Tusk (2014)

Tusk1Regi: Kevin Smith

Justin Long, Haley Joel Osment, Michael Parks, Johnny Depp.

När podcastaren Wallace Bryton försvinner i skogarna i Manitoba när han ska intervjua en mystisk sjöman vid namn Howard Howe, så möter hans bästa vän Terry och hans flickvän Allison upp med en ex-polis för att söka rätt på honom.

Tusk2

– Lite spoilers utlovas –

Vad fan såg jag för nåt? Skulle aldrig kunna tro att denna rulle kom från Kevin Smith om man inte visste från början. Vad fan tänkte han med? Jag gillar Smiths rullar väldigt mycket, speciellt dom tidigare filmerna, Clerks, Mallrats, Dogma, med mera. Han är kompetent och har en skön jargong och bra skrivna repliker i sina filmer. Men Tusk tog priset, och trodde inte de skulle bli sämre än Cop Out och Red State, men tydligen. Och uppenbarligen så är Tusk den första filmen av “Kanada trilogin” och kommer uppföljas med Yoga Hosers och Moose Jaws. Tydligen så ska alla dessa tre filmer baserar sig på korta podcasts av Smith och hans vänner, som sedan har röstas om vilka som skulle göras till film, eller nåt liknande.

Tusk3Kanske skulle filmen ha fungerat om Smith hade valt att göra en ren komedi, eller rentav en renodlad skräckfilm, men att blanda detta blev bara fel, fel och åter fel. Något som Smith dock gjorde rätt var att casta Michael Parks some Howe, för hans skådespel ger skurken en obehaglig psykopatisk närvaro i varenda scen han är med i. Men tyvärr räcker inte det för att rädda filmen. Personligen håller jag med många andra, när filmen kommit halvvägs in, så borde det vara filmens klimax, för andra halvan är en snarkfest där vi får följa Ally och Terrys resa till Canada. Och där dom träffar på Guy Lapointe, som spelas av Guy Lapointe enligt rollistan. Men i själva verket är det Johnny Depp som spelar, och måste vara hans sämsta rollinsats hittills.

När Tusk försöker skrämma, så gör dom ett väldigt dåligt jobb. När vi får se Wallace som den färdiga valrossen så blir det pinsamt dåligt, inte det minsta skrämmande. Kostymen är bedrövligt dålig. Problemet med Tusk är att den försöker vara så många olika saker, men fallerar totalt. För att vara en skräckfilm så är den varken skrämmande eller gorig. Som en komedi är den inte rolig på några plan. Som ett drama så funkar den inte heller, storyn är för platt och ointressant. Inte ens som en klassisk Kevin Smith film funkar det, för det finns inga roliga och intressanta dialoger som fastnar i minnet, något som Smith är mer känd för. Nej, detta är ingen film man kommer se igen, eller ens kan rekommendera till någon. Även den inbitna fansen till Smith kan skippa denna utan att missa något.

4 / 10

Kuriosa: Kevin Smith och Johnny Depp’s döttrar spelar de båda butiksbeträdarna. Clerks (1994) satte fart på Kevin Smiths film karriär som regissör och manusförfattare.

The Frozen Ground (2013)

frozenground_1

Regi: Scott Walker

Nicholas Cage, Vanessa Hudgens, John Cusack, Dean Norris

På senare år så har namnet Nicholas Cage nästan blivit en synonym med halvkassa produktioner, med halvmesyrer till skådespeleri. Så jag antog att denna film skulle vara en del i denna mängd, och hade inte speciellt höga förväntningar. The Frozen Ground baserar sig på en riktiga händelser och kretsar kring serie mördaren Robert Hansen, som ska ha mördat minst 17 unga flickor i Alaska mellan 1971 och 1983. Nicholas Cage spelar den fiktiva polisen Jack Holcombe, som egentligen är en sammanslagning av olika poliser som jobbade med fallet, men mestadels är han baserad på polisen Glenn Flothe. Och John Cusack spelar Robert Hansen, och gör det skrämmande bra.

