hwa Choi, Min-sik Choi, Jeong-min Hwang

Koreansk gangster drama som bitvis är rätt spännande med mycket karaktärs drama. En stor lastbil blåser genom en tom gata och kraschar in en personbil. Denna incident slår omkull den innersta kretsen i den kriminella Goldmoon syndikatet, eftersom det var syndikatets mäktiga boss som satt i personbilen. Hela hierarkin och dess starka relationer ligger nu i ovisshet. En konflikt mellan den oberäknelige nummer två, Chung och den mer lugna, men högst ambitiösa nummer tre, Joong-gu ligger väldigt nära. Men ovetandes av de högre rankerna av gäng medlemmarna så har även den lokala polisen samlat information från insidan, och använder det till sin egen fördel.

Asien har väldigt bra gangster filmer, och Korea själv så är det ingen brist på denna vara. Där finns alltifrån gangster komedier, gangster romanser, gangster dramas, gangster skräck och sen det klassiska gangster rullarna. Men i stort så har alla dessa en gemensam nämnare, och det är att vi oftast identifierar oss med en eller ett par av offer/hjältar som har hamnat i en ganska svår situation. Ibland så lyckas de ta sig ur, men ibland så misslyckas dom, men längs den kämpande resan så avslöjar dom en godhet och/eller en heder för tittaren. New World är ungefär så, där man kommer att sympatisera med polisen som spelas av Lee Jung-jae. Det är inte så mycket gangster våld i filmen, jämfört med andra, visst det finns en del scener som är rätt kaotiska och intensiva. Men man verkar ha gått in mer inom den politik som rör sig i dess kretsar. Sen har vi även den katt och råtta spelet som man spelar med den lokala polisen och som ger ett mer djup i historien.

Filmen blev en succee i hemlandet och skådespelarna hyllades för sina prestationer. Hwang Jeong-min som spelar den impulsiva och utåtriktade Chung, är både karismatisk och frånstötande. Efter en 20 år lång karriär så fick denna prestation tittarna att se honom med nya ögon. Filmen tycker jag har ganska mycket likheter med Infernal Affairs, som i sig är en helt suverän film. Personligen tycker jag dock att New World har lite för mycket politik för min smak. Efter lite efterforskningar, så är det inte helt omöjligt att det kan bli en uppföljare till New World, då original manuset hade massivt mer saker som inte fick plats i filmen.

6 / 10

Brooklyn’s Finest (2009)

Regi: Antoine Fuqua

Richard Gere, Ethan Hawke, Don Cheadle och Wesley Snipes

Tango är en hemlig polis som arbetar med drogbrott, en tjänst som tvingar honom att välja mellan vänskap och plikten. Familjepappan Sal lockas av girighet och korruption, eftersom han är fattig men hans fru behöver medicin för en sjukdom som hotar ta död på deras ofödda tvillingar. Eddie ska snart pensionera sig från polisyrket och måste varje dag hitta en anledning att fortsätta att leva, men det blir allt svårare. Alla tar de ödet i sina händer och slutligen sammanstrålar dem i Brooklyn.

En dyster och mörk polis historia med en rad mycket bra skådespelare. Tre karaktärer och deras historia, och av den här typen av film så känns de igen, det är med andra ord inte mycket originialitet. Men filmen är bra och den växer sig allt starkare efter att man har sett den. Fuqua regisserar bra och mycket bra skådespel av alla. Speciellt Don Cheadle som är super i allt han gör. Wesley Snipes däremot kändes mest som att han var trött, mycket synd då jag gillar många av hans tidigare filmer.

Dock är filmen svagare än Fuquas tidigare Training Day. Men den är helt klart värd en titt om ni inte sett den.

Kuriosa: Wesley Snipes första biofilm sedan Blade: Trinity.

6 / 10

Public Enemies (2009)

Regi: Michael Mann

Johnny Depp, Christian Bale, Stephen Dorff, Giovanni Ribisi

Från visionären och regissören Michael Mann (Heat, Collateral) kommer denna film om John Dillinger – en av USA:s mest fascinerande och ökände brottslingar.

Johnny Depp (Pirates of the Caribbean-filmerna) spelar huvudrollen som den karismatiske och svårfångade bankrånaren som FBI utnämnde till ”samhällets fiende nummer ett”. Oscar®-belönade* Marion Cotillard (La vie en rose) spelar Billie Frechette – den enda kvinna som lyckades fånga hans hjärta. Med den obeveklige FBI-agenten Melvin Purvis (Christian Bale, The Dark Knight) i hälarna, hamnar Dillinger i en allt mer intensiv katt och råtta-lek som kulminerar i en explosiv och legendarisk uppgörelse.

Verklighetsbaserad, och en emellanåt en intensiv film. Gillar Manns stuk när det kommer till filmandet, att han kör med dokumentär stil, och verkar bara använda sig av befintliga ljus- och ljudkällor, huruvida det stämmer eller inte låter jag vara osagt. Depp är som vanligt alltid bra i sina roller, och även här som den charmerande Dillinger. Det är dock lite synd att filmen inte är trovärdig till vissa öden i filmen, men antar att det gjorde så för att behålla spänningen, och det funkar. En bra film, som för övrigt gör sig väl på Bluray.

Kuriosa: Den beväpnade striden vid stugan i skogen vid Little Bohemia Lodge i Manitowish Waters, Wisconsin, är faktiskt filmad på den riktiga platsen där striden tog plats 1934 mellan Dillinger och FBI. Man kan till och med hitta hylsor från just den striden i skogen runt om stugan.

4 / 5