Cold in July (2014)

cold_in_july1Regi: Jim Mickle

Michael C. Hall, Sam Sheppard, Don Johnson.

Småföretagaren Richard Dane blir hyllad i sin stad när han skjuter en inbrottstjuv i sitt hem i försöket att skydda sin familj. Skuldkänslorna han får från händelsen försvinner dock när den lokala polisen försäkrar Richard att han agerade i självförsvar och kan därför inte hållas ansvarig för mord. Men när inbrottstjuvens far, som nyligen blivit frigiven, anländer till stan och tydligt börjar hota Richard och hans familj, så blir han tvungen att återigen ta upp rollen och försvara sin familj från faran…

cold_in_july2Den här var lite av en överraskning. Den bygger upp en spännande atmosfär, och när man väl tror att man vet vad filmen kommer handla om så tar den en helt annan väg. Nästan lite som två filmer i en. Mycket välkomnande! Och det är de som gör filmen bra. Cold in July baserar sig på en novell av Joe R. Lansdale. Michael C. Hall ifrån Dexter spelar familje fadern och gör det mycket bra under hans karaktärs utvecklande. Efter 8 år med Dexter så är det kul att få se honom i en annan roll. De andra som spelar med i denna rulle är Sam Sheppard som spelar fadern till den tjuv som dödas, och Don Johnson är privat detektiven som kommer till stan efter skjutningen. Dessa herrar spelar riktigt bra och ger mycket bra support till Hall.

cold_in_july3Soundtracket genomsyras av 80-tals synth och är förvånansvärt atmosfärisk och passar filmen perfekt. Väldigt skönt sopundtrack. Påminner lite grand om John Carpenter synth sound med lite blandning av Kavinsky (filmen Drive). Cold in July är en film där spänningen byggs upp allt eftersom, och kanske inte passar alla. Dock så går det inte långsamt, utan man plöjer på i en ganska lagom. Det har sina nackdelar då man inte går igenom allt på vägen, och det lämnar lite hål här och var med obesvarade frågetecken. Det kan kännas lite frustrerande.

Men i överlag så är det en väldigt bra och spännande film som jag kan rekommendera. Skådespelet är bra och Sam Sheppard känns riktigt cool på något sätt i sin roll. Liksom Johnson och Hall. Hade filmen tagit upp de större obesvarade frågorna som man lämnar efter så hade jag nog tyckt den vart ännu bättre.

7.5 / 10

Kuriosa: Joe R. Lansdale har en cameo i rollen som en präst som står vid kyrkogården.

Advertisements

The Next Three Days (2010)

Regi: Paul Haggis

Russell Crowe, Elizabeth Banks, Olivia Wilde

Hur långt skulle du gå för att rädda allt du den han älskar? Oscar-belönade Russell Crowe spelar John Brennan, en man vars älskade fru (Elizabeth Banks) blir arresterad för mord. Efter tre års lönlös kamp mot myndigheterna inser John att det bara återstår tre dagar innan hans fru hamnar i fängelse för resten av livet. Det enda hopp som återstår för deras gemensamma framtid tillsammans är en dödlig kamp mot klockan… och omöjliga odds.

Remake på den franska filmen “Pour Elle” från 2008. På svenska heter den “Allt för Henne“. Denna är lite över två filmer och kan tyckas vara lite lång, men jag tyckte om det, även om det fanns en del saker som kunde gjorts bättre. I stort så är det ett prison break drama som är jäkligt spännande emellanåt. Vad som kunde ha gjorts bättre i manusväg är att ha tagit upp lite om konsekvenserna i att försöka bryta ut någon ur ett fängelse. Vilken person man lär försöka bli, med tanke på att han är en oskyldig skollärare. Är han villig att skada folk för att få det han vill eller till och med döda? Vad kommer det att visa sonen? Dessa aspekter som drama lägger man inte ner mycket på, utan man koncentrerar sig mer på själva planeringen av utbrytningen.

Men Haggis lyckas ändå att få en oss att sitta på spänn när han berättar denna story, och Crowe är riktigt bra, som alltid, i den här rollen. Likaså Banks. Och sen har vi Olivia Wilde som är den snygga singel morsan som tar sin dotter till lekparken, men som i stort inte fyller mycket funktion för historien. Men det lilla hon är med i så är det trevligt att vila ögonen på. Spänningen är riktigt bra i tredje akten då polisen gör allt för att stoppa dom. Men allting kanske går lite väl lätt kan man tycka. Och slutet på filmen… jag undrar hur den hade vart om man skippat avslöjandet om vad som faktiskt hade hänt. Hade väl varit kul att låta tittaren vara helt oviss och själva ha sina teorier. Men nu är det som det är.

En spännande film är det självklart, lång dessutom. Filmer som tar upp det med att bryta ut ur ett fängelse och visa själva planen har alltid vart intressanta, och så även denna. Helt klart en bra film är det.

Kuriosa: “Bump” nyckel tekniken som används av Crowe fungerar faktiskt som det visas, på cylinder lås.

