Sherlock Holmes: A Game of Shadows (2011)

Regi: Guy Ritchie

Robert Downey Jr., Jude Law, Noomi Rapace, Jared Harris, Stephen Fry

Runt om världen skapar tidningarna stora rubriker: En skandal sänker en indisk bomullsmagnat; en kinesisk opium säljare dör av en skenbar överdos; bombningar i Strasburg och Wien; dödsfall av en amerikansk stålmagnat. Ingen ser den röda tråd mellan dessa till synes slumpmässiga händelser – ingen, förutom den stora Sherlock Holmes, som har urkiljt en avsiktlig nät fullt med död och förintelse. Och i dess mitt sitter en ensam lömsk spindel: Moriarty.

Holmes undersökning av Moriartys plan blir allt mer farlig då den leder honom och Watson ut från London till Frankrike, Tyskland och slutligen till Schweiz. Men den listige Moriarty är alltid ett steg före, och är farligt nära att slutföra sin ödesdigra plan. Om han lyckas, så kommer det inte bara ge honom enorma rikedomar och makt men också förändra historiens gång.

Andra rullen med Downey Jr. som Sherlock Holmes, och filmen ligger på samma nivå som den första filmen. Person kemin mellan Downey Jr. och Law är i närmaste laget perfekt och precis som i den förra filmen så har även den här den humorn som gör filmen speciell. I uppföljaren så får vi bekanta oss mer av Moriarty, som spelas av Jared Harris. Och vi som bland annat följer Fringe vet hur bra han är som skurk, och även här ger han karaktären Moriarty lite av sin speciella utstrålning som gentlemanna skurk. Han är helt enkelt riktigt bra i den rollen, och för övrigt så är detta hans första riktigt stora filmroll.

Ritchie har regisserat och återigen så får vi se samma procedur som i första filmen, nämligen under fighter så dissikerar man scenen och förklarar, och gör allt i slow motion. Jag tycker det är lite onödigt att behöva göra det i precis varenda fight scen, när vi vet hur Sherlock tänker som det blev etablerat i första filmen. Finns ingen anledning att göra om allting igen. Slow motion ska användas rätt tycker jag, och visserligen har man gjort det i skogscenen där alla springer bort från kulorna, men utöver det så behövs det inte. Och filmen är lång nog ändå, och man kan nog ha dragit ner längden avsevärt om man tagit bort själva slowmotion delen Fighting scenerna hade med säkerhet blivit snygga ändå.

Ett annat tillskott i filmen är Noomi Rapace, som i stort är ögongodis bara och inte riktigt fyller någon större funktion i historiens helhelt, mer än att fungera som en brygga mellan vissa delar. Men jag gillar henne ändå. En annan som är riktigt underutvecklad är Mycroft Holmes, brorsan till Sherlock som bara är där och ger vassa repliker, men som kanske fyller en större funktion OM en tredje film skulle bli av. Vilket jag tror blir av inom några år. Hoppas i alla fall.

Kuriosa: Eftersom Warner Brothers snabbade på denna uppföljare, så var regissören Guy Ritchie tvungen att hoppa av adaptionen av Lobo, och Robert Downey Jr. var tvungen att hoppa av Cowboys & Aliens.

7 / 10

Advertisements

Dream House (2011)

Regi: Jim Sheridan

Daniel Craig, Rachel Weisz, Naomi Watts

En bokförläggare säger upp sig från sitt jobb för att tillsammans med sin familj renovera sitt nya, tillsynes idylliska hus tillsammans med sin familj. Strax efter att de har flyttat in huset får de veta att det har skett ett brutalt brott mot den förra boende i huset.

Med dessa skådespelare och regissör, så kan man tycka att verkar vara det perfekta receptet för en riktigt bra film, och det hade de kunnat vara. Dream House är ett perfekt exempel där filmbolaget kladdat lite för mycket än att låta regissören göra sitt jobb. Det har kladdats så pass mycket att både regissören, Craig och Weisz totalvägrade att marknadsföra filmen, och det är inte ett gott tecken. Och ska ni se filmen, så gör det utan att veta vad den handlar om. Se ingen trailer, för den visar i princip allt som spoilar filmen. Dessutom försöker trailern också förmedla en typ av film som den inte är.

