Men in Black 3 (2012)

Regi: Barry Sonnenfeld

Will Smith, Tommy Lee Jones, Josh Brolin, Jemaine Clement

De är tillbaka. Lite väl långt tillbaka för planetens säkerhet. Den okonventionelle Agent J förstår att något inte står rätt till när den legendariske Agent K påstås vara död sedan 40 år. Bara Agent J kan hindra den rymdskurk som har siktet inställt på en ung Agent K. Han måste lyckas för att rädda inte bara sin vän och partner, utan hela mänskligheten.

Så efter 10 års väntan så är den tredje Men in Black här. Produktionen har väl inte vart rock n roll direkt heller, och när man började filma medans man fortfarande skrev manus, så blev jag orolig. Oftast brukar det inte sluta bra. Det har gått en tid sedan vi såg J och K första gången, och åldern har verkligen tagit ut sin rätt. Ok, filmen har dock sina ljusa stunder, precis som en del mörka. De ljusa är att trots att man började innan manuset var klart, så tycker jag att slutresultatet är helt klart godkänt och lite till. Innan jag såg filmen så läste och hörde jag både det ena och det andra om filmen, så jag hade i stort inga förhoppningar. Humorn finns här, effekterna är riktigt bra gjorda, och det är ett nöje att se Smith och Jones tillsammans igen, om än lite för lite screen time tillsammans. Och jag måste säga att Josh Brolin är klockren som en yngre K och riktigt fångar Jones personlighet.

Något jag tänkte på, men som kanske inte riktigt stämmer, då det var hur länge sen som helst jag de båda föregångarna är att humorn i den tredje filmen är lite snål. Jag hade gärna sett mer tokigheter och sköna repliker av Smith. Ännu en sak som jag reflekterade över var att innan Smith karaktär åker tillbaka i tiden så varnas han ju att svarta inte är så populära under 60 talet, och man visar det lite grann. Men på tok för lite, det är ju upplagt för att bli hur kul som helst egentligen. Men ras frågor och dylikt är nog lite för känsligt antar jag.

Men hur som helst så är den tredje filmen en klar fötbättring från den andra filmen vill jag minnas, och helt klart en underhållande rulle. Tyvärr är inte Rip Torns karaktär Z med, utan man introducerar O, spelad av Emma Thompson istället. Huruvida det är bra eller dåligt får ni se. Personligen tyckte jag det funkade ganska bra. Och precis som i tidigare filmer när man får se kontoret, så bevakar man olika kända personer för att se om dessa är aliens, och även så i denna film, med bevakandet på Lady Gaga och Justin Bieber, klockrent.

En mycket bra film, och får väl se nu om det blir mer filmer i serien. Jag hoppas det, förutsatt att man har en ännu bättre story att berätta, om inte så kan man lägga ner med flaggan i topp.

Kuriosa: Make-upen som Jemaine Clement fick uthärda för Boris the Animal tog 4.5 timme att lägga på.

7 / 10

Battleship (2012)

Regi: Peter Berg

Taylor Kitsch, Alexander Skarsgård, Rihanna, Liam Neeson

Peter Berg producerar och regisserar Battleship, ett episkt action-äventyr som utspelar sig till havs, i luften och på land medan vår planet slåss för sin överlevnad mot en överlägsen invasionsstyrka. Battleship är baserad på Hasbros klassiska spel.

Battleship som är baserad på det gamla spelet med samma namn, eller som det heter på svenska, “Sänka Skepp”. När man skulle göra en adaption av detta brädspel så undrade jag hur man skulle kunna göra en bra story kring det. Men man har lyckats ganska väl måste jag säga, om än lite väl patriotisk sådan, men helt klart underhållande. Många har sagt att den liknar väldigt mycket Transformers, men jag tycker nog den påminner lite mer om Independence Day faktiskt, och det är mycket förödelse som händer. Strids sekvenserna är riktigt snygga och striderna mellan utomjordiska skeppet och de militära skeppen är välgjorda och påhittiga. Och en hel del antydningar till det gamla brädspelet finns med. Man har till och med designat vissa artillerier så de liknar de små pinnarna man använde till spelet. Riktigt fiffigt. Nåt jag inte riktigt gillade med just de striderna är att man har färggett utomjordiska skeppen så man lätt vet vem som är vad, medans de militära skeppen är tråkigt gråa och liknar varandra. De gör att man lätt förvirrar sig, som jag gjorde, och hade lite problem att inse vilka karaktärer som är på vilket skepp.

