Men in Black 3 (2012)

Regi: Barry Sonnenfeld

Will Smith, Tommy Lee Jones, Josh Brolin, Jemaine Clement

De är tillbaka. Lite väl långt tillbaka för planetens säkerhet. Den okonventionelle Agent J förstår att något inte står rätt till när den legendariske Agent K påstås vara död sedan 40 år. Bara Agent J kan hindra den rymdskurk som har siktet inställt på en ung Agent K. Han måste lyckas för att rädda inte bara sin vän och partner, utan hela mänskligheten.

Så efter 10 års väntan så är den tredje Men in Black här. Produktionen har väl inte vart rock n roll direkt heller, och när man började filma medans man fortfarande skrev manus, så blev jag orolig. Oftast brukar det inte sluta bra. Det har gått en tid sedan vi såg J och K första gången, och åldern har verkligen tagit ut sin rätt. Ok, filmen har dock sina ljusa stunder, precis som en del mörka. De ljusa är att trots att man började innan manuset var klart, så tycker jag att slutresultatet är helt klart godkänt och lite till. Innan jag såg filmen så läste och hörde jag både det ena och det andra om filmen, så jag hade i stort inga förhoppningar. Humorn finns här, effekterna är riktigt bra gjorda, och det är ett nöje att se Smith och Jones tillsammans igen, om än lite för lite screen time tillsammans. Och jag måste säga att Josh Brolin är klockren som en yngre K och riktigt fångar Jones personlighet.

Något jag tänkte på, men som kanske inte riktigt stämmer, då det var hur länge sen som helst jag de båda föregångarna är att humorn i den tredje filmen är lite snål. Jag hade gärna sett mer tokigheter och sköna repliker av Smith. Ännu en sak som jag reflekterade över var att innan Smith karaktär åker tillbaka i tiden så varnas han ju att svarta inte är så populära under 60 talet, och man visar det lite grann. Men på tok för lite, det är ju upplagt för att bli hur kul som helst egentligen. Men ras frågor och dylikt är nog lite för känsligt antar jag.

Men hur som helst så är den tredje filmen en klar fötbättring från den andra filmen vill jag minnas, och helt klart en underhållande rulle. Tyvärr är inte Rip Torns karaktär Z med, utan man introducerar O, spelad av Emma Thompson istället. Huruvida det är bra eller dåligt får ni se. Personligen tyckte jag det funkade ganska bra. Och precis som i tidigare filmer när man får se kontoret, så bevakar man olika kända personer för att se om dessa är aliens, och även så i denna film, med bevakandet på Lady Gaga och Justin Bieber, klockrent.

En mycket bra film, och får väl se nu om det blir mer filmer i serien. Jag hoppas det, förutsatt att man har en ännu bättre story att berätta, om inte så kan man lägga ner med flaggan i topp.

Kuriosa: Make-upen som Jemaine Clement fick uthärda för Boris the Animal tog 4.5 timme att lägga på.

7 / 10

Hot Tub Time Machine (2010)

Regi: Steve Pink

John Cusack, Craig Robinson, Rob Corddry, Clarke Duke, Chevy Chase

När fyra vänner delar en vild natts supande i ett badkar vid en skidanläggning, upptäcker det att de vaknat med en baksmälla år 1986 – då när tjejerna bar benvärmare, killarna kollade på Red Dawn och Michael Jackson var svart!  Den trevliga Adam, party prinsen Lou, maken Nick och mega-nörden Jacob måste nu återuppleva en vild natt av sex, droger och rock ‘n’ roll för att kunna ändra deras framtid – för gott!

Detta måste vara hittills den roligaste komedin som jag sett i år. Visst har man sett konceptet förut, med tidshoppande och hur det går när man ändrar det förflutna. Men hur det levereras med bra skådespel och roliga repliker och en bra dos med referenser från andra tidshoppar filmer, gör det till en väldigt rolig film. Jag hade i princip ingen förhoppning inför filmen, och kanske var det därför jag gillade den så pass mycket. Själv tidshopp vetenskapen i filmen tar sig inte direkt på allvar, så kan man ha överseende för det, så lär man få sig ett gott skratt, eller några stycken.

Rob Corddrys karaktär Lou är nog den roligaste av hela gänget, och hans sätt att leverera komik, vebralt eller fysiskt var klockren, samt Craig Robinsons karaktär Nick hade en hel del sköna one-liners och en väldigt gemytlig humor. Kan verkligen rekommendera denna för en rolig kväll.

Kuriosa: Vid en intervju, så konstaterade John Cusack att han tackade ja till rollen, enbart på grund av titeln.

8 / 10

The Time Traveler’s Wife (2009)

Regi: Robert Schwentke

Eric Bana, Rachel McAdams, Arliss Howard, Ron Livingstone

Första gången Clare träffar sin blivande make Henry är hon bara sex år gammal. Henry är trettiosex och dyker upp hemma hos Clare från ingenstans. Det visar sig att han lider av en minst sagt märklig sjukdom som gör att han kastas från tidsålder till tidsålder. Han är en tidsresande och som sådan lever han ett komplicerat liv.