7 / 10

 

Seeking Justice (2011)

Regi: Roger Donaldson

Nicholas Cage, January Jones, Guy Pearce

Efter att Nicks (Nicolas Cage) fru fallit offer för ett brutalt överfall, kontaktas han av den mystiske Simon (Guy Pearce) som erbjuder sig att utplåna gärningsmannen. I gengäld ska Nick vid ett senare tillfälle göra Simon en liten tjänst. Snart, men inte snart nog, inser han hur illa ute han är.

Roger Donaldson senaste alster, och i och med att hans namn står på regi stolen så kan man räkna med att det blir en hyffsad bra film till en väldigt bra sådan. Han har många bra filmer bakom sig, och kan hantera action med god hand, t.ex den äldre No Way Out med Costner till den mer nyare The Bank Job med Statham. Nu har han slagit sig ihop med Cage inför Seeking Justice.

Cage har haft en karriär som en berg och dalbana, och på senare år har han väl inte riktigt varit på topp. Oftast så spelar han hårda roller och hans karaktärer vet oftast hur man ska ta sig ur kniviga situationer. Här spelar han en skollärare vars fru råkar bli ett offer för en våldtäkt, och hans alldagliga karaktär vet inte riktigt var han ska ta vägen. En del handlingar som han gör längre in i filmen kan kännas motstridiga, så jag undrar om det beror på ett halvtaskigt manus. Eller om det beror på eventuella ändringar som gjorde i sista sekund.

Sen har vi Guy Pearce som filmens skurk. Han är riktigt bra, men jag stör på att man har valt att hålla hans karaktär ensidig. Man vet i princip ingenting om honom. Kanske är det medvetet gjort för att han ska kännas mer skrämmande. Men han spelar bra trots det, och lyckas balansera charm och illvilja mycket väl, speciellt i första halvan av filmen. Och det är den delen av filmen som är den bättre och mer spännande. January Jones är lika vacker som vanligt och hon lyckas väl med att spela Cages fru som blir våldtagen, och hantera de inre skador som följer efter en sån incident.

Jag hade gärna velat sett lite mer om den här gruppen som Pearce karaktär representerar och som är den centrala delen i filmen. Gruppen som tar hand om staden efter stormen Katrina och som använder sig av vanligt folk för att göra deras skitjobb. Och det är lite synd att man inte har givit mer utrymme till Harold Perrineau (Lost) och Jennifer Carpenter (Dexter).

Seeking Justice var faktiskt en positiv överraskning och utan tvekan en av de bättre Cage filmer som kommit på senare år, och Donaldson har en god hand i regiarbetet. Och det är film jag kan rekommendera.

7 / 10

 

Horrible Bosses (2011)

Regi: Seth Gordon

Jason Bateman, Charlie Day, Jason Sudeikis, Kevin Spacey

För Nick, Kurt och Dale finns det bara en sak som gör deras dagar lite mer uthärdliga: fantasin om att bli av med sina outhärdliga chefer. En blöt kväll bestämmer de sig för att det är dags att gå från fantasi till handling och där och då gör de tre vännerna en plan för att göra sig av med sina respektive arbetsgivare – för gott. Det finns bara ett problem: även de bästa av planer är endast så idiotsäkra som de som sitter bakom spakarna.

2011 verkar ha varit ett bra år för komedier, och Horrible Bosses är en av dessa som kom det året. Castingen är av hög kvalite och innehar en rad kända skådespelare. Och Jason Bateman har växt till sig på senare år och fått allt större roller, och den andra Jason är väl inte lika känd kanske, sist jag såg han var i Hall Pass. Charlie Day som är relativt ny, men som gjort mycket TV kan nog vara någon att hålla utkik efter framöver. Har en känsla av att han kommer få fler roliga roller. Den här komedin är inte hysteriskt rolig som Hangover, men den känns gedigen och geunint rolig.

Kevin Spacey gör en minnesvärd roll som en genuint rövhåll till boss, och han är övertygande i den rollen. Och man känner för Nick när han blir utsatt för sin chef. Colin Farell har en mindre roll, och även han spelar en chef som verkar helt fuckad. Hade man haft honom som chef så hade man haft ihjäl han ganska omgående för en sånt klappträ som chef skulle inte någon palla. Sen har vi Jennifer Aniston som verkligen sätter krydda på rullen. Tänk om hon kunde ha tagit an sig roller som detta för tio år sedan istället för att spela roller som påminner om hennes Vänner roll, Rachel.

Den här rollen är allt Rachel inte var, och det skriker sexighet om henne, fastän även hon är en hatad chef. Man kan inte riktigt hjälpa att bli förförd av henne. Hon har rösten, kroppen och den sex appeal som rollen kräver. Hon är riktigt het. Historien är rätt simpel och man har valt att inte ha med några sidohistorier, utan man gör det man ska göra. Man berättar helt enkelt historien utan märkvärdigheter och får ett bra slut på det.

