Dirty Rotten Scoundrels (1988)

dirty_rotten_1Regi: Frank Oz

Steve Martin, Michael Caine, Glenne Headly.

Den ene är en raffinerad, polerad och belevad bedragare. Den andre är bara en bedragare. Två lumpna bovar – Steve Martin och Michael Caine ödelägger Rivieran i denna skickliga, charmiga, snitsiga och allt igenom roliga komedi. Martin spelar Freddy Benson, en småkriminell skojare som lurar till sig färdmedel på sin skurkaktiga resa genom Europa. Lawrence Jamieson (Caine) – en oklanderligt klädd och högfärdig konstnär – anser att Freddy drar skam inte bara över honom, utan över hela yrkeskåren av sol och värme. Lawrence går med på att hjälpa Freddy att fräscha upp både färdigheter och garderob, men när det står klart att Rivieran inte rymmer dem båda, slår de vad om en naiv arvtagerskas (Glenne Headly) förmögenhet. Den förste att göra henne urfattig och den andre bostadslös och således få Rivieran med dess aningslösa turister för sig själv!

dirty_rotten_380-talet är fylld med härliga filmer som blivit klassiker genom åren, och Dirty Rotten Scoundrels är inget undantag. Steve Martin i sitt esse och regisserad av Frank Oz så är detta guldkorn en av de roligare slaget från 80-talet. I den andra rollen ser vi Michael Caine som då ingen hade trott skulle spela i en komedi, men som visade sig ha talang för både fysisk komedi såväl som olika karaktärs imitationer. Manuset är en remake från en gammal film, Bedtime Story från 1964, men man uppdaterade manuset till två bedragare, och bibehöll strukturen i manuset, dock med ett slut som Martin och Oz tänkte fram på plats. Martin och Caine inspirerade varandra så mycket att dom ofta gick ifrån manus och det blev en hel del improvisation vilket märks emellanåt. Fängelse scenen är i stort sett bara improvisation. Underbart!

dirty_rotten_2Och den tredje personen i triangel dramat är Glenne Headly som spelar Janet Colgate, och som var relativt okänd och ny inom branschen. Hon fick mycket coaching av Martin och testade mycket nya idéer och platsar väl mellan dessa två herrar. När hon väl dyker upp i bild så sätter hon verkligen fart på kemin mellan Martin och Caine och hur dessa ska vinna sitt vad över vem som kan lura av henne stålarna.

Minns att jag såg den här filmen när jag var mindre på dåvarande film kanalen FilmNet, men minns inte så mycket av filmen dock. Gillade Martin, har dock alltid gjort det, så det var roligt att sen här igen, för den är rolig. Det är nåt speciellt med filmer, oavsett genre, från 80-talet. Det görs inga filmer längre som ger en den känsla som dessa ger. Det är synd. Men det är tur att man har möjlighet att hoppa in detta årtionde emellanåt och gotta sig med bra filmer. Har ni inte sett den, så gör det.

Så vem vinner vadet? Se filmen. Du kommer inte ångra dig.

8 / 10

Kuriosa: Scenen med Steve Martin poserande på stranden med en bikini klädd dam filmades två gånger. För den amerikanska releasen, så hade kvinnan bikini toppen på. Men för den europeiska releasen, så filmade Frank Oz samma scen men med kvinnan topless.

The Big Year (2011)

Regi: David Frankel

Jack Black, Steve Martin, Owen Wilson, Rosamund Pike

The Big Year handlar om tre män som försöker överträffa varandra i en fågelskådningstävling som tar dem till platsen med de mest sällsynta fåglarna i Nordamerika. Rivaliteten är en allegori för de utmaningar de har i sitt eget liv.

Detta var en lättviktare till komedi som känns riktad till den äldre generationen mer än den yngre, ungefär som rulle The Bucket List, men med en betydligt lättare humor. Emellanåt känns filmen aningen seg och med tanke på vilka namn som är med i rollistan så förväntade jag mig mer. Förutom dom som är skrivna här ovanför, så har vi även Brian Dennehy, Joel McHale, Anthony Anderson, Tim Blake Nelson, Anjelica Huston, och ett par andra. Med dessa så förväntar man sig lite mer humor och härligt levererade repliker, men tyvärr får dom aldrig riktigt skina i sina roller.

Steve Martin kan ju vara hysteriskt rolig med rätt material, och även Jack Black, fastän jag normalt inte gillar han så mycket. Men faktiskt så gillade jag hans lite mer laidback stil här. Filmen har i grund och botten ett varmt hjärta och det är ganska tydligt i vad man vill försöka ta upp, att man ska försöka göra det man gillar trots hur gammal man är, för man blir aldrig för gammal för att ta upp sina hobbyn.

En sak som man kunnat använda lite bättre är den gimmick roll som John Cleese har, nämligen att berätta filmen som om den vore en natur dokumentär. Han berättar lite om hur vi människor beter oss och varför vi beter oss som vi ser i filmen. Med lite mer humor och finurlighet så hade man nog kunnat fått till den delen till att bli riktigt skojig.

Som sagt, filmen är nog riktad till den äldre generationen och kan nog säkerligen känna samhörighet med Steve Martins karaktär. Väldigt lättsam komedi, och alla kommer nog inte tycka om den.

Kuriosa: Steve Carrell och Dustin Hoffman var båda kopplade till projektet under en tid.

6 / 10