[REC] 4: Apocalipsis

REC4Apocalipsis1Regi: Jaume Balagueró

Manuela Velasco, Paco Manzanedo, Ismael Fritschi.

Ángela Vidal är den unga TV reportera som tillsammans med sin kameraman gick in med brandmännen i en lägenhetsbyggnad, och kom ut levande. Men vad räddningssoldaterna inte vet om är att hon bär på smittan av en underlig infektion. Hon tas till en provisorisk karantän ombord en gammal oljetanker flera mil ifrån kusten, med en hög säkerhet där hon måste stanna i flera dagar, omringad av hav.

REC4Apocalipsis3Den avslutande delen i REC sagan. De två första filmerna regisserades av Jaume Balagueró och Paco Plaza, varvid de delade upp arbetet för del tre och fyra. Plaza tog hand om REC 3 där man förflyttade storyn till ett bröllop, och man övergav det klaustrofobiska miljön, något som gjorde den första filmen riktigt bra och intensiv. Men REC 3 föll lite pladask och höll inte alls måttet och tappade en hel del fans. Men nu har REC 4 kommit och är den avslutande filmen i den här zombie sagan, och bakom kameran är Balagueró. Filmens början tar vid i princip direkt efter andra filmen, och efter det så utspelas resterande filmen på en stor oljetanker, och med klaustrofobisk miljö.

REC4Apocalipsis2I och med att den tredje filmen var lite av ett bottenapp, och att fjärde filmen är en uppsving, så känns det som att Balagueró var den som hade mer att säga till om i de första filmerna. Man går dessutom tillbaka till det klaustrofobiska miljöerna, vilket är ett plus. Manuela Velasco är tillbaka som Angela, men känns mer som en bakgrunds karaktär här. Tyvärr känns hon inte alls lika stark som i första filmen. Lite synd tycker jag. Men hon får lite att göra mot slutet dock. REC 4 har i jämförelse med de andra tre filmerna relativt lite gore, förutom båtmotorn som används flitigt på ett par ställen. Man har dock kompenserat goret med snabba kamera rörelser i trånga utrymmen, vilket får en att känna en hög energi av spänning. Men risken att bli förvirrad är större.

Filmens slut är ganska svag, och man sitter fortfarande med en massa frågor obesvarade. Lite trist med tanke på att det är sista filmen, och skaparna verkade vara medvetna om att det är sista filmen, då som jag skrev tidigare att man tappat en massa fans med den tredje filmen. Men är man ett fan av serien, och gillar man den första filmen, så tror jag nog man får lite glädje av denna, men inte mycket mer.

6 / 10

Kuriosa: Filmen tog 8 månader att filma, och 3 månader för klippning.

Dylan Dog: Dead of Night (2011)

Regi: Kevin Munroe

Brandon Routh, Sam Huntington, Taye Diggs, Peter Stormare

Dylan Dog är en världskänd privat deckare som specialiserar sig på det paranormala. Beväpnad med ett skarpt sinne och en arsenal av silver- och träspetsade kulor, så måste Dylan söka rätt på ett farligt objekt innan ett krig startar mellan hans varulv, vampyr och zombie klienter som lever i de monsterangripna bakgatorna i New Orleans.

Baserad på en serie tidning ifrån Italien, så är det lite märkligt att man valt att göra en filmatisering av den här. Speciellt med tanke på att serietidningen knappt finns att få tag på i staterna vad jag läst. Serien ska visst gå bättre här i Europa, men jag har aldrig hört talas om den, så det känns som ett märkligt val. Det har gjorts en annan film baserad på en annan serie skapad av samma författare, som filmades i hemlandet, vid namn Dellamorte Dellamore. Den filmen har jag sett, men minns inte mycket från den.

I den här översättningen så har man dock ändrat på karaktärer, men det har man vart tvungen att göra, pga av lagliga rättigheter av just den karaktärer, som är Groucho Marx. Filmen i sig är väldigt medioker i sig, och den skräck komiska värld vi får se har en del problem med sig. Den försöker vara så mycket, men  i slutändan fanns de inte mycket att ge. Ojämn är ett ord som passar den bra, ojämn i humorn och atmosfären.

Regiet kan diskuteras lite och det finns en del ställen där man nästan “fuskar” till sig istället för att kunna visa något som faktiskt skulle ha bidragit till en bättre film. Jag är övertygad om att det inte handlar om budget i dessa delar, utan mer om lathet. Scenen jag syftar på är en “shootout” där kameran är helt fokuserad på Dylans ansikte. Den är gjord lite stylistisk, men att inte se riktigt vad som händer där är nog bara dåligt för filmen i helhet.

