The November Man (2014)

the_november_man1Regi: Roger Donaldson

Pierce Brosnan, Luke Bracey, Olga Kurylenko, Will Patton.

En före detta yrkesmördare för CIA måste rädda livet på sin dotter som hotas till livet för den information hon sitter inne med. När han vänder sig emot sina tidigare arbetsgivare bestämmer sig de för att använda sitt dödligaste vapen emot honom: hans elev och vän.

the_november_man3Brosnan är tillbaka med en action/thriller som han inte gjort på ett par år nu. Kanske försöker han göra en Liam Neeson. Komma tillbaka på ålderns höst och spela hård. Den här en action film formad efter en standard modell, men som försöker slänga in lite halvtama twistar som är ganska förutsägande. Lite tråkigt, för det hade kunnat bli riktigt bra. Brosnan står även som producent, så kanske är det en franchise han hoppas på att skapa. Han har ju även jobbat med regissören, Roger Donaldson förut i Dante’s Peak. Men jag vet inte om detta är rätt material för Brosnan, mycket klichéfylld spion thriller, och som jag skrev, rätt förutsägbar.

the_november_man2Ska väl säga att filmen börjar rätt bra, spännande tyckte jag. Till en början så var det mer en hämnd, och jag undrar hur filmen hade varit om den fortsatt på det spåret. Men denna initiala handling blir bortknuffad av andra historier som kommer ivägen. Och efter introduktionen av Alice så har man i stort sett glömt av den handlingen och kör hårt på den nya. När vi som tittare introduceras i början till Weinstein som verkar vara ett riktigt arsel som sitter högt upp. En form av handläggare som har makten att styra och ställa, och skita fullständigt i vilka som offras, bara resultat visas upp. En riktig buse tänker man. Men som nästan helt glöms av senare, och man får inte se vad som händer med han. Märkligt tycker jag.

The November Man har en del action scener som är rätt snygga. Och det är en helt okey rulle, som har mycket likheter med andra liknande filmer i denna genre. Förutom klyshorna och förutsägbarheten så funkar den som en popcorn rulle på fredags kvällen.

6 / 10

Kuriosa: Födelsedatumet (May 16, 1953) på Deveraux’s karaktär är Pierce Brosnans riktiga födelsedatum.

Advertisements

Haywire (2011)

Regi: Steven Soderbergh

Gina Carano, Channing Tatum, Ewan McGregor, Antonio Banderas

Den hemliga agenten Mallory Kane blir förrådd av sina överordnande. Det uppdrag hon fått går riktigt fel och plötsligt är hon på flykt över alla gränser. Nu måste hon göra allt för att återvända till USA för att skydda sin familj, och för att hämnas på dem som förått henne.

Övergången från WWE wrestlare eller MMA fighter till skådespeleri brukar sällan fungera väl, och slutar för det mesta ganska pinsamt. Här har Steven Soderbergh själv plockat ut Gina Carano för att axla huvudrollen. Hon är inte en skådespelare, utan en MMA fighter i grunden, och det märks här och var i filmen. Hennes dialoger är aningen platta och utförs med minimal känsla. Men Soderbergh har haft detta i åtanke ändå, och gett henne ganska få dialoger och desto mer fighting scener för att utnyttja hennes faktiska kunskaper. Men själva spion historien är väldigt medioker och känns lite väl underarbetad. För att inte säga väldigt standardiserad.

Fighting scenerna är brutala och känns oerhört äkta, det nämns till och med i special features att oftast så är fighterna inte fejkade. Väl koreograferade och till Caranos fördel. Vad som var skönt var att det inte är snabba klipp eller shaky cam, och det är väldigt tacksamt för ögonen. Sen i vanlig ordning så har Soderbergh tagit med en stort antal stora skådespelare för att fylla ut de mindre rollerna, som mer eller mindre är utökade cameos, t.ex Michael Douglas, Bill Paxton, Michael Fassbender. McGregors karaktär är dock väldigt underarbetad, och man vet bokstavligen ingenting om honom. Något som inte är till fördel för filmen, och inte heller att filmen totalt saknar ett klimax, den slutar tvärt bara.

Så i det stora hela är det en väldigt medioker film med en standard historia utan det där lilla extra. Den börjar dock bra, men det rinner ut i sanden tyvärr. Dock så är fighterna välgjorda och realistiska. Filmen känns som en Bourne rulle fast med en kvinnlig Bourne, minus all shaky cam.

Kuriosa: Gina Caranos röst ändrades för att få ett mer djupare ljud.

6 / 10

 

Cypher (2002)

Regi: Vincenzo Natali

Jeremy Northam, Lucy Liu, David Hewlett

Morgan Sullivan suktar efter spänning i sitt tråkiga borgliga liv och söker därför jobbet som spion för IT-företaget Digicorp. På ett av sina uppdrag möter han den vackra och listiga Rita, som avslöjar att syftet med hans jobb är att han, utan att han själv vet om det, ska hjärntvättas…

Cypher är Natalis andra film som kom efter den kulförklarade Cube. Den är lite svår att hänga med, men den är härligt filmad och vi får ett dubbel-spel på dubbel-spel, och en rad olika identitets ändringar hos huvudkaraktärer. Vi som tittare är minst lika konfundersamma som karaktären i filmen, och det är de som gör filmen intressant. Även om den är svår i början, så får man följa med på en underhållande resa. Och det är en omvälvande sådan. Och det kan ju vara just det som är filmens nackdel, det kan bli för mycket av det. Men olikt Cube så får vi här alla svar i slutet.

