Afflicted (2013)

afflicted1Regi: Derek Lee & Clif Prowse

Derek Lee, Clif Prowse, Baya Rehaz.

Denna skräckfilm följer barndomsvännerna Clif och Derek som beger sig ut på en resa runt om i världen. I Paris går Derek hem till hotellet med en tjej han träffat, och senare på natten upptäcker Clif sin blodiga kompis som inte minns något av vad som hänt. Resan tar härmed en mörk vändning eftersom Derek börjar uppvisa tecken på en mystisk åkomma som successivt tar över hela hans kropp.

afflicted2

Afflicted är ännu en “found footage” film, men en av de få som faktiskt är bra. Filmen har ett bra tempo tycker jag, det går varken för fort eller för sakta i handlingen. Och på något sätt lyckas den undvika de vanliga klyschorna i skräckfilmer i denna genre. I ett att försök att inte spoila så påminner filmen en bit in väldigt mycket om Chronicle, en annan mycket bra film i samma genre. Men i och med att denna är en skräckfilm så tar den självklart en annan vändning sen.

afflicted3

Skådespelet är bra med snabba bra repliker och en story som är intressant under hela resans gång. Och eftersom man har använt flera kameror samtidigt, som man får se upplägget av, så känns upplevelsen mindre klaustrofobisk. Man glömmer emellanåt att det är en “found footage” rulle. Det tycker jag är bra. Vad jag inte gillar i filmen är att den är lite för kort, hade gärna sett en halvtimme till. Huvudpersonerna Clif och Derek är väldigt sympatiska och lätta att tycka om. Det är deras första film, både i regi och skådespel. De gör ett grymt bra jobb. Vill skriva mer om den, men då är jag rädd att jag skulle spoila.

Gillar man skräck och found footage, så är ju denna en given hit. Jag blev glatt överraskad av denna film, då jag inte hade nån aning vad det var innan jag såg den. Kan rekommendera denna helt klart. Tror även att det är en fördel att inte läsa något alls om filmen, utan bara sätta sig ned och titta.

6.5 / 10

Dark Shadows (2012)

Regi: Tim Burton

Johnny Depp, Eva Green, Michelle Pfeiffer, Chloë Grace Moretz

Tim Burton och Johnny Depp återförenas i DARK SHADOWS där vi får följa historien om en 200 år gammal vampyr och dennes dysfunktionella ättlingar. Barnabas Collins (Depp) lever livet som bekymmerslös, rik playboy tills den dag han krossar den unga häxan Angelique Bouchards (Eva Green) hjärta.

I vrede förvandlar hon honom till en vampyr och begraver honom levande. 200 år senare frias Barnabas av en slump ur sin grav. Han återvänder till familjens egendom, Collinwood Manor för att finna sitt en gång storslagna hem i ruiner och att hans ättlingar inte är i mycket bättre skick än huset.

Tim Burton och Johnny Depp, kan bara betyda succé i min bok. Och Dark Shadows är just det, men av deras samarbete så är denna dock inte en av de bättre de gjort. Burton har ju som de flesta vet en ganska säregen stil i sina filmer, tänk Beetlejuice eller Nightmare Before Christmas. Just denna stil och atmosfär är vad som saknas i Dark Shadows, men trots det så är det en bra film. Jag undrar bara hur det hade blivit med denna stil. Sen så bygger ju den dessutom på en gammal TV såpopera från slutet av 60-talet, så jag har förståelse för att man kanske inte kan gå ifrån original materialet allt för mycket för att försöka bibehålla den känslan.

Sen en annan del av filmen som dock är ganska viktig, och det är låta karaktärerna växa fram, och inte bara vara där som ett verktyg för att sammankoppla scenerna. Tyvärr är det lite så i den här filmen, man ger aldrig chansen till dom för att låta dom få sin tid i rampljuset. Men utöver det så tycker jag det är en bra film, och effekterna, CGI’n är superb. Danny Elfmans soundtrack är bra, och även han brukar ju hålla sig till Burton i de flesta filmer.

Skådespelar prestationerna är bra, och man har fått med en rad kända ansikten till att porträttera karaktärerna, och så en cameo av självaste Alice Cooper. Trots bristerna så är filmen underhållande, men kan de vara så att Burton börjar komma lite långt ifrån den han en gång vart. Jag hoppas dock att han hittar tillbaka till sin stil. Är man ett inbitet Burton fan så finns risken för besvikelse, men se den för vad det är, underhållning. Och där tycker jag den levererar.