IMG_4757.CR2

Filmen är inspelad på plats i Alaska med riktiga miljöer vilket får filmen att se mer realistisk ut. I och med att filmen är om jakten på denna seriemördare så är den ganska fattig på action och blod, det är mer en dramatisk katt och råtta lek mellan de två huvudkaraktärerna. Och olikt många andra seriemördar filmer, så vet Holcombe att Hansen är mördaren redan från början, men att han behöver bevis för att få fast honom. Cindy Paulson som är den enda som överlevde Hansen har varit med och bidragit med sin historia, och det är väl den vi får se nu. Hon spelas i filmen av Vanessa Hudgens. Filmen är inte utan konstiga saker, och del i manuset är ganska dåligt skrivet. Det finns en scen där Paulson lyckas komma undan i en polisbil och kör för fulla muggar bort från skurken. Hon kontaktar Halcombe över polisradion, som i sin tur säger åt henne att åka till ett ställe hon känner till och vänta, och självklart, stället hon åker till är bland de farligare områdena där vem som helst kan få tag på henne. Varför inte säga att åka till närmare polis station och stanna där?

frozenground_3

Att få se John Cusack som seriemördare tillhör väl inte vanligheterna, och första halvan av filmen så är hans scener i stort sett dialog fria, han går mest omkring och ser obehaglig ut. Men han gör det bra tycker jag. The Frozen Ground är en ganska bra katt och råtta thriller som når över medlet, och Cage gör faktiskt en av de bättre rollerna han gjort på senare år. Är du ett Cage fan, så ska du absolut inte missa denna film. I det hela så är det en okey film, med kalla och snöiga miljöer, som får filmen att kännas äkta. Det som drar ner betyget är de märkliga och svaga delarna i manuset.

Kuriosa: Planet som Robert Hansen använder i filmen är en Piper PA-18 Super Cub. Den verkliga Hansen använde samma flygplans typ.

6 / 10

Curse of Chucky (2013)

curse of chucky_1

Regi: Don Mancini

Fiona Dourif, Danielle Bisutti, Summer H. Howell, Brad Dourif

Nio år har gått sedan vi sist såg Chucky i “Seed of Chucky” som var mer komedi än skräck. Med den sjätte filmen, så tar nu skaparen av Chucky, Don Mancini, ett par steg tillbaka och går tillbaka till rötterna, nämligen skräck. Det är ett välkommet steg. De senaste filmerna har som sagt varit mer åt det komiska hållet. Visst det finns en del komiska inslag även här, men i helhet så är atmosfären mer lik första filmen. Tittarna påminns återigen att den till synes oskyldiga barn dockan är besatt av den djävulske seriemördaren Charles Lee Ray. Med ett nästan perfekt foto så lyckas Mancini nå tillbaka till den mörka, illavarslande mystiken och spänningen som saknas i serien sedan den gick mot den komiska vägen.

curse of chucky_2

Chucky (Brad Dourif – röst) anländer i en stor pappersinlindad box till ett stort hus som bebos av rullstolsbundna Nica (Fiona Dourif, dotter till Brad) och hennes mor Sarah. Vem som skickade paketet blir en gissnings lek under hela filmen, speciellt när den över beskyddande modern blir knivhuggen i bröstet samma kväll. Svaren till dessa frågor kommer i slutet av filmen, och det är en trevlig liten twist som knyter samman till original filmen, Child’s Play. Chuckys återkomst för ju med sig det vanliga elakheterna med att viljan att besitta ett barns kropp. Och i detta fall så är det Alice, som är Nica’s lilla systerdotter. Hon är med för att begrava sin mormor och är med sin högdragna mor Barb, hennes pappa och deras barnvakt Jill. Låt massakern börja.

curse of chucky_3

Denna senaste del i Chucky serien är den enda som släppts direkt på dvd, och är inte dålig för det. Tvärtom, det markerar Chuckys galna återkomst till det makabra. Även om Mancini i stort sett hållit sig borta från den satiriska fånigheten som vart med i tidigare filmer, så har inte helt och hållet tagit bort det från denna historia. Chucky kan fortfarande inte hjälpa att lägga ett par sköna och helt olämpliga repliker, och vissa är helt klockrena. Typiskt Chucky, och det är de som gör honom till en skön karaktär. Dödsfallen är i vanlig ordning överdrivna och goriga. I releasen jag fick så var det ingen scen efter slut texterna, men det ska finnas enligt uppgifter, och finns på YouTube om inte annat. Nu hoppas jag att Mancini lyckas behålla atmosfären i kommande filmer, och inte låter det bli för komiskt som förut.

Kuriosa: Enligt Brad Dourif, så bar han en peruk och massivt med make-up för att få honom att se ut som han gjorde för 25 år sen i original filmen, Child’s Play. Ljuset var också en viktig faktor.