Man har inte haft en sån stor budget här och det märks, speciellt när det man använder CGI och en helikopter. Det ser bedrövligt ut. Jeremy Northam gör ett bra jobb i att balansera de olika identiteterna som han får. Lucy Liu är även hon bra i sin roll som Rita, som vet mer än vad hon säger. Sen så har vi David Hewlett i en liten roll, som alltid är med i någon kapacaitet i Natalis filmer.

Cypher är en liten elegant rulle, med lite problem, men som är helt klart värd att se, speciellt om man är ett fan av Vincenzo Natalis filmer. En riktigt lågbudget scifi thriller med stabila skådespelare, hjärntvättning och dubbelspel.

Kuriosa: Filmad under 35 dagar.

7 / 10

 

Tinker Tailor Soldier Spy (2011)

Regi: Tomas Alfredson

Gary Oldman, Colin Firth, Tom Hardy, Mark Strong

George Smiley är en knivskarp spion åt den brittiska underrättelsetjänsten mitt under kalla kriget. När en kollegas uppdrag går fruktansvärt fel faller organisationen samman och Smiley avskedas. Det dröjer dock inte länge förrän han i hemlighet värvas tillbaka, med syftet att hitta den mullvad som man misstänker infiltrerat MI6.

Är man trött eller halvseg som jag var, så ska man definitivt inte se den här filmen. Den kändes som ett långdraget sömnpiller. Den har prisats och rosats lite här och var, att den är en perfekt film som Alfredson gjort, och Oldman skickligt spelar rollen som Smiley. Allt detta stämmer och skådespelet är riktigt bra. Men filmen är ändå riktigt seg. Och den är inte heller så lätt att förstå som vissa vill påstå. Den påminner lite grand om en film som jag skrev tidigare, The Debt, i atmosfär och när den utspelar sig, nämligen på 70 talet. Man lär nog vara lite alert om man ska hänga med i filmen. Nåt som jag tyvärr inte var.

Det känns lite som att det är en film man antingen gillar eller inte. Som sagt, det är en rad kompetenta skådespelare med i den här produktionen, och alla spelar bra. Kul att se Benedict Cumberbatch i en annan roll än den man har sett honom i de senaste åren som Sherlock Holmes.

Filmen är tydligen en remake eller en nytt arbete av den novell som den bygger på av John le Carré. Vet inte hur TV filmen är som gjordes ’79, men den har fått bra betyg också. Alltså, det här en film för dem som gillar spion filmer under kalla kriget, och som gillar en långsamt gående historia utan action och explosioner. Känner man dock till källmaterialet så får man nog ut mer av det, och kan inse den komplexa historien som visas för en. Sen så hade jag nog förväntat mig en liten annorlundare film än vad jag fick se. Bra skådespel som sagt, men historien faller inte mig i smaken.

Kuriosa: Filmskaparna säkte i 18 månader efter den rätta skådespelaren som kunde spela George Smiley. De var nära att avrbyta hela projektet, innan producenten Tim Bevan tänkte på Gary Oldman.

5 / 10

 

Cars 2 (2011)

Regi: John Lasseter & Brad Lewis

Owen Wilson, Larry the Cable Guy, Michael Caine

Blixten McQueen med sitt nya stallteam, med Bärgaren som coach, åker de runt i världen på Race-turnering. De besöker länder som Japan, Tyskland, Italien, Frankrike och England. I England blir Bärgaren misstagen för någon annan och dras in i ett spiondrama.

I film nummer två så har man ändrat på lite saker från första filmen, dels har man ändrat hela genren i princip, så den här är lite av en spion thriller. Det utspelar sig inte längre i en liten amerikansk ökenstad, utan man har valt att åka ut i världen på diverse exotiska platser. Och det kanske viktigaste är att Lightning McQueen inte riktigt är huvudkaraktären, utan hans bäste kompis Mater. Ett ganska vågat val att göra, men ett lyckat sådant må jag säga. Rösten till Mater fås av Larry the Cable Guy, och han är enkel, aningslös och lite naiv. Så i stort, gillar man Mater så kommer man gilla Cars 2, om inte, så lär det bli ganska uttjatat.