Kuriosa: Jonathan Frid, Lara Parker, David Selby och Kathryn Leigh Scott som spelade Barnabas Collins, Angelique Bouchard, Quentin Collings och Maggie Evans/Josette DuPres i originalet Dark Shadows, kan ses vid balen vid Collinswood Manor i två scener: 1) När de välkomnas vid dörren av Barnabas. 2) När Alice Cooper börjar sitt andra nummer. Elizabeth kan ses stå och prata med Scott, Selby och Parker.

6 / 10

Underworld: Awakening (2012)

Regi: Måns Mårlind & Björn Stein

Kate Beckinsale, Michael Ealy, India Eisley, Stephen Rea

Efter att ha vaknat upp från 15 år i koma upptäcker Selene att hon har en 14-årig dotter som är en hybrid av vampyr och Lycan. De måste nu stoppa ett biotekniskt företag från att skapa en hel armé av super-Lycans.

Fjärde filmen i denna franchise, och jag minns när den första filmen kom ut på dvd. Tyckte den var riktigt bra och såg fram emot en uppföljare. Tyvärr levererade inte uppföljaren speciellt mycket. Sedan kom en prequel som berättar kriget som var före alla filmer, som man har hintat om lite grann här och var. Och nu så har vi fått en till, och nu har man valt att hoppa fram en massa år in i framtiden. Och det var väl en ganska naturlig väg att gå efter alla filmer antar jag.

Återigen får vi se Beckinsale som den läderklädda Selene, och redan från början så är det högoktanig action som håller i sig i stort sett hela filmen. Allt från det nya hotet, till barnet som Selene har en viss anknytning till. Och plus en massa annat. Filmen är lite olik de andra då den är mindre gotisk men man har höjt nivån rejält gällande brutaliteten och tempot. Men något jag funderade på över efter att ha sett den är att den saknar en riktig färgstark skurk, speciellt när man vid tidigare filmer fått äran att se skådespelare som Bill Nighy och Michael Sheen axla stora skurk roller. Visserligen har vi Stephen Rea, men han känns malplacerad och det verkar som han inte riktigt vill vara med i filmen.

Michael Ealys är en av huvudkaraktärerna, och han är polis, men han saknar riktig karisma och ingen man direkt lägger på minnet efteråt. Sen att rollsätta Charles Dance till den roll han har i filmen känns väldigt bortkastat. Dance har karisma, och kan spela riktigt jäkla bra om han får rätt roll. Nej, den här Underworld saknar verkligen det som den första filmen har i atmosfär och stämning. Men det är alltid trevligt att se Kate Beckinsale i läder.

Kuriosa: Polisen Sebastian kör en Volvo med svensk registreringsskylt.

6 / 10

Dylan Dog: Dead of Night (2011)

Regi: Kevin Munroe

Brandon Routh, Sam Huntington, Taye Diggs, Peter Stormare

Dylan Dog är en världskänd privat deckare som specialiserar sig på det paranormala. Beväpnad med ett skarpt sinne och en arsenal av silver- och träspetsade kulor, så måste Dylan söka rätt på ett farligt objekt innan ett krig startar mellan hans varulv, vampyr och zombie klienter som lever i de monsterangripna bakgatorna i New Orleans.

Baserad på en serie tidning ifrån Italien, så är det lite märkligt att man valt att göra en filmatisering av den här. Speciellt med tanke på att serietidningen knappt finns att få tag på i staterna vad jag läst. Serien ska visst gå bättre här i Europa, men jag har aldrig hört talas om den, så det känns som ett märkligt val. Det har gjorts en annan film baserad på en annan serie skapad av samma författare, som filmades i hemlandet, vid namn Dellamorte Dellamore. Den filmen har jag sett, men minns inte mycket från den.

I den här översättningen så har man dock ändrat på karaktärer, men det har man vart tvungen att göra, pga av lagliga rättigheter av just den karaktärer, som är Groucho Marx. Filmen i sig är väldigt medioker i sig, och den skräck komiska värld vi får se har en del problem med sig. Den försöker vara så mycket, men  i slutändan fanns de inte mycket att ge. Ojämn är ett ord som passar den bra, ojämn i humorn och atmosfären.

