The Debt (2010)

Regi: John Madden

Helen Mirren, Sam Worthington, Tom Wilkinson

Helen Mirren och Sam Worthington spelar huvudrollerna i “The Debt”, den starka berättelsen om Rachel Singer (Mirren), en tidigare Mossad-agent som försökte gripa den ökände nazistiske krigsförbrytaren “kirurgen från Birkenau” och ställa honom inför rätta i en hemlig israelisk insats som slutade med att han dödades på Östberlins gator. Nu, 30 år senare, dyker en man upp som påstår sig vara läkaren, och Rachel måste återvända till Östeuropa för att få reda på sanningen.

Baserad på en israelesisk film från 2007 med samma namn. Historien hoppar mellan två tidsepoker, och större delen av filmen utspelar sig 1966, och fokuserar på de tre Mossad agenterna som jagar krigsförbrytaren. Jag hade ingen som helst aning vad det var för film innan jag såg den, förutom att den har fått bra betyg lite varstans, samt att det är en read duktiga skådespelare med. John Madden gör ett bra jobb att balansera action, känslor och spänning. Och filmen påminner lite grand om Munich som kom för några år sedan. Men det är ingen action film, utan det är mer en psykologisk film, med tanke på att en stor del utspelar sig just i en trång lägenhet med de tre agenterna.

Den går nog inte hem hos alla, då den kan tyckas vara seg emellanåt. Men det är just det som är det intressanta här, och det bidrar till karaktärsutveckligen som i sig är ganska viktig. I och med att filmen till stor del utspelar sig under 60-talet så får inte 90-talet riktigt vad den förtjänar. Visst, Helen Mirren är riktigt bra som den äldre Rachel, men den delen i filmen kan kännas aningen för snabb eller vad man ska säga, och kanske något underarbetad. Ciarán Hinds och Tom Wilkinson får inte speciellt mycket tid som man hade velat. Vissa saker förklaras inte speciellt mycket, och som tittare så får man ett svar som inte alls är tillräckligt som skaparna kanske trodde det var. Och mot slutet så är filmen rätt så enkel, och inte alls så djup, och något förutsägande.

The Debt är en helt okey film, men tyvärr så är det inte en film man direkt lägger på minnet efteråt. Den har väldigt kompetenta skådespelare som gör ett väldigt bra jobb, som kanske väger upp lite så vissa moment i filmen är väldigt o-originella.

Kuriosa: Tom Wilkinson och Ciarán Hinds har båda arbetat med Helen Mirren i TV serien Prime Suspect. Wilkinson i säsong 1 och Hinds i säsong 3.

6 / 10

Advertisements

And Soon the Darkness (2010)

Regi: Marcos Efron

Amber Heard, Odette Yustman, Karl Urban

Stephanie och Ellies semester till en exotisk by i Argentina är en perfekt tjejsemester, för att sola, shoppa och flirta med de snygga lokalborna. Efter en lång kväll vid baren, missar de bussen hem på morgonen, så det beslutar sig för att sola lite. Efter en stund hamnar de i dispyt med varandra, och Stephanie får nog och drar iväg för att lugna ned sig. Men när hon återvänder, så är Ellie borta. Hon hittar tecken på en fight, och Stephanie anar det värsta, och vänder sig till polisen efter hjälp. Men det lokala myndigheterna har fullt upp redan – med en rad av ouppklarade kidnappningar av unga kvinnliga turister. Hon ifrågasätter Sheriffens kompetence, och får hjälp av Michael, en amerikansk utvandrare som bor på deras hotell. Tillsammans så åker det runt och letar frenetiskt efter Ellie, men Stephanie inser snart att alla hennes goda försök leder längre ifrån sanningen. Medans faran ökar, och tiden rinner iväg, så måste Stephanie hitta sin vän innan mörket faller.

Vad ska man säga om den här rullen. Av alla filmer jag sett i år, så måste denna ändå vara en av det absolut sämsta jag sett. Maken till en mer onödig film får man leta efter. Nästan så att Twilight vinner, och det säger ju en del. Själva historien, tjejer blir kidnappade i ett främmande land, här i Sydamerika känns bekant, och tankara for iväg till Turistas. En annan kidnappningsfilm, men som är betydligt bättre. Alltså, hela scenariot känns så avlägset och idiotiskt att man bara sitter och ruskar på huvudet.

