Teenage Mutant Ninja Turtles (2014)

Teenage-Mutant-Ninja-Turtle1Regi: Jonathan Liebesman

Megan Fox, Will Arnett, William Fichtner.

Staden behöver hjältar. Mörkret har lagt sig över staden. Shredder och hans onda Fotklan har kopplat ett järngrepp kring polisen och politikerna. Framtiden ser mörk ut tills fyra utstötta bröder reser sig från kloakerna och upptäcker sitt öde som Teenage Mutant Ninja Turtles. Tillsammans med den orädda reportern April O’Neil (Megan Fox) och hennes konstant skämtande fotograf Vern Fenwick (Will Arnett) måste Turtles rädda staden från Shredders djävulska planer.

Teenage-Mutant-Ninja-Turtle3

Spoiler varning utfärdas!

Okey, var ska jag börja? Vid tidig ålder så blev jag ett fan av Teenage Mutant Ninja Turles, och läste serie tidningar, följde den animerade serien som kom i slutet av 80-talet, spelade spelen och såg första live action rullen på bio, min första film där jag egentligen inte hade åldern inne att se den. Men jag var ett fan. Efter att följt produktionen sporadiskt, så blev jag lite skeptisk, men såg ändå fram emot att få se Turtles med dagens film teknik.

Efter att sett den så vet jag inte om jag ska gilla den, eller om jag ska såga den. Blir nog mitt i mellan. Story mässigt så suger den röv och alla dessa ändringar som gjorts ifrån originalet. Varför??? Saker som var logiska i serien, har ändrats här och är fullständigt ologiska. Varför, varför, varför!!?? Till exempel så har vi Splinter, som i original serien är en upplärd ninja mästare, och som var husdjur/student till en viktig karaktär. Där lärde han sig ninjitsu och blev mästare genom att studera sin mästare väldigt tidigt. Men i den här filmen så är han inte en mästare, förräns han HITTAR en bok i kloakerna, som han sedan lär sig ur!! Hur fan går det ihop? För att i sin tur lära ut det till turtlarna. Suck.

Teenage-Mutant-Ninja-Turtle2En annan del är Shredder, som återigen i original serien har kopplingar till Splinter genom hans mästare, där han vill döda Splinter till vilket pris som helst. Varför, jo för hans mästere hade dödat Shredders bror. Här är han bara… en onödig karaktär. Ingen bakgrunds historia, ingen emotionell anledning till sina handlingar. Bara en tråkig, platt karaktär. Dessutom så ogillar jag den designen han har på sin rustning, ser ut som en jävla överdimensionerad konservöppnare. Man har även ändrat på karaktären Vern som är sidekick till April O’Neil. I filmen är han rätt tråkig och försöker vara rolig med sina skämt. Funkar inte. Egentligen så är han lite av ett svin, en antagonist till April. Och av nån anledning så ändrade man det till nåt som inte funkar.

Men totalt värdelös är den inte, men ha inga förhoppningar till den. Vet man inget om storyn eller karaktären kanske det är en underhållande film, men mycket mer är det inte. Effekterna är godkända dock, men inte mer än så. Vad som var lite halvkul att se var de homage till den gamla serien/filmen man hade planterat in i repliker, scener och musik.

Men det är turtles, och något överseende har jag, därför får den ett enkelt medium betyg. Får hoppas uppföljaren håller sig mer trogen, men tvivlar på det.

5 / 10

Kuriosa: En scen filmades när April tar med Raphael (iklädd i hans “Teenage Mutant Ninja Turles” (1987) trenchcoat) till Vernon utan att han märker något. Den scenen klipptes bort för att få ner speltiden.

Advertisements

The Karate Kid (2010)

Regi: Harald Zwart

Jaden Smith, Jackie Chan, Taraji P. Henson

Dres mamma blir omplacerad på jobbet och de tvingas flytta till Kina, bakom sig lämnar Dre livet i Detroit där han var en av de populära grabbarna. Utan vänner i det främmande landet har Dre ingen annan att vända sig till än vaktmästaren Han (Jackie Chan), som i hemlighet är kung fu-mästare. Han lär Dre att kung fu handlar om mer än bara slag och parering – det handlar om mognad och lugn. Dre inser samtidigt att han står inför sitt livs stora utmaning när han ska ta sig an sina motståndare.

Så var det dags för remaken av en av de stora klassikerna från 80-talet. När det utannonserades att det skulle bli en remake så undrade jag bara, varför? Originalet är så pass bra att den står sig gott än idag. Men här är vi, när Hollywood torkar ut på original idéer så blir det remakes istället. Men denna är faktiskt ganska bra, det är en solid liten sport film för familjen. Och det var ju ett genidrag att flytta hela historien och låta den utspela sig i Kina, och utnyttja kulturen på plats, med snygg cinematografi, mycket grönska, och gamla landmärken. Man får se så mycket, alltifrån stads gränder till härlig grönska uppe på bergen.