Brandon Routh har jag inte riktigt gillat så mycket sen han gjorde Superman Returns. Här saknar han den där egenskapen som gör en ledande roll ledande. Sam Huntington stjäl några scener i sin roll som den hysteriska sidekicken, Marcus. Och det är lite synd att Peter Stormare inte har fler scener än de han har. Och sen har vi Taye Diggs, som spelar vampyr boss, och känns helt off. Passar inte in i den rollen alls, och känns inte det minsta hotfull.

Serie material har mycket potential till en bra film, men man lycks aldrig riktigt med det här. Lite synd är det. En film som försvinner ur minnet ganska så fort efter att man sett den.

Kuriosa: En av de sovande vampyrer heter Sclavi. Tiziano Sclavi är författaren bakom Dylan Dog serietidningen.

5 / 10

Survival of the Dead (2009)

Regi: George A. Romero

Alan van Sprang, Kenneth Welsh, Kathleen Munroe

Filmen följer Sarge Crockett och hans män, som tidigare sågs i en mindre roll i Diary of The Dead. De hamnar mitt uppe i en släktfejd på en liten ö utanför amerikas kust.

Den ena sidan anser att man ska leva sida vid sida med zombiesen (eller rättare sagt låsa in dem) tills ett botemedel kan framställas medan den andra sidan anser att en bra zombie är en död zombie!

Naturligtvis leder det här till flera konflikter, något som inte blir bättre av alla zombies på ön.

Tänker man George A. Romero så faller det direkt på zombie genren. Mannen som skapade genren i princip med Night of the Living Dead i slutet på 60-talet. Sedan dess så har han mer eller mindre enbart hållt sig till den här genren, och bästa rullen han gjort i mitt tycke är Dawn of the Dead. Efter det har de dock bara gått utför för honom. Survival känns väldigt tröttsam. Det finns inte mycket som står ut som kan få den att kännas bättre än vad den är. Känns som att Romero har glömt bort hur man gör en riktigt bra och spännande zombie film.

Dessutom så har han blivit riktigt slö med det praktiska effekterna, och förlitat sig allt mer på datorgenererade effekter. Som blod och andra effekter som han var kung på att framställa i tidigare filmer från 60-70 talet. Om det fortsätter så här så tycker jag han bör lägga hela den här genren på hyllan och ge upp filmandet. Utöver allt detta så verkar den enkla logiken ha kastats ut, speciellt i en scen där en fiskare sitter på ett skjultak och kastar ut linan i vattnet. Helt plötsligt, från ingenstans dyker det upp en zombie, på taket (?!). Det finns varken ramper, stegar eller något annat som denna skapelse kan krypa uppför. Bara en sån sak känns väldigt slarvigt. Nej, herr Romero, gör oss en tjänst och lägg ner det här, och låt andra göra jobbet som uppenbarligen har mer att ge.

4 / 10

Resident Evil: Afterlife (2010)

Regi: Paul W.S. Anderson

Milla Jovovich, Ali Larter, Kim Coates, Wentworth Miller

Världen ödeläggs av ett virus och gör offren till zombies, och Alice fortsätter nu sin resa för att hitta överlevare och sätta dem i säkerhet. En dödlig kamp med företaget Umbrella Corporation eskalerar och Alice får oväntat hjälp från en gammal vän. En ny ledtråd leder Alice och hennes följeslagare till Los Angeles, men när de kommer dit har zombies tagit över staden – och en dödlig fälla väntar.

Fjärde filmen i succé franchisen som bygger på ett TV-spel från början. Mera zombies och mera blood. Klart en förbättring sedan både andra och tredje filmen. Men inte tillräcklig för att få tillbaka franchisen på fötter igen, den staplar sig fram mer. Emellanåt så verkar dom ha koncentrerat sig mer på den visuella stilen under action delarna än om själva historien. Och visst är stilen snygg och coolt filmad, utan tvekan, men man kan ju inte bygga en film på det visuella bara. Öppningsscenen i Japan tyckte jag hade potential innan det blev för mycket rip-off från Matrix, och även slut striden har en hel del Matrix influenser. Missförstå mig rätt, jag njöt faktiskt av filmen, för just såna här filmer faller mig i smaken. Gillade soundtracket också.

Stor del av filmen utspelar sig i ett fängelse och det är ju lite nytt för serien med faran utanför väggen istället för innanför. Det är nog det bästa som dom kommit på under seriens gång. Men mötet med Chris Redfield kändes lite som dom snubblade fram, och vi får lite drama under tiden som handlingen har hållit oss på tårna. Speciellt när Executioner äntrar scenen, en stor jävla muterad snubbe med en säck på huvudet och den Största, Jävla, Yxan jag sett! Hur cool som helst.