6 / 10

The Collector (2009)

Regi: Marcus Dunstan

Josh Stewart, Andrea Roth, Juan Fernández

The Collector” är berättelsen om allt-i-allon och före detta straffången Arkin, som desperat försöker återbetala en skuld till sin före detta fru genom att göra inbrott i sin nya arbetsgivares hem. Dessvärre för Arkin har en mycket värre fiende gjort anspråk på fastigheten – och familjen. I takt med att sekunderna tickar mot midnatt blir Arkin en motvillig hjälte. Han är fångad av en maskerad “Collector” i en labyrint av dödliga uppfinningar samtidigt som han försöker rädda den familj som han kom för att stjäla ifrån.

Här har vi en skräckrulle som har undgått mig helt och hållet. Men är glad att jag stötte på den, för den var faktiskt ganska bra. The Collector ligger i den skräck kategori som även innehar tortyr skräck á la Saw. The Collector är en blandning mellan en slasher och  tortyr film där vi egentligen inte vet något om den maskerade mannen, eller vad hans intentioner är. Varför gör han om huset till en labyrinth av dödsfällor?

Regissören Marcus Dunstan verkar kunna sin grej i alla fall i vad som tilltalar tittaren, men, och det är ett stort men. Ska man göra en sådan här film så lär man dessutom ge publiken något som tilltalar en på känslomässig nivå, och där faller det lite. Tyvärr. Vi har till exempel huvudrolls innehavaren som är en älskvärd far som verkar göra allt för sin lilla dotter och som verkar vara en reko kille, trots att han är en juveltjuv. Jag föstår att man vill göra karaktären mer human, men hade varit smartare att göra om den karaktären. Detta ställer personen i skum vinkel när man vill att publiken ska fatta tycke. Men alla tänker väl kanske inte på, och jag kan se över den delen.

Som sagt, en okey film är det, men det hade vart intressant att veta mer om Collector personen, och anledningen att man inte får veta nåt är väl för att man ska tycka det är mer skrämmande med en “ansiktslös” förövare. Och är man ett fan av slasher filmer, så vet man hur det kommer att sluta. Ska inte skriva hur slutet är, men det är en del frågetecken, t.ex ambulans kraschen, man får aldrig veta hur det gick till. Knepigt tyckte jag. Men trots alla negativa aspekter så gillade jag faktiskt filmen, och ser fram emot uppföljaren som tydligen ska komma någon gång under året.

6 / 10

 

The Girl with the Dragon Tattoo (2011)

Regi: David Fincher

Daniel Craig, Rooney Mara, Stellan Skarsgård, Christopher Plummer

Den skandaldrabbade journalisten Mikael Blomkvist (Daniel Craig) åtar sig uppdraget att i hemlighet utreda ett fyrtio år gammalt ouppklarat mord på uppdrag av offrets farbror, industrimagnaten Henrik Vanger (Christopher Plummer). Den tatuerade hackern Lisbeth Salander (Rooney Mara) som anlitas för att utreda Blomkvist upptäcker samtidigt sanningen bakom den konspiration som ledde till hans fall. Deras vägar korsas och tillsammans uppdagar de en mörk och fasansfull historia om mord och sexuella övergrepp som sedan länge ruvat under ytan i svenskt näringslivs historia.

Så har man nu sett det amerikanska remaken av denna film. Den svenska originalet är helt fantastiskt bra. Så hur lever den amerikanska upp gentemot den. Självklart kan man inte låta bli att jämföra med den svenska versionen. För de första så var det sjukt ovant att se filmen med engelska röster när ALLT annat är på svenska, såsom miljöer, kartor, skyltar med mera. Men kan man bortse från det så måste jag säga att dom har lyckats mycket väl med att fånga atmosfären. Och Fincher är en av de bättre regissörena så det vore väl konstigt om han inte lyckades skulle jag säga. Med sina 158 minuter så känns filmen inte så lång faktiskt, och öppnings introt till filmen är nåt olikt annat jag sett. Skulle nog tycka att den fungerar mer som en musik video som sätter tonen direkt för själva filmen. Gillar den skarpt.

Jag gillade faktiskt Craigs version av Blomkvist, även om det inte var någe fel alls på Nyqvists tolkning. Likaså Mara som spelar Salander. Dom är så pass olika, men ändå lika på något sätt, och båda är riktigt bra. Kanske man kan se Maras tokning vara mer skör eller hur man ska säga. Det syns i alla fall mer än i Rapaces tolkning. Mara är dock underbar i rollen, och gör den till sin egen och hon kan känna sig stolt med sin Salander.