Taylor Kitsch andra stor film som han ska bära på sina egna axlar, och tycker inte riktigt han passar in som den karktär han ska spela. Hans karaktär är ett arrogant rövhål under en stor del av filmen, visserligen är väl det inte Kitsch fel, utan snarare de som skrivit manuset. Men som vanligt i sådana här storfilmer så vet man i princip hur filmen kommer att sluta, och det är inte mycket som avviker det. Helt enkelt så följer man standard mallen, och det är lite tråkigt måste jag säga. Alexander Skarsgård spelar hans storebror och känns väldigt intensiv, och hade även svårt att se honom i en sån här roll. Men det gick till slut. Väldigt synd att man inte har använt Rihanna och Liam Neeson mer, jag hade väldigt gärna sett mer av Rihanna som är grymt snygg i rullen. Hennes debut roll, och måste nog säga att hon gör riktigt bra ifrån sig från det lilla hon är med i. Ska bli intressant att se hur hennes skådespelar karriär blir framöver, då det oftast inte brukar bli så lyckat att gå från musik till skådespel. Men det som är med i denna film är helt klart postivt.

Effekterna är top notch, finns inte mycket att ta upp där, det är ren CGI fest. Och det finns en liten sido historia där man har tagit med en riktig krigs veteran som faktiskt har två proteser som ben, antagligen mest för att visa hur de hanterar den situation de är i. Battleship är väldigt patriotisk av sig och visar  väldigt mycket respekt till de gamla krigs veteranerna som sedan faktiskt blir en huvudpunkt mot slutet av filmen.

Trots det negativa så är filmen så pass bra att de faktiskt väger upp det mesta dåliga, och jag gillade filmen. Man får inte heller veta allt för mycket vad utomjordingarna vill och deras planer, vilket medför till mystiken. Designen på utomjordingarna gillade jag också. En film som jag kan rekommendera helt klart. Men var beredd på att den är väldigt patriotisk av sig.

Missa inte extra scenen efter sluttexterna!!!

Kuriosa: Jeremy Renner var rollsatt som Alex Hopper, men hoppade av på grund av att han skulle spela i The Master, som han sedan också hoppade av.

7 / 10

The Darkest Hour (2011)

Regi: Chris Gorak

Emile Hirsch, Max Minghella, Olivia Thirlby, Joel Kinnaman

När en oförklarlig katastrof drabbar världen lyckas en grupp turister överleva i Moskvas underjord. De måste nu ta sig igenom den öde storstaden för att leta efter fler överlevande men det är en ny värld som möter dem ovan mark, en farlig, främmande plats som hemsöks av en okänd fara.

The Darkest Hour är en ganska medioker liten scifi rulle som faktiskt börjar med en ganska så cool idé. Men det hela blir lite smått tråkigt, tack vare karaktärerna som är ganska så tomma. Man skulle kunna tro att Emile Hirsch skulle kunna lyfta upp kvalitén lite, men så är tyvärr inte fallet. Han var riktigt bra i Into the Wild för några år sedan, men det har tydligen dalat sen dess. Men trots att filmen är väldigt medioker med tråkiga personer, så var det själva idén som fick mig att hålla mig genom hela filmen. Gillade dock inte hur utomjordingarna förklarades och det. Men för att vara en ganska lågbudget film så är special effekterna riktigt bra emellanåt.

Själva historien är väldigt simpel då den i stort bara koncentrerar sig på överlevnad. Ingen romans dravvel eller andra saker. Men karaktärerna är så sjukt tråkiga om man kollar på den delen, och idiotiska val görs av vissa som inte verkar det minsta vettiga, med tanke på situationen. Och Max Minghella verkar inte visa någon form av känslor alls. Mycket märkligt. Och så har vi vår egen Joel Kinnaman i en mindre roll som en störig chef eller nåt.