Man känner ingen som helst sympati för dessa karaktärer. Jag har dessutom svårt att bli trodd på det jag ser, jag menar, så pass smala som dessa tjejer är, hur i helvete har det ork till att göra det dom gör. Det finns liksom ingen styrka bakom. Karl Urban, hur kan han ens vara med i här, varför? Hade han inga andra erbjudanden eller är han pank så han måste? Han kan så mycket bättre, och hans karaktär känns onekligen helt onödig också. Tillför inte speciellt mycket, förutom en liten koppling. Men det behövdes väl en manlig motpart till Ambers figur. Detta är Marcos regidebut för en långfilm, så han har troligen en del att lära sig. Får ni chansen att se den här, se en annan film. Det som håller en uppe är miljön, och att filmen är kort.

Den ska dessutom vara en remake på en brittisk film från 70-talet, som säkerligen är ljusår bättre än detta. Se den istället.

4 / 10

A Lonely Place to Die (2011)

Regi: Julian Gilbey

Melissa George, Ed Speleers, Eamonn Walker

En grupp om fem bergsklättrare klättrar berg i det avlägsna skotska högländerna när de gör en hemsk upptäckt: en ung flicka som är begravd i en liten kammare, enbart med ett luftrör som går upp till markytan för att hålla henne vid liv. Hon är livrädd, uttorkad och uthungrad. Gruppen bestämmer sig för att ta henne till säkerhet, och de beger sig neråt i en nervkittlande nedstigning.

Ovetandes har det tagit sig an en värdefull gåva och blir jagade av flickans kidnappare, som har satsat allt och har inget att förlora. De är nu fast i ett skrämmande och livshotande katt- och råttaspel, och det finns ingen väg ut.

Ibland kommer man över en och ett annat guldkorn, och A Lonely Place to Die tillhör definitivt den kategorin. Jag har inte hört något om filmen, inte ens sett bilder ur den innan jag satte mig för att se den. Vad jag fick se var en riktigt spännande film, och när den korta karaktärs introduktionen är klar, så är det spänning ända fram till slutet. Inte en lugn stund. Det är inte ofta man blir så pass engagerad i historien att ens eget hjärta slår hejvilt för att det är så spännande. Och vilket foto över de skotska höglandet, riktigt fina bilder.

Skådespelet var väldigt bra också, och Melissa George som Allison kändes som ett bra val. Manuset känns gediget och så här i efterhand så kan jag inte komma på mycket som man kan anmärka. Julian Gilbey har gjort en mycket bra film, och det vore tråkigt om han inte uppmärksammas efter den här filmen, för det förtjänar han. I grund och botten så är det en ganska simpel action historia, men med lite tweakande så har man lyckats att få en intensiv thriller. Han har lyckats väl med att ena stunden så är allt frid och fröjd, för att i nästa sekund så förlorar någon livet. Och det händer när man minst anar det. Det är fantastiskt gjort, utan tvekan.

Kan starkt rekommendera den här rullen.

Kuriosa: Festivalen som pågår i byn är baserad på en festival som heter Beltane Fire Festival. Det är en årligt drama med konst och ritualer, som hålls 30:e April i Calton Hill, Edinburgh.

8 / 10

The Man from Nowhere (Ajeossi) (2010)

Regi: Jeong-beom Lee

Bin Won, Thanayong Wongtrakul, Sae-ron Kim

En före detta special agent, Cha Tae-shiks enda anknytning till världen är genom en liten flicka, So-mi, som bor i dörren bredvid. Hennes mamma, Hyo-jeong, smugglar droger från en drog organisation och anförtror Tae-shik med produkten, utan hans vetskap. Knark handlarna kommer snart underfund med hennes smugglande och kidnappar både henne och So-mi.  Tae-shik blir indragen i den världen i ett frenetiskt letande efter So-mi. Och för att kunna rädda So-mi, så ordnar han en deal med handlarna. Medans So-mi är helt borta, så börjar polisen jaga Tae-shik. Med polisen och knarkhandlarna hack i häl, så fortsätter han sitt sökande efter So-mi medans hans dolda förflutna börjar avslöjas.

Koreansk action thriller som i stort är en asiatisk version av Man on Fire med Denzel Washington. Gillar man den filmen så lär man nog tycka om den här också. Bin Won såg vid härom året i Madeo (Mother) och i och med den här filmen så har populariteten hos honom ökat markant. Han är riktigt cool i många scener måste jag säga. Filmen är som sagt lite som Man on Fire, men av det jag kan minnas, så tror jag den här filmen har mer känslor, och är mer än bara en våldsam orgie. Visst det är mycket våldsamheter här, men man har vägt upp mycket av det med den kärlek och medlidande som Tae-shik känner gentemot So-mi.

