Avengers: Age of Ultron (2015)

avengers-age-of-ultron1Regi: Joss Whedon.

Robert Downey Jr., Chris Hemsworth, Chris Evans, Mark Ruffalo, James Spader.

När Tony Stark försöker starta ett fredsbevarande program går det snett. Jordens framtid är hotad och Iron Man, Captain America, Thor, Hulk, Black Widow samt Hawkeye sätts alla nu på prov. När den onde Ultron träder fram är det upp till medlemmarna i Avengers att stoppa honom från att sätta sina planer till verket, vilket leder till ett episkt, unikt och världsomspännande äventyr.

avengers-age-of-ultron2Så efter en lång väntan och med väldigt höga förväntningar så har man äntligen sett uppföljaren av mastodont filmen The Avengers. Och kan lugnt säga att Age of Ultron är betydligt större och mer massiv än föregångaren. Och de höga förväntningarna man hade räckte inte, den var ännu bättre än vad jag hade kunnat förutse. Joss Whedon levererar återigen, om inte ett bättre och mer gigantiskt superhjälte äventyr i sann serietidnings anda, en film som kommer klättra långt upp i stegen på de mest inkomstbringande filmer genom tiderna. Hela gänget är tillbaka, Iron Man, Hulk, Captain America, Thor, Black Widow, och Hawkeye, och vi får även stifta bekantskap med nya ansikten.

avengers-age-of-ultron3Men den som verkligen stjäl alla scener i mitt tycke är James Spader som gör rösten för Ultron. Ultron toppar verkligen skurk listan. Hans närvaro är något speciellt med sin svarta humor, och hans manipulerande och de lömska planer han har leder verkligen till sjukt coola och snygga action sekvenser. Jag tror inte någon annan än Spader har kunnat göra Ultron till den han är. Age of Ultron är med sina 141 långa minutrar härmed hittills den längsta Marvel filmen, och även om den känns lång, så är den för kort med tanke på allting som händer och hur mycket screen time vissa karaktärer har och alla sido historier. Och det är väl lite därför som nästa Avengers film kommer splittas i två.

avengers-age-of-ultron4Action sekvenserna är fantastiska, och givetvis stora och säkerligan dyra, men levererar många highlights som kommer etsa sig fast i hjärnan på folk. Hulkbustern för att nämna en. Whedon har vart med och skrivit manus och det märks i den snabba dialogen som är full med pikar och humor och en bra karaktärsutveckling, nåt Whedon är riktigt kunnig i. Men, och det är bara ett litet men, är att Age of Ultron saknar något, det lilla extra som avslutar Phase 2, precis som första Avengers avslutade Phase 1. Kanske för att den är den mittersta delen i det stora MCU som man skapat. Alla filmer hittils i Phase 2 har varit riktigt bra och man har planterat frön som leder till den kommande Civil War och Infinity Wars och ser verkligen fram emot dessa. Men hur som haver så är Age of Ultron klart en favorit i MCU och kommer säkert se den många gånger om. Marvel lyckas återigen. Och Whedon ska ha stora creds för att bidragit till detta.

En parantes är att gårdagens avsnitt av Agents of SHIELD (S02E19) var en fin setup till Age of Ultron som utspelar EFTER avsnittet. Nästa Marvel film efter Ultron är Ant-Man som sätter startskottet för Phase 3. Och Team Avengers kommer se annorlundare ut härefter.

9 / 10

Kuriosa: James Spader använde sin egen naturliga röst, utan accent eller förvrängning.

Advertisements

Housebound (2014)

HouseBoundRegi: Gerard Johnstone.

Morgana O’Reilly, Rima Te Wiata, Glen-Paul Waru.

Kylie Bucknell tvingas återvända till sitt barndomshem när hon döms till husarrest efter ett misslyckat bankomat rån. Hennes bestraffning blir ännu värre när hon inser att hon måste bo under samma tak som sin mor – en pratkvarn som vill alla väl och som säger sig bo i ett hemsökt hus. Kylie tror inte på Miriams vidskepelser och skyller dom på hennes tafatta liv som handlar om kokade grönsaker och lokala skvaller. Men när hon själv bevittnar de viskningar och konstiga saker som händer på natten, så börjar hon tro att hon ärvt sin mors överaktiva inbillning, eller kan det vara så att huset faktiskt är hemsökt av något ont som inte alls är glad över att hon flyttat in.

housebound2Det är svårt att sätta fingret på vilken genre Housebound är. Skräck? Komedi? Eller kanske en thriller? Den har allt, och efter en visning av denna så blev jag glatt överraskad av hur underhållande den faktiskt var. Den är skickligt ihopsnickrad av första gång regissören Gerard Johnstone. Redan från första scenen så som var fantastisk så vet man att man är i goda händer. Han lyckas dessutom att blanda ur ovanstående genres på ett naturligt sätt. Som tittare så vet man inte vad man ska förvänta sig och man sitter spänd och följer. Just när man tror sig veta vad som kommer hända så drar han en jävel och man sitter överraskad.

housebound3Castingen gör hela upplevelsen väldigt underhållande, och Morgana O’Reilly som Kylie är riktigt skön och så olik andra huvudrolls innehavare, vilekt gör hon så tacksam att följa. Det är inget tjejigt skrik eller fjanteri, utan hon säger precis som hon tycker. Blir hon rädd för en besatt leksak så hugger hon febrilt sönder den. Support casten är även den underhållande, som hennes mor som är besatt av såpoperor som spelas av Rima Te Wiata.

