The Iceman (2012)

the-iceman-1jpg

Regi: Ariel Vromen

Michael Shannon, Winona Ryder, Ray Liotta, Chris Evans

På senare år så har Michael Shannon fått allt större roller, och det var väl i TV serien Boardwalk Empire som jag fick upp ögonen för honom. Han har dock varit med i väldigt mycket produktioner tidigare, men inget som har lagt sig i mitt minne. Men efter Empire så har han fått köttigare roller, och det tog väl fart i och med hans roll som General Zod i Man of Steel, som han dock gjorde efter denna film. I The Iceman så spelar han Richard Kuklinski, en iskall och obarmhärtig mördare, som är baserad på den verklige Kuklinski, som tros ha mördat över 100 personer tills han åkte fast i slutet på 80-talet.

the-iceman-3

Shannon spelar alltså Kuklinski, en polack som jobbar som lönnmördare för maffian. Trots att han är en iskall lönnmördare så har en familj han älskar, och han lyckas hålla jobbet sitt hemligt för familjen. Filmen börjar med en intervju med Kuklinski som sitter inspärrad, och han berättar sin story och man får följa honom i flashbacks. Hur han träffade sin fru på sitt café, och redan där sattes lögnerna på plats med vad han arbetade som. Han säger att han arbetar som dubbare hos Disney när han i själva verket jobbar som dubbare inom porr branschen.

the-iceman-2

I och med att filmen ska basera sig på Kuklinski, och han berättar från fängelset sin story, så vet vi ju inte hur mycket som stämmer in med det saker han inte själv är delaktig i. Sido grejerna som sker inom maffian. Ray Liotta spelar Roy Demeo, maffiabossen som anställer Kuklinski, men han känns lite sisådär. Jag vet inte, men han kändes bara mesig i den rollen, kanske han var så på riktigt. Hans sidekick Josh Rosenthal, som spelas av David Schwimmer var rätt medioker också, och lite ovant att se David i den rollen. I övrigt så är det ganska många cameo roller med, James Franco dyker upp som en paranoid porr fotograf. Chris Evans spelar även han en lönnmördare som åker omkring i en glassbil. Robert Davi är en budbärare från en annan maffia familj, och Stephen Dorff spelar Kuklinskis broder. The Iceman är en bra thriller som bygger på verkliga saker, och såna filmer gillar jag. Shannon är helt suverän i rollen om en man som desperat försöker hålla skenet uppe inför familjen medan han mördar folk. Han bokstavligen stjäl alla scener han är med i. Kan starkt rekommendera denna.

Kuriosa: I fängelset så hävdar Kuklinski att han och fyra andra är skyldiga till kidnappningen och mordet på Jimmy Hoffa den 30e Juli 1975 på en parkering i Detroit. Teamet skulle fått uppdraget av Tony Provenzano, en kapten i den kriminella Genovese familjen. Kuklinski hävdar att han fick $40.000 för uppdraget. Han sade att han knockade Hoffa medvetslös med en batong, sedan höll upp hakan på Hoffa, och körde in en kniv i bakhuvudet. Hoffas kropp ska tydligen sen ha stoppats i bagagutrymmet i en bil, som sedan krossades och såldes som skrot till japanska bil fabriker. Påståendet kom bara fram efter Kuklinskis död i mars 2006 i en bok publicerad av Philip Carlo och kommer troligtvis aldrig att bekräftas.

7 / 10

Headshot (ฝนตกขึ้นฟ้า) (2011)

Regi: Pen-Ek Ratanaruang

Nopachai Chaiyanam, Sirin Horwang, Chanokporn Sayoungkul

I denna thailändska action triller som berättar storyn om Tul, en lönnmördare som vaknar upp från koma och upptäcker att han nu ser omvärlden upp och ner. Tul vill hoppa av men blir istället rekryterad till en hemlig organisation som gör sig av med korrupta politiker som lagens händer inte kan nå…

Headshot är en medioker thriller från Thailand, och jag förväntade mig nog lite mycket innan jag såg den. Filmen börjar spännande och öppnar med eldstrid vilket gav mig hopp för resterande filmen. Men det är en massa flashbacks i början och det kan vara lite knepigt att hålla koll på, lätt att man tappar fokus i filmen. Majoriteten av tiden i filmen får vi följa Tul och lära känna honom hur han kommer till Bangkok för att jobba inom polisen, för att sedan motvilligt hamna på andra sidan lagen där han ifrågasätter sina ideal kring rättsväsendet. Tul finner tröst i den motsatta riktningen som polis, kriminell och munk för att sedan få sitt sökande bortsparkat genom de obehag han har skapat längs vägen.