Och skådespelet ska vi inte klaga över här. Jaden Smith som tidigare har visat att han kan spela i Six Degreen of Separation med sin far Will Smith, spelar riktigt bra som Dre. Och det syns på några ställen att han har drag ifrån sin far. Ett bra val i min mening. Han lyckas få fram det emotionella med glans. Jackie Chan känner man igen väl från sina tidigare verk, och tankarna för en direkt tillbaka till hans komiska talang. Men här visar han upp en emotionell sida, det ger mer tyngd åt karaktären hans, mer trovärdig. På senare tid så har han börjat göra filmer med en mer seriös ton. Han är väldigt kompentent.

Det här är verkligen en film för alla åldrar, en perfekt familjefilm faktiskt. Det är ju en typisk ‘underdog’ film, och den följer det klassiska mallen, men den ger ändå en varm känsla över historien.

Kuriosa: Kung Fu stilen som kvinnan som står på drakhuvudet (vid templet, strax innan drak brunnen) använder sig av är “Crane Style Kung Fu”. Utövare av denna stil är experter att balansera på en fot, som en trana (=crane) gör. Det är intressant att notera att hon kontrollerar kobran (nästan som en ormtjusare). Detta kanske är en liten vink till original filmen där Daniel besegrar medlemmarna vid Cobra Kai klubben med “Crane tekniken”.

7 / 10

The Karate Kid, Part 2 (1986)

Regi: John G. Avildsen

Ralph Macchio, Pat Morita, Tamlyn Tomita

Karatelärjungen Daniel LaRusso följer med sin vise och oförutsägbare läromästare Mr. Miyagi till dennes barndomshem i Okinawa. För pojken är det en resa till en exotisk och spännande värld, där han kan få veta mer om sin tränares hemlighetsfulla förflutna.

För Miyagi är det sista chansen att få se sin far i livet och återuppleva kärleken till sin barndoms älskade. Men Miyagis hemkomst sätter också igång en bitter fejd med den gamle fienden Sato. En fejd som gör att Daniel kastas in i en spännande sammanstötning mellan kultur och kampsport. Han möter sin största utmaning någonsin i en strid där läraren blir elev och priset för äran är själva livet.

Historien tar vid direkt efter turneringen som avslutade första filmen. Uppföljaren bjuder på mer drama och romantik mellan karaktärerna och nya karaktärer. Vi får följa med på en djupare resa där vi får lära oss mer av dessa karaktärer. Filmen ger oss en annan vy av det vi såg i första filmen, och det är väl det som är poängen med uppföljare. Att vara olika och kunna visa upp nya sidor hos de karaktärer vi redan känner.

Sountracket är helt annat än den första, vilket känns fräscht. Bill Contis melodiösa musik ger filmen en form av spänning och musiken ifrån själva dans festen kändes trevligt. Får ju inte heller glömma Peter Ceteras Oscar vinnande låt “Glory of Love” som dom flesta känner till. Den passar in fint. Det var mysigt att se filmen återigen efter så pass lång tid. Mindes knappt någonting alls av den innan. Franchisen borde ha stannat vid den här filmen, då slutet är väldigt passande. Vill minnas att Part 3 inte alls var av samma kaliber som dess föregångare.

Kuriosa: Arbetet på den här uppföljaren startade tio dagar efter premiären av första filmen.

6 / 10

 

Lionheart (1990)

Regi: Sheldon Lettich

Jean-Claude van Damme, Harrison Page, Brian Thompson

Action med Van Damme som Lyon Gaultier, en soldat i franska främlingslegionen som deserterar och sticker till New York för att hjälpa sin bror och dennes familj. Det behövs pengar och ett snabbt sätt att tjäna sådana är att ställa upp – och riskera livet – i underjordiska fighter…

  

En av de tidigare filmerna av van Damme, och en av det bättre, men bäst är nog Bloodsport. Van Damme var ju kung på slutet av 80-talet och en tid under 90 talet med sina filmer. De var aldrig mästerverk eller var aldrig tänkt att försöka sig vara det heller. De var underhållande som filmer ska vara. Om än lite cheesy på sina ställen, och replikerna kanske inte är på elit nivå, men vad gör det när vi får se väldigt sjyssta fighting scener som inte är fördärvade med CGI eller annat skit.

En van Damme klassiker utan tvekan och väl värd att se, även fast den är över 20 år gammal. Filmen är skriven och regisserad av Sheldon Lettich som har följt van Dammes karriär sedan denna film, och tillsammans har de gjort några filmer och det blir säkerligen fler.

Kuriosa: Filmad efter Death Warrant från 1990, men blev släppt innan.