Regiet kan diskuteras lite och det finns en del ställen där man nästan “fuskar” till sig istället för att kunna visa något som faktiskt skulle ha bidragit till en bättre film. Jag är övertygad om att det inte handlar om budget i dessa delar, utan mer om lathet. Scenen jag syftar på är en “shootout” där kameran är helt fokuserad på Dylans ansikte. Den är gjord lite stylistisk, men att inte se riktigt vad som händer där är nog bara dåligt för filmen i helhet.

Brandon Routh har jag inte riktigt gillat så mycket sen han gjorde Superman Returns. Här saknar han den där egenskapen som gör en ledande roll ledande. Sam Huntington stjäl några scener i sin roll som den hysteriska sidekicken, Marcus. Och det är lite synd att Peter Stormare inte har fler scener än de han har. Och sen har vi Taye Diggs, som spelar vampyr boss, och känns helt off. Passar inte in i den rollen alls, och känns inte det minsta hotfull.

Serie material har mycket potential till en bra film, men man lycks aldrig riktigt med det här. Lite synd är det. En film som försvinner ur minnet ganska så fort efter att man sett den.

Kuriosa: En av de sovande vampyrer heter Sclavi. Tiziano Sclavi är författaren bakom Dylan Dog serietidningen.

5 / 10

The Twilight Saga: Breaking Dawn – Part 1 (2011)

Regi: Bill Condon

Kristen Stewart, Robert Pattinson, Taylor Lautner

Bella och Edward, plus alla som de älskar, måste handskas med en rad konsekvenser av deras kärlek, fantastiska bröllop, romantiska smekmånad och den tumultartade födelsen av deras barn – vilket innebär en oförutsedd och chockerande utveckling för Jacob.

Vad ska man säga om den här filmen. Tror dom flesta vet vad jag tycker. Hela Twilight serien är en ren och skär förnedring till vampyr genren, om det så är film eller tv serie. Tack och lov så var det INGA glittrande vampyrer med den här gången. Storyn den här gången, eller vänta lite, det finns ingen story här, hela filmen är ett enda långt sömnpiller, och jag vet inte varför jag stod ut med den. Jag kollade dock på klockan vid ett flertal gånger. Rullen i sig verkar vilja ta sig själv på allvar gällande ansvar och vuxenrelaterade problem, trots att det är en fantasy romans med glittrande vampyrer och förvuxna hundar.

Återigen så får vi se hur Taylor Lautner sliter av sig sin tröja, precis som i föregående filmer, och hur han ska lägga näsan i blöt i relationer som vi vet aldrig kommer sluta gott för han. Breaking Dawn följer en trend som verkar pågå i Hollywood, att splitta upp en bok till två filmer. Det fungerande bra med Harry Potter och kommer säkerligen funka bra med kommande The Hobbit. Men här blir allting sjukt utdraget. Ja, jag vet att det handlar om pengar i slutändan.

Hela bröllopsscenen pågår i 30 minuter, och sen är det smekmånad som gäller. Det har skrivits att den berömda sexscenen som ska ske under smekmånaden skulle ha varit för het för tonåringarna att se, så det klipptes ned. Vad vi nu får se är i princip ingenting, plus en trasig säng. Denna film är utan tvekan den sämsta i hela serien, so far, för det händer inte speciellt mycket. Action som det var i tidigare filmer är i princip frånvarande, och istället får vi en blodig födelse scen istället. Ok, vi får inte glömma, en scen där vi får se telepatiska förvuxna hundar prata med varandra. Ja, ni hör ju hur det låter.

Det finns inte mycket positivt att säga om den här filmen, än att serien snart är slut med del 2. Förhoppningsvis. Läste något hemskt häromdagen att filmbolaget vill göra en sjätte film. NOOOOOOOOO!!! Säger jag om det. Jag fattar inte varför Bill Condon lät sig övertalas att göra denna smörja. Hans verk inkluderar Gods & Monster och Kinsey bland annat. Och jo, bröllops scenen hade faktiskt ganska så trevlig scenografi måste jag säga. Men efter att sett den här filmen och de andra, så är det nog dags å tvätta ögonen.

Kuriosa: Robert Pattinson tog båt lektioner så han skulle kunna köra båten i smekmånads scenerna. Trots att han tog lektioner, så kraschade han båten två gånger, under lektion och när dom var i Brasilien.

3 / 10

 

 

Stake Land (2010)

Regi: Jim Mickle

Nick Damici, Connor Paolo, Danielle Harris

En vampyrepidemi har drabbat världen. En tonåring slår följe med en ärrad vampyrjägare på en resa genom ett postapokalyptiskt USA och tvingas kämpa mot både blodtörstiga vampyrer och en fundamentalistisk milis som tolkar sjukdomen som Guds verk.