Det är mycket lidande och det analyseras hela tiden genom Tuls perspektiv genom sin upp och ner vända värld. Detta är inte direkt någon popcorn film man sätter sig ner och hoppas slå ihjäl ett par timmar. Dels så är karaktären Tul inte lätt att lära känna på en gång, man har använt den mörka delen av paletten genom filmen för att få en dyster film. Det regnar mycket och mycket skuggor, och det känns lite som en deprimerad film. Är väl lite så som är tanken antar jag. Slutet gillar jag inte alls, och de drar ner resten av filmen, tyvärr. I stort så vet man inte vad som händer, så man sitter som ett frågetecken när eftertexterna börjar rulla.

5 / 10

The Mechanic (2011)

Regi: Simon West

Jason Statham, Ben Foster, Donald Sutherland

Arthur Bishop är en “mekaniker” – en lönnmördare som jobbar efter en strikt kod och som har en unik “talang” när det kommer till att eliminera sina mål. Det är ett jobb som kräver professionell perfektion och avsaknad av känslor, och Bishop är den bästa som finns. Men när hans mentor och nära vän Harry mördas, förändras allt. Känslorna tar överhanden och Bishop kan bara tänka på en sak – hämnd. Saker och ting kompliceras dock när Harrys son Steve kontaktar Bishop. Steve har samma sak i huvudet och vill att Bishop lär upp honom till lönnmördare. Trots att han alltid jobbat ensam, tar sig Bishop an Steve och ett dödligt samarbete inleds.

Lönnmördar filmer är helt klart intressanta, och Jason Statham är som klipp och skuren för såna här rollen. Han är i princip född för dessa roller, dock lite tråkigt att han blir typ castad för just det också. Men vad som är intressant med just den här genren är att det är skojigt att se hur lönnmördaren går till väga för att nå sitt mål, och hur kreativ han är. Den här filmen är helt okey, finns ju dock bättre, men också en del som är sämre. Och i vanlig ordning så är Jasons karaktär ganska klichéad med att leva i ensamhet, isolerad från civilisationen, i ett stilrent hus och så vidare. Inte helt tokigt att leva så, men är det verkligen så en riktigt lönnmördare lever, nja, skulle inte tro det.

Men filmen funkar riktigt bra fram tills han stöter på Steve, och tränar upp honom i konsten att döda effektivt. Men han är rena motsatsen till Arthur. Grejen är att han är så pass vild och oslipad, men efter lite träning så blir han en stenhård lönnmördare. Det känns aningen snabbt tycker jag, och det känns bara konstigt på nåt sätt. Det är inte direkt mycket överraskningar eller twistar, utan det är ganska rakt på, och förutsägbart också, för vi som tittare vet ju att det är ju bara en tidsfråga innan Steve får veta sanningen. Och jag tror faktiskt att filmen hade funkat lika bra utan hans karaktär som egentligen bara är där för en emotionell hämnd. Lite utfyllnad i filmen. Ganska medioker film, varken mer eller mindre. Och inget nytt.

Kuriosa: Bilen som Arthur jobbar på är en Serie 1 Jaguar E-Type, tillverkad mellan 1961 och 1968.