Gillar man skräck, komedi eller thriller, så får man här allting fint förpackat i en film som du inte kommer kunna förutse. Gerard verkar ha kunskapen att spela med sina tittare, och det ska bli intressant hur han kommer utveckla sig framöver. Housebound är väl inte tipp topp, vissa dialoger kan kännas märkliga emellanåt och lite sånt, men i överlag så tycker jag man kan ha överseende för det. Kan starkt rekommendera detta guldkorn från Nya Zeeland.

 

7 / 10

The Babadook (2014)

babadook1Regi: Jennifer Kent

Essie Davis, Noah Wiseman, Daniel Henshall.

Amelia är ensamstående mor som plågas av det brutala dödsfallet av hennes make. När en skum sagobok, “The Babadook” dyker upp i huset så måste hon ta itu med sin sons rädsla för ett monster. Snart upptäcker hon en ondskefull närvaro omkring henne…

babadook2Ibland händer det, eller det händer ganska ofta att det ploppar upp en helt okänd film från något annat land än U.S som är riktigt bra. The Babadook är just en sån rulle, från Australien och är en skräckfilm som är något annorlundare än dom vanliga. Jag trodde först det skulle vara en monster/spök film, och visserligen så är det det också, men den handlar om lite mer än så. Vi får följa modern försöka ta hand om sin son vars pappa omkom strax innan sonen blev född. Modern försöker gå vidare, men sonen gör det inte lättare. Han lider av diverse problem i skolan. Babadook är en barnbok som läses upp va modern, men det verkar inte vara vilken bok som helst.

babadook3Något som gör filmen mer spännande är att man inte får se Mister Babadook speciellt mycket, utan man vet hela tiden att han smyger runt i skuggorna och iaktar. Man använder sig mer av praktiska effekter för att bygga upp den effektiva skrämsel atmosfären. Sen att skådespelarna gör ett sjukt bra jobb att visa den ångest och rädsla som följer gör inte saken sämre. Noah Wiseman som spelar Samuel gör ett skitbra jobb att verkar störd, rädd och allt som följer. Och man får en känsla att han är väldigt creepy. Mycket bra. Mamman, Essie Davis är inte sämre heller när hon verkligen kör sitt bästa med sin karaktär och visar upp rädsla, depression, och raseri. Och väldigt trovärdigt därefter.

Den kanske inte passar alla skräckfilms fantaster där ute och många kanske blir besvikna i tron att man ska få se mycket av själva Babadook. Men filmen handlar nog mer om själva familjen och deras kamp tillsammans för att vara just en familj. Förutom det så har den dock lite skrämsel effekter som man hoppar till ibland. Men det är ingen som övertar historien. Och slutet är lite annorlundare än vad man förväntat sig.

7 / 10

Kuriosa: Babadook är ett anagram från “A Bad Book”.

Afflicted (2013)

afflicted1Regi: Derek Lee & Clif Prowse

Derek Lee, Clif Prowse, Baya Rehaz.

Denna skräckfilm följer barndomsvännerna Clif och Derek som beger sig ut på en resa runt om i världen. I Paris går Derek hem till hotellet med en tjej han träffat, och senare på natten upptäcker Clif sin blodiga kompis som inte minns något av vad som hänt. Resan tar härmed en mörk vändning eftersom Derek börjar uppvisa tecken på en mystisk åkomma som successivt tar över hela hans kropp.

afflicted2

Afflicted är ännu en “found footage” film, men en av de få som faktiskt är bra. Filmen har ett bra tempo tycker jag, det går varken för fort eller för sakta i handlingen. Och på något sätt lyckas den undvika de vanliga klyschorna i skräckfilmer i denna genre. I ett att försök att inte spoila så påminner filmen en bit in väldigt mycket om Chronicle, en annan mycket bra film i samma genre. Men i och med att denna är en skräckfilm så tar den självklart en annan vändning sen.

afflicted3

Skådespelet är bra med snabba bra repliker och en story som är intressant under hela resans gång. Och eftersom man har använt flera kameror samtidigt, som man får se upplägget av, så känns upplevelsen mindre klaustrofobisk. Man glömmer emellanåt att det är en “found footage” rulle. Det tycker jag är bra. Vad jag inte gillar i filmen är att den är lite för kort, hade gärna sett en halvtimme till. Huvudpersonerna Clif och Derek är väldigt sympatiska och lätta att tycka om. Det är deras första film, både i regi och skådespel. De gör ett grymt bra jobb. Vill skriva mer om den, men då är jag rädd att jag skulle spoila.