Har man inte sett den svenska versionen, så var baredd för en spännande upplevelse. Är man ett fan av Millennium serien eller/och novellerna, så är Finchers version tillräckligt annorlunda för att man återigen ska bli insugen i historien på ett positivt sätt. Uppenbarligen så ska den här inte har dragit in så mycket stålar som man hade hoppats på, så än så länge så är det osäkert om de andra novellerna ska göras också, om de görs, så blir det troligen med en betydligt mindre budget. Man får hoppas helt enkelt att de blir av. Eller jag gör då i alla fall det.

Kuriosa: Filmen spelades in i Sverige under den kallaste vintern på 20 år.

8 / 10

Blitz (2011)

Regi: Elliott Lester

Jason Statham, Paddy Considine, Aidan Gillen

Kriminalaren Tom Brant (Jason Statham) är en modern Dirty Harry som föredrar att göra saker på sitt alldeles egna sätt. Därför blir det något av en prövning när han träffar sin nya partner, den homosexuelle Porter Nash. Saken blir definitivt inte bättre av att det något omaka paret tvingas samarbeta intimt i den fartfyllda jakten på polismördaren “Blitz” som härjar i London. Det är gasen i botten i regissören Elliott Lesters intelligenta actionthriller Blitz där den stora frågan är: Vem jagar vem?

Baserad på en novell av Ken Bruen, som tydligen ska vara mer våldsam än filmen. Filmen har dock sina våldsamheter också, så man kan ju fundera hur boken är. Så Jason är tillbaka och filmar i sitt hemland, och gör det han gör bäst, att spela en cool stenhård snut. Filmen är bra, men inte mer än så. Troligen så hade jag för höga förhoppningar. Jag gillar dock Stathams filmer även om hans karaktärer oftast kommer från samma träd. Nåt som jag undrar över, vad hände egentligen med Falls. Varför hade man hennes lilla sido historia med i filmen, som inte gjorde någonting. Trodde först att de skulle vara nåt kärleksintresse för Stathams karaktär för att få lite djup i hans karaktär, som man inte heller vet så mycket om. Men inte då.

Men det var lite omväxling att ha miljöombyte, då man är van med amerikanska action filmer. Hade gärna sett filmen följa boken bättre, då man har läst att den ska vara lite annorlundare mot vissa karaktärer och så. Men nu är det som det är.  Det är som sagt en helt okey film, som har rätt så bra foto från London. Och man har valt att inte filma runt turist ställen, vilket känns skönt, då man får se lite annat ifrån staden. Tonen är delvis mörk, men i övrigt så är det lite av en standard katt- och råttjakt genom Londons gator.

6 / 10

I Saw the Devil (Akmareul boatda) (2010)

Regi: Jee-woon Kim

Byung-hun Lee, Min-sik Choi, Gook-hwan Jeon

När en seriemördare dödar en hemlig agents flickvän, tillika en pensionerad polischefs dotter, slår hans egen ondska tillbaka mot honom. Jägaren blir jaktbyte i en sadistisk katt-och-råttalek.

Den här hade jag lite annorlundare förväntningar över än vad jag faktiskt fick se. Den var inte alls så som jag hade föreställt mig, och det är definitivt inte negativt. Tvärtom, den krossade de förväntningar jag hade innan filmen och ersatte det med nåt helt annat, i stort sett bara positivt. Kan säga att det var en upplevelse att se Min-sik Choi i den roll som han spelar. Sån ondska som han porträtterar har jag inte sett på länge, och han är helt perfekt i rollen. Han håller en mycket god balans i sin roll och det blir aldrig tråkigt, heller inte något överspel.

Våldsamheterna kan tyckas vara av det brutalare slaget, men även här tycker jag att det hanteras på ett bra sett för att kunna leverera de känslor som är tänkta. Olikt många andra seriemördar filmer så stöter de två ledande huvudrollsinnehavarna på varandra fler gånger än en i filmen, allt för att orsaka varandra allt mer smärta. Filmen är ingen skräckfilm per se, utan mer en drama/action/thriller och det visar sig mest under kollisionerna mellan dessa två karaktärer då vertkyg av diverse slag används. Det är inte många skrämsel scener här för att klassas som en skräckfilm.

Detta är helt klart en film som jag kan rekommendera, och den är lång, klockar in närmare 2.5 timme. Den är brutal, lite äcklig emellanåt, men spännande och med duktiga skådespelare. Skulle inte förvåna mig om jänkarna gör en remake då de sällan har egna originella idéer.

8 /10