Kuriosa: För att promota filmen, så satte Warner Bros. Pictures i Canada upp en 3.5 meter voodoo docka som liknar en typisk företagsschef i centrala Montreal. Folk fick chansen att ventilera sin kontors frustration på dockan genom att hugga den med stora nålar. De uppmuntrades också att dela med sig av sina bästa/värsta chefs historier med chans att vinna biljetter till en förhandsvisning av filmen.

7 / 10

Colombiana (2011)

Regi: Olivier Megaton

Zoe Saldana, Lennie James, Callum Blue, Michael Vartan

Zoe Saldana (Avatar) är tillbaka som den iskalla professionella mördaren Cataleya, på jakt efter männen som brutalt avrättade hennes föräldrar när hon var endast nio år. Genom ett under lyckades hon fly den gången och tog sig till sin farbror Emilio i Chicago. Emilio har förgäves försökt styra undan Cataleya från ett liv av brottslighet, men inser snart att inget kan stoppa henne från att hämnas sina föräldrars död. Det blir en brutal och actionspäckad jakt där det endast finns plats för en överlevande – Cataleya eller mannen som beordrade morden, Don Luis.

En ganska så förutsägbar hämnd historia, skriven och producerad av Luc Besson. Men jag måste ha vart sugen på just en sån här film, för trots att filmen egentligen inte är speciellt märkvärdig, så gillade jag den. Men mycket tack vare Zoe Saldana, och hennes prestation som Cataleya. Hon ger sin karaktär en rörande prestation, fylld med känslor och djup, och som är törstig efter rå hämnd. Filmen börjar stenhårt med action och härliga vyer ifrån Bogota, och parkour action när bovarna jagar den unga Cataleya. En stor del av filmens början är under hennes unga år, så vi som tittare ska få en blodad tand och vilja se hon utföra sin hämnd. När vi sedan får bekanta oss med Cataleya som vuxen så saktar farten ned något.

Mycket av produktionen känns lite Luc Besson över det hela, med Cataleya som en stark kvinnlig karaktär, likt La Femme Nikita och The Professional. Men det där lilla extra som han brukar ha med känns frånvarande här, kanske för att han själv inte regisserade. Nu fick vi istället Olivier Megaton, som gjorde Transporter 3 för några år sedan. Den här filmen kommer inte att gå hem oss alla, men se gärna den för Saldana, för återigen lyckas hon förmedla en äkta känsla, och det är det jag gillar med henne. Och för att hon är utan tvekan en av de vackraste och sexigaste skådespelerskor som Hollywood har att erbjuda.

En lagom popcorn rulle som jag kan rekommendera, men ta inte den för seriöst bara. Se den för vad den är, underhållning. Och njut av Zoe!

Kuriosa: Musiken som hörs under öppnings scenen vid Don Luis hem är “Ave Maria” (“Hail Mary”). Samma musik spelas under huvudmenyn i det populära spelet Hitman: Blood Money, där spelarna tar sig an rollen som en internationell lönnmördare.

7 / 10

Jägarna 2 (2011)

Regi: Kjell Sundvall

Rolf Lassgård, Peter Stormare, Annika Nordin

Erik (Rolf Lassgård) är Rikskrims bästa förhörsledare. Ett brutalt mord på en ung kvinna tvingar honom att återvända till sina gamla hemtrakter och där jobba ihop med den motvillige polisen, Torsten (Peter Stormare). Det som först ser ut som en enkel mordhistoria visar sig snart ha både jägare och poliser inblandade och konflikten mellan Erik och Torsten fördjupas. När Erik upptäcker att hans egen brorson är inblandad utvecklas allt till en värre mardröm än han någonsin kunnat ana…

Så är vi här, 16 år efter första filmen, samma regissör och huvudrolls innehavare. Det är bra för kontinuiteten. Och det var kul att se Stormare i en svensk produktion, om lite ovant kanske. Men han är väldigt bra i rollen som Torsten. Man vet inte riktigt var man har honom i början av filmen, man känner att nåt inte står rätt till. Och Lassgård är tillbaka, och det syns att han har åldrats sen första filmen. Och man har även placerat in lite flashbacks från första filmen för att man ska få lite information om vad som hänt innan. Hade det inte vart för dom så hade man kunnat ta filmen som en fristående, vilket den i stort är nästan ändå.

Man har fått mycket bra foto ifrån den norrländska naturen, och det är bra fint uppe där. Jag tycker att Sundvall har lyckats ganska bra med intensiviteten som den bygger upp genom filmen, men jag blev lite besviken på själva slutet som nästan är som ett anti klimax. Filmen bygger upp en atmosfär, och när allt går åt helvete så vill man inget annat att skurken ska få så mycket skit som möjligt av protagonisten. Men det händer liksom inte. Precis som i Irene Huss filmerna så faller slutet ofta. Man vill ju se skurken dö en grym död, eftersom han tydligen förtjänar det. Men nejdå. Det är det som är lite tråkigt med svenska filmer, för man vågar inte ta det steget.

Men i övrigt så är det en bra film, och det är roligt att se Stormare och Lassgård agera mot varandra. Dock är den inte lika bra som första filmen, den når inte riktigt upp dit.

7 / 10