Action delen i filmen känns lika stor som vilken blockbuster film som helst, och de är visuellt väldigt kreativa och världen känns väldigt detaljerad. Mängder med nya bilar, och de ser helt riktiga ut, och låter helt riktigt också. Det lär ha tagit åtskilliga timmar i research för att fått allting riktigt. Men frågan är, kan man jämföra Cars 2 med andra stora filmer ifrån Pixar, såsom Monsters Inc, Toy Story 3 eller Up ? Nej, inte riktigt. Det som är uppenbart är att Pixar verkligen älskar Mater (som för övrigt har en egen tv-serie) och alla andra karaktärer i Cars, men vad dom inte ahr gjort är att låta tittarna får bekanta sig med bilarna innan. De förutsätter att man sett den första filmen. Vilket i min mening är helt okey, för varför ska man se film två före ett?

Den är underhållande, spännande och väldigt bra, men som vi alla vet så har Pixar gjort mängder med fantastiska filmer. Alla filmer är väldigt bra, nästan lite kliché aktig och säga, men det är så det är. Men ska man gå in på detaljer, så når Cars 2 inte riktigt upp i nivå med Toy Story 3, Up och sin föregångare. Men den är bra ändå. Och i vanlig ordning så är den visuella delen helt otrolig, och Pixar krossar all motstånd ifrån konkurrenterna.

Kuriosa: Finn McMissile var faktiskt tänkt för en oanvänd scen i den första “Cars” där Lightning McQueen och Sally var på bio och tittade på en spion film med McMissile. McMissile sparades till uppföljaren istället.

6 / 10

Knight and Day (2010)

Regi: James Mangold

Tom Cruise, Cameron Diaz, Peter Sarsgaard

När June hamnar bredvid en mystisk, charmerande man på en flygresa tror hon att hon mött mannen i sitt liv. Men det blir ett bryskt uppvaknande då han visar sig vara en spion på flykt. Detta blir början till en härva av skiftande lojaliteter och flykt undan lönnmördare och samtidigt som June måste ducka för vinande kulor måste hon avgöra om hennes drömman är en förrädare eller den enda hon faktiskt kan lita på.

När jag såg att denna skulle komma så tänkte man, ännu en action komedi, romantisk också, som skulle bli som så många andra filmer. Men där hade jag lite fel, och det glädjer mig. Den var faktiskt rätt underhållande, och var lite olik andra spion filmer. Cruise gör en bra roll här som Roy Miller, en spion som älskar sitt jobb, och han förmedlar de på ett härligt sätt. Många är säkert emot Cruise efter hans livstil och allt som hade med det att göra. Men jag tycker han är en kompetent skådespelare, och skiter fullständigt om han är ett svin i verkliga livet. Han gör bra filmer, that’s it.

Diaz har jag inte riktigt gillat lika mycket, men jag gillade henne i den här filmen faktiskt, trots att hon kanske försöker lite väl mycket att vara söt. Hon har mestadels gjort rena komedier och inte gjort mycket action sedan Charlies Angels i början av 2000-talet. Men dom funkar bra tillsammans. Filmen tar oss till väldigt fina platser runt om i världen, och det är ett härligt foto. Något som jag däremot inte gillade så mycket att man har valt att digitalt lägga in bil krascher istället för att göra det på plats. Tyvärr så syns det.

Filmen är inte en top 10, men den är inte heller i botten. En ganska solid action komedi som gör det den ska göra, att underhålla. Tycker att den klart är en av de bättre i den här genren.

Kuriosa: Chris Tucker, Adam Sandler och Gerard Butler var alla ansedda för huvudrollen innan Tom Cruise skrev på.

6 / 10

Salt (2010)

Regi: Phillip Noyce

Angelina Jolie, Liev Schreiber, Chiwetel Ejiofor

Evelyn Salt är en CIA officer som har svurit en ed om trofast tjänstgöring och att kämpa för sitt land. När hon blir anklagad för att vara en rysk spion flyr hon för att rentvå sitt namn och för att en gång för alla visa att hon är en sann patriot.

Ännu en over-the-top action rulle, nu med Jolie i huvdrollen. Trots att handlingen är tämligen förutsägbar så är det en underhållande film som har mycket action och en del stunts, som i stor del gjordes av Jolie själv. Jolie tycker jag gör ett bra intryck som Salt och hon passar i rollen som action hjältinna. Det har kritiserats en del kring just henne och filmen om diverse saker, men det bästa man kan göra är att slå av hjärnan och följa med på denna åktur som består av biljakter och trevliga stunts.

Sen är ju Jolie inte helt fel att vila ögonen på. Filmen är skriven av Kurt Wimmer, mer känd för att ha gjort Equilibrium med Bale och skrivit en rad väldigt kompetenta och bra filmer. Noyce har på senare år gjort lite mer seriösare filmer och det var ett tag sen han gjorde nåt i den här stilen. Kul att han fortfarande har kvar gnistan. Schreiber var däremot aningen platt med sin karaktär, och det kändes lite som att han var uttråkad större delen av tiden.

I stort så är det en hyffsad bra action rulle som bjuder på action, men som sagt, slå av hjärnan och låt underhållas.

Kuriosa: Filmen skrevs från början med Salt som manlig (Edwin A. Salt) och Tom Cruise erbjöds den rollen först. Slutligen så backade Tom ur projektet och manuset skrevs om med en kvinnlig Salt och Jolie tog sig an rollen.

7 / 10