Det är väl det som skiljer dom emellan, och det gör samtidigt att filmen känns mer human eller vad man ska säga. Slut striden i filmen, en kniv fight mellan Tae-shik och en annan snubbe är riktigt cool att se. Riktigt intensiv, och jag har nog faktiskt inte sett en sådan fight tidigare i en film. Inte vad jag kan minnas.

Bra spelat av skådisarna, och Sae-ron Kim är bra söt som So-mi och gör ett bra jobb. Det som jag störde mig lite, och som säkerligen har stört andra är ena DEA agenten som verkar helt skum. Dryg är nog rätta ordet. Men tur att man inte såg han allt för ofta.

7 / 10

The Disappearance of Alice Creed (2009)

Regi: J Blakeson

Martin Compston, Eddie Marsan, Gemma Arterton

De två tidigare straffade brottslingarna Danny och Vic förbereder grundligen kidnappningen av en ung kvinna, som de planerar att få lösenpengar för. De isolerar och omvandlar en liten lägenhet till en fängelsecell, och när de tillfångatagit henne binder de fast henne i sängen. I början är hon vettskrämd och orörlig, men de står snart klart att hon inte tänker fångvaktarna få som de vill utan kamp.

Alice är dotter till en rik affärsman, och hon är fast bestämd att rymma från sina tillfångatagare. Hon utnyttjar det redan ansträngda förhållandet mellan de två männen. Då tidpunkten för överlämningen närmar sig är alla farligt nära bristningsgränsen och den ofelbara planen övergår i en desperat kamp för överlevnad.

En fullkomlig överraskning. En riktig intensiv och spännande independet film. Filmen är både skriven och regisserad av J Blakeson och detta är hans långfilms debut. I mitt tycke så har han lyckats bra. Det är enbart tre skådespelare genom hela filmen, och det är lite twists and turns emellanåt, vissa var helt oförutsägbara medans andra var tvärtom. Men bortsett från det så är det sannerligen en liten juvel från England och som inte bör missas. Marsans karaktär Vic känns som en riktig jävel som kör med Danny hela tiden.

Gemma Arterton som spelar titel karaktären Alice Creed gör ett bra jobb, och jag visste inte vem hon var förrän efter filmen, då jag insåg att hon är ju rätt känd som spelat i Quantum of Solace och nyligen i Prince of Persia. Blakeson har verkligen lyckats med en tät thriller med vad jag förstått en väldigt tunn budget, så det går att göra intensiva och bra filmer med liten budget. En enkel historia men välskriven. Det som dock kunde ha varit lite bättre är att tittaren bör fått mer sympati för Alice, men det får vi inte för hennes bakgrund och familje relation är ganska difus.

Men helt klart en film värd att se, jag undrar vad Blakeson kommer att göra härnäst.

Kuriosa: Första ordet i filmen sägs först 5 minuter och 25 sekunder in, och det tar ytterligare dryga 4 minuter innan nästa ord sägs.

7 / 10

Black Ransom (2010)

Regi: Kwok-Man Keung

Simon Yam, Fala Chen, Kiu Wai Miu

En mäktig maffia boss har blivit kidnappad, och den nya polis intendenten Koo beslutar att rekrytera hjälp ifrån Mann, en före detta superpolis som blivit förvisad till back-up enheten. Manns uppdrag blir som gjort för honom när det uppdagas att hans motspelare är Sam, en före detta polis som hyser en del agg. När Sam tar fighten till Mann’s familj, blir det för mycket för honom och han blir allt mer beslutsam att jaga rätt på kidnapparna och dess gäng.

Den här rullen var lite svår att bedöma, om man ska ta den seriöst eller inte. Simon Yam, suverän skådespelare, är nästan lite lik en zen-mästare med sitt sätt att lösa de problem som han får. Nästan som han vore övernaturlig. Men är det så man ska se filmen, eller är han bara mäkta duktig på det han gör.

Visuellt sett är det en intressant film, och trots att den är runt nittio minuter, så innehåller den en del action, allt ifrån eldstrider till martial arts, så fans av genren bör bli hyffsat nöjd i alla fall. Men självaste storyn är dessvärre inte den mest originella, utan en ganska enkel katt och råtta lek. Så i slutändan är det en medioker action thriller med bra skådespel.

6 / 10