Ant-Man (2015)

am1Regi: Peyton Reed

Paul Rudd, Michael Douglas, Corey Stoll, Evangeline Lily.

Biokemisten Dr. Hank Pym använder sin senaste upptäckt, en grupp subatomära partiklar, för att skapa en storleksförändrande formel. Hans första test på sig själv går fel men han uppfinner en hjälm som gör att han kan kommunicera med myror – och kontrollera dem.

Ant-Man in tub

SPOILERS kan förekomma!!!

Ant-Man är kanske den film som Marvel riskerat mest med efter Guardians of the Galaxy, eftersom majoriteten av folket inte har en susning om vem/vilka det är. Och en av de stora frågor som man ställde sig, kan Paul Rudd få Ant-Man till en succé? Och svaret är ett ja! Trots motgångar som att Edgar Wright, som jobbat med projektet i över 10 år, hoppade helt av strax innan inspelningarna körde igång. Ant-Man är en annorlunda Marvel film och är lika olik andra Marvel filmer som Captain America: The Winter Soldier var olik andra när den kom. Marvel är inte rädda för att prova nya saker, rollsätta otänkbara skådisar och regissörer. Men dom har prickat rätt i varenda film i min mening. Ant-Man handlar om Scott Lang som är en charmig klåpare som bara Paul Rudd kan gestalta, men även en grym tjuv. I det stora hela så är det en ‘heist’ film, men samtidigt en superhjälte ‘origin’ historia, nåt som egentligen inte gjors tidigare. Men det fungerar, riktigt riktigt bra.

Pym and Lang.

Redan när Scott Lang tar på sig dräkten för första gången och förminskar sig så inser man att man har en sjukt rolig, spännande och intensiv resa framför sig. Det är mer humor än någon annan Marvel film, men det passar så väl in, det är väl skrivet. Och den som gör filmen så rolig är Michael Peña som stjäl varenda scen han är med i. Trodde inte denna människa var så rolig som han var. Trots att filmen dessutom är den kortaste av alla Marvel filmer så känns den perfekt i längd och är lätt att hänga med i. Och självklart så är även den här en del i Marvel Cinematic Universe, vilket man nämner många gånger. Men det görs på ett smart sätt vilket jag uppskattar. Michael Douglas då, som gamla erfarne Hank Pym, även han helt perfekt castat. Douglas är ju en väldigt bra skådespelare, och det märks att han verkligen har tagit sig an rollen som Pym. Inte bara tagit jobbet för pengarna. Det som var väldigt kul att se var första scenen där man har föryngrat Douglas med hjälp av CGI, och det är riktigt bra gjort. Hela den scenen var riktigt bra gjord, och det var kul att lägga ögonen på Hayley Atwell som Agent Carter.

Yellowjacket

Så är allting helt perfekt? Nej, så klart inte. Det som kan påpekas är lite saker här och där angående vissa karaktärer och hur vissa beslut tagits. Känns inte riktigt ok. Det som jag tänker mest på är Hank Pym har mörkat hur Hopes mamma dog. Varför inte talat om det tidigare? För att skydda dottern. Jag köper det inte. Nåja. Det var en grym film. Och en bra avslutning på Phase 2. Inte lika stor och maffig som Age of Ultron, utan en mer intim liten historia som i grund handlar om far och dotter relation. Peyton Reed har gjort ett grymt jobb. Nåt som är beundransvärt är att han verkligen gör nåt med varenda scen, något som förklarar vem karaktären är, något som tar historien ett kliv framåt istället för att bara ha nån scen för att det är kul.

Ant-Man är en favorit inom Marvels standalone filmer. Finns mycket att skriva om denna film, men här blir det punkt.

Just det. Det är TVÅ end-credits scener som är väldigt bra och måste ses!

8 / 10

Kuriosa: Trots att Edgar Wright hoppade av film projektet, en stor del av hans manus som han skrev är fortfarande med i storyn.

Advertisements

Our Idiot Brother (2011)

Regi: Jesse Peretz

Paul Rudd, Zooey Deschanel, Elizabeth Banks

Ned är en väldigt vänlig ekologisk lantbrukare och brassrökare, som blir arresterad efter att ha erbjudit en polis lite gräs, men blir frisläpt med en villkorlig dom. När han blir utslängd från sin flickväns farm och separerad från sin kära hund, Willie Nelson, så söker han sig till sin mor och tre systrar efter hjälp. Medans han blir runt skickad av sina syskon, så börjar hans välmenande agerande att krocka med den fientliga omvärlden, vilket skapar ofrivilliga konflikter med hans familj. Till slut, så börjar de alla att se stackars Ned som inget annat än en olägenhet, vilket leder till ett klimax av familjedrama och humor.

Spelad av Paul Rudd, så är Ned huvudfiguren i den här historien, men också filmens hjärta och själ. Redan vid första anblicken så får vi en känsla av vad för person han är. Han försöker göra goda ting, men det slutar bara i elände. Han är en sån som ser det goda i alla människor, och det är det som ger filmen dess bränsle, dess varma humor. Rudd spelar rollen klockrent, och medans hans godhjärtade natur ibland kan bli komiskt dum, så lyckas Rudd ändå göra karaktären trovärdig. Och allt eftersom filmen går så får vi se att Ned kanske alls är den idiot som han blivit påstådd att vara.

Tillsammans med Rudd så har vi kompetena skådespelerskor som spelar hans systrar, Zooey Deschanel, Emily Mortimer och Elizabeth Banks. De spelar så olikt varandra och har alla sina egna sidohistorier som vi blir bemötta av. Inget direkt komplicerat, utan det är bara sina egna kärleks bekymmer som får smaka av Neds personlighet. Utförandet och storyn är riktigt bra måste jag säga, och alla passar väl med varandra. Tycker inte någon känns malplacerad eller så. Slutet är väldigt sockersött och passar väl in i filmen.

Our Idiot Brother är en smart och intelligent liten film som stolt visar upp sitt hjärta och som inte alls blir för sentimental. Det är lite lagomt av allting. Det är en avslappnande film som är varmt rakt igenom och som bjuder på några skratt.

6 / 10