Men är den värd att se ändå? Ja och nej, jag såg den utan att ha sett trailern eller ens riktigt veta vad den handlade om, så jag antar att jag fick ut en viss glädje av det. För mig var den bitvis spännande. Men den är dock något förutsägbar. Den första twisten hade jag på känn, men blev ändå lite överraskad. Men är man uppmärksam så är det ingen märkvärdig film, utan en ganska medioker historia som är förutsägbar.

Man kan ju spekulera i hur filmen hade blivit om Sheridan hade fått göra som han ville utan filmbolagets kladdiga fingrar. Troligen ett bättre resultat, men nu blev det som det blev. Skådespelet är inte mycket att klaga över, Craig är alltid bra, liksom Weisz och Watts också, men man har verkligen kastat bort deras talanger. En film som inte är värd att köpas.

Kuriosa: Både Christian Bale och Brad Pitt övervägdes att spela rollen som Will.

5 / 10

 

Vanishing on 7th Street (2010)

Regi: Brad Anderson

Hayden Christensen, John Leguizamo, Thandie Newton

Ett oförklarligt strömavbrott mörklägger hela Detroit och när solen går upp över staden återstår bara ett fåtal invånare – omgivna av tomma klädhögar, övergivna bilar och långa skuggor.

En liten grupp människor, som inte känner varandra, har överlevt natten och hittar på olika sätt fram till en övergiven bar där det finns mat och dryck. Men allt eftersom dagsljuset försvinner och viskande skuggor omger de överlevande, förstår de att det är mörket som är fienden och de få återstående ljuskällorna är det enda som kan hålla dem vid liv.

Den här är väldigt medioker, jag vill gärna gilla denna lite post-apokalyptiska thriller. Dock är det väldigt svårt med en sån stel och ihålig skådespelare som Christensen. Det är svårt att ta vad han säger seriöst, och när han väl skriker till så låter det lite patetiskt. Sen är väl manuset kanske inte det bästa heller. Många olika “världens-undergångs” filmer har man sett under livets gång, men den här är dock lite annorlundare än de andra. Vad som är positivt med den här rullee är att den inte följer det sterotypiska mönstret för den här typen av film.

Man har också valt att inte förklara händelserna, och det är kanske på både gott och ont. Skulle filmen blivit bättre med en förklaring? Det vet jag inte, kanske, men jag tvivlar på det. Som det är nu så får man själv använda fantasin, och det har ju sina fördelar ibland då de kan höja stämningen lite. En del lär nog ha svårt för slutet och ogilla det helt, men vissa andra kanske gillar det då man får använda huvudet. Det är ingen höjdar film, men inget riktigt skräp heller. Men ingen film man ser om.

5 / 10

Exam (2009)

Regi: Stuart Hazeldine

Chukwudi Iwuji, Luke Mably, Nathalie Cox, Colin Salmon

Åtta begåvade kandidater har nått det slutgiltiga urvalet där ett mystiskt och mäktigt företag ska välja ut en. De stiger in ett rum utan fönster, och en Vakt ger dom åttio minuter att svara på en enkel fråga. Han går igenom tre regler de måste lyda, eller riskera att bli diskvalicerad: prata inte med honom eller den beväpnade vakten vid dörren, förstör inte pappret och lämna inte rummet. Han startar klockan och lämnar rummet. Kandidaterna vänder på deras fråge papper, och upptäcker att pappret är fullständigt tomt.

Visste väldigt lite om den här filmen, inte mer än vad den handlade om, och bara de gjorde mig riktigt nyfiken på den här. Och vilken överraskning till film, riktigt lågbudget och så intensiv, fastän den utspelar sig i ett enda rum, utan fönster. Lite originell är den ändå, fastän konceptet har använts tidigare. Personligen satt jag på spänn hela filmen och försökte hela tiden luska ut vad frågan är. Gillade den här starkt, fast kan tänka mig att en del kommer nog ha svårt för den.

Skådespelet kan väl kanske ifrågasättas hos vissa, men är man helt inne i en film så brukar man ha överseende för de. Colin Salmon är väl den mest erfarna av de som är med, och hans tillvaro höjer filmen. Som sagt, en mycket bra film som jag kan rekommendera till de som vill se en spännande film utan effekter och en massa blod.

8 / 10