Vad som är skönt är ju att Jovovich är med oss fortfarande som Alice, och vi vet ju, utan henne så skulle nog filmerna aldrig blivit av. Hur man har valt att använda sig av Claire tycker jag man kunde ha gjort bättre. Det här inte den bästa zombie filmen, men definitivt inte den sämsta heller. Man har kommit långt från den första filmen och det ska bli intressant och se hur framtida installationer blir. Min högsta önskan vore om de kunde gå tillbaka till rötterna, och leverera en riktigt skräckfilm som får en och hoppa till lika mycket man gjorde när man spelade det första spelet. Men det är önskedrömmar bara.

Hur som helst, en liten förbättring i serien och den visuella delen är snygg.

Kuriosa: Innehåller delhandlingar från spelen Resident Evil: Codename Veronica och Resident Evil 5.

6 / 10

I Sell the Dead (2008)

Regi: Glenn McQuaid

Dominic Monaghan, Larry Fessenden, Ron Perlman, Angus Scrimm

Det kunde ha varit värre för Arthur Blake. Till skillnad från kumpanen Willie har han sitt huvud kvar. Än så länge. Giljotinen glänser utanför hans cell – han har åkt fast efter en strålande karriär som gravplundrare.

Under sina sista timmar berättar Blake om sina äventyr i den undre världens smutsigaste bransch – handeln med odöda. Om blodtörstiga vampyrer, zombier och familjen Murphy, ett hänsynslöst rivalgäng. Men vem är egentligen den mystiske Father Duffy han bekänner allt för och hur kan denne veta så mycket om varelserna som återvänder från de döda?

Härlig svart komedi, med en skön atmosfär genom hela filmen. Utspelar sig under 1800 talets England, med stämningsfyllda miljöer som dimhöljda kyrkogårdar, skitiga pubar och snygg scenografi och kostym design. Det är ingen skräckfilm, den spelar mer på den komiska biten, med en bra dialog mellan de två huvudkaraktärerna. Den har ju sin del av blodig gore, men inte överdriven. Sen att man castat Scrimm och Perlman gör ju inte saken sämre, de lyfter filmen lite.

En liten annorlunda komedi som man inte bör missa om man gillar zombies och 1800-tals England.

6 / 10

Mutants (2009)

Regi: David Morlet

Hélène de Fougerolles, Francis Renaud, Dida Diafat

Ett ungt par fastnar mitt i virus utbrott som transformerar nationen till en svärm av blodtörstiga mutanter.

Fransk skräckfilm, bara det lockade mig till denna rulle. Fransmännen har ju levererat förut så jag hade stora förhoppningar till denna. Det skulle jag inte ha haft. Filmen börjar dock riktigt bra, man slängs direkt in i storyn utan att ens veta vad det handlar om. Efter en stund så börjar man förstå saker och ting, och man sitter mycket spänd. Mycket tack vare musiken som verkligen höjer spänningen. Den passar perfekt.

Men allt eftersom filmen går så inser man att handlingen stakar sig fram sakta och det blir mer och mer uppenbart hur allt kommer att sluta och det är inte riktigt tillsfredsställande. Emellanåt är det snyggt filmad med snöiga landskap, fin kontrast mot blodet.

5 / 10

Zombieland (2009)

Regi: Ruben Fleischer

Woody Harrelson, Jessie Eisenberg, Emma Stone

Columbus är en riktig fegis – men om du är rädd att bli uppäten av zombies så kan rädslan hålla dig vid liv. Tallahassee (Woody Harrelson) är en automatvapenviftande, zombiedräpande hårding vars enda mål är att få tag i Jordens sista Twinkie. När de sluter sig samman med Wichita och Little Rock, som också funnit sina unika sätt att överleva zombievansinnet, så måste de bestämma sig för vad som är värst, att lita på varandra eller att bli offer för zombies.

Det var ett tag sedan man såg en bra zombie komedi, Shaun of the Dead är den som ploppar upp i huvudet vid närmare eftertanke. Så det var en njutning att se den här filmen, mycket gore och blod, som sig bör vara i en zombie rulle. Woody är klockren i den här filmen, och roligt att se han i en huvudroll i en bra film. Attityden passar honom som handen i handsken. Det är en hel del härliga one-liners i filmen. Man skrattar rätt jämt med hela filmen och vissa scener i kombination med Woodys attityd är riktigt roliga.

En rätt enkel story, inget märkvärdigt. Men se den med likasinnat folk, och det blir ännu trevligare och roligare skulle jag tro. Rekommenderas varmt.

Kuriosa: Woody Harrelson blev arresterad för marijuana innehav, vilket försenade produktionen med en dag.

7 / 10