6 / 10

Colombiana (2011)

Regi: Olivier Megaton

Zoe Saldana, Lennie James, Callum Blue, Michael Vartan

Zoe Saldana (Avatar) är tillbaka som den iskalla professionella mördaren Cataleya, på jakt efter männen som brutalt avrättade hennes föräldrar när hon var endast nio år. Genom ett under lyckades hon fly den gången och tog sig till sin farbror Emilio i Chicago. Emilio har förgäves försökt styra undan Cataleya från ett liv av brottslighet, men inser snart att inget kan stoppa henne från att hämnas sina föräldrars död. Det blir en brutal och actionspäckad jakt där det endast finns plats för en överlevande – Cataleya eller mannen som beordrade morden, Don Luis.

En ganska så förutsägbar hämnd historia, skriven och producerad av Luc Besson. Men jag måste ha vart sugen på just en sån här film, för trots att filmen egentligen inte är speciellt märkvärdig, så gillade jag den. Men mycket tack vare Zoe Saldana, och hennes prestation som Cataleya. Hon ger sin karaktär en rörande prestation, fylld med känslor och djup, och som är törstig efter rå hämnd. Filmen börjar stenhårt med action och härliga vyer ifrån Bogota, och parkour action när bovarna jagar den unga Cataleya. En stor del av filmens början är under hennes unga år, så vi som tittare ska få en blodad tand och vilja se hon utföra sin hämnd. När vi sedan får bekanta oss med Cataleya som vuxen så saktar farten ned något.

Mycket av produktionen känns lite Luc Besson över det hela, med Cataleya som en stark kvinnlig karaktär, likt La Femme Nikita och The Professional. Men det där lilla extra som han brukar ha med känns frånvarande här, kanske för att han själv inte regisserade. Nu fick vi istället Olivier Megaton, som gjorde Transporter 3 för några år sedan. Den här filmen kommer inte att gå hem oss alla, men se gärna den för Saldana, för återigen lyckas hon förmedla en äkta känsla, och det är det jag gillar med henne. Och för att hon är utan tvekan en av de vackraste och sexigaste skådespelerskor som Hollywood har att erbjuda.

En lagom popcorn rulle som jag kan rekommendera, men ta inte den för seriöst bara. Se den för vad den är, underhållning. Och njut av Zoe!

Kuriosa: Musiken som hörs under öppnings scenen vid Don Luis hem är “Ave Maria” (“Hail Mary”). Samma musik spelas under huvudmenyn i det populära spelet Hitman: Blood Money, där spelarna tar sig an rollen som en internationell lönnmördare.

7 / 10

Hanna (2011)

Regi: Joe Wright

Saoirse Ronan, Eric Bana, Cate Blanchett

16-åriga Hanna är intelligent, nyfiken, attraktiv … och utbildad lönnmördare. Hon har levt större delen av sitt liv undangömd i den arktiska vildmarken och tränats i stridsteknik av sin far. Nu skickas hon tillbaka till civilisationen där en hänsynslös CIA-chef  väntar på att utplåna alla spår av hennes existens. Hanna får efter hand reda på sanningen om sitt förflutna och tvingas kämpa för att överleva samt hämnas på den person som gjort henne till en mördarmaskin.

Det var länge sen man såg något så fräscht som den här filmen. Den är fylld med känslosamt drama och rafflande spänning. Soundtracket av The Chemical Brothers följer historien mycket väl. Från första scenen där Hanna jagar en ren på en snötäckt sjö och fäller den, utan en enda replik så inser man att hon är speciell. Saoirse Ronan är en ung skådespelare som kommer att gå riktigt långt. Hon spelar huvudkaraktären som är på rymmen, men samtidigt även på jakt. Hon visar upp riktiga talanger och är helt trovärdig i sin roll som en farlig lönnmördare men samtidigt har det där oskyldiga som barn har.

Blanchett spelar den hänsynslösa CIA chefen Marissa Wiegler, och gör det med övertygelse. Filmen bjuder inte direkt på några twistar eller överraskningar, och man förstår ganska snabbt att en konfrontation mellan dessa damer är oundvikligt. Så i stort så är det en väldigt rak film. Men väl utförd och underhållande action thriller. Vad jag inte riktigt gillade var att soundtracket hade alldeles för mycket och för djup bas i vissa delar. Även vid riktigt låg volym så dansade högtalarna på golvet. Nog för att ljud ska höras, men den ska inte ta över hela filmen.