Och hade det inte varit för det faktum att filmen gick upp på bio, så skulle man nog tro att det varit en TV film med en liten högre budget än normalt. Det är ungefär den kvaliten som filmen generellt håller. Och det är en film som inte är värd att köpa tycker jag.

Kuriosa: Produktionen haltades under två veckor på grund av den ordentliga luft föroreningen som orsakades av tjock rök som kom ifrån eldsvådorna som härjade runt om Moskva under Augusti 2010. Tre veckor senare så kom produktionen igång igen. Och trots allt jobb, så fick man med rök i slut filmen, som man var tvungen att digitalt ta bort.

5 / 10

 

The Thing (2011)

Regi: Matthijs van Heijningen Jr.

Mary Elizabeth Winstead, Joel Edgerton, Ulrich Thomsen

Antarktis: En exotisk kontinent av förbluffande skönhet. Den är också platsen för en liten, avlägsen forskningsstation där en banbrytande vetenskaplig upptäckt gjorts. När en främmande livsform grävs fram av en internationell forskargrupp övergår glädjen och spänningen dock snart till en kamp för överlevnad. Den formskiftande varelsen, som av misstag släpps lös, har förmågan att förvandla sig själv till en perfekt kopia av vilken levande livsform som helst. Den kan se ut som dig eller mig, men på insidan är den fortfarande högst omänsklig. Paranoian sprids likt en epidemi bland forskarna då de en efter en infekteras av ett mysterium från en annan planet.

När jag först fick höra om detta projekt så var det frågan om en remake av den klassiska filmen av John Carpenter från 1982, och precis som alla fans så undrade jag, varför? Carpenters film är en klassiker, och fungerar mycket väl än idag som en grymt spännande och bra skräckfilm. Men sen så ändrade dom sig och valde en prequel, för att berätta norskarnas historia om vad som hände på stationen. Nu blev det riktigt intressant. Det hintandes väldigt lite om det i original filmen om vad som hade hänt, och nu nästan 30 år senare så får vi se. Att göra prequels måste nog vara ganska svårt, då man inte riktigt har fria händer utan man lär hålla sig inom ramen som den första filmen etablerade. Och jag måste nog säga att denna film är bland de bästa prequels jag har sett.

Allting finns där som vi fick se i den första filmen, från den blodiga yxan som sitter i väggen, till de brända kropparna utanför stationen, till jakten av hunden som inleder första filmen. Klockrent! Och precis vad fans vill se. Kontinuiteten är på topp.

Det smarta med den här filmen att man behöver inte se 1982 års version, utan den kan funka som en remake för de som inte sett den första filmen, och till de som sett den första så är det en klockren prequel. Men jag hoppas att folk sett den första, för det gör det ännu roligare att följa denna.

Det är ett väldigt spännande tema som är i dessa filmer, då man som tittare inte har en aning om vem som är god eller ond. Denna delning är en intessant grej, då det tar fram det värsta ur folk och gör dom bokstavligen till monster. Det blir en fråga om vad som är det största hotet, utomjordingen utanför eller människorna innanför. Kan verkligen rekommendera den här rullen. Plus att det är trevligt att se Mary Elizabeth Winstead och nu med en eldkastare i handen, a’la Ripley. Märkligt att filmen inte gick bättre på biograferna, och den är definitivt inte så dålig som kritikerna vill få en att tro.

Kuriosa: En kolossal mängd av screen shots från den första filmen hölls på plats under filmandet, för att försäkra sig om att den Norska stationen skulle återbyggas in i minsta detalj.