6.5 / 10

Ip Man 2 (2010)

Regi: Wilson Yip

Donnie Yen, Lynn Hung, Xiaoming Huang, Sammo Hung Kam-Bo

Efter att ha försvarat sig själv mot den japanska armén i den första filmen, Ip Man tar med sig sin familj och flyttar till Hong Kong för att börja om. Han startar en mindre martial arts skola, och rekryterar den unge och ivrige Wong Leung som sin elev. Men, Ip får lära sig den hårda vägen att martial arts världen i Hong Kong styrs av en grupp martial arts mästare som är ledd av den mäktige Master Hung. För att överleva i Hong Kong, måste Ip tjäna respekt och godtagande från mästarna, men också från den korrupta brittiska polis styrkan och en arrogant brittisk boxare.

Här har vi en utomordentlig bra uppföljare som är samma klass som första filmen. Återigen ser vi den karismatiska Donnie Yen som Ip Man, och det finns inget som helst att påpeka, han gör den helt lysande. Sammo Hung är helt lysande också, och trots all wirework som använts så är riktigt smidig för att vara så pass stor som han är. Wireworken är i mina ögon det som är negativt, för det syns så väl när den används. Sen har vi det brittiska skådisarna, oj, illa säger jag bara. Men bortsett från dessa två saker så är det en lysande film, med ett helt underbart soundtrack.

Väldigt synd är det att Donnie Yen har sagt att detta är den sista film där han spelar Ip Man. Men å andra sidan så finns det kanske inte så mycket mer historia att berätta om, än att han tränade upp Bruce Lee under senare perioden av hans liv. Det finns en del att läsa om Ips liv och är man intresserad av han så rekommenderar jag läsningen. Självklart har man tagit sig friheten kring Ips liv och händelser. Men det är absolut en film, och dess föregångare, som jag starkt kan rekommendera.

Kuriosa: Ip Mans son Ip Chun har vart med och konsulterat för filmen.

8 / 10

Ninja Assassin (2009)

Regi: James McTiegue

Rain, Naomie Harris, Ben Miles

Den koreanska popstjärnan Rain spelar huvudrollen som hjälten Raizo, en av de livsfarliga krigarna i ninjaklanen Ozunu. Han har tränats till ninja sedan barnsben och när han bestämmer sig för att gå sin egen väg gör klanen och dess grymma ledare (kampsportsmästaren Sho Kosugi) allt för att stoppa honom. Nu är han på flykt tillsammans med en Europol-agent (Naomie Harris) som har bevis för att klanen utfört beställningsmord åt regeringar.

Väldigt mycket blod och stylistisk våld är de som regerar i den här filmen. Och det känns som att de har lagt all krut på det än på själva storyn, mycket trist då det kunnat bli en riktigt cool ninja film. Väldigt medioker film, med mediokra skådespelare. Harris är den som känns bättre än de andra.

Men helt värdelös är den inte, den har ju sin spänning trots allt, om än lite förutsägbar. Är lite kluven dock. Gillar det stylistiska übervåldet med lemmar som huggs av och flyger åt alla håll, blodet som sprutar, och allt sådant. Ser gärna fler filmen i ninja genren, men då gärna med lite mer kött på storyn.

Kuriosa: Lite insider skämt, när Raizo blir tagen så säger en av männen att han ser ut att vara med i ett pojkband. Rain startade sin karriär i just ett pojkband innan han blev superstjärna som solo artist.

6 / 10

Teenage Mutant Ninja Turtles (1990)

teenage1Regi: Steve Barron

Judith Hoag, Elias Koteas, James Saito, Corey Feldman (röst)

När en ung pojkes fyra sköldpaddor händelsevis dyker upp i New Yorks kloaksystem, kommer de i kontakt med en radioaktiv gegga som mirakulöst får dom att växa, gå upprätt och får förmågan att prata. Under de kommande åren ger de sig ut på äventyr i staden, förklädda med solglasögon, hattar och långrockar. De lär sig människornas sätt att leva, går på bio och utvecklar en smak för pizza.

Under ledning av deras vise, en muterad råtta vid namn Splinter, så tränas sköldpaddorna Raphael, Leonardo, Michaelangelo och Donatello i den antika konsten Ninjitsu. De använder sin träning för att slåss mot brottslighet, och de möter The Foot, ett gäng tonåringar som blir ledda av en ninja vid namn The Shredder. De får hjälp av en vacker tv reporter vid namn April O’Neill och den självutnämnde hjäten Casey Jones, och tillsammans slåss de för att rädda New York från en gammal ondska som är ute efter herravälde.

teenage2 teenage3

Oj, den här var de länge sen man såg. Minns att jag såg den på bio när den kom, och tyckte den var riktigt cool då på den tiden. Idag har den fortfarande kvar sin charm, och det känns nostalgiskt att se den. Då var det inne med Turtles. Idag vet jag inte hur det är, dom lever nog kvar på sitt sätt. Den har en del rolig dialog, och en del sjyssta fighting scener. Vet att de planeras en nystart, och hoppas dom är mer trogen serien då, och satsar på den råa och mörka tonen.

Kuriosa: Sam Rockwell har en liten cameo som en av gäng medlemmarna.

3.5 / 5