Gillar man skräck och found footage, så är ju denna en given hit. Jag blev glatt överraskad av denna film, då jag inte hade nån aning vad det var innan jag såg den. Kan rekommendera denna helt klart. Tror även att det är en fördel att inte läsa något alls om filmen, utan bara sätta sig ned och titta.

6.5 / 10

Pee Mak Phrakanong (พี่มาก..พระโขนง) (2013)

Pee-mak-1Regissör: Banjong Pisanthanakun

Mario Maurer, Davika Hoorne, Nattapong Chartpong

Mak tjänsgjorde i kriget i början av Rattanakos dynastin. I kriget blev han vän med Ter, Puak, Shin och Aey vars liv han räddade. När kriget till slut tog slut, så bjöd Mak sina fyra vänner till sitt hem i Phra Khanong där han introducerade dom till sin fru och nyfödde pojk, Dang. Ett rykte går runt i byn att Nak dog när hon förlöste sin dödfödde baby, Dang. Källan till ryktet var Priak, ägare till den lokala spritaffären, som sedan hittades död i floden några dagar senare. De fyra vännerna bestämde sig att det var dags att berätta för Mak att det var möjligt att Nak och Dang var döda, och att de höll sig kvar som spöken. Det är upp till Mak att välja kärlek eller verklighet.

Pee-mak-2Det finns många spökhistorier från Asien och denna historia har gjorts otaliga gånger i Thailand, vars story bygger på den klassiska thailändska storyn, “Mae Nak Phra Khanong” som handlar om en soldat som kommer hem från kriget för att vara med sin fru och barn. Men vad han inte vet är att båda är döda. Regissören och medförfattaren Banjong Pisanthanakun har tagit sig friheten och skrivit om historien lite och gjort den mer till en komedi skräck, och det är nog en av anledningarna till succéen.

Pee-mak-3Pee Mak blev en superhit i hemlandet Thailand under förra året, mycket tack vare en bra balans mellan komedi, skräck och romans. Banjong Pisanthanakun regisserade ju även den thailändska skräckfilmen Shutter, som är en av de bättre skräckfilmerna som kommit från Asien. Så tyckte jag då att Pee Mak var en lyckträff. Ja, det måste jag säga, då de flesta thai filmer jag sett på sistone har varit rätt mediokra. Även fast man inte kan språket så bra så tyckte man den var riktigt rolig emellanåt, men nackdelen är att mycket av de roliga replikerna nog försvinner i översättningen. Men det finns lite slapstick som faktiskt är riktigt underhållande, och den är ju universiell så den fattar man.

Jag tycker dessutom att kemin mellan kompisarna var bra och de har bra timing med komiken. Tycker dessutom att man lyckas bra med om misstankarna om vem som levande eller död, man har alltid en känsla, men man sitter hela tiden och gissar ändå, speciellt under andra halvan. Filmen är mer komedi än skräck och Pisanthanakun visar det rätt omgående med öppningsscenerna att han vill underhålla mer än att skrämma oss. Vad jag dock inte är ett fan av är de hysteriskt skrikande som tyvärr genomsyrar hela filmen. Men pallar man den så är det faktiskt en rolig film som jag kan rekommendera.

Kuriosa: I de flesta asiatiska länder, bl.a Thailand, så tuggade man mycket Betelnötter förr i tiden som är ett stimulerande njutningsmedel. Därav de svarta tänderna som de flesta har i filmen.

7 / 10

Sinister (2012)

Sinister (2012)

sinister_1

Regi: Scott Derrickson

Ethan Hawke, Juliet Rylance, James Ransone, Vincent D’Onofrio

Varför gör man så många och dumma beslut i skräckfilmer, varför skriver man så. Det är något jag funderar över efter att ha sett Sinister. Ännu en atmosfärisk skräckfilm som faktiskt var rätt bra, trots dumma beslut. Efter att ha tagit familjen med sig och flyttat in i ett nytt hus för att skriva på den nya kriminal novellen, så hittar Ellison Oswalt en box på vinden med några Super8 filmer samt en projektor. Och här har vi det som jag finner störande. Ellison finner det självklart märkligt att hitta denna box i ett tomt hus, men varför inte ta med boxen till polisen och visa upp. Istället behåller han den och går igenom allt material, och trots att saker börjar hända i samband med filmerna, så finns det inga tankar att gå till polisen. Att tänka logiskt och handla rationellt existerar knappt i såna genre filmer. Jag menar, Ellison verkar ju vara rätt intelligent och smart, men nej då.