En lågbudget vampyr film som utspelar sig i ett post apokalpytisk värld, och som känns som en blandning mellan I am Legend och True Grit om än med en modernare stil. Och på senare år har det kommit en och en annan film som utspelar sig just i den här miljön. Även om den här är lågbudget så tycker jag den har kvalite nog för att kunna mäta sig med de andra produktionerna som har en betydligt högre budget. Jag tycker den här filmen suger tag i en ganska omgående och man blir fast i filmen ända till slutet.

Nick Damici är för mig rätt okänd, och har inte gjort så mycket innan, lite filmer och Tv serier, men tycker han passade in i rollen som Mister riktigt väl. Lite av en badass men med ett gott hjärta. Det är en välspelad film med ett fint foto över landskapen och kulisser och annat ser realistiska ut. De kanske rent utav inte var kulisser utan riktiga platser, skulle vara intressant och veta. En person som jag inte kände igen utan att kolla i eftertexterna var Kelly McGillis som spelade nunnan. Det var länge sedan hon spelade i Top Gun med Cruise.

Filmen går under skräck, men jag skulle nog inte kalla det en skräckfilm, visst den har sina stunder där man kan hoppa till, men tycker det är mer en road movie med skräckinslag och action. Vad man än tycker så är det utan tvekan en bra film som man bör se. Den kanske inte passar alla dock.

7 / 10

Fright Night (2011)

Regi: Craig Gillespie

Anton Yelchin, Colin Farrell, David Tennant

Charley Brewster går sista året på gymnasiet och har äntligen flyt: han är populär och är ihop med skolans mest eftertraktade tjej. Faktum är att han är så cool att han ignorerar sin bästa kompis. Men det blir problem när Jerry flyttar in i huset bredvid. I början verkar han vara en riktig toppen kille, men det är något som inte stämmer – men ingen, inklusive Charlies mamma verkar märka någonting. Efter att ha iakttagit en hel del underliga saker kommer Charlie fram till slutsatsen att Jerry är en vampyr. Men eftersom Jerry inte kan övertyga någon om sina farhågor så får han på egen hand försöka hitta ett sätt att göra sig av med monstret.

Remake av Fright Night från 1985, och äntligen så kommer en vampyr film som försöker återupprätta genren efter att Twilight generationen har infekterat och romantiserat hela genren med glittrande vampyrer. Kom igen.. what the fuck. Usch, mår illa bara jag tänker på det. Nog om det. Årets Fright Night har jag sett fram emot ett bra tag sedan det blev sagt att en remake skulle göras. Det var länge sedan jag såg originalet, men vill minnas att jag gillade den.

Något som jag var nyfiken på hur Colin skulle göra rollen som Chris Sarandon spelade i originalet. En roll som Colin aldrig gjort tidigare, och nog är det en fullträff mår jag säga. Han är riktigt karismatisk och charmig, men även våldsam och brutal, som en vampyr ska vara.

Även David Tennant är helt okey som Peter Vincent, men rollen känns aningen ytlig och det är inte så mycket kött på dom benen, synd, för han har lite historia om just vampyrer. Det hade ju vart gott om man fått veta lite mer bakgrund kring honom, för han hade ju egentligen vart mest lämpad till att sätta stopp för Jerry. Men nu har man tyvärr använt den karaktären till en mindre roll och mer som ett verktyg för storyn. Det hade kunnat gjorts bättre.

Och sen har vi effekterna, nog för att jag gillar CGI, men bara till en viss mån. Man ska helst använda CGI med försiktighet och inte ersätta praktiska effekter, men tyvärr så görs det så i många av dagens filmer. Och så även här, blod skvättande effekter. Varför och varför, CGI blod är alldeles för enkel att upptäcka, blod behöver inte cgi’fieras. Förutom de så är det en bra vampyr film med lite humor, och verkligen en skön flykt gentemot Twilight *ryser* filmerna. Så till alla tjejer som gillar Twilight, skärp er!! Se en manlig vampyr film och försök inse bättre. Roligt är att dom dissar dessa filmer i filmen också. Pluspoäng!

Kuriosa: Om man räknar till “flashback” montage, så är Chris Sarandon den enda skådespelaren som varit med i alla tre Fright Night filmer.

7 / 10