7 / 10

 

Cowboys & Aliens (2011)

Regi: Jon Favreau

Daniel Craig, Harrison Ford, Clancy Brown, Olivia Wilde

1873 i Arizona. En främling (Craig) med minnesförlust vandrar in i ökenhålan Absolution. Den enda ledtråden till hans förflutna är en mystisk boja runt hans ena handled. Han inser snart att invånarna inte välkomnar främlingar, och att ingen rör ett finger om inte överste Dolahyde (Ford) gett order om det. Då attackeras Absolution av inkräktare från skyn, som bortför invånarna en efter en, och utmanar allt som befolkningen trott på. Nu blir främlingen bybornas enda hopp till räddning. Med hjälp av Ella (Olivia Wilde) samlar han ihop ett gäng bestående av tidigare motståndare. Enade mot en gemensam fiende förbereder de sig för att kämpa för sin överlevnad.

Science fiction blandat med western är något man inte ofta ser, än mindre aliens i western. Men kombinationen är rätt spännande, och fungerar rätt väl här måste jag säga. Men själva historien känns som en vanlig alien invasion med det sedvanliga strukturen i berättandet och med det vanliga hinder som hjältarna stöter på. Efter invasionen i den lilla staden, så saktar filmen ned väldigt mycket, och i en sån här film så ska det vara action hela tiden. Det ska vara fart. Men Jon Favreau‘s regi är det som håller ihop filmen.

Och det är inte det enda, för James Bond som en tystlåten revolverman fungerar riktigt bra, och han gör ett riktigt bra jobb. Nästan så man skulle säga att han gör det så pass bra att jag inte sett en stenhård, ensam revolverman sedan Clint Eastwoods western dagar. Det skulle vart intressant att se han spela en liknande roll i en riktig western film. Harrison Ford gör en liten annorlunda roll som en avskyvärd rik ranchägare, men det var bara roligt att se. Jag hade gärna sett lite mer screentime av Sam Rockwell, en underskattad skådespelare i min mening, dock fick han skina i Moon. Det finns inte så mycket romans i den här filmen, och inte heller så mycket djup i karaktärerna, men det finns en som sticker ut. Och det är Adam Beach, som spelar indianen som är Dolarhydes högra hand. Han har en sido berättelse, (som jag tror är bortklippt ur bio versionen, bluray är förlängd med 16 minuter) som är emotionell. Om nu den är bortklippt i bioversionen, så känns de som att historien känns aningen platt och enkelsidig.

Hur som helst, så är Cowboys & Aliens en äkta matiné- och popcorn film. Och se den förlängda versionen, då hag hört att den ska vara överlägset bättre.

Kuriosa: Robert Downey Jr. var klar att spela Zeke Jackson (en “före detta Union Army revolverman”), men hoppade av för schemalägningen krockade. Inom några månader, så bytte karaktären namn till Jake Lonergan, omskriven till en fredlös, och Downey Jr. blev ersatt av Daniel Craig.

6 / 10

Paul (2011)

Regi: Greg Mottola

Simon Pegg, Nick Frost, Seth Rogen, Jason Bateman

Simon Pegg och Nick Frost, återförenas i det komiska äventyret PAUL, där de spelar två sci fi-nördar som beger sig på en resa till Amerikas ufo-trakter. Väl där möter de en utomjording som tar dem med på en road trip som för alltid kommer att förändra deras liv.

De senaste 60 åren har en utomjording vid namn Paul levt på topphemlig militärbas. Av oklar anledning bestämmer han sig en dag för att fly och hoppar på den första bästa farkost på väg ut från stan, en hyrd husbil innehållandes Graeme Willy och Clive Gollings.

Jagade av FBI-agenter, börjar Graeme och Clive skissa på en flyktplan för att kunna återföra Paul till sitt moderskepp. Medan de två nördarna kämpar för att hjälpa sin utomjordiska vän, bidrar Paul med att förvandla två utstötta män från töntar till intergalaktiska hjältar.

Så var det dags för dessa herrar att göra en ny film. De har ju tidigare spelat tillsammans i Hot Fuzz och Shaun of the Dead som är helt underbara filmer. Dom är dock filmade i England med engelsk humor. I Paul så försöker de sig på amerikansk humor, och där faller det lite grand. Filmen är inte alls lika rolig som deras tidigare verk. Men den är inte heller helt dålig. Seth Rogen lånar sin röst till Paul och är perfekt i den rollen. Är man ett Seth fan så kommer man definitivt att gilla Paul, som den gräsrökande och svärande utomjordingen. Paul är Seth Rogen om han var en utomjording.