Under åren som följer fortsätter Henry att besöka Clare och så småningom blir hon förälskad i honom. Men det är inte förrän Clare fyller tjugotvå som hennes och Henrys tidsåldrar synkroniseras för första gången, och i nutiden ser situationenplötsligt annorlunda ut. Clare känner igen sin tvillingsjäl och älskade, Henry har ingen aning om vem Clare är.

Romantisk kärlekshistoria, är väl inte direkt min typ av film, men jag satte mig ned och såg den ändå. Och den var faktiskt helt okey. Vad jag förstått så är den baserad på en novell av Audrey Niffeneggers, som jag inte har läst och kan jämföra, men som vanligt så antar jag att boken ger mer kött på benen. De som jag tyckte var intressant att man inte alls försöker förklara tidsresandet, utan det accepteras helt enkelt, att så här är det.

Det finns en del saker i filmen så får en att fundera över hur filmens egna logik är. Vissa saker hänger helt enkelt inte ihop. Men i övrigt så är det ett riktigt bra drama och ett väldigt bra skådespel ifrån både Bana och McAdams. Deras kemi känns äkta på något sätt. En film som jag kan rekommendera om ni vill se nåt som kommer att aktivera era tårkanaler.

Kuriosa: Steven Spielberg, Gus van Sant och David Fincher övervägde alla tre att regissera, men förhandlingarna gick aldrig igenom.

7 / 10

Timecop (1994)

ti1Regi: Peter Hyams

Jean Claude van Damme, Mia Sara, Ron Silver, Bruce McGill

År 2004 är tidsresor inte bara en realitet, men även en möjlighet att ändra historiens gång för att skaffa sig makt och pengar. Jean-Claude Van Damme har huvudrollen i denna science fiction-thriller som blandar hårdkokt action med specialeffekter, kärlek och mord. Ron Silver spelar Van Dammes listige fiende i denna film som ger grund till eftertanke.

ti2 ti3

En av de bättre filmer van Damme gjorde under 90-talet. Han är bra som snuten som hoppar mellan tider för att sätta dit skurkar. Ron är bra som huvud skurken, tragiskt att han dog för inte så länge sedan. Minns att jag tyckte effekterna var riktiga coola när man fick se hur dom kom tillbaka i tiden, ser helt okey ut även idag lär jag säga. Tidsresor i filmen brukar tendera att bli komplexa, och man sitter funderades hela tiden hur det egentligen skulle vara. Vad skulle hända om 2 av en å samma person möts? Här får vi i alla fall ett svar på den frågan.

Kuriosa: När Jean Claude van Damme sitter i släden med Fielding, så tar han ut ett tuggummi av märket “Black Black, som är ett japanskt tuggummi. Under 1994 så dök van Damme upp i TV reklam i Japan, just för tuggummit “Black Black”.

3.5 / 5

Back to the Future, Part 2 (1989)

ba21Regi: Robert Zemeckis

Michael J. Fox, Christopher Lloyd, Lea Thompson, Thomas F. Wilson

Marty och Doc har knappt återhämtat från sitt första äventyr, när de återigen ger sig av på en resa genom tid och rum. Men den här gången resulterar deras försök att förbättra framtiden år 2015 i ett främmande alternativt Hill Valley år 1985, där översittaren Biff Tannen är rik, mäktig och… Martys far! Deras enda chans att ställa nutiden till rätta är att åka tillbaka till 1955 igen. Men kan Doc och Marty lappa ihop det förflutna utan att försätta universum i kaos?

ba22 ba23

Andra filmen i serien som tar vid exakt där första slutar. Även den håller efter 20 år på nacken. Fox och Lloyd är klockrena i sina roller, tror knappast att någon annan skulle kunna axla dessa roller lika bra. Framtids visionen är rolig att se, hur dom såg på framtiden, och vilka prylar som används.

Kuriosa: Den är filmad samtidigt som “Back to the Future III”. Under de 5 år som löpte sen den första filmen, så hade Michael J. Fox glömt hur man skatade.

4 / 5

Back to the Future (1985)

ba1Regi: Robert Zemeckis

Michael J. Fox, Christopher Lloyd, Lea Thompson, Crispin Glover

Marty McFly är en typisk amerikansk tonåring från 1980-talet som av en slump skickas tillbaka till 1955 i en plutoniumdriven DeLorean “tidsmaskin”, uppfunnen av den galne vetenskapsmannen Doc Brown.

Under den fantastiska resan bakåt i tiden blir Marty tvungen att se till att hans då tonåriga föräldrar, spelade av Crispin Glover och Lea Thompson, träffas och blir förälskade i varandra – så att han själv kan återvända till framtiden.

ba2 ba3

En sann matiné klassiker som håller än idag. Och den blir inte sämre med åren. Fantastiska prestationer av Fox som tonåring och Lloyd som den galna vetenskapsmannen i den första filmen i trilogin. En film som har allt i princip, det händer alltid nåt, och det är inget som drar ner på något. Ett mycket lyckat verk av mästrarna Zemeckis och Spielberg.

Kuriosa: När Marty är på audution med sitt band och domaren som reser sig upp och säger “just too darn loud”, är Huey Lewis, vars sång “The Power of Love” finns med på soundtracket.

4 / 5