Men den här filmen bör ses, och rekommenderar den till de som inte sett den. Spännande och med lysande skådespel av Ronan och Blanchett.

Kuriosa: Manuset hamnde under “Black List” 2006 och 2009. Det är en lista över det bästa icke producerade manus under de åren.

7 / 10

The American (2010)

Regi: Anton Corbijn

George Clooney, Violante Placido, Thekla Reuten

Amerikanen Jack är en slipad lönnmördare. När ett jobb i Sverige går snett meddelar han sin kontaktperson Larry att nästa uppdrag blir hans sista. Det tar honom till en liten pittoresk stad på den italienska landsbygden, där han håller låg profil och för en gångs skull kan njuta av lugnet. Hans uppdragsgivare, en belgisk kvinna vid namn Mathilde, dyker dock snart upp i stan med en beställning, att tillverka ett vapen. Helt oväntat träffar Jack en präst, Fader Benedetto, som han öppnar sig för och han inleder en romans med den italienska kvinnan Clara. Men med garden nere utmanar Jack ödet…

Här är en film som jag har väntat på att få se. Delvis filmad i Sverige, dock bara inledningen, men kul att Sverige hamnar lite på kartan i utländska filmer. Filmen marknadsför sig själv som en Bourne-typ action film, och det kan inte vara länge ifrån än verkligheten. The American är utan tvekan en av det tråkigaste och mest intetsägande filmer jag sett på länge. Efter halva filmen så fattar man inte vad det är som händer, och man får ingen som helst förklaring vad som hänt. Det enda filmen handlar om är George Clo0neys karaktär som kommit till ålderns höstkant och funderar på att skita i livet som lönnmördare. Han är dessutom en man man kontaktar om man ska ha special tillverkade vapen. Och som jag läst, så fallerar filmen rejält på den punkten. Tänker inte gå in på det här.

Det enda som jag kan se positivt på här är att Clooney är duktig, eller ja, alla är i stort sett bra, och att fotot i Italien är snyggt, med gamla städer. Men det är allt, och det är inte mycket att hänga i julgranen. Thriller drama skrivs det att det är, och det är inte tillräckligt med spänning för en thriller, om det ens är det över huvudtaget. Och drama, ja, även det kan man diskutera om då jag anser att drama handlar mycket om känslor och humanitet, nåt som det inte finns mycket om här. Vet inte vad man ska placera den här filmen i. Skit film. Rena sömnpillret. Två timmar snodde den av ens liv.

Kuriosa: Jack / Edward använder sig av en Walter PPK i filmen, precis som James Bond.

4 / 10

Red (2010)

Regi: Robert Schwentke

Bruce Willis, Morgan Freeman, John Malkovich

Frank, Joe, Marvin och Victoria var en gång i tiden CIAs bästa agenter, men hemligheterna de känner till har nu gjort dem till organisationens främsta mål. De är efterlysta för mord och för att ligga steget före sina förföljare så måste de använda sig av deras gemensamma erfarenhet, list och samarbetsförmåga för att överleva.

Den här var ju riktigt bra och vilka veteraner som är med, och det var kul att se dom agera mot varandra i samma scener. Men den som stjäl många scener med sin dialog var John Malkovich som var riktigt kul i ett par scener.  Kritikerna har väl sågat den här filmen så vitt jag vet, men den var riktigt underhållande, och komedin i den höll en väldigt bra ton och blev inte alls för torftig eller överdriven. En bra balans av allt som är med tycker jag.

Det var många duktiga skådespelare med, såsom Helen Mirren, Mary-Louise Parker, Karl Urban, Brian Cox och Richard Dreyfuss. Mary-Louise känner vi igen från TV serien Weeds, och man kan faktiskt glimta till en del saker från hennes karaktär där i denna film, men hon spelar bra och har en skön komisk tajming även här.

En klart underhållande och bra film som ska ses. Det är inget action spektakel á la Die Hard, men ingen buddy movie heller riktigt. Se den helt enkelt!

Kuriosa: Meryl Streep var tänkt i rollen om Victoria.

7 / 10