Paul är helt gjord av CGI och är helt klart övertygande (om man nu visste hur en utomjording skulle se ut), med detaljerade texturer på huden, speciellt ögonen. Filmen är en standard road movie egentligen, där vi får träffa på märkliga karaktärer under resans gång. Men den har också ett hjärta, precis som många komedier har idag. Paul är ganska underhållande, men den saknar det där hysteriskt roliga i sig. Visst den är rolig emellanåt och den lockar fram skratt här och var, men den saknar det där lilla extra. Men jag skulle gärna vilja se Pegg och Frost återigen göra en engelsk film med engelsk humor, det är vad dom kan bäst.

Detta är inte deras bästa alster, och det krävs lite att för att toppa Shaun of the Dead. Men den är inte den sämsta heller.

Kuriosa:När Pegg och Frost gjorde research inför filmen, så körde de samma rutt som Clive och Graeme gör i manuset. Under resan så stannade de till vid den faktiska “Little A’le’inn”, där de träffade en pratglad servitör och några aggresiva lokalbor. Mötet inspirerade dom att ta med detta i manuset.

7 / 10

Attack the Block (2011)

Regi: Joe Cornish

John Boyega, Jodie Whittaker, Nick Frost

Sjuksystern Sam är på väg hem till hennes lägenhet i södra London, när hon plötsligt blir rånad av ett gäng maskerade ungdomar. Hon blir räddad när gänget distraheras av en upplyst meteor, som faller mot dom och träffar en parkerad bil i närheten. Sam lyckas fly, precis innan gänget tvingas slå sig fri från en liten utomjording som hoppar ur bilvraket.

Under tiden Sam och polisen jagar efter gänget, så faller en ny våg av meteorer. Gänget är säkra på seger mot sådana svaga inkräktare, så de plockar på sig diverse vapen, cyklar och beger sig ut för att försvara sitt grannskap. Men den här gången, så är varelserna större. Mycket större. Sam inser snart att de hopplösa ungdomarna som attackerade henne är hennes bästa och enda hopp om att överleva.

Detta var en mycket positiv överraskning. Alien invasion filmer brukar för det mesta betyda stora explosioner, med folk som skriker hysteriskt och springer omkring och blir dödade. De brukar för det mesta vara hög budget på dessa filmer. Men större behöver som vi vet inte betyda bättre. Skyline som kom förra året hade medelmåttig budget, men man valde att begränsa sig till en byggnad i princip. En film som de flesta tycker var värdelös, men som jag gillade ändå. Den här filmen har en ännu mindre budget och är utan tvekan en av de bästa alien invasion filmer som jag sett, med tanke på den låga budgeten.

Man koncentrerar sig på en grupp individer här och det verkar som att attacken är enbart i det lilla området som den utspelar sig i. Det som känns bra är att så fort man sätter sig ned och börjar se filmen, så inser man ganska snart att det inte är en vanlig invasions film. Ett gott tecken i mitt tyckte.

Men något som var svårt var att hända med i dialogerna. Maken till mer slang har jag inte vart med om. Har man inte text till filmen så kommer det vara svårt att hänga med då det är extrem slang och mycket mumlande. Men hur som helst, när filmen väl kommer igång och man får se utomjordingarna, så blir man glad. För designen på dessa varelser är bland det coolaste jag sett. Och det geniala med designen är att även när man får sig en god närbild på dom, så är det något mystiskt med dom. Dom är kolsvarta, och även fast man får se dom up-close så är det som att titta in i ett svart hål. Riktigt nice design.

Jag hade lite förväntningar på den här, och den levde helt klart upp till dom, och lite utöver det, så de var en mycket trevlig överraskning. Kan definitivt rekommendera den här till de som inte sett den.

Kuriosa: Manusförfattaren/regissören Joe Cornish blev inspirerad att göra den här filmen efter att han själv hade blivit rånad på riktigt (ungefär precis som i filmen). Han upptäckte att de unga förövarna var lika rädd som han själv, och började researcha deras liv.

7 / 10