sinister_2

Men historien handlar nog mest om besatthet, hur man blir så uppslukad av sitt arbete att hela sin familj tär på de och är på gränsen att splittras. Ellison är en författare som vill nå tillbaka till den kändisskap som han en gång smakat på, och verkar göra allt för att nå dit. Ethan Hawke spelar Ellison och han är fantastisk i den rollen. Som i många väl lyckade skräckfilmer med en mörk atmosfär så förlitar man sig på att skrämmas med ljud och överraskande bilder som ska få en att hoppa till. Det är höga ljud effekter, såsom snabba fotsteg i mörkret och någon som springer förbi kameran snabbt. Regissör Scott Derrickson som jag minns bäst ifrån “The Exorcism of Emily Rose“, får Sinister att bli en effektiv och lyckad skräckfilm som har en bra och intressant historia.

sinister_3

Efter att ha sett rullen så påminner storyn ganska starkt om en annan liknande film, The Ring, eller Ringu som den också heter. Ska inte avslöja allt för mycket. Jag kan rekommendera den här, den har de där spännande atmosfäriska känslan. Kanske inte riktigt gåshuds känslan, men bra nära nog. Tyvärr så gillade jag inte slutet så mycket, visst den funkar, men hade fördragit ett annat. En uppföljare ryktas det om, men om de blir en så hoppas jag dom bygger på mytologin som startades i första filmen, och inte gör en blek kopia.

Kuriosa: Ormen som kan ses i filmen är en Kungssnok. Man kan identifiera den som en ej giftig sådan med rimmen, “Red on yellow, dangerous fellow. Red on black, friend of Jack.”

7 / 10

The Conjuring (2013)

conjuring_1

Regi: James Wan

Ron Livingston, Lili Taylor, Patrick Wilson, Vera Farmiga

Ända sedan det blev klart att James Wan skulle göra en spök film, och dessutom som skulle basera sig på verkliga händelser, så har jag sett fram emot den här. Och äntligen har jag sett den, perfekt Halloween film. Vi får följa familjen Perron som nyligen köpt ett hus på landet, och får följa deras kamp med de övernaturliga aktiviteter som försigår där. Filmen är snyggt ihopsnickrad och redan från början när titeln kommer upp i klassiska 70-tals stil, med stora bokstäver över hela skärmen så fylls man av en härlig känsla som är svår att beskriva. Man vet att det man ska få se är något nagelbitande och atmosfärisk. Och Wan lyckas förmedla det riktigt bra, och något jag gillar extra mycket är special effekterna. Här har man lyckligtvis inte använt något datorgenererat (CGI) utan man har använt sig av old-school effekter, det vill säga fysiska, praktiska skrämsel effekter. Visserligen, det finns en skrämsel scen som skulle varit i stort sett omöjligt att göra där man använt sig av CGI, men det är i stort den enda scenen också. Lakanet som flyger iväg och avslöjar något.

conjuring_2

Kamera arbetet är något som lär påpekas, för den är riktigt bra i samarbete med fotot. Man har verkligen använt sig av svarta otäcka skuggor där ansikten eller händer kan kika fram och skrämma skiten ur en. Carolyn och Roger som spelar föräldrarna Perron (Lili Taylor och Ron Livingston) gör en riktigt bra insats som hjälplösa föräldrar. Manuset som är skrivet av bröderna Chad och Carey Hayes är baserat på ett fall av oförklarliga fenomen skrivna av Ed och Lorraine Warren, samma gifta par som är paranormala forskare som dessutom studerade det riktiga huset som inspirerade The Amityville Horror. Precis som Taylor och Livingston, så spelas dessa två av Patrick Wilson och Vera Farmiga, och även dom är helt suveräna i sina roller som Ed och Lorraine. De ger en trivsam känsla över situationen, samtidigt som de ger tittarna vissa svar på några frågor om just huset och varför den här familjen.

conjuring_3

The Conjuring är en riktigt bra skräck thriller som får gåshuden att resa på sig, och som får dig att ta en extra titt i skuggorna i ditt eget hem. I och med att man i stort sett uteslutet CGI så far tankarna tillbaka till The Exorcist och Poltergeist och andra paranormala klassiker i den här genren. Jag kan inget annat än att rekommendera denna, för det är så här en bra atmosfärisk skräckfilm ska vara. Och se till att ha surround ljud, vilka underbara ljudeffekter. Knackningar i väggar och i tak som får en att vända sig om själv nästan med baseball träet i högsta hugg.

Kuriosa: Lorraine Warren och Andrea Perron var konsulter till regissören James Wan och manusförfattarna. De båda hävdar att filmen är precis som den verkliga händelsen om familjen Perron under de 10 år som de bodde i huset.

8 / 10